tisdag 28 mars 2023

Sparbluffen

Jag läste för några veckor sedan ett inlägg från Fri2032 som väckte en massa tankar. Hon konstaterade att det för närvarande inte är så himla roligt att ha en sparblogg, eftersom hon de facto inte sparar några pengar. Jag sparar pengar. Faktiskt till och med rätt så mycket, men det är i kronor och ören inte mer än 2018 och jag tjänar faktiskt ganska mycket mer nu än då. Men jag känner mig inte ens sparsam längre. Faktum är att jag känner mig mest som folk. Det gör att jag i sparsammanhang känner mig lite som en bluff.  Så vad är det egentligen som har förändrats? 

När jag läste det här inlägget från Fru EB så slogs jag av det igen. Hon tar upp hämtpizza som en abnormitet. I kommentarsfältet får hon medhåll. Vi åt hämtpizza senast i fredags och det är i ärlighetens namn väldigt normalt förekommande i den här familjen sedan vi båda började jobba heltid. I fredags berodde det på att min man vabbade och inte på egen hand kunde komma på vad vi skulle äta och jag drog till jobbet och lämnade honom ensam i det. Gången innan berodde det nog på min egen lättja, sannolikt i kombination med en av mannens tjänsteresor eller egen sjukdom. När de chockhöjde priserna någon gång förra året har jag för mig att jag höll mig borta i protest i några månader, men jag föll tillbaka till sist. Och jag reflekterar inte ens så mycket över det. Man måste inte köra all in. Vi brukar fortfarande dela på två pizzor allt som oftast, eftersom min man inte är så överförtjust i pizza och inte blir ledsen om vi andra är superhungriga och han får komplettera med något annat. Men i takt med att framför allt Mini bli äldre så lär det bli aktuellt med en tredje pizza och en ökning i kostnad med 50%. Verkligen inte så ekonomiskt för lite bröd och ost. 

Mina kollegor brukade göra sig lustiga över allt mitt hembakade bröd. Men jag måste vara den enda som i inflationskrisen slutat baka bröd. Jag orkar det alldeles för sällan. Och det är något som brukade kännas ungefär lika naturligt som att borsta tänderna. Inte ens när jag vabbar kommer jag mig för att göra det. Fast jag vet att det är både ekonomiskt och väldigt mycket godare. Jag gillar verkligen inte Skogaholmslimpa och Polarbröd egentligen. Dumt med andra ord. 

I helgen sålde jag en grej. Det var nog det första jag lagt ut till försäljning på ett år eller så. Jag tappade helt lusten efter att PostNord slarvat bort ett paket sist jag försökte, vilket kostade otroligt mycket tid och energi för mig som säljare. Det gick faktiskt jättesmidigt den här gången, sannolikt på grund av att försäljningen inte inkluderade PostNord och köparen var en helt normal person som kunde klockan och hade en telefon med Swish. Men försäljningen inbringade en femtiolapp. Dagen innan hade jag köpt nya kläder för 1397 kr. Det bara slog mig återigen att det hade varit lättare att inte ge med mig när Mini tjatade om en ny tröja för 150 kr dagen innan än att sälja en pryl för en femtiolapp. Jag har massor att sälja, framför allt alla mina tygblöjor som garanterat går att sälja och har ett bra andrahandsvärde. Men att ta 100 kort, beskriva skicket på alla grejer och boka frakt med ett fraktbolag som kanske eller kanske inte faktiskt levererar varan känns inte jättelockande. Inte så himla ekonomiskt smart här heller. 

