söndag 6 januari 2019

Socialisera billigare

När jag läste om kostnader för alkohol på närmare 2400 kr i månaden (kommentarsfältet för den intresserade som inte redan följt diskussionen, vilket nog 80% av mina läsare gjort redan iofs) kom jag att fundera på om vi inte generellt lägger alldeles för mycket pengar på att umgås med andra människor. Visst är det så att man inte måste välja öl eller vin när man är på en restaurang eller bar (en annan kör kranvatten om jag beställt mat, är inte så störd att jag beställer kranvatten som enda beställning på krogen), utan det går bra med alkoholfria alternativ och om man väl beställer en öl så måste man kanske inte köpa fem, utan sannolikt går det ofta bra med en. Men ändå så tror jag att normen ofta leder till att man går ut när man väl ska ses och att ingen vågar vara snål när man väl gör det. Istället tackar nog många nej om de vill vara lite sparsamma och inte lägga hela lönen på alkohol.

En bra början kan ju vara att reflektera över det här och om man tycker det är ett problem att man lägger mycket pengar på sitt sociala liv. Min systers man berättade till exempel att han gladeligen lägger en 500-lapp på AW i veckan och att enda problemet han hade med det var att min syster störde sig på de pengarna. Studenten A som är lite utav grunden till det här inlägget tycker inte heller att det är ett problem, utan ser det som värdeskapande att lägga mycket pengar på alkohol eftersom det skapar relationer och dylikt. Jag däremot umgås nästan uteslutande med personer jag redan känner. För mig är det därför inte värdeskapande i sig att haka på folk och göra som andra, utan jag skulle faktiskt på riktigt vilja få ut ett riktigt värde av de här utebesöken utöver att träffa folk som jag gillar. Det ligger alltså inget värde i att vara "out there", eftersom jag varken är på jakt efter partner eller nya vänner i nuläget. Då måste maten och/eller atmosfären vara desto bättre för att det ska kännas värt det. Tyvärr upplever jag inte att jag fått så mycket värde för mina pengar när jag umgåtts med mina vänner eller nära kollegor på sistone. Nu senast en helt okej hamburgare för 165 kr som jag hade kunnat göra själv för kanske 15 kr, sannolikt med bättre resultat. Då var ändå inte det ett värst dyrt ställe. Jag har flera gånger också fått mat jag inte ens velat äta av, på grund av dess kvalitet. De gångerna är inte utemat så himla upphetsande, utan då känns det som att man borde ha stannat hemma istället.

Så vilka alternativ är bättre? Jag tycker vi borde bli bättre på att ses hemma hos varandra. Nu är det ofta lite svårt att bjuda hem folk till mig, eftersom jag gärna umgås med folk utan man och barn, men om de inte är hemma eller så är det ju mycket smartare att släpa hem en person till en själv och försöka hitta en budgetvänlig variant. Kanske kan man beställa hämtmat (oftast billigare) och ordna med egen dryck efter egen smak? Bara här sparar nog många in halva kostnaden. Kanske kan värdinnan laga mat till lägre kostnad? För några år sedan så tröttnade jag på att jag och ett kompisgäng alltid åt halvtaskig mat ute till mycket högre kostnad än rimligt och därför började jag istället bjuda dem på mat. Det var faktiskt billigare för mig  att bjuda på hela kalaset för allihopa än att betala min egen mat på restaurangen. Det var kanske ingen stor ekonomisk vinst för mig, desto större för mina vänner, men det var en lösning. Då kom de på att det var bra och började faktiskt ses hos någon av de andra ibland också, men med lösningen att vi handlade tillsammans och splittade kostnaden. Hur billigt det då blev berodde på den som skulle laga maten/arrangera. Därigenom lite varierande resultat. Jag skulle till exempel aldrig hävda att ett paket ägg till ordinarie pris skulle köpas inför ett sådant event, men min kompis verkar aldrig fylla på med saker när de är billiga och skulle så klart köpa ett sexpack ekologiska ägg, eftersom hon behövde ett till rätten. Då blir det i slutändan inte så mycket billigare.

