fredag 1 mars 2019

Är FIRE en folkrörelse?

Nu har jag trots dålig inspiration på bloggen lyckats ta mig igenom flera ekonomiböcker. Den första som frälste mig var som jag tidigare nämnt Åsa Axelssons ekorrhjulsbok som var helt otroligt brilliant. Den var inte bara unik och normbrytande, utan dessutom rolig och omöjlig att lägga ifrån sig. Det är sällan ekonomiböcker har den inverkan på mig även om jag är genuint intresserad av det jag läser för det mesta. Därefter gav jag mig in på Familjen Fris bok som jag lyckades få tag på via korttidslån på biblioteket. Jag har velat rätt mycket gällande huruvida jag skulle köpa böckerna, men kom till sist fram till att samma regler bör gälla ekonomiböcker som andra böcker, dvs att jag bara köper böcker jag återkommer till regelbundet. Oftast kvalificerar sig barnböcker, men ibland även ekonomilitteratur eller böcker om barnuppfostran. Eftersom båda böckerna har fått så stort genomslag är jag inte heller särskilt orolig för att författarna ska bli lidande av detta.

Det som slog mig när jag läste Oskar och Maribels bok var att den inte innehöll något nytt alls. Jag tror att det var en av få gånger som jag inte lärt mig något alls av en bok faktiskt. För den som läst Oskars blogg kändes dessutom större delen av materialet igen, varpå det blev ännu mindre givande. Det betyder inte att boken var dålig, tvärtom, den var jättebra för målgruppen. Men jag, eller ni som läser den här bloggen, är inte målgruppen. Målgruppen är Anders, 44, som är gift med Anna, 42, och som har tomt på kontot när månaden är slut, alternativt sparar en 500-lapp pliktskyldigt till pensionen vid 67. Anders är lite trött på att känna sig orolig för ekonomin när han blir sjukskriven för lumbago och Försäkringskassan tar tid, eller för att värmepumpen ska gå sönder. Han gillar därför tanken på att sluta äta utelunch och spara någon tusenlapp i månaden. Jag blir arg på mig själv när jag äter ute typ en vardag i månaden och får ångest av en födelsedagsmiddag ute med familjen för 600 kr. Kort sagt är jag och Anders olika. Men det är okej, för Oskars plan är inte att skriva en banbrytande bok för FIRE-entusiaster, han vill nå folket. Och det verkar ju onekligen ha fått visst genomslag, de är i TV och tidningar i tid och otid.

Betyder det att vi kommit så långt att FIRE med betoning på ekonomiskt oberoende (och inte tidig pension) har blivit en folkrörelse? Och om så är fallet, är det bra eller dåligt? Jag känner mig kluven till detta. Jag gillar faktiskt tanken på att FIRE tillhör en viss grupp. Ett specifikt community som hjälper varandra och peppar varandra till att bryta normer och göra sånt som alla tror är omöjligt. För mig känns FIRE faktiskt lite som när jag slutade gymnasiet med bäst betyg på hela skolan, som att jag gillar att vara bäst och tillhöra en liten unik skara. Jag vill inte ha betygsinflation och sällskap av hela landet eller världen. Samtidigt skäms jag lite för det här. Jag vill ju gärna få med mig alla jag älskar i detta, eftersom jag tror det skulle göra alla gott att ha valmöjligheter. Varför är jag då inte lika driven som Oskar i att få med Anders och alla andra vanliga människor i detta? Jag vet inte, men för min del får gärna massorna därute fortsätta vara consumer suckers. De får gärna prioritera tjänster framför prylar och välja så bra produkter och tjänster som möjligt för miljön. Men det gör mig inte så mycket om de flesta fortsätter konsumera för åtminstone 90% av sin lön.


Är FIRE på väg att bli en folkrörelse? Vad tycker ni i så fall om det? 

