7 saker mina barn behöver veta om världen

Först och främst är jag jättetacksam över reaktionen på mitt senaste inlägg. Det är verkligen så givande att läsa er kommentarer och även skönt att förstå att det finns riktiga människor som läser och tänker saker om det jag skriver. Så tack till alla er som läser och särskilt tack till er som tar er tid att kommentera. Dagens inlägg har jag funderat på länge. Själva titeln är en referens till Fredrik Backmans bok som jag inte minns så värst mycket av, men har för mig att jag uppskattade när väl jag läste. Inlägget ska dock inte handla om plastgiraffer eller Ikea, utan om ekonomi. Second generation FI som jänkarna skulle säga. Vad är det egentligen som ett barn behöver få med sig från oss föräldrar för att bli ekonomiskt framgångsrika som vuxna? 

Det första som jag har tänkt på så många gånger, men som kanske inte du som läser det här tänker på allra först, är att jag tror det är viktigt att lära ens barn att laga mat. Det kan låta larvigt, men de jag vet som lägger absolut mest pengar på utemat är faktiskt personer som inte kan laga mer avancerad mat än typ pulvermos och stekt korv. Och det är nästan så att jag inte kan klandra dem, om alternativet till restaurang vore pulvermos skulle nog även jag äta ute mycket. Men förmågan att laga mat är viktigare och mer omfattande än bara att undvika restauranger. Det handlar också om att koka soppa på spik genom att ta tillvara på det man nu hittar i frysen eller kort datum-hyllan, samt vara van vid att hantera en massa olika livsmedel. Jag tror faktiskt på riktigt att många som har starka åsikter om att baljväxter inte är gott till exempel, helt enkelt inte vet hur man ska tillaga dem. Och jag tror att de aldrig riktigt vant sig vid dem. Så ett tips till alla föräldrar där ute är att låta kidsen hänga på i köket från tidig ålder, och se till att har koll på olika råvaror och väsentligheter som skillnaden mellan bakpulver och jäst. 

Något annat som jag reflekterat över är att det nog är ett vinnande koncept att inte vänja ungarna vid att ha många prylar. Det här måste inte handla om ett fullskaligt minimalisthem med sparsam och fin inredning, utan kanske snarare om att inte ägna helgerna åt att shoppa som rolig aktivitet. Jag tror på min förmåga att agera förebild och att mina barn, även fast det inte alltid känns så just nu, kommer ta efter mig och deras pappa. Om inte vi släpar hem en massa prylar och låter elektroniken hänga med runt ett decennium så tror jag att det blir det normala för dem. Det brukar påstås att barn gör som man gör och inte som man säger och det ligger förhoppningsvis något i det. Nu är iofs min man extremt ointresserad av shopping medan hans mamma nästan gör det till en sport. Så äpplet kan ju falla en bit från trädet ändå, men min svägerska verkar vara nästan precis lika tänd på H&M:s reor som sin mor. Till viss del tror jag också att det här handlar om livsstilsinflation. Jag sa faktiskt det till Mini alldeles nyligen att det är så intressant att saker som hen tycker är naturligast i världen (som nybakt bröd på helgen, ofta från bageri tyvärr) skulle ha varit en extrem lyx för mig när jag var liten. Mini tyckte det var lite märkligt, men tänk om Mini vore van vid att vi bytte bil varannat år, köpte ny TV titt som tätt och ständigt kom hem med nya kap från Zalando. Skulle inte det bli det normala även för Mini då? Jag anar det. Med skillnaden att Mini i så fall säkert skulle vilja göra det ännu bättre (för det är ju så vi människor funkar) så det skulle kanske bli ännu finare bilar och dyrare kläder. 

