måndag 12 februari 2024

Jakten på frihet - vad har hänt med mig?

Ibland slås jag över att jag idag gör saker jag aldrig skulle ha gjort i början på min sparresa. Det känns ibland som att jag tappat bort mig själv, ibland som att jag mognat och ibland som att jag fortfarande är på jakt efter den magiska nivån för hur jag egentligen vill leva. Det här inlägget ska handla om skillnaden mellan Frihetsmamman för snart ett decennium sedan när allt började och Frihetsmamman idag. 

En av de mest påtagliga skillnaderna som min älskade man ofta tar upp är hur snabb jag är på att skaffa diverse streamingtjänster numera. Idag har vi fyra stycken aktiva abonnemang samtidigt. Jag tror att jag fram tills för kanske två-tre år sedan sällan ens hade en pågående tjänst. Att det blivit såhär beror på flera olika saker, men den absolut mest orsakande är bristande ork och behov av återhämtning. Vi har till exempel skaffat Storytel till Mini så att hen går i säng på egen hand, Spotify så att jag slipper reklam när jag lyssnar på musik och en tv-programstjänst efter vad vi är sugna på. Just nu tv4 play för tillgång till BritBox. Utöver det har vi en annan tjänst till lågt pris som bara följer med (HBO). Alla står i mitt namn och har skaffats av mig, för att vara transparent. Han är alltså inte det minsta skyldig till den här livsstilsinflationen. 

Vi har de senaste åren även lagt mer pengar på semestrar och upplevelser. I år har vi köpt årskort på det lokala badhuset, förra året på en annan attraktion. Egentligen tycker jag att årskort på relativt lokala attraktioner är en ekonomiskt bra idé, men likväl är det en ny företeelse för min familj. Man kan ju lika gärna bada i havet (eller kanske skogen) och leka i kommunala lekparker. Och det körde vi länge på, men nu tycker jag att minst ett årskort är en okej utgift även fast det brukar landa på 7-10 papp årligen. Ett årskort som används är oftast en ekonomiskt bra idé. Problemet är väl bara att de flesta av oss jobbar så mycket att vi inte har tid att använda årskorten. Eller använda streamingtjänster för den delen. 

När jag gav mig in i det här projektet var jag också en mästare på att laga billig mat, baka bröd och ordna billiga tillställningar när det var dags för födelsedagar och andra festligheter. Jag minns att jag skrev ett inlägg om barnkalas som nått många. Nu, sådär hundra år senare har jag precis lovat ett av barnen att nästa kalas kommer vara på lokal, där mat och underhållning fixas på stället. Mamma bara betalar. Och det får jag verkligen  göra, för det kommer kosta väldigt mycket pengar. Min man såg ut att misstänka att jag slagit mig i huvudet när jag lovade detta och kan till och med ha yttrat att jag minsann får betala det själv. Jag bryr mig i ärlighetens namn inte. För jag orkar inte underhålla 10 ungar, pynta huset och baka en massa saker som ungarna säkert spyr upp eller inte behagar äta upp ändå. Så ja, här har jag bloggen att tacka för att jag påminns om just hur mycket jag förändrats. 

Ju närmare mitt ekonomiska mål jag kommer (och det är verkligen riktigt nära nu), desto mindre glorifierar jag också FIRE som lösningen på alla mina problem. Tolka mig rätt, jag är fortfarande så tacksam över att jag gav mig in på det här för alla dessa år sedan, men jag vet inte om det kommer vara helt enkelt eller ens helt rätt att bara lämna in en avskedsansökan och hänga med mina barn en massa så snart mitt konto har X antal miljoner. Det beror på flera olika saker, som att den enorma inflationen gjort mig lite osäker på hur länge jag klarar mig på ett visst belopp, att det är en väldigt stor kontrast från att mestadels arbetat heltid och att jag är osäker på vad som är bäst för barnen. Kan de kanske umgås för mycket med sina föräldrar? Och hur påverkas de i så fall rent socialt av att hänga med mig istället för jämnåriga? Det här är sånt som jag inte tänkt jättemycket på, eftersom jag mentalt tänkt att det är framtidens problem. Men plötsligt så vänder börsen, kapitalet växer och så är vi inte så långt ifrån det där monetära målet jag haft. 

Andra saker har inte förändrats alls. Google är till exempel vänlig nog att påminna mig om att jag väldigt sällan köper nya kläder eller möbler, vilket turligt nog fortsatt bidrar till relativt låga omkostnader. Jag tycker fortfarande att det känns rätt att använda kläder tills de går sönder, stolar tills de är helt nedsuttna och vitvaror tills de är omöjliga att reparera. Jag hade ett gäng kollegor över för ett tag sedan, varav några för första gången, och först skämdes jag lite för att mitt hem är så enkelt. Sen kom jag på att det ju är onödigt eftersom mitt hem passar väldigt bra ihop med mina värderingar och det jag utstrålar i dialoger med dem. Jag tycker ju på riktigt att det känns fel att köpa en massa nyproducerade saker och textilier, så då är det ju inte mer än rätt att det framgår av mitt hem. 

