Jag vet att det var länge sedan jag senast skrev. Till stor del beror det på att det inlägget jag jobbat på sedan jag senast publicerade är så jobbigt att jag inte riktigt landat i ett färdigt inlägg. Till följd av detta väljer jag att gå vidare med ett något mer lättsinnigt inlägg som handlar om att använda sparandet i sig som motivation för att uppnå annat man vill uppnå.
Egentligen har jag funderat på ämnet tidigare, men då kanske främst när det kommer till mina möjligheter att spara mer genom att dra ner på socker, snacks och kött och som en konsekvens få bättre hälsa. De tankarna har inte lett till någon konkret handling, men det har däremot min önskan att leva mer minimalistiskt gjort. Som jag är övertygad om att jag skrivit om tidigare så är jag galet less på saker som ligger och skräpar och det känns som att vi ägnar hela helgerna åt att plocka och flytta på grejer. Min man har samma upplevelse, men har om möjligt ännu svårare att göra sig av med grejer än jag och då ska vi inte ens tala om Mini. Kort sagt har det här känts som ett mission impossible utan dess like.
Av någon outgrundlig anledning så närmade sig jag och mannen varandra i den här frågan och har som en konsekvens börjat rensa ut en del, varav nästan allt hittills gott till välgörenhet. Några få saker har lagts i en "Sälja"-kasse istället för "Skänka"-kassen och en hel del har också Slängts. Om ni undrar varför jag blandar in versaler mitt i meningarna så beror det på att jag använt mig av de fyra S:en (Spara, Sälja, Skänka, Slänga) och försöker visa det med hjälp av versaler. Utöver problemet med att jag aldrig lyckas lämna en Skänka-kasse till välgörenhet utan att Mini tjatar till sig något nytt plagg har jag dessutom problem med att faktiskt orka ta tag i försäljningar. Min upplevelse är att typ allt jag väljer att försöka sälja blir sålt till sist på Tradera, men att det kan kräva prisjusteringar och ett antal omstarter. Så egentligen är Tradera inte en dum grej alls, det är bara att jag ska komma mig för att faktiskt lägga ut saker på auktion.
För att motivera mig själv till detta har jag startat en ny kapitalförsäkring på Avanza. Jag har döpt den till "sålda saker" och tänker mig att alla intjänade korvören ska hamna där när väl jag orkat lägga upp en annons och fått prylen såld. Sedan tidigare håller jag faktiskt koll på inkomster från försäljningar i ett Excel-ark och jag kunde därför vara så pedagogisk för mig själv att jag flyttade över de pengar som inkommit från försäljningar under detta år. Så nu är vi igång och om inte pengarna kan vara motiverande, då vet jag inte vad som kan motivera mig.
Har du något separat sparkonto som morot för något? Dela gärna med dig av det eller skriv om jämställdhet för det är ämnet för inlägget som aldrig blir klart.
Jag la tidigare alla pengar från cashback, kreditkortsbonus och panelundersökningar i en KF. Jag höll på så i 3 år och det slutade med en portfölj som var värd över 30 000kr. Varav nästan 1/3 var värdeutveckling. Det var motiverande.
SvaraRaderaI vintras gick dessa pengar till att köpa husvagn. Eller egentligen så blev det inte så då vi lånade upp pengar på huset för att köpa vagnen. Så pengarna gick istället in i bolåneportföljen.
Istället för att amortera så sparar vi det vi tidigare amorterade, i en KF där vi köper preffar och D-aktier. utdelningarna täcker 2 månaders räntekostnader just nu :)
Undrar om du vill byta länkar med mig i blogglistan?
Mvh PB?
Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi
Hej! Har lagt till dig nu!
RaderaKul med 30 000, det är ändå en ansenlig summa. Vi får se om jag når en tusenlapp innan årets slut. Kommer dock inte föra över kreditkortsbonus eftersom det är familjens pengar och inte bara mina, men kanske eventuellt inkomster från Bower och liknande. Hoppas ni blir nöjda med husvagnen!
Tack, jag har lagt till dig också :)
RaderaJa det håller jag med om. Hoppas du hittar några bra sätt att få in några slantar. Blir nog inga problem att nå tusenlappen om motivationen kommer.
Vi är supernöjda med vagnen. Redan varit iväg några helger och ska åka nu på fredag igen :)
Mvh PB?