Vill man att alla ska vara med och bidra vid ett hembesök (istället för restaurangbesök) tänker jag att man kan vara tydlig med förutsättningarna från början också och typ föreslå detta: "Jag tycker vi ses hos mig istället så fixar jag hemlagade burgare med hemgjort bröd och rostad potatis. Jag fixar även en paj till efterrätt. För att spara tid så handlar jag i förväg, ni kan swisha er del som blir 50 kr per person. Jag köper Fanta och julmust. Önskas alkohol, så ta med er det själva." Egentligen tycker jag att det vore bättre att ses var tredje/fjärde/femte gång hos respektive part för att dela på såväl kostnad som arbetsbörda. Det ger också möjlighet för folk att anpassa bjudningen efter den egna ekonomin, vilket saknas i det tidigare förslaget. Ibland är dock inte det optimalt, eftersom vissa inte kan laga mat, har tusen ungar hemma eller bor otillgängligt. Då kanske det kan vara bättre att gå på restaurang, fast i någons hem och till självkostnadspris.

Om man ändå har och går på middagsbjudningar tycker jag att det finns sätt att bidra som leder till att flera vill ha dem och den ekonomiska bördan delas bland deltagarna. Det har varit en del diskussioner om gå-bort-presenter i olika bloggar. Personligen tycker jag att det är tusen gånger bättre att någon fixar efterrätten, drycken eller bidrar med ostar till sällskapet än att komma med chokladaskar eller blommor till värdinnan som någon slags present. Man kan tycka olika om den saken, men jag tänker mig att ett sätt att uppmuntra till besök hos varandra istället för dyra restaurangbesök är att se till att hitta ett sätt att ses där det blir rätt så rättvist för alla och där alla bidrar på något sätt. Då tycker jag det är toppen med en present som minskar bördan för värden såväl ekonomiskt som arbetsmässigt.


Tycker du att du lägger för mycket pengar på ditt sociala liv? Har du några bra budgetlösningar att tipsa om? 




Ps. Jag tror jag lägger i snitt 500 kr i månaden på mitt sociala liv. För mig är det en kännbar del av min budget som deltidsarbetande, men den främsta anledningen till att jag vill socialisera billigare är att jag inte tycker pengarna ger den upplevelse jag vill få för mina spenderade pengar.

12 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Håller med om det mesta. Det är visserligen kanske naturligt att man i vissa perioder av livet lever mer ute och spenderar mer pengar på det. Men nog är det mer ekonomiskt och trevligt, när man väl har en mer fast bekantskapskrets, att träffas och äta hos varandra. Det bör då vara lite rättvist. Att bjuda hem hela familjer, som faktiskt kan förväntas fastän man är singel, tycker jag kan kännas lite jobbigt. Enklare om det är kortare stund och det är enkelt fika då. Det kan bli fyra, fem personer, barnen kan vara skrikiga och röja runt utan föräldrarnas tillsyn och det blir betydligt dyrare att föda flera och därtill med speciella fixidé-dieter, (dieter som inte är medicinskt motiverade). Detta när man själv kommer på besök helt ensam och dessutom äter allt. (Äter inte allt, men vid besök äter jag det som ställs fram.)

    Skrattade lite när jag läste om detta med planera knytis eller att dela på kostnaden för hemlagad mat. Min mamma avskyr sådant, hon är uppfostrad med att värden alltid står för exakt allt vid besök, även eventuell alkohol. Visst uppskattas bidrag av gäster, en efterätt eller vinflaska men är absolut ingen regel bland närmare familj och vänner, detta eftersom alla kör med samma generösa umgängesvanor. Antagligen är hon van vid som barn att familjerna lever ganska lika ekonomiskt också.

    När jag invänt lite mot hennes avsky för knytis och att dela kostnader, menar hon att man aldrig ska bjuda hem någon som man inte kan föda helt och hållet. Hon har också tackat nej nästan varje gång hon själv inbjudits till fester via sina arbetskamrater där det alltid blivit knytkalas. Hon hånar en inbjudan om fest där hon ombeds ta med kaffepaket och läsk. Tycker hon är lite småaktig men för henne är det pinsam snålhet.

    En anledning ytterligare till att inte äta ute med andra hela tiden är att det borde gå att umgås utan att någon annan tjänar pengar på ens umgänge!

