onsdag 5 oktober 2022

Kraften i att inte köpa någonting alls

Efter några tyngre, mer filosofiska inlägg är det nu dags för ett mer konkret sådant om hur man kan spara mer pengar. Jag vet att tiderna för många känns tuffa nu och att andra önskar öka sitt sparande i sämre börstider. Personligen är det här en tid i mitt liv som jag egentligen önskar öka mitt sparande rejält, eftersom jag tror att det kommer löna sig på sikt. Ett rätt så enkelt sätt att spara mer är att konsumera mindre. För de allra flesta tror jag att en period av köpstopp eller köpfritt kan hjälpa till rejält på traven och därför ska det här inlägget handla om det fantastiska i att köpa (nästan) ingenting alls. 

Min svärmor är bra på att göra fotoböcker till vår familj. Vi brukar få minst en om året som ofta följer en specifik period, som en resa eller årstid. Nyligen fick vi ännu en som var från den här sommaren vilket fick våra barn att vilja titta på de gamla böckerna. Det var roligt att se vad vi haft för oss, men en sak som slog mig (de andra verkade inte tänka på det) var att jag har precis samma kläder idag som Minis första år i livet. Och inte bara då, utan min garderob ser ut att ha sett ganska så exakt likadan ut det senaste decenniet eller så. När jag tittade på bilderna på Mini insåg jag också att Pluttens favoritkläder i mångt och mycket är desamma som Mini hade för en himla massa år sedan. Jag kommer ihåg min svärmors förvirring när jag bad henne köpa könsneutrala kläder till sitt första barnbarn så att kläderna skulle kunna användas till framtida syskon, men det är ett beslut som jag fortfarande känner mig nöjd med. 

Alla vet att i princip alla av oss måste köpa saker och så även jag, men det kan nästan kännas revolutionerande att begränsa sin konsumtion så markant att hela ens tankesätt bara måste förändras. Idag har jag inga regelrätta köpstopp med tydliga regler att förhålla mig till, men jag har haft ett år utan nykonsumtion till exempel och kan faktiskt rekommendera det varmt. Särskilt för den som får en glädjekick av att klicka hem saker eller att gå i affärer. Jag vet i och för sig inte hur mycket folk i största allmänhet shoppar, men när jag sitter och pratar med mina kollegor tycker jag det verkar som att många köper en pryl så fort ett visst behov dyker upp eller så fort de känner för det. Min upplevelse är att fokuset de har snarare är att få prylen till bästa möjliga pris än att ifrågasätta behovet från första början. Och i ärlighetens namn är det något jag känner igen mig i. Jag har till exempel en vindjacka som jag inte är helt nöjd med, men som jag köpte för knappa året sedan och när jag såg en kampanj på en jacka från Haglöfs kunde jag för en stund lura i mig själv att en ny vindjacka i annan längd och färg skulle kunna göra mitt liv så himla mycket bättre och att priset i sig rättfärdigade köpet. Någon annan gång har fått stoppa mig själv från att köpa barnkläder som jag nästan bara inte kan låta bli att köpa trots att vi har massvis av Minis gamla grejer till Plutten. "De kostar ju nästan ingenting och strumpor är ju alltid bra att ha!" eller "Det skulle ju vara så fint med en x, y, z och det är ju faktiskt på extrapris."

