fredag 20 december 2019

Rikare än någonsin

Hej på er alla!

Det var länge sedan vi hördes sist. Jag beklagar det, för den respons jag fått på mina senaste inlägg har varit underbar. Trots att jag inte har skrivit själv så har jag läst det mesta och blivit påmind om att vi i det här lilla nischade communityt närmast är en familj. Den glädje som vi känner när det går bra för varandra och den sorg vi delar när det är tufft (nu senast Fri2032) är helt obeskrivlig. Det är med anledning av det som jag sätter mig ner och skriver ett rätt så temalöst (meningslöst?) inlägg.

Det här året har varit tufft på många plan trots att jag inte alltid skrivit om det. Det har varit många sorger under året. Det har präglats av förlorade vänner, tappad energi, dödsfall och även missfall. Det är med andra ord rätt skönt att lämna 2019 bakom mig. Lustigt nog har året varit relativt fint ekonomiskt. Jag har trots deltidsarbete lyckats spara rätt bra med pengar och hållit sparkvoten på 50 % under året som helhet. Det känner jag mig nöjd med. Jag har också nått miljonen i år och till och med skaffat mig ett betryggande avstånd till gränsen. Därtill har jag fått en fin lönehöjning och räknar med att kunna höja levnadsstandarden något nästa år samtidigt som jag sparar mer i rena pengar.

En lustig insikt som jag kommit till är att det här med FIRE känns så himla enkelt nu. Jag känner mig så trygg i mina livsval att jag inte ens känner att det är en uppoffring att cykla istället för att åka bil, äta vegetariskt istället för kött eller köra picknick istället för café. Jag tänker inte ens på att jag slutat köpa plastpåsar (till sopor, inte på Ica- de har jag så klart aldrig köpt), återanvänder och lagar det jag kan, samt bakar allt bröd själv. Det har liksom blivit en livstil till den grad att det känns naturligt. Det slår mig typ varje gång någon på jobbet pratar om att de ska försöka dra ner på utemat för att spara pengar  eller överväger att ta bussen för att slippa parkeringskostnaden. Vad långt vi kommit ändå, och vad långt ni kommit som läser detta.

Ett resultat av detta är att alla prognoser på ekonomiskt oberoende närmar sig. Alltså jag inser att jag i takt med att jag blivit bättre på att optimera livet av två skäl närmar mig FIRE  betydligt snabbare än jag hade trott. Dels beror det på att jag numera gör av med mindre än tidigare och därmed har en betydligt lägre FIRE-summa än tidigare och dels på att jag just därigenom kan spara mer än förr. Jag har i nuläget mycket svårt att se att jag skulle behöva jobba efter 40. Förr kändes det tveksamt att det skulle vara möjligt med så tidig "pension", nu känns det som att en längre tids arbetslöshet eller rejäl börskrasch krävs för att det inte ska ske. Tiderna förändras med andra ord och jag blir allt rikare. Det märks på andra plan. Jag börjar känna mig allt mer orädd. Varje gång min arbetsgivare givit mig riktigt kassa förutsättningar på jobbet har jag påmint mig om att jag kan säga upp mig idag. Eller imorgon. Det känns faktiskt helt otroligt bra. Det värsta som kan hända är att jag får återgå till yrkeslivet om typ 10 år. Men det borde vara fullt gångbart. Tills dess kan jag nog både vila upp mig och lära mig något roligt yrke.

Jag hoppas att ni som läser detta mitt i julstressen får en riktigt fin jul och tillhörande ledighet. Och jag hoppas att även ni haft ett rejält fint sparår bakom er, men att ett ännu bättre kommer 2020!

God jul! 

14 kommentarer:

  1. Ett fint inlägg som jag känner igen mig i helt och hållet.
    Vi har också kommit upp i en sparkvot på 50% ( vi har två höga löner ...) utan att känna det som att vi föreslår något. Tvärtom. Njuter av stillheten hemma, njuter av lugnet med matlåda på jobbet, njuter av cykelturen från jobbet som rensar hjärnan. Njuter av god mat som är bra för både miljö och plånbok.
    Kram och God jul
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt? Nej, men det är ganska skönt när något blivit en vana på riktigt och man inte behöver känna sig begränsad. Kram till er med!

      Radera
  2. Blev så glad när jag såg att du hade skrivit ett nytt inlägg. Dock ledsen över jobbiga och sorgliga händelser du drabbats av, men det är dessvärre sådant som hör till livet. När det gäller att leva sparsamt känner jag igen mig helt, så enkelt att cykla till olika affärer för att utnyttja olika erbjudanden, baka bröd, göra egen fredagspizza, försöka laga trasiga saker eller låta dem vara trasiga om de fortfarande fyller sin funktion, lösa behov genom alternativa användningsområden av sådant som finns hemma istället för att köpa nytt ...
    Önskar dig och din familj en riktigt god jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Läste nyligen en bok om klimatet där det pratades om att det var så jobbigt att ta bussen 4 km för att storhandla. Varför inte bara cykla, tänkte jag. Tänk så klimatsmart och hälsosamt!

      Detsamma till er! Hoppas du inte behöver jobba hela julen. :)

      Radera
  3. God Jul! Många fina tankar du delar med dig av, och känner igen mig i att det blir allt enklare att spara som livsstil.

    Ha det fint nu!

    Mvh Louise

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Trist med en massa tråkigheter under året.
    Låter trots allt som att året gett mycket bra insikter och goda förutsättningar för framtiden. Det är ju bra!

    God jul!
    Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men så får man se det! Tack, detsamma!