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag känner också att det kan vara snålt om man ska be folk betala för sin egen del och egentligen så tycker jag inte det är optimalt. Men någonstans kan det ju bli tokigt om det är en som får bjuda folk ofta, men aldrig blir bjuden. En kompis till mig anordnade tex alltid nyårsfirandet hos sig för att de var de enda som hade ett större boende. På något vis så blev det underförstått att de också skulle betala för allt, inklusive oxfilé till 8 killar. Detta samtidigt som hon var student (sambon jobbade dock), medan de flesta gästerna arbetade. Hon var lika arg varje nyår för att hennes sambo inte vågade säga till sina polare att de minsann fick betala sin del. Jag har tänkt på det där med familj vs ensamstående också. Som jag skrivit om förut så äter vi ju inte så mycket, medan min bästis och hennes man (+ 3 barn, vi har ett) äter säkert dubbelt så stora portioner. Nu brukar vi vanligen ses hos dem, eftersom de har så många barn som behöver sova i tid, medan vår är anpassningsbar, men om vi skulle bjuda dem så skulle mängden mat säkert bli vad vi anser vara till åtminstone 12 personer just för att de äter så mycket mer och är fler. När vi var på besök hos dem senast så kommenterade de faktiskt att min hela familj åt lika mycket som en portion lunch till en av dem, det var lite roligt tyckte jag. Fördelen är att vi inte blir någon större belastning för dem när vi väl kommer...

      Radera
    2. Jag tycker det är mycket trevligare och mer avslappat med knytkalas, kanske för att jag är dålig på matlagning och festfixande. Tacka vet jag fest under studenttiden med kortidorsboende, enkelt och billigt och minimalt med jobb. Jag tror att det finns en rädsla för att uppfattas som snål om man inte bjuder på ”allt” i det egna hemmet antingen man har riktigt råd eller ej, som i det gamla ordspråket ” bätter ge te skae än te skamme” (småländska).

      Radera
    3. Min småländska är uppenbarligen inte så bra, men visst har knytis sina fördelar. Framför allt tänker jag arbetsmässigt. Då kan alla dela på bördan och det är inte värdinnans "fel" om allt blir skit. Plötsligt så delar alla på ansvaret och därmed ära eller skuld om det inte blir så bra.

      Radera
    4. Ja att uppfattas som snål verkar vara den mest skamfyllda min mor och moster vet. Därför vräker de på med extra mat eller annat för att dölja att de är oerhört fokuserade på pengar och kostnader hela tiden. Alla samtal med dem kretsar kring pengar och priser. Om jag talar om något jag gjort är frågan alltid vad det kostade och vad jag åt och vad maten kostade. Även om jag besökt någon frågas efter maten och det ojas om det verkade snålt. Enormt fokus på just detta och har alltid varit så.

      På senare år har moster fått fem barnbarn och shoppingracet är i full gång. "Moster är inte snål", (talar om sig själv i tredje person ofta, även till vuxna), handlar presenter och kläder vid varje besök och barnvaktstillfälle och de är många! Undrar vad mina kusiner - 80-talistföräldrarna - tycker om plasten och kläderna med populära och säljande tryck? Ärligt talar tror jag inte att de vill ha dem, de har mer sofistikerad smak men det fattar inte "generösa" moster. Hon fokuserar inte på önskemål och barnens behov, utan på sig själv och sin önskan om att inte uppfattas som snål. Nå alla har vi våra brister. ;) /Eva

      Radera
  2. Kan hålla med. Nuförtiden så går jag aldrig på AW eller dylikt men det är för att jag umgås med de jag redan känner och den typen av umgänge inte finns hos oss. Jag gillar att laga mat och bjuder gärna, går att bjuda på god och billig mat om man planerar (gillar det också). Jag föredrar att gå på ”dyrare restauranger med fin mat” och mer sällan. Kan bli smågrinig att gå ut till mellanklassrestaurange där maten är dyr i förhållande till kvalitet. Men det blir oftast sambon och jag som väljer dyrt, någon gång då och då. Jag har ganska dyr smak när det gäller vin men eftersom jag oftast kör så är det inga problem att avstå och välja alkoholfritt som numera finns i ganska bra utbud. Min inställning till utemat är att jag vill att det ska vara värt det. Kompromissar dock vid de tillfälle jag går ut i sällskap men blir sällan nöjd med maten men får njuta mer av sällskapet istället. Livsstil är inte alltid lätt att byta, för det kan ju förändra vänskapsrelationer också. Tror också att många kämpar på med att förhålla sig till livsstil de inte har råd med.

    I mina fattiga studentdagar så prioriterade jag fika och umgänge med kompisar och åt gröt och linser hemma. Hade en budget på inträde och en cider i mitt uteliv, om det var billigt inträde kunde det bli två cider. /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Går inte heller på AW i någon större utsträckning, men då främst pga hämtning av barn. Tycker verkligen aldrig att maten blir någon aha-upplevelse vid de tillfällen det blir av dock. Precis som du föredrar jag att gå på bra restauranger med min partner, än halvdana. Det blir dock nästan aldrig av, så restaurang blir 95% av gångerna med någon vän på medelklasställe. Det borde vi väl kunna ändra på?