Jag skulle också vilja att barnen lärde sig prata om pengar. Vi gör ju redan det till viss del. Som att vi har samtal om varför vi inte köper den osten, utan den andra istället, och att man kan passa på att köpa flera ostar på extrapris även om inte alla går åt just nu. Men jag önskar också att mina barn lär sig prata med sina vänner om pengar och därmed vågar sätta gränser när något känns för dyrt eller inte är värt pengarna. Om mina barn i framtiden lever i kärleksrelationer tänker jag att den här förmågan är ännu viktigare. Skulle jag separera idag och ge mig ut på marknaden igen skulle jag välja att prata om pengar i princip direkt. Jag vet att det låter tråkigt, men min erfarenhet är att ekonomi är ett område där det är svårt att komma från två olika världar. Det betyder inte att en partner måste ha samma lön eller vara född i en liknande familj som en själv, men det betyder att slösa och spara nog inte ska skaffa barn ihop. Eller en bil. Eller ett hus. Särskilt viktigt tänker jag att det blir om vi lyckas sprida det ekonomiska tänket, för då blir det jobbigare att leva med en partner som fungerar helt annorlunda. Och för alla med döttrar skulle jag också vilja påstå att det är ännu viktigare. För jag vet inte hur många kvinnor jag läst och hört om som verkar acceptera mannens verklighet och gå med på uppgörelser som att betala allt för barnen, medan han tar hand om bilen och liknande. Nu kan jag komma att få en del kritik själv här eftersom jag mer eller mindre sponsrar min egen partners karriär och pension på bekostnad av min egen, som en del av er påpekat upprepade gånger. Det som jag ändå gör där är att jag reflekterar över mina uppoffringar och för en dialog med min man om dem. Eller ja, det är mest monolog just nu, eftersom han inte har så mycket att säga. Men han har i perioder kompenserat mig ekonomiskt när jag av olika anledningar jobbat deltid eller varit mer föräldraledig än han. Och det är något jag inte tror någon av mina vänner har gjort och det beror nog både på att de är dåliga att tänka på pengar och på att prata om dem. 

En annan sak (egenskap?) som jag tror vore väldigt bra att skicka med mina barn är att lära sig fixa saker själv. Det här tipset kommer egentligen inte från mig, utan snarare från en av mina läsare som väldigt fint beskrev hur hon lärt sig att hon kan göra det mesta på egen hand med hjälp av Youtube. Och visst är det så. Nu är jag inget proffs om inte min hårklippning och kylskåpsrengöring räknas. Jag har ju istället min man som fixar det mesta och är faktiskt lite orolig för huruvida jag skulle kunna fortsätta lära mina barn detta om vi separerade, men visst är det ett viktigt område att jobba på. För alltså, hur svårt är det egentligen att byta däck? Jag tycker det är lite tungt och ibland smutsigt, men det går. Ändå vet jag nästan inte någon som gör det själv, utan i princip alla mina kollegor kör på drive-in och däckhotell. Man får precis som vanligt göra som man vill. Men rent ekonomiskt tror jag ändå att det är för jäkla klokt att lära sig förlita sig på sin förmåga att lösa saker så att man inte måste köpa en massa tjänster och nya produkter så fort något krånglar. 

Jag skulle också vilja att mina barn lär sig uppskatta kostnadsfria aktiviteter. Alla behöver återhämtning och fritidssysselsättningar. Så långt är vi överens. Men alla behöver inte skaffa sig svindyra sådana. Nu vet jag att jag har läsare som har häst. Och jag förstår att det är dyrt. Det finns andra hobbies som säkert kostar ungefär lika mycket och det är självklart helt okej att ha dem, men jag tror det skulle underlätta om mina barn lärde sig att gratis är gott. Vi jobbar aktivt på det här redan nu. När jag skulle natta barnen ikväll innan jag skrev det här så blev Mini helt chockad över att boken jag läste för Plutten var vår egen. "Va, kommer den inte från biblioteket??" Och det säger väl en del om hur naturlig del biblioteket är av vårt liv. Har vi inget för oss funkar alltid biblioteket. Det är trevligt att vara där, det är trevligt att pyssla där och det är otroligt trevligt att inte behöva köpa böcker. Tänk så billigt ett intresse för kultur och litteratur kan vara. Men det måste ju inte handla om läsning utan kan även vara mer fysiskt aktivt. En av mina personliga favoritaktiviteter är att plocka svamp och gå i skogen. Ibland tar vi bilen någonstans och det är ju inte helt gratis, men det behövs inte ens. Vi kan cykla, plocka bär och svamp och få en massa motion och frisk luft alldeles gratis. Det är inte heller helt dumt att bekanta sig med lokala möjligheter att besöka utomhusgym (helt gratis!) eller vänja sig vid löpning som sport. Nu är löparskor i och för sig inte helt gratis och enligt min skoaffär måste man byta löparskor varje år (men det gör jag aldrig ändå), men det krävs verkligen inget gymkort för att få till en redig konditionsträning. Ikväll var vi på kvällspromenad för att hämta ut ett paket jag beställt och då fastnade mina barn utanför ett gym, eftersom det finns en klätterställning där. Jag satt ganska länge och tittade på ett antal män som löptränade på löpband. Det är så klart inget fel på det och jag har själv varit en gymkortsperson, men det behövs verkligen inget gymkort för att få till en träning. När jag hade ett gymkort så användes det mest till löpband och cykling. Ja, det är lite lustigt. Och väldigt oekonomiskt. 

