fredag 30 oktober 2020

Vara ledig ett tag nu eller för alltid sen?

Jag har alltså äntligen fått min lilla bebis och Mini har blivit storasyskon. Omtumlande, smärtsamt och slitsamt, men på det stora hela har allt gått bra och vi är överlyckliga. Jag kände till min stora överraskning direkt att jag vill ha flera barn, vilket jag innan varit helt 100% säker på att jag inte vill. Vi får se om det ändrar sig längre fram, annars kanske FIRE skjuts upp med ytterligare några år. Amningen är för den intresserade ungefär lika jobbig som jag kom ihåg förresten. När jag skrev om bebisekonomi lyftes önskemålet att jag skulle författa ett inlägg om hur vi resonerat kring föräldraledigheten och hur den påverkar FIRE-datumet. Det här inlägget ska därför beröra det området, men kan så klart även till viss del tillämpas på andra typer av tjänstledigheter.

Min allra första tanke var att vara hemma ungefär ett år på heltid och sedan låta min man vara hemma år två på kanske 60-80% medan jag jobbade den tiden han var hemma. Plutten skulle i så fall börja förskola med knappa två år. Den planen ligger i grunden kvar, men ligger kanske inte lika fast just nu vad gäller uppdelningen till följd av Corona. Det beror på att det börjar bli tydligt för oss att det första året troligen kommer få spenderas i total isolering och det inte riktigt var så jag hade föreställt min föräldraledighet. De resor vi hade pratat om att göra under tiden och som jag längtat väldigt mycket efter ligger till exempel definitivt på is. Jag börjar därför fundera allt mer på om jag ska börja jobba tidigare och sedan gå på föräldraledighet igen 2022, eller om jag kommer ta en större del av föräldraledigheten än planerat. Det centrala för oss har dock varit att barnen totalt sett skulle få mer tid med oss föräldrar och det får de ju oavsett. 

Vad är det då som krävs rent praktiskt för att vara hemma så länge som två år? För den som inte vet det så är den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skyddad under barnets första levnadsår, vilket innebär att man då kan vara hemma utan föräldrapenninguttag. Därefter krävs uttag av föräldrapenning om inte SGI ska sänkas till 0. Man kan, vad jag förstår, dock vara hemma utan att ta ut föräldrapenning, eftersom man har ett längre skydd av sin föräldrapenning. Jag har dock inte tänkt den vägen själv, utan fokuserar på att ta ut så lite föräldrapenning som möjligt under bebisens första år. Hittills har vi ändå tagit ut en del föräldrapenning (runt en dag i veckan), inte för att vi måste, utan för att det känts bra att ha en viss inkomst löpande som täcker mina fasta utgifter, men tanken har varit att minska detta uttag inom kort. För att vara hemma ett helt år sedan efter ettårsdagen så kommer vi behöva ta ut runt 250 dagar, vilket är ganska mycket. Efter att Plutten börjar förskolan vill vi ha en del dagar kvar, särskilt för att kunna jobba deltid vid behov längre fram och ändå skydda SGI. 

Som ni märker är det ganska lite som är hugget i sten vad gäller den här föräldraledigheten, men en sak som kändes väldigt självklart redan innan jag blev gravid var att vi skulle vara hemma länge med barnen den här gången. Alla som känner till mina framtidsplaner inser att det är en viss uppoffring att sluta spara, eller åtminstone begränsa det rejält jämfört med vårt normalläge. Och det känns faktiskt väldigt jobbigt. Särskilt de dagar börsen faller och allt jag vill göra är att pumpa in pengar på den. Den köpglädje som jag känner när jag köper aktier (tyvärr en anledning till att jag sannolikt aldrig kommer sluta med aktier trots mina inlägg om det) slår känslan av en ny klänning eller skor alla dagar i veckan. Med det sagt försöker jag dock påminna mig själv om anledningen till att jag började med sparandet från början, nämligen att umgås med min familj och då framför allt mina barn. Om jag nu som tvåbarnsmamma skulle prioritera en snabb retur till jobbet för att spara pengar och kunna nå permanent frihet så snabbt som möjligt skulle det kännas som att jag sålt min själ till djävulen eller åtminstone rätt rejält tappat bort syftet med mitt sparande. 