När det kommer till matlagning känner jag mig också ganska bluffig. Förra veckan åt vi kött sex av sju dagar, och det är ju inte ens billigt kött vi köper utan ekologiskt och svenskt. Och det var inte jättelångt ifrån att även söndagen blev en dyr kötträtt, eftersom min man fick för sig att det vore roligt att grilla. Men jag fick honom på andra tankar när även han insåg just hur mycket kött vi konsumerat under veckan. Vad hände med ärtsoppa och linsgrytor? Bara för att straffa mig själv tror jag bestämt det får bli en sådan här ikväll. Apropå mat så blir det inte så många besök i mataffären. Jag har inte helt klart mig om det är till vår plånboks fördel eller nackdel, eftersom jag tycker mig märka att det ofta smyger sig ner en godispåse när jag ska handla extrapriser på Coop en vanlig tisdag. Men förut brukade jag nog åtminstone fixa tre olika affärer i veckan när inte Corona begränsade mina shoppingmöjligheter. 

Så vad ska bloggen handla om? Ska jag vara uppriktig och skriva som det är, att börssvängningar har betydligt större effekt på mitt kapital än huruvida jag plockar upp pantburkar och håller mig till en strikt vegansk kost? Eller att det nog ändå är en framgångssaga att orka fortsätta månad ut och månad in med regelbundna insättningar i indexfonder? Jag är övertygad om att det på sikt är en bra sak att orka hålla i och hålla ut, pumpa in pengar på månadsbasis utan vidare reflektion och inte överkonsumera. Men det är ungefär lika roligt att läsa om som att titta på målarfärg som torkar. Jag är tacksam för att vi har ett sparutrymme. Och tacksam för att vi har ett kapital som borde göra pension innan femtio möjlig för oss båda även utan en endaste insatt krona till. Men ändå känns det som att jag för att kunna uttala mig borde vara mer som Günther Mårder. Och som att den stora motivationen som jag fortfarande hade när jag påbörjade det här projektet för över sju år sedan försvunnit. Det finns liksom inte så många gränser att tänja på. Jag vet att jag kan laga jättebillig mat. Jag vet att jag kan plocka många pantburkar. Jag vet att jag kan sysselsätta mig med jättebilliga nöjen och egen matsäck. Jag vet att jag kan jobba övertid och spara några extra tusenlappar. Men det hjälper ju bara på marginalen. Och hur pepp blir man av att spara 14 000 istället för 13000? 



Min fråga till er blir därför hur ni håller motivationen uppe under er sparresa och om motivationen förändrats med tiden? Jag är också jättenyfiken på vad ni uppskattar att läsa om. 

29 kommentarer:

  1. Jag gillar att läsa om vardagen, det behöver inte vara något speciellt alls. Jag tycker om hur du skriver!

    Sparmotivation... Jag jobbar inte längre och behöver således se över ekonomin med jämna mellanrum. Jag handlar främst kampanjvaror och avskyr att shoppa. Men inte är något speciellt kul nu. Jag lägger en del pengar på chips och godis, som tröst(?) för de tråkiga tiderna. Det ska jag sluta upp med och istället ta en utelunch någon gång. Att luncha på lokal ger mer glädje än väcka chips.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag åt faktiskt lunch ute igår för första gången på väääääldigt länge. Kom också på att det faktiskt är rätt trevligt med rätt sällskap, lite extra tid och på en restaurang som lagar något som man kanske inte lagar själv på daglig basis. Så det tycker jag du ska unna dig!

      Radera
  2. Jag tycker med om att läsa om vardagen, för det är så livet oftast ser ut med småbarn. Man är trött och sliten.

    Tycker du ska bli snällare mot dig själv :-) Man får vara trött, köpa hem pizza och inte orka baka bröd. Det är en period nu i livet då det är så.

    Sen kan man fundera på vad som är värt mest just NU i livet- att jobba heltid, vara trött, köpa hämtmat osv.
    Eller gå ner i arbetstid, spara lite mindre men istället vara lite piggare, kanske orka baka bröd o egen pizza?
    Det är så lätt att tänka framåt hela tiden och bara slita på, jag är likadan. Men under småbarns åren bestämde jag mig till slut att gå ner till 80% under vinterhalvåret när man är som tröttast.
    // Vera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Vera! Det är precis vad jag funderar på just nu. Återkommer när jag har ett vettigt svar. :)