Jag har också börjat rensa ut rejält här hemma. Jag har skänkt mest och även skickat mycket till sellpy, pga orken och att jag sällan tycker det känns som att jobbet lönar sig trots fina saker. Däremot så tänker jag lite som du att jag ska försöka sälja mer med pengar som morot. Målet är däremot en (dyr) väska och inte extra sparande i sig. Anledningen är att extra sparande helt enkelt inte motiverar mig tillräckligt för jobbet med att sälja. Vi vill också ha det mer luftigt och minimalistiskt, men för att uppnå det fungerar det lika bra med att skänka eller Sellpy.
SvaraRaderaEn väldigt lång kommentar kommer här:
RaderaJag insåg nu när jag läste om min kommentar igen att den är lite talande för jämställdhetsfrågan. Jag är den som rensar här hemma, men också den som köper saker. Jag följer ett konto på instagram som heter Övertillannat. Hon presenterade i sin bok en lång lista på aktiviteter man behöver göra kopplat till sin ekonomi (exempelvis inhandla saker till barnen, investeringar, olika abonnemang, försäkringar och avtal, semestrar, betala räkningar, handla mat osv.) Jag har trott att vi är ganska jämställda här hemma, men insåg att jag är den som sköter verkligen ALLT gällande vår ekonomi här hemma. Jag diskuterar förvisso med min man, men han tycker sällan något annorlunda. Han är naturligt sparsam, medan jag jobbar mer för att optimera våra utgifter (de ska vara relativt låga men ge mycket värde för pengarna). Min man lagar maten (jag handlar och planerar måltider), vi delar på disk och veckostädning. Däremot allt "hålla koll på", planering, projektledning, ha kontakt med familj och släktingar, det eviga småplockandet och liknande är i stort sett uteslutande jag som gör. Jag har tagit upp detta med honom flera gånger, men eftersom jag alltid skött det så är det inget han märker av eller tycker tar så mycket tid. Däremot, när han lägger sig på kvällarna för att vila så har jag fortfarande saker kvar som behöver göras eller planeras... Jag önskar att det var mer lika. När vi pratar om FIRE så är jag den drivande. Min man har ingen önskan om att sluta jobba, men kanske gå ner lite i arbetstid. Jag vill nog också fortsätta jobba, men mindre än vad han vill. Jag tror att arbetsfördelningen hemma är en bidragande faktor till det, och jag tycker mig se samma mönster hos fler i min omgivning.
Detta mönster tycker jag märks mycket tydligare sedan vi fått barn, och min önskan om att gå ner i arbetstid är ännu starkare nu. Vi delar lika på föräldraledigheten, rakt av, och min man är en väldigt närvarande och engagerad förälder, men det märks att vi är olika. Rent biologiskt tror jag faktiskt att det är så också - män och kvinnor är olika (utan att det ena eller andra är bättre/sämre för det, bara olika).
Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med kommentaren, men några tankar jag har kring jämställdhet och ekonomi/FIRE.
Ett tillägg bara, så att det inte missförstås och någon blir upprörd: min kommentar om att jag tror att män och kvinnor är olika ska inte ses som ett försvarande av att arbetsfördelningen är ojämn. Jag anser att lever man tillsammans så bör den vara så lik som möjligt.
RaderaVisst funkar det att skänka, men det känns liiite bättre om åtminstone en del saker inbringar någon slags inkomst. Särskilt för min man som jag ändå tvingat skänka kläder som fortfarande har lappar kvar.
RaderaAngående din andra kommentar så låter det som att våra liv är rätt lika. Jag skulle egentligen skriva om huruvida det är okej att leva på sin partner (åtminstone delvis) eftersom det är många som är bekymrade när kvinnor som jag och Fru EB föreställer oss ett liv utan inkomst, men där våra partners tjänar pengar. Men sen så fastnade jag lite i just DET du skriver om, nämligen om inte en drivkraft för mig att jobba mindre ändå är att jag gör mer än han i hemmet. Så jag blev aldrig helt klar. Jag är tacksam för din input, det låter bekant även fast vi inte heller lever helt totalt ojämställt där jag gör allt jobb själv och han bor i soffan. Jag ska klura vidare och förhoppningsvis skriva färdigt ett inlägg. Drygt tre veckors skrivtid är mycket även för mig.
Jag håller med om att det känns bättre att sälja och få in lite pengar för sina utrensande saker eller kläder. Speciellt det som är nytt eller nästan nytt, och/eller varit dyrt i inköp. Det jag själv faller på är att jag tycker det är så jobbigt när jag redan har fullt upp med "allt annat" som också ska hinnas med... För saker i "mellansegmentet" har jag ett par gånger sålt via Sellpy. Man får ut löjligt lite ibland, men iallafall mer än om jag skulle skänkt allt.
RaderaVilka kanaler använder du för att sälja saker?
