onsdag 6 februari 2019

Är det här deltidsfällan?

Efter att ha talat så gott om deltidsarbete (åtminstone innan jag började arbeta deltid) är det säkert en del av er som undrar huruvida det är så härligt som jag fick det att framstå. Trots min rubriksättning har inlägget mycket lite (eller inget alls) att göra med hur min löneutveckling påverkas (det kommer nog när jag har lönesamtal nästa gång) eller min tjänstepension. Ni får istället hålla tillgodo med några halvsmarta reflektioner.

För det första så verkar det som att chefer inte förstår att arbetsmängden måste minska när man går ner i tid. På något vis så tycks min chef räkna min arbetsbelastning som om jag vore heltidsarbetande. I princip varje dag måste jag påminna hen om (när jag får höra att jag har minst att göra) att det beror på att jag jobbar väldigt mycket mindre än mina kollegor. Hen verkar alltid lika överraskad när jag räknar om min arbetsbörda till heltidsmått och det visar sig att jag de facto har mest att göra.  Tyvärr verkar vi genomgå någon slags måndag hela veckan i och med att samma diskussion upprepar sig minst tre gånger varje vecka och jag har därför insett att det nog är läge att sluta tjata, för min chef lär sig inte räkna mer bara för att jag bistår med den faktiska matematiken.

För det andra så visade det sig att min unge hellre är på förskolan än med mig. Den här insikten kom ganska så på direkten i och med att mina hämtningar började ta mellan 30 och 90 minuter varje jäkla dag. Kanske borde jag ha fått med mig förskolekompisarnas föräldrar i det här projektet också? På så vis hade det sannolikt gått lättare att få hem den otacksamma skitungen som säkerligen inte tycker förskolan är så kul utan hens kompisar (partners in crime snarare).

Det tredje problemet kom jag att tänka på när jag läste kommentarsfältet hos FEB (där någon beskrev sina ungar som "skitjobbiga" och som några man inte gärna umgås med mer än kortare stunder i stöten). Nämligen att jag inte är så säker på att jag mår så bra av att umgås så här  mycket med mitt barn. Om man bortser från de helvetiska förskolehämtningarna som gör ungen avigt inställd till mig innan vi ens kommit hem, så är jag dessutom ledig med ungen på helger och vissa vardagar i veckan. Jag tyckte det var skoj till en början (och det är det ju till viss del fortfarande egentligen), men fy fasiken vad jobbigt det är också. Det får mig nästan att sakna excel, APT och annan skit som jag flytt som pesten. Det krävs aktiviteter för att hålla skitungen nöjd och dessutom så riskerar minska snedsteg att leda till utbrott och surande i flera timmar. Jag har nog aldrig känt mig som en sån dålig mamma som jag börjat göra sedan jag börjat jobba deltid. Det blir så påtagligt att jag faktiskt rätt så ofta gör mitt barn mer argt än glatt. För att inte tala om att det faktiskt är mer uttröttande att ta hand om ett barn än att sitta på ett kontor.

Sen så har vi det här med maten. Eftersom jag numera har mer tid hemma och känner mig sådär präktig har jag som bekant börjat laga mer från grunden. Det är inte det minsta uppskattat. Jag envisas för att det är billigare (och jag känner att pengar spelar roll på ett helt annat sätt nu), men vi vet allihopa att min unge vore lyckligare om jag jobbade heltid och köpte korv, färdiga köttbullar och kokade makaroner (serverat med ketchup) var och varannan dag.

Avslutningsvis så har vi det här med ekonomin. Jag har det trots allt väldigt mycket sämre ställt än förr. Jag är inte ledsen över att laga mer mat och ha lägre matkostnader (för det har vi), men jag tycker det är tråkigt att förlora ett antal tusen i månaden samtidigt som alla ovanstående besvär finns. Det visade sig inte alls vara guld och gröna skogar, utan jag våldför mig i princip på mitt barn (enligt hen) genom att gå ner i tid och pengar för hens skull. Det här var inget som jag hört FFF skriva om eller MMM. För dem verkar tid med barnen vara mysigt. Jag känner mig nästan tröttare än förr och mindre uppskattad som mamma. Det var inte riktigt det jag var ute efter.