I det senaste avsnittet av Avanza-podden pratade de om budgetkalkylen från konsumentverket som jag faktiskt hade missat. Tydligen kan man importera rimliga utgifter för kläder, fritid och hygienartiklar istället för att själv sitta och addera siffror i ett eget excelark. Det som blev tydligt av den övningen för mig är att det normala är att spendera en hel del på både det ena och det andra och att det därför bör gå att förbättra sin ekonomi avsevärt genom att ändra sina konsumtionsmönster och faktiskt köpa mindre. Jag är verkligen inget proffs på att handla secondhand och är ofta ute i sista minuten just med barnkläder eftersom jag alltid tycks överrumplas över hur tidigt vinterskor faktiskt behövs eller att vinteroverallen växtes ur tidigare än jag trodde. Men trots det kommer vi inte i närheten av de summor som beskrivs av konsumentverket. Till viss del beror det på att vi i extremt stor utsträckning begränsar inköpen till oss vuxna. Min man brukar ibland skratta åt att det tog mig fem olika beställningar av vinterjackor för att jag skulle hitta en som kändes acceptabel i förhållande till sitt pris medan jag utan att blinka åker till affären och låter Mini välja vinterstövlar efter eget smak och tycke. Jag åker kanske inte till den allra dyraste affären och jag skulle nog säga ifrån om det blev alldeles för dyrt, men jag föredrar på det stora hela att köpa bra grejer som ungarna trivs i till dem medan jag själv kan anpassa vilket väder jag är ute i och inte behöver bry mig alltför mycket om att bli accepterad av min omgivning. Men med det förhållningssättet ligger vi på 1/12 av vad konsumentverket tycker är rimligt. 

Att tänka efter före har även andra fördelar. Det är verkligen lättare att hålla koll på sina saker om man inte har lika många prylar och det är lättare att vårda och ta hand om det man har. Jag pluggade utomlands en termin som ung och var då väldigt fascinerad över hur väl jag tog hand om min handduk (den enda jag hade) och vilken fantastiskt bra koll jag hade på samtliga plaggs tvättråd och huruvida de närmade sig behovet av tvätt. Att äga färre saker gjorde att jag tog bättre hand om det jag hade och som pricken över i:et kände jag mig lugnare. Jag tror även att det kan vara väldigt bra för den som önskar nå ekonomisk frihet och spendera mindre. 

Men hur gör man då konkret för att shoppa mindre? Jag tänker att man antingen kan ge sig själv regler som att man måste vänta ett dygn eller att man har någon annan som accountability partner och faktiskt frågar hen om det är ett verkligt behov eller något man bara inbillar sig. Jag har ju delat med mig av min fantasi om en symaskin som jag insåg att jag egentligen inte behövde när väl jag väl fick tillåtelse att köpa en. Där har vi ett bra exempel på hur en annan person kan få en att vänta med sina inköp eller inse att det upplevda behovet faktiskt är inbillat. För när det kommer till så himla mycket därute är det så lätt att vara blind för ens egna svagheter samtidigt som man ser alla andras tydligt. Jag kan säga till en vän tusen gånger att hen tar alldeles för mycket skit från sin partner, köper på tok för mycket kläder eller velar för mycket gällande yrkesval, men sedan när det kommer till mig själv är det så himla mycket svårare att objektivt ge sig själv liknande kritik. En annan strategi kan vara att fokusera på allt man redan har. Känns det som att du behöver en ny mössa? Börja med en inventering av det du har för att du inte ska råka köpa något i onödan. Dessutom kan det vara ganska glädjande att shoppa hemma, vilket jag tydligen insåg redan för flertalet år sedan. Upptäck vad du redan har, bli glad på nytt och låt därefter bli att köpa något på Zalando eller Adlibris. 

Det var allt för nu. Jag ska försöka låta bli att köpa prylar även framgent. Vad gör man inte för att upprätthålla en 50%-ig sparkvot i inflationstider? 


Tror du att du skulle kunna spara mycket genom att köpa färre prylar? Dela med dig av det eller något annat uppfriskande. Jag behöver diskutera annat än arbetsplatskonflikter och kvalitetsutvecklingsarbete med någon.

