Hur undviker man att FIRE blir ett jobb?

En sak jag funderat på under min föräldraledighet är om det inte lätt blir så att friheten blir ett arbete i sig när man väl når ekonomisk frihet. Jag hör själv hur luddigt det låter, men det jag främst reflekterat över är två aspekter. Först och främst känns det som att risken är påtaglig att man börjar jaga småinkomster, men sedan även att man ägnar orimligt mycket energi åt att ta ut pengarna man sparat ihop på rätt sätt. 

Det här med att tjäna småslantar är det nog flera som upplevt. Personligen minns jag att jag under min första föräldraledighet gjorde en massa så kallade mystery shopping-uppdrag. Vissa var egentligen mest på skoj (typ att ta med bebisen och gå och äta på Taco Bar gratis och kolla hur rena toaletterna var), medan andra krävde betydligt mer av mig till rätt kass timpenning. Visst är det enkelt att gå in på Systembolaget och fråga vilket vin som de rekommenderar till fisk, men det tog desto mer energi att sätta sig in i exakt vilka frågor som bör ställas, lämna tillbaka vinet som man inte fick ersättning för och rapportera in  exakt vad personen svarat och huruvida butiken varit välkomnande och liknande. Allt som allt gav den här typen av uppdrag typ 90 kr netto för två-tre timmars arbete. Då vet jag dock att jag är onödigt noggrann i såväl förberedelser som slutrapport. Det måste man kanske inte vara, men det ligger i min personlighet. Än har jag inte varit ledig så länge den här gången, men just nu känns det som att det är Panta På-appen som riskerar att bli mitt nya arbete till slavlön. Det är för den oinvigde en app där man scannar sin återvinning vid en returstation och får poäng som kan bytas in till rabatter eller pengar. Om jag förstått det hela rätt så är det typ 80 kr i månaden man kan tjäna på det, så inga enorma summor, men väldigt mycket jobb med såväl scanning och skräpplock (om man inte är ett enormt stort hushålla med hundratals förpackningar att återvinna varje vecka). Sedan Håll Sverige Rent-dagen är dock Minis absoluta favoritsysselsättning (näst efter att äta godis) att plocka skräp så vi skulle säkert kunna komma upp i maxbeloppet om inte mamma vore för kräsmagad och kastade alla fynd i närmaste sopkorg.

Det intressanta i sammanhanget är naturligtvis inte hur mycket pengar man får vid mystery shopping, utan snarare vad det är som gör att jag och andra (däribland Miljonär innan 30 vill jag minnas) känner ett behov av att tjäna pengar så snart man inte egentligen måste det, men man har lite ledig tid. Personligen tror jag att det är svårt att inte få in lite fräscha pengar att roa sig för, samtidigt som det går lite på vana. Om man alltid varit sparsam, tackat ja till extrajobb och liknande tror jag det är svårt att sluta. Vanan och känslan att pengar in avgör hur nyttig och värdefull man är (grovt överdrivet, men ungefär så brukar det låta bland politiker och vanligt folk) leder nog till att man inte riktigt kan hålla sig från att tjäna lite pengar trots att det var just exakt det man ville slippa känna behovet av från början när man valde att satsa på ekonomisk frihet. 

Den andra aspekten som jag funderat allt mer på (trots att det i ärlighetens namn är sjukt långt tills jag gör en permanent exit från arbetsmarknaden) är just hur man undviker ägna för mycket tankeverksamhet åt försörjningen när man officiellt bett chefen dra något gammalt över sig. Jag har tidigare tänkt att det bästa är att satsa på utdelningsaktier så att man bara får pengar att ta ut. Det låter ju smidigt i teorin åtminstone. Allt eftersom jag blir mer övertygad om att jag är en värdelös investerare inser jag att direktägande i aktier nog inte är något för mig. Jag läser dessutom aldrig årsrapporter eller gör några djupare analyser och sitter därför kvar på skatter som H&M och Ratos. Därmed känns det som att grundförutsättningen (att man äger bra bolag) saknas lite för att man ska kunna ta det lugnt och bara spendera inkommen utdelning. För mig personligen som via Nordnets Shareville följer Familjen Fris uttag känns det dessutom lite småjobbigt att behöva sälja av aktier i tid och otid och fundera på vilka som ska säljas. På det stora hela känns det som att mardrömmen vore att aktier, fonder och börsen blir mitt nya jobb. Jag tror nämligen inte att jag är så värst intresserad av företagens utveckling som jag tidigare trott och framför allt att jag blir allt mindre intresserad med åren. 

Lösningen på problemet att FIRE i sig själv kan bli en ny (heltids?-)sysselsättning är inte jätteenkel. Jag gissar att jag kommer ha ett bättre svar på uttagsfrågan när det närmar sig, men känner själv att jag borde få koll på det inom kort för att underlätta kommande investeringar i rätt tillgångsslag och för att slippa fundera mer. Den första aspekten däremot tror jag kräver viss träning. Jag föreställer mig att det kan vara bra att i god tid före sin exit inte haka på varje extrapass på jobbet och återvinna förpackningar utan att först panta dem. Jag tror nämligen inte att en exit för en 40-åring är så mycket lättare än för en 65-åring som arbetat hela sitt liv på samma arbetsplats och runt samma människor. Vi behöver successivt  vänja oss vid en ny livsstil, vare sig  det är en sjukt hälsosam sådan eller ett liv utan inkomst av tjänst.  

Tror du att friheten kan bli en ny omfattande sysselsättning för dig? Hur löser du (eller jag) det (om du är en supermänniska)?