Är det dags att ge upp det här med deltid? Har ni någon visdom att dela med er av? 


PS. Det finns så klart fördelar också. Jag kan storhandla en vardag i veckan (blir dock inte av varannan gång på grund av att min lilla älskling inte vill lämna lägenheten), kan laga och baka mer vilket är gott och billigt, samt kan träffa andra personer som råkar vara lediga (morföräldrar och kompisar) mer än förr.

29 kommentarer:

  1. Morn. Den här postningen sticker ju verkligen ut.:) men jag tror det skulle varit likadant för mig. Alltså att jag skulle blivit helt uttröttad och less om jag skulle försökt vara hemma med mitt/mina barn halva dagarna. De ville mest leka med andra barn. Och jag skulle velat göra vuxengrejer istället. Men det blir väl lättare för dig få ihop logistiken nu i alla fall. Kanske skulle funkat bättre jobba mån-tor för min del eller nåt sånt. Hoppas det funkar bättre för dig snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag får vänta tills ungen börjar i skolan. Då får jag börja jobba deltid igen. Nej, men det är klart att det har sina nackdelar att behöva vara med en person som helst leker med sina kompisar hela dagarna. Jag vill dock vara tydlig med att den allra största nackdelen inte är min unge, utan min arbetsgivare. Denne riskerar på riktigt att göra mig utbränd av att arbeta mindre än heltid...

      Radera
  2. Varför ingen annan säger som dig??? För att det är tabu. Man ska äääääälska sitt barn oavsett.
    Ett tips är att ta med en extra unge hem från förskolan när du hämtar tidigt. Gör upp om det innan naturligtvis . Sedan kan du dricka kaffe och göra annat gött när de leker. Min son blev hämtad med en deltidsarbetande mamma ganska ofta och mein gott vad skönt det var att slippa den stressen att hämta de dagarna (jag jobbade inte deltid).
    Alternativt, anmäl dig till studier, gå ner i tid på jobbet, behåll ungen heltid på förskola?
    Hur gammal är ungen...? Hen blir äldre och detta går över. Tillslut.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, men älskar ungen gör jag definitivt. Det är bara rätt så ansträngande att umgås med hen hela tiden. Tänker det vore annorlunda om det var ett barn som kunde göra saker på egen hand. Ibland funkar ipaden en stund eller en Astrid-film, men oftast inte mer än någon kvart och jag måste fysiskt vara närvarande ändå (=sitta bredvid i soffan eller vid köksbordet, kan inte vara i annat rum).

      Bra tips förresten! Det är en treåring, som kanske inte är jätteduktig på att leka med andra. Mycket konflikter som måste styras upp och så, men det vore värt ett försök.

      Radera
  3. Det är nog åldersrelaterat. Barnjobbigheten minskar med åren men å andra sidan så har man andra jobbiga saker som läxor och skjutsa till träningar att sysselsätta sig själv med på kvällarna.

    Maken och hans kollegor diskuterade faktiskt ämnet i förra veckan på jobbet och samtliga småbarnsföräldrar sa att måndagen var den bästa dagen på veckan. Då får man lämna barnen till någon annan och har fem "vuxendagar" på raken.

    Jag är lite kluven, å ena sidan så älskar jag barn, å andra sidan så blir jag en bättre förälder när vi inte ses dag ut och dag in (som sommarlovet t.ex.).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det optimala vore att vara arbetslös. Att lämna ifrån sig barnet ett antal timmar, kanske till och med 30 i veckan. På så vis skulle jag få tid till mig själv, både för utveckling (tänk läsa bloggar eller läroböcker) och nöje (tv-serier/romaner). Sen skulle barnet ha fått njuta av vänner och pedagogisk verksamhet och vi tillsammans kunna fokusera på gemensamma intressen som bakning efteråt. Nu så innebär all minskning av arbetstid att jag måste vara med barnet. På grund av hög arbetsbelastning får jag knappt något andrum på arbetstid och känner därför att hela livet går i ett. Kaos på jobbet, kaos med ungen och kaos inombords. Nä, att vara förälder är inte det lättaste. Förstår inte vad jag gjorde innan jag fick barn med all min tid...

