Dags att slakta bufferten?

De allra flesta brukar ha en åsikt om temat buffert och däribland jag själv. Rent objektivt får jag acceptera att jag är konservativ, eftersom jag typ alltid föreslår större summor än alla andra. Vissa pratar om en månads inkomst, andra om tre, några om utgifter istället och vissa (enstaka) om årslöner. Trots att jag har sett det som att jag har en åsikt, har jag inte egentligen sett till att ha en buffert av korrekt storlek. Det blev jag varse under årets deklaration.

Nu kommer jag vara lite extrem och säga att ni som förespråkar så lite som möjligt och att vara fullinvesterade (vilket typ alla tjatar om i aktievärlden) är helt fel ute. Det gäller även er som inte har ett hus som kan behöva ett takbyte akut eller en ny luftvärmepump. Varför då? Jo, för alla tänker sig en buffert som en viktig sak till typ ett trasigt kylskåp. Och visst är det sant att kylskåp kan gå sönder, men för mig är en buffert betydligt viktigare som  krockkudde vid utebliven inkomst. Då menar jag inte om du permitteras och får klara dig på 90 % (vilket säkert kan vara ett problem för vissa iofs) av din lön, utan snarare om du får leva utan inkomst alls. Kan det verkligen hända? Jo, det kan det. Personligen var jag med om det för ett tag sedan när jag fick vänta på ersättning från socialförsäkringen i flera månader. I mitt fall drog jag inte ens ner på sparandet under perioden, eftersom min man arbetade på som vanligt, men om jag hade varit helt ensam (särskilt med barn) hade det varit en jäkla plåga att sitta med buffert på 10 000 kr som var tänkt till trasigt kylskåp, men i slutändan måste räcka till mat, hyra och liknande under flera månader. I mitt fall så kom ersättningen så småningom in på mitt konto, men den hade garanterat kunna utebli eller ta ännu längre tid på sig, särskilt i tider som dessa när man dagligen kan läsa om överbelastade myndigheter. Och ja, alla kan hamna där. Även sjuksköterskor och läkare som ofta får höra att de inte kan bli arbetslösa. Det kan de faktiskt. Eller så hamnar de ofrivilligt i en situation där de inte orkar jobba, kanske på grund av att ha slitit ut sig fullständigt under Corona-krisen?

Vad var det med deklarationen som fick mig att reagera över mig själv då? Jag blev på riktigt chockad över våra ränteintäkter 2019. Jag råkade alltså inse att vi tillsammans har en bra bit över en halv miljon i buffert.  Det är lite i överkant även för mig. Vi skulle klara oss i flera år på de pengarna, vilket kanske inte direkt är tanken med bufferten.  Samtidigt måste jag säga att när Corona slog ner som en blixt från klar himmel, kändes det rätt skönt att ha mycket pengar tillgängliga. Så vad är då rimligt? Jag tänker kanske en kvarts miljon, vilket för oss motsvarar ett år i utgifter eller ett rätt omfattande renoveringsbehov. I och med att vi bor i ett radhus och inte på en mjölkgård gissar jag att våra akuta renoveringskostnader knappast kommer komma upp i de summorna, men vi kan ju bli arbetslösa, långtidssjukskrivna eller jävligt less på omvärlden precis som alla andra.

I och med att börsen just nu går orimligt bra är jag osäker på om det är vettigt att pytsa in allt på börsen just nu. Jag tycker faktiskt att den går oförtjänt bra och borde sjunka framöver. Men samtidigt tyckte jag att reaktionerna var orimliga åt andra hållet för typ en månad sen, men inte stoppade det bolag som Ica och Axfood (som ju tjänar pengar även under sämre tider) att sjunka för det. Slutsatsen jag drar av det är att jag inte är något vidare börsmedium och därmed inte borde lägga för stor vikt vid mina egna subjektiva tankar om hur den kommer gå.

Hur stor buffert har du och vad tänker du dig att den ska räcka till?