fredag 12 augusti 2022

Spara OCH leva - samtidigt

Sparo skrev i veckan ett läsvärt inlägg om den tröttsamma bilden av att livskvalitet och spenderade pengar går hand i hand. Det fick mig att minnas ett av mina mer lästa inlägg om att leva här och nu eller sedan. Precis som i januari 2020, innan Covid hade lamslagit världen, är jag väldigt fascinerad över den upplevda konflikten. För måste det vara så torftigt att spara en stor andel av sin lön?

När jag skrev mitt förra inlägg fick jag en kommentar om att jag inte verkar ha så mycket emot att förvägra min familj diverse saker, sannolikt delvis på grund av att jag basunerat ut att jag aldrig skulle lägga 89 kr på pannkakor till barnen. Jag fick en släng av dåligt samvete och pratade därefter med min man en hel del om hur han ser på till exempel pannkakor för 89 kr.  Han förstod inte riktigt varför barnen skulle bli lidande för det och var ganska tydlig med att det handlar om vad som känns värt det för oss, men att Mini så klart kan resonera annorlunda i framtiden och använda sina egna pengar enligt eget tycke. Det i sin tur tänker jag är applicerbart på den upplevda konflikten mellan att leva och att spara. Min bild är nämligen snarare att de som inte sparar, som aldrig har tillräckligt med pengar och som beklagar sig väldigt mycket har missat just att veta vad som skapar värde för dem. Det finns inget som säger att man måste ge upp pannkakorna om det är just köpepannkakor man älskar, men att spara en stor andel av sin lön kräver ändå att man vet just vad som skapar värde. Om det är uteluncher med kollegor så kanske man inte samtidigt kan värdesätta dyra krogrundor på helgerna, ha ett dyrt gymkort och leva för charterresor. Dels tror jag inte att man fysiskt kan värdesätta allt på en gång och dels tror jag att man inte ens funderat över saken allt som oftast. 

Hur fungerar det här i praktiken då? Det finns ju faktiskt ingenting som säger att det måste vara allt eller inget. Vi har under sommaren varit och badat en hel del. På badplatserna har det funnits en kiosk eller kafé och många verkar köpa kaffe, läskedrycker, glass och delcatobollar där bara för att de kan. Det är ju absolut ett alternativ, men om man värdesätter läsk som ett exempel kan man ju lika gärna ta med en kylväska, några isklampar och en burkläsk från Willys. På så vis får man exakt det man värdesätter (läsken) men till en betydligt lägre kostnad. Jag har också insett att jag personligen inte tycker kalorierna och kronorna för en Sandwich eller Cornetto på stranden är värt det, vilket gör att jag i princip aldrig köper glass till mig själv när vi är iväg. Däremot brukar barnen få välja en glass en varm sommardag på stranden om de så önskar (och det gör de i princip alltid). Jag själv däremot kan tycka att det är mer värt att inta en Magnum hemma samma eftermiddag medan barnen leker på långt avstånd från vatten.  Bara genom att mer aktivt välja tillfället för glassen sparar jag en tjugolapp och får mer värde eftersom glassen kan intas i en lugnare miljö. Att vara (1) planerad och (2) eftertänksam räcker därmed långt och sparkvoten kan fortsätta hållas rätt hög. 

En annan aspekt som jag alltid tänker på när någon klagar över att det inte går att spara och att man ska leva också (och det hör jag var och varannan dag på jobbet) är att man tenderar att fokusera på konflikten eller det jobbiga. Om det nu är charterresorna till Mallis som lockar så är det väl dumt att fokusera på dem? Jag tycker att folk i största allmänhet borde ta sig an den lågt hängande frukten oavsett om det är skippa uteluncher med kollegorna, ett skifte till vegetarisk kost, semester närmare hemmet, eller att börja klippa håret själv. Jag har till exempel en familjemedlem som verkligen inte uppskattar smaken av mat. Det spelar liksom ingen roll om jag bjuder honom på ärtsoppa eller oxfilépasta med egengjord pasta. Han är nöjd ändå och brukar ofta prata om att mängden mat är viktigare än smaken. För honom tänker jag att det är rätt onödigt att lägga extra mycket pengar på fint kött eller goda ostar, för han märker ju ändå inte skillnaden. Men det är nog inget han själv tänkt på och därför lägger han nog mer pengar på mat än vad han skulle behöva. 

En annan aspekt som jag börjat reflektera allt mer över i samband med att jag försökt gå ner i vikt efter graviditeten är frekvens. Även den som värdesätter låt säga utelunchen med kollegorna lär värdesätta den 20 utelunchen i månaden mindre än den första och det gäller ju faktiskt allting. Jag uppskattar till exempel det (lilla) kött jag äter betydligt mer nu när vi äter vegetariskt större delen av veckan. Det här är en jättestor skillnad från tidigare. När jag startade den här bloggen vill jag minnas att jag åt kött minst sex gånger i veckan och då tror jag inte att jag såg det som något speciellt alls. Idag däremot känns det superlyxigt att äta en köttbit på restaurang eller från grillen. Det tankesättet tycker jag hjälper otroligt mycket både på vågen och i ekonomin. 

