Rikare än någonsin

Hej på er alla!

Det var länge sedan vi hördes sist. Jag beklagar det, för den respons jag fått på mina senaste inlägg har varit underbar. Trots att jag inte har skrivit själv så har jag läst det mesta och blivit påmind om att vi i det här lilla nischade communityt närmast är en familj. Den glädje som vi känner när det går bra för varandra och den sorg vi delar när det är tufft (nu senast Fri2032) är helt obeskrivlig. Det är med anledning av det som jag sätter mig ner och skriver ett rätt så temalöst (meningslöst?) inlägg.

Det här året har varit tufft på många plan trots att jag inte alltid skrivit om det. Det har varit många sorger under året. Det har präglats av förlorade vänner, tappad energi, dödsfall och även missfall. Det är med andra ord rätt skönt att lämna 2019 bakom mig. Lustigt nog har året varit relativt fint ekonomiskt. Jag har trots deltidsarbete lyckats spara rätt bra med pengar och hållit sparkvoten på 50 % under året som helhet. Det känner jag mig nöjd med. Jag har också nått miljonen i år och till och med skaffat mig ett betryggande avstånd till gränsen. Därtill har jag fått en fin lönehöjning och räknar med att kunna höja levnadsstandarden något nästa år samtidigt som jag sparar mer i rena pengar.

En lustig insikt som jag kommit till är att det här med FIRE känns så himla enkelt nu. Jag känner mig så trygg i mina livsval att jag inte ens känner att det är en uppoffring att cykla istället för att åka bil, äta vegetariskt istället för kött eller köra picknick istället för café. Jag tänker inte ens på att jag slutat köpa plastpåsar (till sopor, inte på Ica- de har jag så klart aldrig köpt), återanvänder och lagar det jag kan, samt bakar allt bröd själv. Det har liksom blivit en livstil till den grad att det känns naturligt. Det slår mig typ varje gång någon på jobbet pratar om att de ska försöka dra ner på utemat för att spara pengar  eller överväger att ta bussen för att slippa parkeringskostnaden. Vad långt vi kommit ändå, och vad långt ni kommit som läser detta.

Ett resultat av detta är att alla prognoser på ekonomiskt oberoende närmar sig. Alltså jag inser att jag i takt med att jag blivit bättre på att optimera livet av två skäl närmar mig FIRE  betydligt snabbare än jag hade trott. Dels beror det på att jag numera gör av med mindre än tidigare och därmed har en betydligt lägre FIRE-summa än tidigare och dels på att jag just därigenom kan spara mer än förr. Jag har i nuläget mycket svårt att se att jag skulle behöva jobba efter 40. Förr kändes det tveksamt att det skulle vara möjligt med så tidig "pension", nu känns det som att en längre tids arbetslöshet eller rejäl börskrasch krävs för att det inte ska ske. Tiderna förändras med andra ord och jag blir allt rikare. Det märks på andra plan. Jag börjar känna mig allt mer orädd. Varje gång min arbetsgivare givit mig riktigt kassa förutsättningar på jobbet har jag påmint mig om att jag kan säga upp mig idag. Eller imorgon. Det känns faktiskt helt otroligt bra. Det värsta som kan hända är att jag får återgå till yrkeslivet om typ 10 år. Men det borde vara fullt gångbart. Tills dess kan jag nog både vila upp mig och lära mig något roligt yrke.

Jag hoppas att ni som läser detta mitt i julstressen får en riktigt fin jul och tillhörande ledighet. Och jag hoppas att även ni haft ett rejält fint sparår bakom er, men att ett ännu bättre kommer 2020!

God jul!