      Radera
  5. Ja, det infinner sig ett lugn när man inte känner sig nödd av spendera alla slantar hela tiden, utan kan spara en stor del av inkomsten. Talade just med släkting i telefon som ringde och önskade god jul. Trevligt förstås, men direkt påbörjas en harang om hur mycket som köpts till barnbarn och ilska över dem som inte vill ta emot mängderna med klappar. Försvarar då mina kusiner som inte vill ha mer till barnen. Är tvungen att avbryta samtalet så att det inte blir bråk på självaste julaftonen...

    Värderingarna vad gäller konsumtion är så olika, hur hantera detta? För mig är det enkelt men för dem med små barn och släkt som väller klappar över dem? Kära nån, ett angenämt problem kanske, men just dessa borde ju få skänka till välgörenhet (eller spara till barnbarnen) istället eftersom deras generositet inte känner gränser så länge någon inte knorrar och inte vill ta emot. Argumenten är att det ju är barnen som får och inte de vuxna, och att det ju är leksaker för just en viss ålder och att förra årets är för barnsliga nu, att Pippi-kläderna behöver uppdateras i ny storlek varje år osv osv. Alltså, Pippi-kläder är väl för 70- och 80-talistföräldrarna, va? Inte så många barn och 90-talistföräldrar bryr väl sig om dem numera? Det verkar som att generositeten är väldigt egoistisk. Hela tiden mantrat "att inte köpa mycket till barnbarnen är egoistiskt, jag vill vara generös och struntar i vad mina barn säger". Väldigt generöst att inte vilja lyssna...

    På jobbet håller jag hittills tyst om min syn på ekonomi, det skulle bli jobbigt att gå emot konsumtionsinriktningen. Varje vecka nya kläder på de flesta (kvinnor) och alltid uppståndelse och positiva kommentarer kring det. En kollega fick nyss pengar från husförsäljning och visste inte vad göra med dem så det blev spontant en splitterny bil bara så där. Men hon har inte tid att använda den annat än till jobbet några kilometer fram och tillbaka. Ett jobb där hon är kvar till långt efter arbetstiden är slut eftersom hon inte har annat än jobbet i sitt liv, enligt egen utsago.

    Bla bla, nu ska saffransdegen bakas ut. God jul! :)


    Lugn julfirare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett långt och spännande svar! Jag undrar allt oftare om det är som du säger, dvs att vi mest slösar pengar på barnen för oss vuxnas skull. Jag köper betydligt mer Bamse-kläder än jag vill erkänna till exempel till mitt barn, fast vi har en hel del begagnade kläder att tillgå, dock utan Pippi, Bamse, Bilar och liknande. Det är lite deppigt egentligen, både av miljöskäl och för min självbild. Jag som tycker mig vara rätt så ekonomiskt klok och miljömedveten slösar pengar och resurser på något som bara är för min egen skull, fast i barnets "namn".

      Din kollega känns ju helt crazy. Det jobbiga med andras konsumtion kan jag känna är att allas vårt jordklot påverkas. Det är liksom inte bara kollegans barn och barnbarn som får lida av hennes handlingar utan även dina och mina. Svårt att inte bli lite irriterad just därför, även om jag i de flesta andra hänseenden tycker att var och en får göra som de vill.

      Hoppas lussebullarna blev goda!

      Radera
  6. Beklagar dom tyngre delarna som hänt i ert liv och hoppas att 2020 blir ett bättre år!
    Jag har inte läst FIRE bloggar på ett tag men började längta tillbaka nu i konsumtionstider.. Det lockar mig väldigt mycket när du beskriver att FIRE har blivit en vana och jag hoppas att vi också kommer dit nångång! I vissa fall får jag verkligen stoppa mig själv och tänka om fortfarande.
    Med det sagt blev jag sugen på att få höra vad ni använder istället för plastpåsar till era sopor? Tycker alla komplement jag provat bara går sönder.. Eller är nyckeln att man går ut och slänger soporna dagligen...?
    Tack för en välskriven blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut att ni kan komma dit, det gäller bara att få de bra rutinerna att sätta sig så att man inte ens överväger att ta bilen till jobbet/köpa fredagspizza eller vad det nu är för ovanor man har.

      Vi slänger sopor som mest varannan vecka, så vi byter då rakt inte ofta. Jag skulle säga att nyckeln är att undvika att ha några sopor (REDUCE, reuse, recycle är väl den där avfallstrappan). Vi har vansinnigt mycket återvinning, men det behöver ju inga påsar till. Tidigare har vi använt påsar på rulle, men inte sådana där bärkassar folk handlar varor i. De har vi aldrig köpt vad jag kan minnas, utan vi går alltid omkring med reklamtygpåsar man får nu och då ändå. På sistone, typ det senaste halvåret, har vi istället gått över till påsar som ändå blir över. Typ mjölförpackningar blir påsar på toaletten (slängs typ tops, enstaka rakhyvlar, tamponger och hår endast och de byts kanske varannan månad i snitt) och ströpåsar som finns kvar från förr eller dyker upp, används till hushållssopor. Jag och min man diskuterade dock senast idag om vi ska börja plocka soppåsar från pantstationen på vår Ica-butik som alltid är överbelamrad med påsar som riskerar flyga iväg. Påsar som använts till pantburkar funkar nämligen utomordentligt till kökssopor.

      PS. Vi har dock inget blöjbarn. När vi hade det körde jag på att ta småpåsar (typ frukt- och grönt/godispåsar etc) och byta dagligen.

      Och tack för berömmet!

      Radera
  7. Tycker att det är grymt att du har lyckats få en så hög sparkvot. Hos oss så finns inte det på kartan. Föräldraledigheten har gjort till att jag har knappt nettoinflöde totalt sett. Dock går jag från likvider till fonder. Så jag har minskat andelen likvider till förmån av aktiefonder. Så nu kör jag Lysa för att jag måste få jämvikt i det hela. Inte skruva och låta det rulla i 20-25 år.

    SvaraRadera