      Radera
    2. PS. Inser att arbetslösa (på riktigt) gör saker och inte tittar på tv hela dagarna, men menade vistelsetiden på förskolan ungefär. Jag förstår också att det är orimligt att mitt barn ska belasta offentlig verksamhet och stressade pedagoger när jag inte jobbar. Jag skulle därför aldrig överväga att flexa ut från jobbet och hänga hemma, som jag vet att många andra gör. Men för mig personligen vore det skönt att få visst andrum.

      Radera
  4. Fortsätt med din ärlighet Frihetsmamman! Är inte alls förvånad över det du skrev här, det är nog inte helt ovanligt, men numera lite tabu. Föräldrar måste inte ha stort barnfokus, om det var så skulle det ju inte råda brist på förskollärare!

    Växte upp helt utan detta fokus på mig och mina behov varje minut. Ärligt talat tyckte jag det var skönt att vuxna inte lade sig i mitt liv och var så nyfikna på alla mina förehavanden, även som ganska lite också faktiskt. Vissa barns föräldrar ville ju till och med läsa sina barns dagböcker och veta exakt vad de gjort i skolan, med kompisar och vad de tänkte och tyckte om allt och inget. Tyckte många föräldrar var barnsliga och konstiga. "Skaffa ett liv", tänkte jag i mellanstadiet om andras överbeskyddande och übersnokande föräldrar.

    Men det beror nog på barnets personlighet också. Vissa är mer sårbara kanske och behöver en särskilt typ av föräldrastöd och uppmärksamhet. Men det kan också bli en identitet, att man blir osjälvständig och inte vet hur hantera livet utan mammi och pappi runt en hela tiden som stämmer av det tillfälliga läget för sin prins eller prinsessa. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Eva! Det värmer! Jag vet inte vad som är bäst för barnen, men många säger att de behöver mycket tid med sina föräldrar och det tror väl jag också egentligen. Samtidigt så kanske inte alla vi föräldrar kan ge barnen allt de behöver för att må bra? Som socialt umgänge, kreativitet eller vad det nu är som en enskild specifik förälder har svårt att erbjuda.

      Radera
  5. Nu har jag ju aldig befunnit mig i din situation då jag inga barn har men jag tycker att anonyms förslag "Ett tips är att ta med en extra unge hem från förskolan när du hämtar tidigt. Gör upp om det innan naturligtvis" lät som en strålande ide'. (Och glöm inte det sista! He,he!) Fast nu var ju din tanke med deltiden att Du skulle umgås med ungen....Blir kanske till att tänka om....

    SvaraRadera
  6. Att ungen hellre vill äta halvfabrikat är för att de är smockfulla med sockeravarter och hen är beroende efter skiten som serveras på förskolan. Maten hemma smakar ingenting för hen och därför är det inte gott (läs: inte sött). Men det ska du ge blanka fan i rent ut sagt. Bara för att den svenska barnomsorgen försöker förgifta ytterligare en generation så ska vi inte göra det hemma också! Sätt ned foten, visa vem det är som bestämmer och lämpa av ungen hemma hos kompisarna med jämna mellanrum också ;)

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kanske det är. Träffade en doktor en gång (privat sammanhang) som sa att barn i Sverige inte svälter. Så man ska inte bekymra sig eller fokusera så mycket på allt de äter och inte äter. De äter när de är hungriga helt enkelt.