      Radera
  3. Hej! Jag går i kyrkan på söndagar. Skitgratis förutom den lilla peng jag lägger i kollekten (räcker med en enkrona om man vill vara tuff). Hälsar på samma människor varje gång och får ett litet prat med prästen på vägen ut. Fyller på kraft och frid gör jag dessutom. Sen cykla hem och laga en god lunch/middag. Kaffe dricker jag ica basic pulver. Gäster har jag inte eftersom jag bor minilitet med två tonårsdöttrar som har var sitt rum. Själv har jag min lilla bädd i köket.
    Jag var på en slags aw för mig själv på Bishop Arms i Göteborg i veckan. Hade kupong på 150 kr så gav 49 spänn för grymmaste hamburgertallriken ever = Chuck Burger. Tankade i mig vatten på hotellet innan maten så inget att dricka till. Lär dröja tills jag får nästa kupong helt enkelt :)
    Asbra blogg du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket annorlunda tips! Tack! Roligt med Bishops! Vi har faktiskt en varsin sån nu också, men har problem med att maten är så dålig där vi bor. Brukar vara standard på runt mcdonalds, men iom att det totalt blir billigare (vi beställer kranvatten i baren free of charge) så brukar vi använda det ändå.

      Tack för berömmet (det värmer!) och välkommen hit!

      Radera
  4. Det är svårt det där med socialisering. Jag som varit singel i typ 8 år (orkar inte räkna efter) har fått jobba så in i tusan på att få till ett socialt umgänge. (Kommer ett inlägg om det så småningom i min blogg).
    Det känns som att svensken enbart kan umgås om kaffe eller alkohol finns med i bilden. -Vi får ses över en kopp kaffe en dag! eller -Vi kan väl ta ett glas vin en dag och snacka lite skit?
    Till skillnad från Student A kan jag mycket väl avnjuta en alkoholhaltig dryck UTAN sällskap, bara för att det är gott! Då pratar vi om en 4 rökig whiskey (1) eller ett glas kall rosé en ljum sommarkväll på kolonin.
    Det där med gå-bort-presenter tycker jag är mest trams och bara är ok första gången man blir bjuden eller bjuder hem någon men knyte är helt ok om man kommer överens om det innan.
    Kommer att tänka på ett nyår när jag skulle jobba och dåvarande sambon blev bjuden på nyårsfest hos en granne. Han bjöd på 3-rätters och dricka därtill. När sambon skulle lämna festen så sa grannen - Jaha, det blev 300.- /skalle att betala. Hahahaha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att ses över en kopp kaffe är väl ändå antingen helt tomma ord (det känner man) eller en sätt att visa intresse/öppna för att ses igen? Man kan försöka sig på med promenad, det tycker jag brukar fungera fint. Gratismuseum om man bor på sådan ort är också smart. Överhuvudtaget någon aktivitet som gör att man inte sitter still på rumpan hela tiden. Man ser till att inte vara hungrig när man träffas då och så går man och sedan kanske man kan ta en hyfsat billig fika ute eller bjuda hem människan på enkel macka och te eller mat man förberett. Om man startar enkelt tycker jag det brukar funka.

      Men i längden kan det bli konstigt om den andra aldrig bjuder hem en tillbaka utan alltid vill ses ute. Så var det med en fd kurskamrat, en kvinna som hade familj med tonårsbarn. Hon ville inte att jag skulle träffa dem märkligt nog. Inte för att jag brydde mig så mycket men till slut blev det så konstigt att jag lade ned "projektet". Kanske berodde det på hintar om att de bodde mer bohemiskt än jag som har relativt tomma ytor men för den skull inte alls flashigt och särskilt modernt hemma. Hon menade förfärad att jag lever i ett kloster, haha! :) Kanske hade hon inte kommit i kontakt med röjtänket, vad vet jag. Kan också bero på att det var tvärtom, att de levde som kungar i en av finaste förorterna och kände sig obekväm när jag levde så enkelt.

      Nå många relationer i vuxen ålder blir onödigt komplicerade, som ung student var det enklare och ännu bättre när man var barn och bara kunde börja leka med barn som var ute samtidigt på gården. /Eva

      Radera
  5. Bra inlägg! Tror 2019 kommer bli billigare på alkoholen, man lär sig så länge man lever. Vill dock bara poängtera om någon missat det att jag även kan umgås med vänner utan alkohol, så det är inte applicerbart på hela mitt liv :)
    /A

    SvaraRadera