      Radera
  3. Jag tycker också att det är kul att läsa om livet allmänhet. Sparkvoter och listor över utdelningar och aktieköp blir rätt enahanda efter ett tag.
    Din blogg känns uppfriskande ärlig och ibland väldigt rolig. För även om mitt liv ser helt annorlunda ut (på gränsen till lastgammal och ensamstående) så känner jag ändå igen mig i väldigt mycket.
    Håller för övrigt med om att nöjet med sparandet sjunker en hel del när kapitalet väl börjat växa till sig. Framför allt nu. Det känns som om jag slänger ner pengar i ett svart hål. De pengar jag lägger på fonder och aktier täcker sällan förra månadens värdeminskning. Onekligen lite surt.
    DDT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där svarta hålet... Inte supermotiverande att vara 61% fri sedan typ 2021. Det händer absolut ingenting här hos oss så det känns som nysparandet nästan kan vara. :P

      Radera
  4. Gillar inte att slösa pengar helt enkelt. Vi lever på runt 16000 kr i måaden och har gjort så i många år. Maten kostar fortfarande ca 4000 kr i månaden, inflation till trots. Vi äter samma mat som innan, kanske lite mindre fisk men det beror nog på att Fru Snålgris jobbar mer och inte hinner med att gör god ångkokt fisk på asiatiskt vis. Utemat blir det oerhört sällan, jag gillar inte att äta ute, blir stressad av det sen jag fick lite hjärntrötthet för några månader sen, och min fru tycker maten håller över lag dålig kvalitet.

    Gillar att läsa om spartips. ATt börsen går upp och ner får man leva med, vår portfölj är väl ner med kanske 500" sen årsskiftet, men den går upp igen så småningom. Det blev lite av en perfekt storm mot våra bank- och finansaktier. Är det inte covid så är det något annat... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow imponerande att leva på 16' !!!

      Radera
    2. Är också grymt imponerad över detta! Till skillnad från gemene man är jag inte så förvånad över era känslor. Vill man inte så vill man inte, helt enkelt. Och som så många andra så VET jag ju att det går att leva otroligt billigt och att livskvalitet inte nödvändigtvis har något med plånbokens omsättning att göra. Bra kämpat och grattis till att ni lyckats stävja livsstilsinflationen.

      Radera
  5. Hej!
    Jag tycker det är roligt att läsa och följa både när det går upp och när det går ner i motivation och livet. Det är ju så verkligheten ser ut. Att bara få höra när allt är på topp blir trist i längden. Många bloggar startar där, och försvinner när det inte är lika kul. Men det är ju då det blir intressant att följa! Hur hantera svårigheter och motgångar?

    Hur man motiverar sig att spara tror jag inte är några bekymmer här. Hur man motiverar sig att jobba, däremot... Hur motiverar man att gå upp i ottan, effektivisering och smitande kolleger?

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Det är intressanta frågor du ställer dig på slutet. Har inget bra svar tyvärr, utan det är riktigt svårt att stiga upp på morgonen. Om jag hittar facit lovar jag återkomma framgent...

      Radera
  6. Jag har sparat sedan februari 2018 och började känna mig lite omotiverad förra året och ifrågasatte ”vad är det jag sparar till?”. Men med stundom sjunkande börs, höjda räntor och ökade priser så känns det än mer aktuellt att spara.

    Även om jag upplever att det inte händer någonting hur mycket pengar jag än trycker in så kommer det en dag att göra det och då kommer det att kännas väldigt bra. Just nu roar jag mig med att fylla i Fru EBs ”Mitt sparår – 52 veckor mot ett friare liv”. Det känns kul och motiverande!

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att du har boken som stöd! Den kändes lite i enklaste laget för mig personligen, men kan tänka att den hade varit en riktigt bra kompis/motivator tidigare under resan.

      Radera
  7. Jag uppskattar också vardagligheten och att du skriver om livet. Min motivation förändrades jättemycket över tid och jag känner väl igen det med en tusenlapp hit eller dit när kapitalet blivit stort.