Så ja, Frihetsmamman har förändrats. Kanske till det bättre. Kanske till det sämre. Kanske är det en nödvändighet för att orka ta sig igenom det maraton som jakten på ekonomisk frihet faktiskt är. Eller så är det ett resultat av att fler nollor på sparkontot gör att några tusenlappar för barnkalas känns obetydliga. Vem vet. 


27 kommentarer:

  1. Bara för att föräldrarna är hemma innebär det inte att barnen bara kommer hänga med dem. Barn går i skola, har fritidsintressen och förhoppningsvis någon kompis att träffa ibland. Däremot är man som förälder mer tillgänglig fysiskt och mentalt, upplever jag. Jag orkar lyssna och bry mig om läxor, kompistjafs, nådd nivå i något spel osv.

    Att leja bort kalas, högläsning och betala för färdig underhållning i form av streaming och årskort kan vara tecken på utmattning. Det kan vara en okej lösning ett tag, men själv tycker jag att högläsning och nattning är viktigt att delta i, då mitt barn ofta berättar mer om tankar och känslor vid sänggåendet. Antar att tröttheten släpper fram mer öppenhet.

    Jag har också ändrat mycket under dessa tio år. Från heltidsarbetande, stressig, smal småbarnsmorsa till hemmavarande, mullig, lugn tonårsmorsa. Ska ta tag i kost och aktivitet så hälsan håller även när jag blir äldre. Börjar imorgon skulle jag tro, baserat på tidigare erfarenheter ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, du har ju så klart rätt. Anledningen till att jag funderat på det var att Mini började skolan utan att känna någon annan, medan de andra hade flera vänner sedan tidigare och jag upplever att hen aldrig riktigt kommit ikapp. Det kanske beror på just mina barns personligheter att jag oroar mig för sånt.

      Jag håller med dig om högläsningen också. Men just nu har jag outsourcat den. Det tog jättemycket emot, men det behövs just nu.

      Lugn mamma låter som en dröm. Definitivt en målbild för mig. :)

      Radera
    2. Läste om min kommentar ovan och märkte att jag lät ganska präktig, inte min mening. Små steg och var snäll mot dig själv.

      Jag fick nyss önskemål om högläsning av nyblivne tonåringen. Tror jag slutade med det när han var nio kanske? Verkar som att det är ett fortsatt behov jag missat. Aja, så är livet. Vi gör så gott vi kan.

      Radera
    3. Ingen fara! Jag fick en känsla av att vara en kass mamma först, men insåg att det inte var så du menade ganska snabbt. 😀

      Frihetsmamman

      Radera
  2. En helt barnfri person här men jag tänker att varför inte använda en del pengar undan resans gång om inte för annat än att orka med vardagen och ha tid för barnen, det är nu de är små, snart flyttar de hemifrån. Kanske inte går så fort men man brukar alltid stå där efteråt och undra var tiden tog vägen!? Det viktigaste är väl nu samtidigt ha någon framförhållning för sen. En stabil grund för en bättre framtid, låter som en politiker men något åt det hållet./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har rätt och det är precis det där jag står och går i just nu. Vi får se hur det blir, men jag inser också att något måste förändras.

      Radera
  3. Jag fantiserar ofta om att jobba mindre men kommer alltid fram till att det inte är ett alternativ som skulle göra att jag mår bra innan mitt barn har skolplikt. För jag älskar (naturligtvis) mitt barn men tycker nog ärligt talat att det ofta är mindre slitigt att jobba än att underhålla barn dygnet runt. "Mamma leeeeeekaaaaaa" ger mig panik efter några timmar och det vore inte idylliskt härligt att ha det så dygnet runt alla dagar...

    Men det kommer inte att vara så här för alltid och i ett livsperspektiv kommer jag (och du!) bara att ha förskolesmå barn en väldigt kort stund. Säger alltså inte detta på ett "njut medan du kan!!!!!"-sätt (används inte det bara av äldre människor som förträngt hur det är att vara dygnet runt-slavar till liten människa hela-tiden-alltid-jämt-utan-paus?) utan på ett "lugn, det kommer inte alltid att vara så här"-sätt. Just nu råder undantagstillstånd som är unikt i livet och om streaming och köpekalas behövs för att inte gå sönder då är det inte så konstigt om det får vara så ett tag. Tänker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor igenkänning på det du beskriver. Dessutom är det nog inte enbart dåligt att vara runt andra barn mer än 15 h från tre årsåldern. Men man kan ju tex studera eller starta enskild firma och på så vis vara friare men ändå sysselsatt som tipsades om i kommentarsfältet.