      Från det ena till det andra så hittade jag er blogg nu! Låter som spännande läsning och som att vi har en del gemensamt. :)

      Radera
  7. Har en kompis (född på 80-talet) som seriöst än idag är besviken på sin mamma som alltid hämtade henne innan fritids hann börja, pga deltid (jobbade någon mamma heltid på 80/90-talet?) Snacka om björntjänst.

    Jag personligen skulle inte gå ned på deltid pga arbetsmängden skulle vara den samma, hälften av lönen skulle göra målet om frihet så mycket längre bort, samt att jag vet att mina barn har det bra i skola/förskola/fritids.

    När vårt ena barn skulle börja förskoleklass ville vi att hen skulle få ha ett långt sommarlov innan så hen slapp gå på fritids innan. När väl första skoldagen var kommen hade flera andra barn redan hunnit lära känna varandra på fritids medan vårt barn tyckte det var jätteläskigt med första dagen, igen björntjänst.

    Sen ska jag inte sticka under stol med att vi går upp rätt tidigt och pusslar med att lämna och hämta för att barnens tider ska vara humana, men jag tror inte att deras liv skulle bli mycket bättre för att jag hämtade klockan 14 istället för 16. Men allt är ju individuellt såklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var det bästa jag läst på länge! Kanske skadar jag ungen genom att umgås med hen? Måste ha detta i åtanke och diskutera med pappan!

      Blir nyfiken på hur det funkar logistikmässigt med mat och sånt? Hinner du knåpa ihop en lagad måltid i vettig tid varje dag eller blir det senare middag alternativt förberedd mat? Jag tycker att det känns som jag behöver vara hemma vid 16 och hämta betydligt tidigare om jag ska hinna laga mat i tid.

      Radera
  8. Håller med om rådet att ta med extra barn hem, funkade klockrent här när sonen var liten. Det där med maten är nog bara att hålla i. Nu med 17-årig son så får jag äntligen väldigt mkt cred för min mat, "du lagar asgod mat", visserligen har han då såklart svårt för skolmaten men men.. Ang arbetsmängden verkar det vara alla deltidares dilemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså, kanske blir det bättre? Vi får hoppas det. Jo, mina kollegor har sagt det det till mig. Att det är dumt att jobba deltid på vår arbetsplats för det funkar aldrig. Såhär i efterhand inser jag att de hade rätt.

      Radera
  9. Tänk dig att du är arbetsgivare och så kommer en av dina anställda och erbjuder sig att sänka sin lön med 40procent, helt frivilligt! Det är ju självklart att man säger ja, lika självklart som det är att den anställde fortsatt fullgör sina arbetsuppgifter.

    Inga konstigheter egentligen om man tänker på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Min chef är vinnaren och jag stora förloraren.

      Radera
  10. Jag jobbar tre dagar i veckan och är hemma med barn måndagar och fredagar. Tycker att det går väldigt bra. Bra balans. Har energi för att göra ett bra jobb på jobbet och har också energi för att kunna vara en god förälder.
    När jag är hemma med barnen så har de ofta vänner och det blir en avlastning. Är jag hemma med dem själv gör vi "varannan vuxen- varannan barngrej". Jag får börja med att göra något jag vill, vilket ofta blir hushållssysslor eller bakning, sedan får barnen välja och då blir det ofta att spela kort eller leka med lego en stund. Sedan är det min tur igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som du har hittat en bra lösning! Har du då ett jobb som inte bygger på när du inte är på plats? Jag tänker att det är lättare med deltidsarbete om man har någon som utför arbetet när man inte är där, tex vårdjobb eller butiksarbete, snarare än kontorsjobb med oklara gränser.

      Radera
    2. Jobbar som gymnasielärare och på min skola är X antal kurser praxis på en heltid. Jag har helt sonika tagit bort kurser som motsvarar 40%. Sedan måste man förstås lära sig prioritera bort en hel del möten, apt och konferenser. Något jag inte alltid lyckas med men det handlar då om att jag själv vill delta och inte att min chef förväntar sig det.