En positiv aspekt i allt detta mörker (hehe) är dock att vi kan fortsätta spara även under de mer knappa förhållanden vi lever under nu. Vi har budgeterat för ett totalt sparande om 11 000 kr (givet 0 kr i FP-uttag), vilket är betydligt mindre än hälften av vårt ordinarie sparande. För att vi ska klara det krävs dock att vi följer budgeten (som är uppdelad i boende, sparande och allt annat) och inte lever alltför extravagant. För min del känns det bara roligt, eftersom jag då har en riktig ursäkt att neka utemat och tvinga familjen att äta mammas hemgjorda fika och matbröd, men min man kanske inte är riktigt lika exalterad. I och med att jag nu kommer vara hemma kommer maten vara förberedd så han har inte så många vettiga anledningar till att beklaga sig över detta. Jag ser även framför mig att jag kommer ta tillfället i akt att skaffa mig billiga nöjen som picknick utomhus, parkhäng och biblioteksmys, samt baka en massa gott. Det är nämligen en av mina drömmar, att tillsammans med barnen verkligen hitta billiga aktiviteter som känns riktigt roliga och inte inkluderar ett köpcentrum eller lekland. 

För att svara på min egen fråga känns det självklart att prioritera att vara ledig ett tag (extra) nu istället för att minimera ledigheten och hårdspara extra under perioden. Det beror så klart till stor del på min familjesituation, barnen är ju små nu och inte om 15 år, men i ärlighetens namn är det här något jag kommit fram till att jag skulle kunna göra igen. Jag har till exempel funderat mer och mer på att plugga saker som intresserar mig och jag skulle absolut kunna tänka mig att ta tjänstledigt ett år utan inkomst och bara låta portföljen arbeta utan nyinsättningar. Fördelen med det är att tiden får arbeta för mig medan jag tillåter tiden mot FIRE att bli mer uthärdlig, men det är fullt möjligt att jag hade resonerat annorlunda om jag hade mindre än en miljon kronor kvar till FIRE. Som det ser ut nu så är det runt 10 år kvar, vilket gör att jag känner att det är dumt att vara för fokuserad på målet och istället ett ökande behov av att njuta av resan. 


Hur resonerar du gällande att ge dig själv tid här och nu eller sen? 

40 kommentarer:

  1. Detta är en del av mitt ständiga grubbel. Jag ligger antagligen cirka 5 år efter dig i livet och lever the "DINK" life just nu. Jag börjar luta ut att spara ihop 1 miljon så fort som möjligt för att därefter arbeta deltid utan uttag i några år när jag kanske har små barn. Sedan kanske jag kan växla upp lite igen om jag känner för det. Min plan har dock aldrig riktigt varit att sluta arbeta helt, även om det hade varit gött ibland.

    Jag känner som dig att barnen bara är små en gång, och man själv är bara relativt ung en gång. När jag tänker framåt ser jag egentligen inte så många anledningar att gå i pension som 50-åring. Jag kan lika gärna arbeta deltid då också. Jag känner lite som så att kan jag inte gå i pension kring 35~ år så får det vara, charmen försvinner någonstans efter 40~ enligt mig. Det är mellan 30-45~ år som jag skulle vilja vara ledig, för att kunna vara med barnen/familjen, resa mycket osv. När barnen blivit stora kommer vi antagligen inte hänga lika mycket ändå :-)

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att du har rätt! Jag har ju den där miljonen ihopsparad sedan rätt länge så tänker lite som du att det då är lättare att låta tiden jobba och fokusera mindre på inkomsten.

      Sen tror jag att det är najs att sluta jobba typ när som helst, men personligen känns det egentligen bättre när barnen fortfarande har ett visst behov av en och inte skyr en som pesten. För den tiden kommer nog också sen.