    Jag började tänka lite annorlunda då, när antalet sparade kronor inte märktes längre. Drog ur pluggen i höstas och jag fortsatte spara samma belopp ända in i kaklet. Egentligen av den anledning jag haft i ett gäng år fram till nämnda kakel, att undvika livsstilsinflation och därigenom antingen försena kaklet, eller tvingas göra förändringar när jag nådde det. Det blev min nya morot, att se datumet och veta att det kan funka. Den känslan blev stark när jag hade typ 5 år kvar, dock, innan dess var det lite väl långt borta, men de åren hade jag en liten excelsnurra som räknade ut ett nytt kakeldatum beroende på vad jag hade för kostnader och sparande så jag kunde se hur många dagar jag kapade eller förlängde. Lite konstgjort och krystat kanske men det funkade för min motivation då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Upptäckte sent omsider att jag inte svarat, vad ofint av mig! Tack för att du tog dig tid att skriva och känner igen dig. Jag tror att jag har mindre än fem år kvar jag med och nu börjar vi fundera på om vi inte drar ut pluggen tillsammans om typ fem år. Spännande att höra om dina erfarenheter kring det.

      Radera
  8. Tina
    Jag älskar att läsa om er vardag. Jag älskar min vardag. Och helg och fest såklart :) Kul att läsa om er sparresa oavsett om ni ibland är mänskliga och tar den enkla och dyra vägen. Ni är inne i livets mest aktiva skede. Mitt yngsta är 14 år och därmed börjar vi komma ur det. Lite tråkigt men en skön frihet börjar skönjas. De flesta dagar är jag glad att handla på börsrean nu när börsen är sur. Vissa dagar är jag såklart sur och orolig. När ska det vända? Oftast tänker jag framåt ser framför mig när mina billiga aktieköp ger hävstång och jag blir jätterik. Tills dess håller jag i och ut och försöker se så glad ut jag kan :) Du skriver så himla bra och intressanta tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det blir bättre sen. Jag känner mig lite trött på att tycka att allt är så jobbigt. Att be om ursäkt till mina kollegor för min frånvaro och förklara för min chef att jag inte hunnit allt jag skulle ha hunnit på grund av sjukdom, vab, skollovssemester och liknande. Önskar så innerligt att jag hade ett jobb som jag bara kunde utföra där och då och som jag kunde släppa sen.

      Hoppas också att vi blir stenrika sen och att vi märker skillnad av att vi sparat på under tråkiga börstider!

      Radera
  9. What!? Kläder för 1397 !!!!? Hur lyckade du med det? Är äldsta barnet klädtokigt? Tycker det är kul att läsa om det vardagliga, om småbarnslivet. Det är så intressant att familjer kan vara sparsamma och samtidigt lägga pengar pengar på så olika saker. Vissa saker är viktiga för vissa familjer osv. Vi har ett barn med funktionsnedsättning och vi lägger stora pengar på saker runt det barnet för att göra vårt liv lättare. Därför tycker jag inte att nån hämtpizza är så farligt. Alla har så olika förutsättningar och prioriteringar och trots det ha ett ekonomiskt tänk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var Lager 157 och där är varje plagg rätt billigt så min man fick två par byxor, jag köpte faktiskt också ett par byxor i panik eftersom jag inte har några hela som passar längre och inte orkar leta i secondhandbutik just nu. Vi köpte också en jacka, några strumpor och trosor, kalsonger, barn-hoodie osv. Jag tror att vi generellt ligger ganska bra till klädmässigt utifrån att Mini får det mesta begagnat från släktingar som antingen orkar springa på loppisar eller donerar vidare deras gamla till oss, men ibland händer det att det blir något nyproducerat plagg. Det var faktiskt därför vi var just där, för att vi akut behövde skalbyxor till Mini och jag upplevt att mina begagnatköp av ytterkläder och skor lett till att jag får köpa nya ändå senare, antingen senare på säsongen till Mini eller till Plutten.