Den enda svagheten jag kan komma att identifiera i mitt resonemang är om det är impulsivitet som man värdesätter eller extremt dyra intressen. Från bloggvärlden har jag lärt mig att hästar är rejält dyrt till exempel och jag kan åtminstone föreställa mig att det finns en del där ute som tycker höjden av frihet är att vara impulsiv; köpa hämtmat varje kväll, glömma betala räkningar och slippa boka semestern i god tid. Det kan ju vara kostsamt att vara oplanerad. Men då kanske man får leva med att det är svårt att spara och leva, men för majoriteten med vanliga löner så är det nog inte det ens med lite extra inflation. 


Tycker du att det är svårt att spara och leva?

22 kommentarer:

  1. Om man lever när man inte sparar, vad är man då om man sparar - död?

    Tror att du, tillsammans med många av dina läsare, tillhör kanske den tiondel av befolkningen som planerar och är eftertänksamma. Det är en lite grupp, en klar minoritet och en utsatt sådan.
    Så gott som alla krafter i samhället talar emot denna grupp, och istället promotar de nittio procent som BNPL (buy now pay later, eller "smidig-shopping-med-Klarna" som det försvenskats till).
    Människor satta i skuld, människor utan kontakt med sina egna äkta behov, att ha lättskrämda och lättledda människor är att föredra om man vill kränga grejor an masse. De är sannolikt inte de som kommer att säga emot, agera mot sina skuldägare.

    Ämnet är stort men som med alla resor börja det med ett första steg. Eller att äta glass hemma istället för på stranden....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog allt sticker man ut på arbetsplatsen med det här tänket. Åtminstone om man vågar säga något konstruktivt bland alla som beklagar sig över att allt är så dyrt och tiderna så svåra. Så du har säker rätt i din beskrivning om vår grupps storlek. :)

      Tack för att du tog dig tid och kommenterade!

      Radera
  2. En ständig konflikt då "spara" hänger ihop med "jobba" och "leva" hänger ihop med "fritid" för mig :-)
    Antingen kan jag jobba mer och spara mer, eller så kan jag jobba mindre och leva mer.

    Om jag istället ska svara på det du faktiskt frågar så har jag nog inte riktigt haft en svårighet att spara OCH leva. Jag har levt lycklig som student och fortsatt leva liknande sedan dess (inga dyrare intressen, ungefär lika mycket aktivitet hemma/borta, lika mycket/lite resande etc). Det enda som blivit dyrare är boendet och att vi nu har barn. Barn kan samtidigt göra det mindre motiverat att resa/köpa dyra saker (i alla fall när det gäller mig), så det kanske gå jämnt ut!

    Trodde du skulle komma på Camp FI förresten!

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en bra poäng och just där håller jag med dig. Alltså att det är svårt att avgöra hur mycket ledig jag ska vara nu versus sen, men det är väl sällan folk pratar om det? Någon kan tycka att en annan är en dålig förälder som inte köper nya prylar eller låter ungen äta pannkakor på restaurang, men sällan får andra kritik för att de inte är mer lediga med sina barn? Jag är nog den enda av mina kollegor som regelbundet tar ut föräldraledighet och så har gjort sedan mitt första barn. De andra pratar ofta om att det ju inte går eftersom de bara har lägstanivådagar kvar, medan jag mer ser föräldraledigheten som en icke nekbar grund att vara med mina barn och därför inte bryr mig det minsta om ekonomin under tiden. Det är det som är värdet i föräldrapenningdagarna och inte pengarna i sig, om du förstår hur jag menar.

      Jag hade gärna kommit på Camp FI och om det hade varit på en ort man kunde köra till (som Enköping) hade jag nog tyckt det vore värt att chansa, men när inte ens Fru EB kunde svara på om hon skulle komma och jag inte kunde se någon som faktiskt lovat att närvara kändes det lite för risky att lägga flera tusen på hotell och tågbiljetter för mig och barnen och sen eventuellt sitta där en söndag kväll ensam. Jag hade jättegärna träffat dig dock, så hoppas möjlighet till det finns i framtiden och att ni hade det fint i Stockholm. :)

      Radera
    2. Den där konflikten mellan spara/jobba/fritid/leva insåg jag och mina kursare när vi pluggade.
      Om man inte sommarjobbade så hade man inte RÅD att åka bort. Men om man sommarjobbade så hade man inte TID at åka bort, innan omtentorna började i slutet av augusti.
      Men ett år så var vi ett gäng som åkte iväg mellan sommarjobb och tentor. Vi fattade inte varför priserna var så väldigt mycket billigare än om vi åkt veckan innan, men det gjorde inte oss någonting. Väl på stranden så sa en kompis en dag "visste ni att det är Vattenfestivalen den här veckan?" (Ja, så gammal är jag). Det hade vi inte alls haft koll på, men där kom förklaringen! Vår resa var så väldigt mycket billigare eftersom vi åkte från Sverige på Vattenfestivalsveckan och första skolveckan. Lågsäsong alltså.