      Roligt att du tänker på vad som är bäst för eventuella barn trots DINK-livsstil. För mig tog det som jag skrivit om förut att jag fick barn för att ens förstå att jag behövde ha en plan för att kunna vara fri att vara med dem. Så du har lite försprång där, tycker jag. :)

      Radera
  2. Grattis till minimini!
    Om jag själv skulle gjort om vår föräldraledighet så skulle jag gjort som du hade som ett alternativ: vara ledig ett tag, växla över till den andra föräldern och sedan växlat över igen.
    Jag tycker personligen inte att det var så härligt att vara hemma med en bebis. En ett-åring (fram till trotsåldern) är ju så rolig. Barnet är på ett sätt så kapabelt (eller tror sig vara) . De går, talet börjar komma, de vill äta själva, de är nyfikna och kan tycka en vattenpöl är det mest spännande som finns i säkert 30 min. De kan börja intressera sig för pekböcker. Osv.
    Billiga nöjen är då promenader utan stress. Öppen förskola (finns det fortfarande?), lekplats. Hänga i trädgården, bibblan. Pyssla. Sjunga och dansa.
    Så jag hade saktat in på sparandet nu och satt fart när barnen var lite äldre. Egentligen låg- och mellanstadiet åldern...
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket härligt alias till min bebis! Överväger starkt att byta och tack för gratulationen också!

      Ja, det kanske är en lösning. Vi gjorde inte så sist, men Corona gör att jag måste omvärdera typ allt. Jag gillar iofs bebistiden den här gången och skulle kunna ägna hela dagarna åt att gosa med min Plutt om inte Mini krävde mer uppmärksamhet än så. Öppen förskola finns som koncept kvar, men är åtminstone här väldigt stängda till följd av Corona. Så det mest spännande vi har för oss i höst/vinter är nog en promenad till Ica. :P Yey!

      Radera
  3. Tack för inlägget! Jag var en av de som önskade ett sådant eftersom jag är i samma situation själv och det är intressant att höra hur andra resonerar med frihet nu resp. sen, kontra till sparande. Jag är själv väldigt kluven då en anledning till att jag också vill bli friare är just för att kunna spendera mer tid med familjen. Vi har landat i ett uttag av 3 dagar/v under första året, därefter de 5 dagar/v som man måste ta ut för att skydda SGI. Vi kommer att dela föräldraledigheten rakt av och vara hemma totalt strax under två år. Då kommer vi ändå att få över tillräckligt många dagar för att kunna vara ledig på barnens lov och lite då och då alt. gå ner i arbetstid en period om vi skulle önska. Samtidigt kommer vi kunna fortsätta sparandet, men i betydligt mindre utsträckning såklart, speciellt när min man är hemma. Jag håller med om att det känns tufft med ett begränsat sparande, speciellt när jag tänker ränta på ränta att tidig insättning på börsen är bättre än sen insättning. Samtidigt är jag inte redo att göra avkall på föräldraledigheten och tid med barnen. Resan mot FIRE är en uthållighetssport (som jag tror Miljonär innan 30 skrev) och tar tid, så såklart måste man kunna njuta under den tiden.

    Vi hade ursprungligen tänkt göra en längre resa under denna föräldraledigheten, och vara borta 1-3 månader, men med Corona nu lär det inte kunna bli av. Inte heller barnvagnsbio, fika på café, föräldragruppsträffar eller bibliotekshäng som jag sett fram emot, så det känns riktigt trist. Pandemin påverkar verkligen.

    Tipsa förresten gärna om billiga nöjen! Picknick och skogen är favoriter här hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och grattis till bebisen! :)

      Radera
    2. Tack! Det är klart att du inte ska göra avkall på föräldraledigheten, särskilt inte när du inte vill det. Är det första barnet eller har du flera? Det en del kan känna är ju att de efter en tid avskyr att vara föräldralediga och då kanske man ändå vill återgå tidigare. Jag kände lite så sist, men det berodde nog på att jag inte hunnit bli riktigt sådär less på jobbet som jag är nu, haha. Nu känns det än så länge bara bra att umgås med mina barn och lära mig just hur mycket tid det tar att sköta ett hem. Hade nog inte riktigt insett omfattningen innan och har nu full förståelse för att jag blev bra less på bak, matlagning, städning och tvätt under helgerna. Det är fasiken orimligt mycket att göra på 1-2 dagar.