      Däremot fick jag dåligt samvete utifrån att jag upplevde kläderna för billiga. Hur kan ett företag producera så billigt? Vem betalar det verkliga priset för mina klipp? Det är problem som vi som gillar second hand vanligtvis inte behöver tänka så mycket på. Vi bor inte nära någon Lager 157-butik, så det var första gången där för mig. Jag vet inte om jag återvänder. :)

      Tack för att du tycker hämtpizzan är ok. Jag tror inte vi kommer sluta. :)

      Radera
    2. Har också hänt att jag har handlat på lager 157 samtidigt tar det emot att göra det. Men det är som snabbmat kan vara enkelt och billig men egentligen inte ok. Såg faktiskt en artikel häromdagen om just Lager 157 där deras textilarbetare bodde i skjul och hade en timlön på 5 kr. De har också fått kritik för arbetsförhållandena i Sverige. Har vänner som gärna går dit utan en tanke, känner mig som den besvärliga. Sen kan man fråga sig var skulle det vara helt ok att handla förutom second hand? Tycker att det är svårt. Men det billiga slit och släng som Lager 157 står för borde faktiskt inte ens få förekomma./M

      Radera
  10. Instämmer med vad flera skrivit, tycker om att läsa om livet i vardagen. Det ger en känsla av samhörighet och igenkänning. Som småbarnsföräldrar så ska vi inte vara för hårda med att undvika snabb och enkel mat. Samma med brödbakningen, det är inte alltid man är motiverad till det. Men har du provat att nattjäsa brödet? Sätt degen fredag kväll och ställ in limpor i brödformar i kylen och grädda på lördag morgon. Då alipper man vara fast med jästiderna och får helt nybakat till frukost. Kämpa på och var inte för hård mot dig själv med ekonomin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samhörighet är alltid bra. Särskilt som det sparmässigt och enkelt liv-mässigt (vilket hittepåord) är svårt att hitta just det i det vanliga livet.

      Jag vet inte varför det tagit emot så mycket att baka faktiskt. Gjorde en sats tekakor efter att jag skrev det här inlägget och jäklar vad gott det var. Borde verkligen ta upp bakandet!

      Tack för peppen!

      Radera
  11. Ja, jag känner ju att jag tappat det. Min motivation är på noll, men samtidigt tänker jag att jag strävar efter att fortsätta minska kostnaderna, så första steget blir att hamna på plus minus noll. Därefter får jag se. Nästa månad kommer den efterlängtade bonusen och då kan jag använda den istället för att spara den.

    Jag uppskattar att du skriver så öppet om din verklighet och för min del får du skriva om precis vad som helst. Det är alltid intressant med perspektiv från andra sparnördar (får kanske inte kalla mig det just nu) även om man lever lite olika liv.

    SvaraRadera
  12. Hej! Jag tycker om att läsa om både upp och nedgångar i sparmotivation och annat. Det blir mycket mer igenkänning än hos bloggare som alltid klarar av att hålla superbudget etc. Det klarar inte vi! Dina inlägg är alltid läsvärda oavsett vad de handlar om! Var inte så hård mot dig själv med det vegetariska, familjen får massor av näring av svenskt kvalitetskött och du stöttar oss svenska bönder! Om alla väljer veganskt får vi lägga ner och när det inte går att odla vall till djurfoder som mellangröda till tex vete tar ogräset över. Då blir det inte heller något ekologiskt jordbruk i övrigt i Sverige. :) Så tänk att du gör en insats som väljer svenskt och ser till att vi fortsatt har en matproduktion inom landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint skrivet, så kan jag se det faktiskt och tack för att du och dina kollegor kämpar på.

      Radera
  13. Gillar att läsa din blogg oavsett hur det går med sparandet. Kände själv att sparmotivationen minskade rejält efter 3 miljoner. Det märks ju inte längre när man sätter in pengar.
    Har belönat mig själv för sparåren genom att ta ett del-sabbatsår, där jag studerar på 50%. Det känns värt det att ta en paus nu istället för att köra på 100% fram till 5 miljoner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sabbatsår känns som en riktig dröm. Jag ska klura mer på vad jag vill få ut av dem. Tack för input!

      Radera