Om de bara skulle lära sig en sak av mig så önskar jag nästan att det vore att vänta på saker. Imorse frågade Mini mig om vi fortfarande har Disney+. Jag bekräftade hens misstanke om att så inte är fallet. Mini blev lite besviken, men är rätt så van vid att vi inte har alla streamingtjänster alltid utan snarare någon ibland. Jag sa att vi kan skaffa en streamingtjänst till höstlovet och att vi får fundera på vilken vi helst vill ha. Nu inser även jag att jag låter ganska tråkig. Men det här handlar egentligen inte om en streamingtjänst som vi så klart skulle kunna kosta på oss, utan snarare om att vilja ha något och lära sig vänta på det. För om vi alltid har Disney + så känns det inte som en så stor njutning, men om vi istället har det bara ibland blir det en väldigt positiv upplevelse när väl vi har det. Lite som att gå på bio. Jag tror att förmågan att vänta även är positiv på många andra områden. Nyligen fick jag en kommentar på bloggen från en läsare som frustrerat tömt korgen på Adlibris och istället ställt sig i kö till titlarna på biblioteket. Den som älskar att läsa och vet hur lång tid man kan få vänta på en populär bok förstår hur svårt det kan vara att göra precis det. Men förmågan att göra det är en otroligt bra en att ha. Det är också användbart när börsen är sur och allt man stoppar in tycks försvinna och det är lätt att fråga sig varför man ska fortsätta. Men det lönar sig ofta att vänta. Och som med exemplet med Disney+ så tror jag dessutom att det ofta blir ljuvligare när man väl gör det istället för att snabbt fixa sig det man vill ha. 

Jag vore inte en riktig FIRE-ist om jag inte ville sprida vidare lite av av mina enorma kunskaper om finansmarknaden. Min blogg är väldigt tom på texter om nyckeltal, fonder och enskilda aktier, men det betyder inte att jag är helt borta när det kommer till finans. Bland vänner och kollegor är det nog vanligare att jag öppet pratar om just det än om sparsamhet i allmänhet. Beroende på mottagarens intresse kan man ju anpassa sig, men om mina barn visar sig vara totalt ointresserade av ekonomi kommer jag predika indexfonder för dem precis som jag gör för nästan alla andra. Egentligen tror jag inte att de behöver veta så mycket mer än att investera brett och till låga avgifter, men om de visar något slags intresse pratar jag gladeligen nyckeltal, årsredovisningar och fundamental analys med dem också. Det är mycket möjligt att jag hellre pratar om hur man får ner snittkostnaden på veckomatsedeln, men vissa kunskaper om hur börsen funkar och kanske framför allt hur ränta-på-ränta funkar vore inte helt fel att sprida till avkommorna. 

Det finns säkert en massa annat fiffigt som jag skulle vilja att de fick med sig hemifrån. Men nu närmar sig klockan midnatt och jag har ändå lyckats skriva ner de punkter jag funderat på när jag varit på en löprunda eller shoppingrunda. Och dessutom känns sju som en bra siffra så jag stannar här. Du får dock hemskt gärna hjälpa till att fylla på listan i kommentarsfältet. Det spelar ingen som helst roll om du faktiskt har barn. Alla kan bidra. Man får skriva ungefär allt förutom att de ska bli goda människor och snälla kompisar för det får bara handla om ekonomi och hur vi kan få våra ungar att bli ekonomiskt smarta. 

Kan vi göra kommentarsfältet till 77 saker våra barn behöver veta om världen? 

Dela, dela, dela. Eller kritisera, ifrågasätt, utveckla eller uppmuntra. Ni vet, sådär som ni brukar göra vad än jag ber om.