      Jag har tänkt skriva ett inlägg om billiga nöjen längre fram. Gissar att det vore bra om kroppen återhämtade sig lite till först så att jag kan prova lite mer bara. Och som vanligt gissar jag att få mer tips av er än vad jag har att dela med mig av själv. :)

      Radera
    3. Det är andra barnet, som kom nu under oktober :) Jag ska vara hemma ungefär lika länge som sist, och då kände jag mig redo för att gå tillbaka till jobbet igen. Jag älskar tiden hemma med barnen, men känner att jag även gillar omväxlingen med jobb. Jag har förmånen att tycka väldigt bra om mitt arbete och arbetsplats.
      Det som jag kände sist var att det var lite tråkigt att gå tillbaka till jobbet igen just som bebisen börjat bli mer aktiv, men pga amningen tycker jag det är svårt att göra ett annorlunda upplägg än så som vi gjorde då och ska göra nu (dvs. först jag hemma, sen min man). Kanske att vi tänker om med att ex. gå ner i arbetstid längre fram, men det får vi se.
      Det låter som ett perfekt upplägg ni har tänkt nu då, och bra timing med föräldraledigheten om du började känna dig less på jobbet mot slutet. Haha, ja det låter väldigt mycket att göra på 1-2 dagar!

      Det är bra, då kan vi tipsa varandra! :) Ta hand om dig, och hoppas att återhämtningen går fint!

      Radera
    4. Ja, vi resonerar lite liknande vad gäller amning, men håller med dig. Tyckte dessutom att Mini och pappan fick ett väldigt starkt band under den tiden som höll i sig väldigt länge medan jag mest var mat- och bajsblöjbytarmaskin. Iom Covid tänker jag att distansarbete vore mer möjligt dock och det skulle eventuellt möjliggöra annat upplägg för oss, vi får se. :) Grattis till bebisen, var det vi som talades vid via mail förut förresten?

      Radera
    5. Tack så mycket! Ja det var det :)

      Intressant tanke! Min man och äldre barn blev också väldigt nära under hans föräldraledighet, men jag har alltid tänkt att det berott på att jag reste en del i mitt dåvarande jobb.
      Distansarbete har sina nackdelar också, men en stor fördel för oss är exempelvis minskat pendlande och mer tid med familjen.
      Ni hittar säkert en bra lösning :)

      Radera
  4. Grattis till tillökningen!

    Jag och min respektive är i liknande situation men med en väsentlig skillnad. Vi har ungefär lika löner men mamman har betydligt bättre villkor med föräldralön (rejält tillskott utöver maxtaket från Försäkringskassan) potentiellt under hela första året. Det optimala ur vår synpunkt hade därför varit att mamman stannar hemma under första året och tar ut maximal föräldrapenning då. Vilket hade inneburit att pappan under andra året kommer att ta ut färre dagar och därmed inte skydda SGI. Som det ser ut nu full föräldrapenning första månaderna och därefter ingenting i ungefär 5 månader. Som vi förstått det återställs dock SGI så fort man börjar jobba heltid igen.

    Som vi ser det är det därför nollställd SGI hos pappan i 5 månader som gäller. Risken för betydligt bättre ersättning totalt är att något händer pappan under dessa 5 månader som kräver sjukskrivning, vilket vi tycker är en låg risk för högre ersättning.

    Tycker ni vi undervärderar riskerna och vikten att skydda SGI?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag började skriva ett långt svar, men sen kom jag på att jag nog borde tänka lite mer innan jag svarar.