      Spargrisen

      Radera
    3. Spargrisen, jag var tvungen att googla vattenfestivalen (så ung är jag) men förstår precis vad du menar. Innan barnen (dvs främst under studietiden eftersom jag fick barn rätt ung) så åkte jag helst utomlands i början på juni eller slutet av augusti. Färre svenskar, färre ungar och mycket lägre priser.

      Radera
  3. är det inte mer att folk vill ofta ha någonting att 'oja' sig över? Ungefär som när du grubblar över vad du ska göra framöver, hur du ska lägga upp 'livet', hur du ska optimera osv? Jag menar inte att det är något fel med det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att folk kanske inte egentligen tycker sig ha dålig ekonomi, men att det blir en social grej? Spännande tanke! Jag funderade faktiskt precis på det när jag såg ett inlägg på FB om hur hemskt dyr maten var. Folk försökte bräcka varandra, det skulle säljas organ för att få mat på bordet och barnen kunde inte längre få något extra osv. Kanske är det bara den socialt normala saken att säga i dagens läge?

      Radera
    2. Precis - lite så tänker jag det är - förutsatt att man har en vanlig ganska ok lön och framför allt om man är två vuxna i hushållet. Lite tajt kan det säkert vara om man har låg lön och/eller är ensamstående med barn, men annars tror jag inte riktigt på att de har det så dåligt

      Radera
  4. Bra exempel med glassen - jag brukar passa på att byta om när barnet äter glassen. Lyx - att inte behöva jaga barn på strand iklädd enbart handduk...

    Ett annat spartips många missar är att ta med maten barn ratar på restaurangen (be om låda för överbliven mat), hamburgare är ofta samma som vuxenvariant och helt orörd. Ännu mera sparsamt är ju att inte gå på restaurang och/eller vägra att köpa mat det ändå inte kommer ätas...

    Att vara spontan är en lyx jag vill unna mig - men man kan ju välja hur ofta; har man god inkomst kan man spara ganska mycket ändå. Att äta utelunch varje dag är ju inte så spontant utan en vana.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket bra tips! Vi gör faktiskt alltid det oavsett vems rester det är (om det inte är typ friterade pommes dränkta i sås) och restaurangerna blir alltid så förvånade. Vi har ibland tom med oss en låda så att vi slipper få hem onödig plast, men oftast glömmer vi dessvärre det.

      Radera
  5. Jag tycker det är jättejobbigt att leva utan att spara... Det gör mig ängslig och osäker. Jag växte upp i en familj med lite pengar, sedan var jag ensamstående mamma några år. Nu har jag en helt annan ekonomisk situation med ett ganska bra betalt jobb, en partner och stor buffert men nu vill jag ändå spara för att ha större valfrihet vid pension (och för att någon av oss kan ju bli sjuk eller så - jag katastroftänker lätt). Pannkakor för 89 kr skulle jag bara köpa om det annars skulle förstöra dagen, som om vi planerat för en heldag borta men upptäcker att vi glömt matsäcken och det inte finns andra alternativ. Då tillför det något positivt, annars inte
    /Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker att ditt resonemang om pannkakorna är vettigt. Så skulle faktiskt till och med jag kunna göra. I det här fallet befann sig pannkaksrestaurangen runt 2,5 km från vårt hem så då hade alternativet att åka hem varit mer rimligt och det var precis det vi gjorde.

      Tror katastroftankar, hängslen och livrem, är rätt vanligt i vår digitala FIRE-omgivning. Jag känner med andra ord igen mig i dina känslor. Jag skulle ha väldigt svårt för att inte kunna spara alls även fast jag ofta tänker att målsättningen är att jobba så lite som jag behöver och inte mer inom de kommande åren.

      Radera
    2. Fast målet är väl egentligen att inte spara till slut? Tänker jag i alla fall

      Radera
    3. Anonym, så är det ju så klart! Men det kan vara en svår destination att nå för många som har ett stort behov av trygghet och har vanan inne. Personligen så är det mest tanken på att sluta spara och låta kapitalet jobba för sig själv som jag tycker är svår. För då vet jag ju att jag inte är i mål än, men gör ändå inget för att nå i hamn i och med att jag inte pytsar in något nytt. Det känns tråkigt. :)

      Radera
  6. Hej!