12 kommentarer:

  1. Utan symaskin skulle mitt liv inte fungera alls - men jag syr väldigt mycket, och har dessutom tjänat en bra hacka på att köpa antika symaskiner, fixa och sälja till rätt köpare. Just nu har jag sex symaskiner hemma (!!) men jag ska skeppa två till USA och tjäna en slant igen. Trampsymaskinen från 1898 får stanna kvar, den kan vara bra att ha när elen blir för dyr ;-) Jag är i valet och kvalet om jag ska behålla min skomakarmaskin, den är cool men tar för mycket plats, och jag använder den för sällan. Jag behöver också hitta tillbaka till att inte köpa saker. När jag har tråkigt scrollar jag Tradera och köper gamla symönster - visserligen kul att ha och inte så dyrt, men det blir ju 50 kr då och då, och jag har fler symönster än vad jag har tid att använda. Samma med knappar och band, ofta bara 30 kronor inkl porto, men det är pengar som jag lägger ut med oklart resultat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker ändå att det låter som rätt okej shopping, det du beskriver. Roligt också att du lagar och tjänar pengar på symaskiner. Det låter inte som enbart av ondo åtminstone. Kanske värre med den som läser om en cool pryl på Instagram och direkt springer till Kjell och co och köper en eller som roar sig med att springa i butiker på stan under helgerna. Men alla vet ju själva bäst vad de skulle kunna dra in på och vilket värde det skapar för dem. :)

      Radera
  2. Höll på att lägga en beställning på Adlibris igår på 1000 kr, men sansade mig och reserverade allt på biblan istället. Vilket jag brukar göra, men det är ju segt när man måste ställa sig i kö till nya böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag rätt ofta, nästan-beställer böcker alltså. Det finns undantag, alltså böcker jag köper för att jag vill stötta författaren eller som jag återkommer till ofta, men de är i klar minoritet. När det kommer till att vänta så känner jag igen mig, men brukar faktiskt tycka att det blir lite extra kul när väl de kommer sen. I somras minns jag att jag råkade få flera jag köat på länge samtidigt och jag därför inte fixade läsa ut dem i tid, men annars brukar det mestadels vara njutbart.

      Men det som är roligt i mitt eget liv är att böcker är det område som FIRE förändrat mest. Innan FIRE lade jag tusentals kronor på böcker varje år och jag hade aldrig i vuxen ålder varit på biblioteket när jag kom in på FIRE-spåret. Så för mig blev det en sån här Win-Win-situation, eftersom jag sparar pengar, upptäckte en fantastisk plats (nog mitt favoritställe i stan än idag) och slipper fylla upp huset med något som aldrig används igen. Hoppas du inte behöver vänta för länge och att det inte finns reservationsavgifter hos er. :)

      Radera
  3. Jag har nog aldrig köpt så mycket prylar direkt och nu så har vi en väldigt tight budget, partnern föräldraledig utan ersättning och jag student. (Har snart haft hälften av min första vfu). Men köpte utrustning för att jäsa eget vin nyligen, gick på runt 1000 lappen, men literpriset kommer rätt snabbt landa på under 30kr. Håller tummarna för att det blir gott, har ett äppelvin på g baserat på gratisplockade äpplen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul, hur trivs du?

      Om man inte köper så mycket så märker man helt klart av prisökningarna mindre så det är ju bra. Sen blir det svårare att dra ner på konsumtionen, men det har vi ju tjatat om förut, du och jag. :)

      Radera
    2. Ja jag trivs väldigt bra, jag håller i tekniklektionerna med 7orna och så är jag med på NO och observerar.

      Radera
  4. Genomgång av husets vrår brukar ge bra tillskott på saker man inte trodde fanns. Även lite som kanske kan säljas. Kan också bli besviken, var jackan så dålig.

    Köpt både kaffemaskin och ny jacka. Hittills nöjd, inget ute-kaffe för att få bra espresso längre. Jackan var bara att inse att men behöver något, den gamla var förbi pensionen (räddning), men fick en rea på Stadium.