      Jag tänker att ni sannolikt inte undervärderar riskerna och att det nog är en smart lösning rent ekonomiskt. Risken att pappan ska drabbas av tex cancer och bli långvarigt sjuk precis när han är föräldraledig utan att skydda SGI är ju rätt liten. Sen händer det ju så klart, men inte särskilt ofta och andra smällar av medellång arbetsoförmåga kan ni säkert ta. Men sen beror det ju lite på hur man är som person. Jag är lite mer hängslen och livrem, vilket gör att jag gärna skyddar min SGI. Dock är en viktig anledning till det att jag är kvinna och alltid skulle kunna råka bli gravid och då har jag liten chans att jobba upp en SGI igen om jag är SGI-lös när det händer. En man har bättre chanser att uppfylla 240-dagarsvillkoret om det händer och riskerar inte hellre sjukskrivning pga graviditet.

      Sen kan man ju som Snålgrisen påpekar längre ner skydda sig lite extra genom att pappan går på ledighet först efter barnet fyllt ett och då har ett tremånadersskydd. I kombination med att ansöka om FP i efterhand kan man ju de facto därmed skydda sig i typ ett halvår. :)

      Sen undrar jag om era avtal, är det alltså så att mamman måste ta ut FP för att få pengar från jobbet? Alla kräver inte det nämligen. Ett annat alternativ om glapp tillåts är ju att ni går omlott, typ mamma ett halvår, pappa ett år, mamma ytterligare ett halvår. Det kräver så klart att avtalet godkänner uppdelning av perioder, vilket inte alla gör.

      Lycka till och berätta gärna hur det går för er sen och vad ni bestämmer er för!

      Radera
  5. Grattis!
    Jag tycker ni gör helt rätt som prioriterar att vara lediga när barnen är små. Vi var hemma ett år var med första barnet. Så härligt.
    Tyvärr valde jag att vara hemma ytterst lite med andra barnen. Hade precis blivit arbetsledare på min dåvarande arbetsplats. Ångrar definitivt att jag prioriterade det.

    Barn är bara små ett kort tag. Ta tillvara på det.
    Mina barn börjar bli stora nu så jag har börjat prioritera att dra in lite extra pengar nu istället.

    Var sak har sin tid.

    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. TAck! Jag tycker att du resonerar klokt och det är alltid kul att höra om hur andra lagt upp föräldraledigheten. Ett år var ledigt låter ju riktigt fint.

      Radera
  6. Grattis!

    Kan ju tillägga att man alltid har ett "efterskydd" på tre månader för sin SGI om man t.ex. vill vara tjänstledig, eller föräldraledig utan att söka ersättning. Din arbetsgivare rapporterar ju inte till FK vad du skriver i ditt tidrapporteringssystem.

    Vi har förbrukat vår betalda föräldraledighet för länge sen men det har arbetsgivaren ingen som helst koll på, så jag tar alltid några extra veckors föräldraledigt på sommaren utan att begära ersättning. Min SGI har inte påverkats av detta.

    Inga kollegor behöver jobba extra av detta, och det brukar bli mindre tjafs hos chefen om man säger att man ska vara föräldraledig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efterskyddet förutsätter dock att man jobbat minst 6 månader innan man tar nån sorts ledighet.

      Radera
    2. Jag läste om att ni gjort något sådant! Briljant! Efterskyddet har jag koll på, men barnet måste vara ett år för att det ska kunna tillämpas och man måste vara helt ledig, som jag förstår. Min man skulle alltså inte kunna vara hemma på 80% i tre månader utan att ta ut föräldrapenning.

      Radera
  7. Grattis till bebisen!
    Jag tycker du ska göra det du känner är bra nu. Man kan ändra sig allt eftersom.
    Bry dig inte så mycket om vad andra tycker och gör.
    Ditt stora barn är visserligen inte så stort, men kanske kan du försöka fantisera/tänka dig framtiden med dig och din familj. Vilka åldrar tror du att du kommer gilla/behövas mest?
    Många tar helledigt med bebis i två år, och gasar sedan på för fullt på jobbet. Då får man blöjorna och matningen. Är det den omhändertagande delen av föräldraskapet du tilltalas mest av?
    Försök att värdera vad du gillar mest.