    Väldigt bra inlägg! Jag håller med helt och jag får ibland liknande kommentarer. Jag tycker mycket handlar om vad man anser om pris vs. värde när man ska köpa något.

    Haha, gällande åsikten att mängden mat prioriteras högre än extremt god smak så håller jag med fullt ut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är nog den enda jag känner förutom vår släkting som tänker så. Men det är en bra egenskap, enklare att servera billig mat på så vis. :)

      Radera
  7. Vi har nästan alltid med oss egen liten matsäck. Oftast för att vi troligtvis är på något ställe flera mil (sjömil) från närmaste affär. Glassen får vänta i frysen tills vi kommer hem.
    En anledning till att ha med eget är för att ett av barnen inte gillar kolsyra och ett annat tycker att köpta drickor smakar alldeles för sött. Hur svårt kan det vara att servera något annat än läsk eller supersöt FUN-dricka (det som oftast finns i utbudet)?

    Tyvärr funkar inte det (att ta med eget) på finrestaurang, men ni kan tänka er diskussionerna mellan tonåringar och serveringspersonal när det ska beställas dryck. Vinlistan är hur lång som helst, öl från microbryggerier finns det tusentals av. Allt för att passa in med smakerna till de rätter de har. Men något utan alkohol och kolsyra som inte smakar konstgjort har de inte haft en tanke på att det finns någon efterfråga på. Så himla trist!
    Sen kan restaurangen skylta med ekologiskt och närodlat hur mycket de vill. Men om de inte ens kan skaka fram den enklaste dryck till hela sällskapet så blir det inte många restaurangbesök för den här familjen.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Spargrisen! Kul att du kommenterar!

      Jag dricker i princip ingen alkohol själv och är ganska selektiv när det kommer till övrig dryck så jag kan föreställa mig diskussionerna faktiskt. Tycker också att det är märkligt hur lite fokus alkoholfria alternativ får i jämförelse med öl och vin. Det finns ju de som undviker öl och vin av andra anledningar än att de är religiösa/gravida/alkoholister och därför inte kan förtära alkohol och därför tycker jag att det borde läggas mer krut på att ta in intressanta drycker som inte bara är alkoholfria alternativ av alkoholdrycker.

      Kul att vi är flera som kör hårt på matsäck förresten. Det känns inte alltid så...

      Radera
  8. Jag har fyra barn, och hade alltid matsäck när de var små - och ofta även nu när de är stora! Grejen är att packa ned något otippat och variera sig - en burk oliver, salta pinnar, någon ny sorts kex. Ännu roligare blir det om man packar ned Trangia-köket i hemlighet och har Ögonblink med sig, eller pulvermos (stor barnfavorit hos oss). Viktigast är dock en dramatenvagn att packa allt i. En game changer för mig var när jag skaffade en cykelkoppling till min Andersen-dramaten, då kunde vi på cykelutflykt allihop med en massa packning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Jag brukar muta mina ungar med hembakat fika när vi ska på utflykt, men det låter som ett mindre hälsosamt alternativ än salta pinnar eller tuc tuc. Oliver vore nog helt kört.

      Vi äger faktiskt inget Trangiakök, men har fantiserat lite om att köpa ett. Jag har lite svårt för att köpa saker som jag inte med säkerhet VET kommer användas nämligen. Istället för dramaten kör vi på cykelvagn, men har insett att det inte är alltför många år kvar innan jag måste skrota cykelvagnen och byta ut den mot en Dramaten. Det gör mig glad att höra att man kan cykla med en sådan. Det hade jag ingen aning om! Tack för att du tog dig tid att kommentera också. :)

      Radera
  9. Jag tänker och tycker exakt som du i allt du skriver. Jag förstår inte hur vi kan vara så lika? Därför älskar jag såklart din blogg 🙏Har fyra större barn 13, 20, 22 och 25 år men tar oftast fortfarande med egen matsäck och har alltid gjort. Dels för att kunna ha en hög sparkvot men också för att slippa leta som en galning efter mat, godis och dryck att köpa som dessutom oftast är sämre kvalitet än medhavd. Ibland vill barnen och mannen köpa glass eller mat även om vi har med matsäck och då gör vi det med gott samvete. Lite gnager det väl i mig men vill ju såklart inte helt frånta dem den köpta upplevelsen och märker att tom min familj tycker att jag är väl sparsam och kan retas lite. Dock märker jag att barnen tagit efter endel av min sparsamhet vilket känns otrolig skönt. Självklart som alla ungdomar vill de unna sig och är lite slösiga i mina ögon men när alla barnen handlar det mesta secondhand helt frivilligt som den naturligaste saken i världen och ofta tar med matsäck då känns toppen! Tack för världens bästa blogg 😀

    SvaraRadera