      /frihetsmsmman

      Radera
  4. Var snäll mot dig själv och förenkla för att senare hitta tillbaka till energi. Om det kostar lite pengar på vägen spelar ingen roll, speciellt inte när portföljen gör det tunga lyftandet i värdeökningen.
    Är lurigt innan skolplikten när reducerad arbetstid korrelerar direkt med mer umgänge, vilket som flera säger i teorin är fint men i praktiken kan vara utmattande. Snacka med din man och se till att du får egen tid och återhämtning. Var snälla mot varandra. Du har ett bra liv men näsan under vattnet, du kommer guppa upp igen och snart är det vår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp! Det uppskattas! Det kommer bli förändringar här, om jag bara landar i när och hur.

      Frihetsmamman

      Radera
  5. Jag kunde ha skrivit detta inlägg själv. Motivationen var större till att vara på allt i vardagen, alla kostnader och sparmöjligheter. Många av dem är kvar och sitter i ryggmärgen men samtidigt har vi släppt på mycket också. Jag tror det är naturligt och jag tänker nu mer Pareto 80/20. Förr försökte jag jaga 100% av allt men nu är det kräver en himla massa energi.

    Men - jag har fortsatt drömmen och målet att styra mitt liv mer själv. Även om jag trivs på mitt jobb så vantrivs jag i många situationer och får göra våld på mig själv för att genomföra dem.

    Bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog lite på samma plats i att vi började ungefär samtidigt och var överdrivet duktiga under samma tidsperiod. Men ja, saker förändras ju och det gäller att haka på så att man inte kämpar på för varje krona.

      Mvh Frihetsmamman som fortfarande plockar upp pantburkar på promenader

      Radera
  6. Jag tycker det är så kul nu när barnet har egna önskemål. Förra året hade vi biokalas där vi fixade en del själv och sedan gick på bio. I år blir det bowlingkalas med ungefär samma upplägg. Han älskar att gå på nöjespark, har upptäckt charmen med museum, vi går jättemycket på bio, teater och konserter. Jag vet inte om jag värderar det här på ett annat sätt då min son har vissa svårigheter som inte gör sånt här självklart. Vi har dessutom valt bort stora inkomster både pga deltidsjobb och att undvika tjänster med för mycket ansvar.

    Det är ju inte heller konstigt att ens värderingar kring en del saker ändras med tiden. Behov ändras också! Både för en själv och barnen. En streamingtjänst mer eller mindre känns ju i det stora hela som en detalj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, men nu är ju du och jag (vad jag förstår) rätt olika så det känns nog jobbigare för mig att jag spenderar mer än vad det kanske gör för dig. Eller jobbigt och jobbigt, det känns helt ok men är ett större skifte. Låter som spännande kalas, absolut. :)

      Frihetsmamman

      Radera
    2. Jo, det är vi nog. Jag försöker bara få det att gå ihop rent logiskt: skulle man både jobba heltid (fastän man inte vill), snåla in på barnkalas och fluff i vardagen och ändå ha tid över till saker man tycker är roligt? Låter som en helt orimlig ekvation och ett orimligt ideal. Därmed inte sagt att man behöver kasta överdrivet mycket pengar på allt i tillvaron, men vissa saker har ju väldigt lite effekt i det långa loppet och vad är det då? Någon tvångsmässig övertygelse? Självspjäkning? Obs! Jag är väldigt nyfiken bara, inte dömande.

      Radera
  7. Vi hade årskort på badet ett tag. Fick tillbaka pengarna i friskvårdsbidraget. Sen ändrades tyvärr reglerna så man fick inte boka familjekort för bidraget, trots att det var billigare än två vuxenkort.
    Fredagskvällar var perfekta för en tur till simhallen, för då var det nästan tomt på folk. Det var vårt fredagsmys: äta tidig middag, gå till badet, bada/leka/åka kana, dusch och lite bastu och så på med pyjamasen (under overallen om det var vinter) innan vi gick hem. Ett trevligt avslut på veckan. Ibland tillsammans med vänner md barn i ungefär samma ålder.
    Sen har vår simhall vissa tider enbart för vuxna. Lite egentid en söndagsmorgon eller onsdagskväll kan vara skönt.

    När det gäller kalas på lokal så är det en övergående period. Snart så kommer de att tycka att stället är hyfsat kul, men maten är trist ("det var såna där tråkiga fabrikspannkakor" har jag fått höra). Samma här, gör det en fredagskväll om det går, då är ni nästan själva på stället. Att gå på ett lekland en helgdag när det är tusen andra barn där är inte roligt, för någon.

    Kom ihåg att du har sparat undan pengar när barnen var små för att kunna göra annat, lite dyrare, när de är större. Ja, det är väl nu det händer! Det kanske behövs lite streaming, kalashjälp och nåt årskort nu.