    Bestäm dig först för vad du prioriterar. Tänk SGI och annat sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror rent krasst att man som förälder behövs rätt mycket (dagtid) fram tills typ tonåren. :D

      Jag förstår vad du menar med att inte känna krav på lång föräldraledighet för att sedan gasa, men samtidigt tycker jag det är väldigt uppenbart att barn som inte kan kommunicera har ett stort behov av sina föräldrar. Jag har en granne som just släpat sin nyblivna ettåring till förskolan och det barnet kunde inte ens gå ordentligt när det började. Det tycker jag känns hemskt. När jag jobbade deltid en period var jag rätt mycket på Minis förskola och jag ville typ ta med mig de minsta barnen hem. De som i princip blev nertrampade av de större barnen för att de inte kunde gå och de som bara kunde säga ett ord "mamma". Jag tycker inte att de barnen hör hemma på förskolan.

      Sen har jag landat i att jag inte vill jobba heltid sen heller, eller inte att vi båda gör det i alla fall, men det skulle kunna ändras om planer på ytterligare barn uppstår eftersom heltidsarbete för mig främst varit SGI-orsakat. Om vi vet att vi är färdiga sen som var planen så kan SGI lika gärna sänkas och då är det ju bara att jobba 75-80% i enlighet med vad jag vill.

      Radera
    2. Sen ska tilläggas att jag förstår att det finns en hel del situationer där förskola tidigt är nödvändigt, tex om föräldern/föräldrarna mår dåligt av att vara hemma eller om man faktiskt inte har råd att vara det. Som bekant har ju vi dock råd, så just det håller inte som ursäkt för oss, men klart att man kan bli galen av att vara hemma med gnälliga barn hela dagarna. En del har ju också otrygga anställningar som kan kräva återgång i förtid.

      Och tack för såväl komplimang som lyckönskningar förresten!

      Radera
    3. Då har du ju bestämt dig för jättemycket. Skönt!

      Radera
  8. Förresten, så roligt med många och modiga inlägg!

    SvaraRadera
  9. Jag som har en 18-åring säger var hemma mycket när barnen är små, ni får oceaner av tid till er själva när de blir äldre, typ tonåringar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hallå!! Det viktigaste av allt såklart, stort grattis till minimini ❤️

      Radera
    2. Tack! Om relationen och psyket överlever dit ;)

      Just nu är Mini inte världens roligaste barn...

      Radera
  10. Jag skulle prioritera tid hemma när barnen är små. Du har ju vad jag förstår redan över en miljon som jobbar med att föröka sig. Så om du skulle låta bli att fylla på under de närmaste 12 åren borde miljonen med 8 procents årlig avkastning ha blivit ca 2,5 miljoner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer! Dessutom bestämde jag mig efter förra föräldraledigheten att målet skulle vara ett okej sparande även under framtida deltid/föräldraledighet så 5000 kr för mig personligen kommer nog vara fullt möjligt även på 75% arbete och lite föräldraledighet. Sparandet upphör därmed inte så länge jag inte separerar eller så. :)

      Radera
  11. Glömde det jag skulle börja med:
    Stort Grattis till lilla bebisen!

    SvaraRadera
  12. Grattis till bebisen!

    Gör det som känns bäst. Känns det annorlunda får man lov att ändra sig. Det är bra att ta reda på vad som gäller med SGI och liknande, för att kunna fatta genomtänkta beslut. Men i slutändan tror jag ändå känslan är det viktigaste.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag disputerade nästan i SGI inför Minis födelse så de reglerna sitter rätt bra ännu. Tror inte de ändrats sådär extremt jättemycket. Men visst får man ändra sig. Corona kan säkert ställa till med en hel del tex. Men vi har en grundidé åtminstone.