    Brukar aldrig köpa något vid första tanke, utan läsa på, förstå prisbilder, prova flera, låna/hyra, har vi plats ?
    Sedan kan det bli köp.
    Försöker också få till, en ny pryl in, tre ut (försäljning ?).
    Pandan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Pandis! En in, tre ut tycker jag låter som ett vinnande koncept! Just nu ser jag att Tradera har halva priset på annonser, men har varit dålig på att faktiskt lägga ut något. Önskar skärpa mig när det kommer till detta. :)

      Radera
  5. Jag tänker att jag nu ska använda upp saker (som tvål, schampo,strumpor...) innan jag köper nytt, och äta ur frys/skafferi (hur många infrysta tacobröd har jag egentligen?! Och hur många olika sorters te?) Jag har massor av saker, massor av kläder... Jag känner mig väldigt mättad på det, och ägnar mkt tid åt att organisera allt (har flyttat till ett hälften så stort hus efter skilsmässa).

    En släkting till mig flyttar nu till hyreslägenhet efter sitt avslutade förhållande. Hon kommer inte rymma alla sina kläder, skor och inredningssaker i två rum med kök. Dessutom måste hon sälja av kläderna för hon behöver pengar, säger hon - och har ändå köpt ny soffa, nytt vardagsrumsbord, nytt köksbord med stolar, nya lampor osv. Hennes uppfattning om sig själv som "entitled" gör att hon inte har en tanke på att köpa begagnat eller ens från Ikea. Jag är fascinerad och lite förskräckt, och gissar att hennes föräldrar kommer få fortsätta skjuta till pengar (hon är över 40, men det har de gjort hela hennes liv).

    Jag kan inte låta bli att jämföra oss, min ovilja att shoppa och min soffa jag fick gratis via bortskänkes på Facebook... (En jättefin liten Ikea-soffa). Dessutom känner jag mig nöjd och tillfreds, och tycker att sparsamhet är en rolig sport.

    Ett boktips, om du inte läst den: The art of frugal hedonism av Annie Raser Rowland. ("The art of spending less while enjoying everything more"). Du verkar redan ha den förmågan iofs, men jag tyckte väldigt mkt om den.

    //Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. The art of frugal hedonism är ju världens bästa bok! Läste den sent i min sparresa när jag kollade boktips hos fru EB, men den är ju helt otrolig. Tipsar alla jag känner om den, men har nog aldrig fått någon att läsa den. Säkert för att den är på engelska. Eller för att den har ett konstigt namn. Namnet var inte så lockande för mig heller. Lite knasigt låter det ju, men den är underbar. Borde köpa den och krama om den ibland för den är så himla revolutionerande. Tom jag ändrade mitt tankesätt efter att ha läst den.

      Om du har många tacobröd kan du passa på att göra någon form av quesedillas. Jag har alltid en massa bönor i frysen men inga bröd, så om vi hade bott nära varandra hade vi kunnat pyssla ihop en rätt tillsammans. ;)

      Att vara beroende av sina föräldrar som 40+ låter deppigt tycker jag. Nu ska jag inte döma för jag vet faktiskt inte hur jag skulle lösa boendet vid en eventuell separation och min låga lön, men har hört en del sånt på jobbet också. Alltså kvinnliga kollegor som verkar stämma av med sina pappor om hur de ska ha råd att flytta och uppgradera sig och då genom att pappa sticker till en kontantinsats hit eller dit. Det tycker jag för egen del känns väldigt tråkigt och inte önskvärt. Men alla är vi olika...

      Radera
    2. Vad roligt att du redan läst boken! Jag har nog inte heller fått någon annan att läsa den.

      Qusedillas var en bra idé, jag gillar ju bönor :)

      Jag försöker att inte vara dömande mot min släkting, om inte annat för att det inte känns som en vidare trevlig egenskap :/ Men jag reflekterar ofta över hur olika vi handskas med saker. Och i det här inlägget tänkte jag på det här med att shoppa t.o.m över sina tillgångar, och behöva sälja kläder för att klara sig - när hon skulle klarat sig bättre om hon inte köpt dem från första början. Hur mkt det ställer till det för en, när man inte öht kommer på tanken att avstå från något man _vill ha_. När man aldrig blir nöjd, alltid vill ha mer.
      //Ingela

      Radera