Varför jag hatar barnkalas

Rubriken till trots så gillar jag barnkalas på det stora hela och jag tycker det känns självklart att mitt barn både ska få firas och fira andra på olika sätt, men jag ser ändå stora ekonomiska nackdelar. För ett tag sedan var jag till exempel på ett barnkalas (min unges kompis) som mitt barn uppskattade jättemycket, men detta till trots kunde jag inte låta bli att få viss ekonomisk ångest av det.

När jag var barn (förvisso ett tag sedan nu) minns jag att en födelsedagspresent skulle kosta typ 20-30 kronor. Om någon var särskilt rik eller hade ambitiösa föräldrar nog så kunde en present kosta närmare en femtiolapp. Jag minns att jag fick humörringar, muggar och plastbollar. Men boy, vad tiderna har förändrats! I ett facebookforum läste jag nyligen till exempel att föräldrar tydligen tycker runt 100-200 kr per barn är rimligt för ett kompiskalas. Det är en summa som jag lägger på syskonbarn eller möjligen nära vänners barn och inte tycker känns rimligt att ge till 25 ungar varje vår när kalassäsongen drar igång på allvar. En anledning till att jag kan ge lite dyrare presenter till personer som jag står närmares barn är att jag kan fråga dem vad barnen önskar sig eller skulle uppskatta. För mig känns det bisarrt att lägga större summor på en random present som det är högst oklart om barnet uppskattar. På det senaste kalaset vi var på medtog jag en bok från presentförrådet (egentligen avsedd för mitt barn i julklapp, men tyckte hen fick för mycket så gav inte alla presenterna i slutändan) som kanske kostade runt 60-70 kr. Jag tänkte att det var en relativt dyr present och var inte orolig över att behöva skämmas för det. Som det visade sig dock så framstod jag som en rejäl snåljåp. Majoriteten av alla föräldrarna tycktes ha lagt runt 200 kr (vissa ännu mer!) och köpt presenter av sådan karaktär (typ dyrare spel, lego, playmobil, dockor) som jag trodde enbart föräldrar eller far/morföräldrar gav. Jag var tacksam för att min unge och födelsedagsbarnet inte verkade märka att det var så stora monetära skillnader för då hade det kanske blivit ännu värre.

Utöver att jag hatar presentgivande, presentletande och presentkostnader stör jag mig också på att alla föräldrar som ordnar kalas tävlar i att vara bäst förälder. Det ska vara fiskdammar, dekorationer, konditoritårtor och sju (15?) sorters kakor. Sen så vill man ju inte vara totalt onyttig och erbjuder därför färsk exotisk frukt, lunch och annat som gör en till en väldigt bra och hälsosam förälder. Hur trevligt det än må vara att gå på ett sådant kalas så är det desto jobbigare att anordna ett själv. För att inte tala om den ekonomiska pärs det innebär att bjuda 20 ungar och ibland medföljande föräldrar på tårtor, jordgubbar, muffins och dryck. Lägg till lite tallrikar med Pippi-tema, serpentiner, ballonger med personliga tryck och godispåsar så blir det ännu bättre. Vad hände med att bjuda på lite hemgjorda bullar, ett par förpackningar ballerina-kakor, blandsaft? Om man vill festa till det lite så kan man väl blåsa upp ett par, tre ballonger från Willys och servera saften med IKEAs sugrör. I min mening så börjar dagens kalas likna USAs allt mer (eller har folk redan börjat hyra clowner och apor här?) och det tycker jag blir särskilt uppenbart när allt fler har dem på lekland och betalar kuvertpris på 200 kr per unge.

Personligen överväger jag starkt att bara servera ungarna blandsaft, baka en sats bullar och ett gäng chokladbollar och låta det räcka. Jag vet inte vad min knodd skulle tycka om det, men någon måste väl ändå dra ner ambitionsnivån lite? Eller? Vad tycker ni?

Hur mycket pengar får det kosta att anordna ett barnkalas och hur mycket är rimligt att lägga på presenter till andras ungar? 

PS. Minimalisterna föreslog för ett tag sedan att deras barns gäster skulle swisha en summa, typ 60 kr, istället för att ta med sig en massa presenter. Jag tyckte det lät lite jobbigt, men alltså, det är ju i ärlighetens namn en mycket smidigare lösning för alla. Personligen hade jag nog sänkt summan något ändå.