20 kommentarer:

  1. Nej nej. FIRE rör sig ute i marginalerna och kommer alltid göra så. Det är alldeles för extremt. Eller det är ju egentligen inte alls extremt. Men det är en motpol från det rådande systemet och normen. Det är det rådande konsumtionssytemet som är både extremt och direkt farligt för både planet och individ. Ser man på tidigare rörelser som tex Gröna Vågen på 60-70-talet hade det ju en stort uppsving för att sedan mer eller mindre dö ut. Eller kuvas under systemet. I mina mer cyniska stunder känner jag att det kommer behövas någon större katastrof för att vi ska ändra den utstakadr vägen. För individen kommer det oftast i utmattningssyndrom men för samhället och planeten krävs väl en irreversible naturkatastrof för att vi ska inse vad vi människor egentligen håller på med. Frågan är om det är för sent då.
    (sorry för doom & gloom här, kanske bara vaknade på fel sida. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas ju lite att du har rätt, men tror du inte att Oskar och Åsa lyckas övertala någon skara? De ligger ju fortfarande på topplistorna vad jag förstår...

      Radera
  2. Jag tror inte heller att det är en folkrörelse. När vi snackar ekonomi på jobbet så uppräcker jag att mina tankar är lååååångt ifrån de andras. När kollega C som är 47 år, ensamstående med ok lön och inte har sparat en krona till pensionen glatt utropar att hon äntligen har startat ett sparande på 500kr i månaden. Mer kan man ju inte sparar för då får man inget kvar att leva på ! Då är det bäst att jag är tyst om att vi sparar 50% av inkomsten och ändå har ett bra liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow. Klösmärken under fikabordet?

      Radera
    2. Jag hade nog inte kunnat hålla mig, Stina. Kanske vore det perfekta tillfället att visa ett bättre exempel? Åtminstone om du gillar kollegan.

      Radera
  3. Ja jag har lite smått börjat prata om FIRE på jobbet också, eller möjligheten att inte konsumera så,mycket och att istället spara pengar. Har inte pratat om en spargrad på 50% än då reaktionerna hittills varit så skeptiska. Vadå? Inte åka till Thailand? Inte bo i ett stort hus? Inte shoppa? Det är som det är,helt otänkbart för de allra flesta att välja bort dessa saker

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag outade faktiskt min sparkvot för mina kollegor. De såg ut som att jag var galen, men jag förklarade bara att det var billigt att ha barn. Inga utebesök, pasta och korv som matpreferens och olidligt med långa flygresor. Det köpte de nästan...

      Radera
  4. Jämförde andelen medlemmar på MMMs forum av USAs befolkning med vad det skulle motsvara i Sverige. Kom fram till att om vi blir tusen medlemmar på forumet så är rörelsen lika stor här som i USA. Tusen personer är tyvärr en extremt liten minoritet :\

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen är väl medlemmarna på moms forum från hela världen också? Även om de flesta nog är nordamerikaner iaf. Ett svenskt forum lockar ju inte så mycket mer än svenskar och någon enstaka skandinav kanske.

      Radera
    2. Intressant, men huruvida man är medlem av forum eller inte kan säkert också bero på kulturella aspekter. I min värld så är amerikanerna mer benägna att söka sig till andra och särskilt förtjusta i sociala medier. Så de kanske ter sig mer till forum än vi svenskar som på vår höjd kanske lämnar en anonym kommentar på en blogg? Eller vad tror du?

      Radera
  5. Jag ser inget problem med att rörelsen skulle bli folklig eftersom det hade bidragit till en mer najs omgivning för mig och de jag älskar idag och framöver. Men jag gick å andra sidan inte ut skolan med bäst betyg och har noll (0) tävlingsinstinkt.

    Kan man inte se det som att FIRE snuddar vid andra rörelser? Den överlappar såväl vego/vegan som minimalism som diverse andra miljörelaterade rörelser? Sen har alla sin take på det men att man liksom hittar sin nisch in i ett annat sätt att leva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att den överlappar med minimalism ser jag som närmast självklart, även om svenska kända profiler som MI30 tex inte pratar alls om just minimalism och kända profiler inom minimalism pratar lite om FIRE. Veganism vet jag inte lika mycket, men jag själv försöker ju dra ner på köttet och upplever att det kommer med intresset för minimalism/framtid/FIRE så kanske ändå?