    Var nöjd med att du var så förutseende och sparade pengar till dessa saker. Även det är en övergående period.
    (säger jag som inte har koll på matkostnaderna alls när ett av barnen halvt har flyttat hemifrån, men fortfarande tömmer vårt kylskåp ganska ofta. Och lånar bilen).

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar ditt tips på fredagsmys. Ska sälja in det till familjen. Eller försöka iaf. Mini är väldigt trött efter skolan på fredagar ofta, men energin kanske kommer tillbaka efter lite simning. :)

      Radera
    2. Eller tvärtom! Mini piggnar till i simhallen, men blir sömnig på ett behagligt vis efteråt. Sen är det inget måste att gå och lägga sig direkt när man kommer hem, men pyjamasen är redan på (eller en sån där mysoverall) och då är ett moment i läggningsrutinen avklarad.
      Vi var alltså i simhallen efter kl 18 på fredagarna.

      Några år senare så hade vi medlemsskap på ett klätterställe (det var innan det blev jättepoppis och det fanns bara 2-3 st i Stockholm). Jag hade tagit grönt kort så att jag fick säkra. Efter middagen på fredagen åkte vi dit och var nästan helt själva, förutom proffsen på boulderingen. Eftersom klättring är ganska jobbigt så är det bra att ha två barn som turas om med klättringen. det funkar med syskon, men ibland tog vi med någon kompis också (det var en väldigt populär födelsedagspresent som vi en period gav till kompisarna).
      Efter ca en timme så är barnen nöjda. Och har träningsvärk överallt dagen efter :-D

      Spargrisen igen

      Radera
  8. Du kan ju alltid söka studier (utan studiemedel) och välja hur mycket du vill vara hemma med barnen (om du nu snart väljer FIRE). Då kan du nog få en balans mellan umgänge med barn/egentid.

    Jag tror det är bra att barnen umgås med andra barn/andra vuxna också (utöver föräldrarna).

    Jag tror det händer de flesta att det blir lite mer liberalt med sparandet när målet är nära. Det är lite samma för mig :-)

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett vettigt alternativ. Får se var jag landar.

      Haha, skönt att jag inte är ensam. :) Delar av mig tycker motivationen borde vara större, eftersom jag under löppass alltid är sämst i mitten och bäst i början och på slutet, men det funkar inte riktigt så när det kommer till det här ändå. Märkligt.

      Radera
  9. Men din man då, han verkar ju uppenbarligen inte vilja ta ansvar för kalaset själv och då ska du ändå pröjsa för det? Nej gud bevars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det roligaste med det uttalandet är att vi betalar allt gemensamt ändå så även om jag drar mitt kort så kommer han vackert få stå för halva kalaset. Bokstavligen. Men det var nog inte så allvarligt menat, om vi nu ska snälltolka varandra. :)

      Radera
  10. Jag har väl försuttit alla chanser att skriva kommentarer om att bli lite lat när man kommit en bit på vägen... ;-) Men jag skriver iaf att jag tycker det är klokt om du underlättar lite i vardagen just nu. Känns som att det varit en tung vinter för många och då får man vara människa och ta den enkla vägen ibland.

    Jag kommer på mig själv med att tveka och försöka skjuta upp utgifter ibland, men jag ser det som ett sundhetstecken att jag vet om att vissa utgifter kanske inte är supernödvändiga, men de underlättar min vardag och då får det var okej.

    Hoppas det blir ett mysigt födelsedagskalas. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att du inte tycker att jag är galen. 😜

      Men visst kan det få vara så tillfälligt eller tom längre stunder. Vi borde höras snart för övrigt.

      /frihetsmamman

      Radera
  11. Jag tycker att du gör helt rätt prioriteringar om det gör att du mår bättre! Absolut inget att ha dåligt samvete över.

    Tips inför nästa års kalas om du inte redan har koll på det är att det brukar gå att hyra skolans gympasal till en väldigt billig peng. Jag betalade 270 kr förra året inkl 50 för en tag till ytterdörren som jag kan använda igen. Bara att dra fram ett gäng redskap för att fixa en hinderbana (vilket säkert födelsedagsbarnet har full koll på). Ta med lite festisar och något att äta, plus ett lakan att hänga upp för fiskdamm. En och en halvtimme och barnen är helt slut och hur nöjda som helst, och det enda de har gjort är att springa runt och på sin höjd lekt dansstopp. Vartenda kalas sonen har varit på senaste året har varit detsamma och de verkar aldrig ledsna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tillägga att han nyligen fyllt åtta så det är väl samma ålder som din.

      Radera
  12. Åh, kan verkligen rekommendera gymnastikkalas! Så uppskattat av barnen, lätt att aktivera dem och lättstädat.

    SvaraRadera