      Radera
  13. Grattis! Sparar själv för att gå i pension lite tidigare samt trappa ned arbetstiden. Kröp över miljonen idag för att krypa under när Usa öppna :/.
    Har inte så bråttom till fire då jag trivs rätt bra på jobbet. Men jag vill inte jobba 5 dagarsvecka hela tiden. Så mitt första mål är 4 dagars.
    Har ca 27 år kvar till vanlig pension.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är ju så frustrerande när det händer! Beklagar. Det bästa är annars när man kommer till den där känslan att miljonen är trygg. Eller min var väldigt trygg trodde jag tills Corona. Där svajade det plötsligt upp och ner igen. Nu tillbaka på relativt trygg nivå. Vi får se om andra vågen ändrar det.

      Skönt att du trivs på jobbet! Om du har ok sparkvot så är det säkert fullt möjligt redan nu. Många av oss i FIRE-svängen skulle ju kunna jobba halvtid from nu tack vare våra höga sparkvoter. Lycka till hur du än gör!

      Radera
    2. Och tack för gratulationen!

      Radera
  14. Grattis - vad kul - så roligt att såsmåningom ser samspelet mellan mini och minimini. Jag tycker som någon annan sa - fokusera inte för mkt på SGI men istället på vad känns bra. Jag kan rekommendera 3, men det krävs så klart en hel del jobb och logistik med barnen :) Jag har försökt lösa det med att vara frilansare så att man kan vara flexibelt. Grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pojke eller flicka förresten?

      Radera
  15. Grattis, vad roligt att höra att allt gått bra! Min 3-åring fick världens kris när vi fick tvåan, jag hade ingen aning om att han skulle vara jobbigare än bebisen. Blev bättre på ett halvår eller så, men han kan fortfarande inte sova själv, vilket gick bra innan...
    Distansarbete skulle jag kunnat klämt in 2-3 halvdagar i veckan under föräldraledigheten, speciellt om barnens pappa varit hemma då, men kanske även utan det, då bebisen sov och storebror var på förskolan en del, men jag upplevde slutet av graviditeten så stressande pga komplikationer och jobb-pendling, så jag prioriterade en fullständig paus från alla krav utöver barnen. Passade på att skriva, lyssna på ljudböcker etc när jag fick en stund över, och ångrar verkligen inte det, jag behövde koppla av totalt! Det utmynnade i att jag började på ett nytt jobb häromveckan (lillan är 10 mån), ett jobb som jag är supertaggad på :) Så glad och tacksam för min familj, mitt nya jobb och att jag fick den där pausen som fyllt mig med energi (även om det periodvist var riktigt tufft med sömnbristen, jag ser ut som ett lik på bilderna). Corona gjorde mig inte så mycket, jag träffade en mamma med barn på samma förskola ibland, och sedan lite (yngre) släktingar när reseförbudet hävdes. Jag önskar dig lycka till och att ni tar hand om varandra och inte bara strävar efter att optimera för mycket just denna tid, som är så krävande ändå!
    /L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror 5-6 års åldersskillnad är bra för att slippa svartsjukan, men det blir förstås i så fall många år med småbarn om man skaffar 3 eller fler barn. Sedan undrar jag om det gör någon skillnad om den ena är pojke och den andra flicka dvs det blir mindre svartsjuka då - vet inte men kanske

      Radera
    2. Tack, L! Jag tycker det är skönt att läsa om att du uppskattade din paus. Jag känner nämligen själv att jag är kluven mellan vad jag klarar av och vad jag vill. Oavsett så tänkte jag senast för någon timme sedan just på hur mycket lyckligare jag är nu än vad jag var på jobbet så pausen har nog haft en positiv inverkan på mitt liv. Jag hoppas du kommer trivas på nya jobbet och att du inte blir besviken. Vi får se hur vi delar upp del till sist, men det ordnar sig nog det med. :)

      Radera
    3. Förresten låter 15 år av småbarnsliv lite sådär, men det skulle mycket väl kunna bli möjligt för oss om jag får ett akut behov av ett tredje barn framöver. :P

      Radera