      Radera
  11. Verkligen ett intressant i lägg! Jag kan tänka mig att det tar ett tag för arbetsgivaren att fatta att man jobbar deltid och hur mkt mindre arbetsuppgifter man ska ha då.. Du verkar ju ha tydlig kommunikation med din chef även om minnet verkar svika för vederbörande.. Kan du kommunicera det på något annat sätt? hur gammal är ditt barn och hur många procent jobbar du?

    SvaraRadera
  12. Jag jobbar 90% nu sen i höstas. Inte egentligen för att hänga mer med mitt barn utan bara för att vi båda ska ha lite ork när vi kommer hem på ons-fre. 1h onsdag, 2h torsdag, 1h fredag gör så himla mycket. Går jag ner i ytterligare tid framöver tänker jag det som studieledigt en dag när min dotter absolut inte är här...

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
  13. Fritt fram för ärlighet! Barn kan vara en handfull och mer därtill ibland. Efter en utmattningsepisod behöver jag ha lite tid för mig själv. Den tiden har gått från helt sjukskriven till deltid till heltid nu men när jag jobbade deltid var barnen på dagis, hade inte orkat med full arbetsdag så att säga. Ta hand om barn är ett jobb. Jag skäms inte för detta utan det var en förbaskad nödvändighet för att inte kollapsa igen.

    SvaraRadera
  14. Ärligt talat undrar jag lite vad ni har för barn som är så jobbiga att ta hand om? Jag var själv med min dotter i stort sett jämnt, pluggade, klarade oss på studielån och hon var på dagis 9-15 och hade också en stor hund. Jag tyckte inte att det var speciellt jobbigt, förutom under trotsperioder. Men själva delen att vara med barn, leka med barn osv har jag aldrig upplevt som jobbigt. Min dotter fyller 20 nu så jag undrar om barn idag är jobbigare än för 15 år sedan, eller om förväntningarna på föräldrar har ändrats?

    SvaraRadera
  15. Jag tycker det är skönt de dagar pappan hämtar tidigt, då behöver jag inte stressa hem, maten är klar och ungen oftast lugnare än om hen går 7-16. För min del funkar det bäst jobbmässigt att vara hemma en hel dag (kan ofta inte bara lämna hur som helst när jag väl börjat med något), får betald studietid en halv dag/v och hämtar på dagis vid lunch då (pappan lämnar då, så jag kan potentiellt ta sovmorgon, men det blir sällan så). Det kan jag rekommendera, kanske du kan jobba på distans någon dag/v så du slipper den jobbiga chefen? Eller läsa någon kurs på deltid, kan vara skönt avbrott? Finns många som har åsikter om hur man "ska" lägga upp veckorna med småbarn, men man känner ju sitt eget barn bäst. Om man blir utbränd (verkar vara stor risk under småbarnsåren) kostar det ju mycket skattepengar också, och påverkar sannolikt barnen/familjen negativt bra mycket mer än några timmar hit och dit på förskolan hade gjort... Så ta hand om dig! /L

    SvaraRadera
  16. Å så befriande ärligt. Treårsåldern var en tid då både jag och maken ibland grät i soffan över ungens monsterfasoner. Vi har alltid pusslat för att kunna hämta tidigt med arg unge som resultat. Nu när ungen är nio är det en helt annan sak. Fortfarande ganska krävande när man är tillsammans hela dagar utan kompis men nu kan en tidig hämtning vara supermysig. Grejen på skolan är ju att fritids är det roligaste, min unge älskar fritids, så åtminstone en timme på fritids vill hen ha för att vara nöjd.
    Håll ut, de är MONSTER när de är tre, sedan blir det lite mer folk av dem framåt fem-strecket! Älskar dom gör man ju men jisses så de kan knäcka en i övrigt ganska robust morsa.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju uppmuntrande! Jag får hoppas att det blir bättre om ett tag med andra ord. Tiden går ju (om jag nu ska försöka mig på att vara positiv) rätt fort när man är upptagen med hämtningar, lämningar, tvätt och matlagning så det kanske är över om ett kick?

      Radera