      Intressant att du drog upp tävlingar i detta. Jag ser mig själv inte alls som en särskilt tävlingsinriktad person, mer som att jag vill vara speciell och därför gillar jag ett starkt men mindre community. I praktiken så vore det nog dock inte så himla bra för våra aktier om alla slutade konsumera som vi för då hade ju företagen gjort mindre vinster och vi fått mindre avkastning att leva på. För så är det väl ändå?

      Radera
    2. "I praktiken så vore det nog dock inte så himla bra för våra aktier om alla slutade konsumera som vi för då hade ju företagen gjort mindre vinster och vi fått mindre avkastning att leva på. För så är det väl ändå?" Ja det är det populära narrativet åtminstone. Bygger på att vår BNP/produktion kommer att ligga med tyngdvikt på prylar snarare än tjänster. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är indexkramare i dessa tider av allt mer accelererande disruption.

      Radera
  6. FIRE är inte på något sätt en folkrörelse än. Snarare en obskyr sekt i utkanten av civilisationen. Vi är helt enkelt för få som har intresset. Det är ju å andra sidan coolare att hålla på med något innan det blir coolt.

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du det? Jag tänker att det börjar kännas allt vanligare och eftersom jag håller med dig om det sistnämnda så känns det ju lite trist.

      Radera
    2. Vi får inte glömma att vi som aktiva i rörelsen lider av confirmation bias. Vi lever idéerna dygnet runt, läser saker skrivna av andra aktiva och producerar egna tankar i ämnet. Utanför vår bubbla är det nog tyvärr rätt tyst om dylika saker. Jag tror till och med att prepper-rörelsen i Sverige har ett ordentligt försprång. Folk vet ungefär vad en prepper är till exempel. Om du frågar någon om FIRE så får du bara en tom blick ackompanjerad av lite dräggel i mungipan tillbaka. :)

      Radera
    3. Det har du kanske rätt i, men nog allt får FIRE-folk väl mer medial uppståndelse än förr?

      Radera
  7. Enda anledningen att jag startade bloggen var att sprida budskapet och att fler skall hitta detta life hack. Jag gillar också att stå utanför - kanske för att jag är en introvert, dear? I alla fall. Jag identifierar mig inte som FIRE eller liknande och skulle glädjeligen omfamna om alla gjorde som vi. Världen skulle bli bättre. Jag kan ändå sitta och lyssna på gnisslig musik och känna mig lite utanför (på ett bra sätt).

    SvaraRadera
  8. Hehe, här är också ett tidigare MVG-barn. Igenkänning på den... Gällande att FIRE, och det som ryms ikring begreppet såsom nedvarvning, minimalism, enklare liv etc, har blivit vanligare uppfattar jag också. Men sedan är det till viss del svårt att bedöma då man omgärdas av sin filterbubbla och confirmation bias. Jag har iaf följt sparbloggar sedan 2007 (miljonär innan 30 vid den tiden) och åtminstone haft begynnande intresse sedan dess. Mängden sparbloggar och andra initiativ såsom Uppesittarkväll har ju fullkomligen exploderat sedan dess. Jag kommer ihåg att kommentarsfälten första åren jag läste MI30 i princip alltid var fyllt med hån och gliringar, något man inte alls ser idag. Ok ok... men med filterbubblan i åtanke så kanske svaret är att det är så enkelt som att det är fler som valt att exponera sin resa i bloggar på nätet på sistone och att det därför blivit vanligare. Hur ser det egentligen ut i den riktiga världen? Svensson-världen. Min personliga upplevelse från vänner, bekanta, kollegor mm är att fler och fler värderar enkelhet framför konsumtion och högt livstempo. Och det här knyter ju an till FIRE till viss del. Det är ofta första steget; att börja ändra sina värderingar. Då kan man också enklare relatera till de som tagit det hela ännu längre med FIRE. Andelen som verkligen satsar mot FIRE är nog fortfarande inte alls så stor, men jag tror inte man blir sedd på som ett UFO i lika hög grad som för 10 år sedan om man outar sig. /QQ

    SvaraRadera