Nu får man väl ta källan lite för vad den är, men en kompis tipsade mig om denna artikel på ämnet jämställdhet i hemmet: https://www.motherhood.se/mammaliv/forskning-visar-gifta-mammor-mer-stressade-an-ensamstaende/7562286?fbclid=IwAR1Jgnb6OskxuOaKalVpDkNdOlwA3wAhng1qXdrmUrxfWgpCzTZzEm-7WFk
Nu vill jag inte skilja mig eller vara utan min man men slutsatsen att gifta kvinnor i heterosexuella relationer både är mer stressade, har mindre fritidyoch sover mindre är ändå talande för tesen att kvinnor gör mer i hemmet.
Ja, mitt konto "sålda saker" är väl nästan legendariskt nu... Det uppgår idag till 159 728 kr. Visst, då består 54 768 kr av pengar från skogsförsäljningen, men likt förbaskat är det 104 959 kr som är saker (!) som jag sålt. Saker som jag knappt kommer ihåg längre. Förvisso hade jag en del dyra grejer jag sålde när jag flyttade från hyrd gård till inackorderad, men det är ändå häftigt att se vilken skillnad det blir.
SvaraRaderaJämställdhet... Ja, det där är svårt. Ju mer jag ser i min omgivning ju gladare är jag att jag är singel. Så jag tror inte att jag kan tillföra så mycket, mer än att kvinnor alltid verkar bli projektledare och männen lite bekvämt låter sig tas om hand samtidigt som barnen...
Jag hade någonstans i bakhuvudet att det var du som fick mig att tänka tanken för länge sedan, men kom inte ihåg med säkerhet och hade en för grinig bebis för att göra research som sig bör. Så förlåt för det!
RaderaKul att det gått så bra, en annan har 300 kr på kontot lite drygt...
Haha, ingen fara, griniga bebisar är inte att leka med. ;-)
RaderaJag började också med 300 kr har jag för mig. Men det var några år sedan, så pepp, pepp det kommer bli en riktigt bra morot. Lite som Fru EB skriver om idag också, att man blir motiverad av ett tomt konto.
Haha ja, det kanske stämmer! Tack för peppen!
RaderaHmmm. Jag är man som namnet antyder och är definitivt den som planerar i vårt förhållande. Sparar. Betalar räkningar och annat som nämns i kommentarerna ovan. Så min erfarenhet är att skillnaden är mer individberoende än könsberoende. Min fru är däremot bättre på andra saker så jag tycker vi optimerar vårt liv utifrån vårt gemensamma kunnande :-)
SvaraRaderaSkrattade rakt ut när jag läste att du var man, så tack för förtydligandet. :)
RaderaJag gissar att det är vanligare att det är mannen som sparar och gör de ekonomiska sakerna, men däremot att kvinnan gör det mesta av resten. Vi är lite speciella i min familj eftersom jag sköter i princip 100% av ekonomin, jag har faktiskt rätt nyligen satt en del avtal på mannen så att han ska få träna på att komma ihåg att betala räkningar, men det händer att jag dubbelkollar att han faktiskt gör det för han är inte så engagerad i sånt. Han fyller aldrig heller i uppgifterna i vår gemensamma ekonomi-fil, så det får jag gå in i efterhand och korrigera på grund av att han nu betalar en del. Skulle du fråga min man vem som gör mest hushållsarbete (inklusive ekonomi och bil) skulle han sannolikt svara att vi delar 50/50, men jag kan avslöja att jag inte håller med. Särskilt inte nu (men det är okej) och definitivt inte om vi räknar in VAB eller föräldraledighet. Min poäng är att det finns en viss möjlighet att din fru inte håller med om att optimeringen är optimal. Men det måste ju naturligtvis inte vara så, utan är mest hämtat från mitt sociala liv där typ alla kvinnor upplever att de tar största lasset hemma. Härligt om ni hittat ett gyllene mellanläge, det är svårt men garanterat möjligt. Och jag håller med dig om att alla inte måste göra allt.
Helt rättvist blir det nog aldrig. Pratade precis med frun och vi har olika specialiteter. En del typiskt manligt/kvinnligt annat mer ovanligt. Jag gör allt det där ute med bil och gräsklippning. Frun handlar. Hon jobbar i butik så det är naturligt. Jag tvättar. Hon lagar maten mer än jag 2 gånger av 3. Båda ogillar att städa så det delar vi 50/50. När barnen var små var det mindre jämnt fördelat. Då drog hon definitivt ett större lass. Självklart kan vi uppfatta det olika. Det är ju ingen sanning och olika studier visar att människor överskattar sin egen insats. Där skiljer sig nog inte jag och min fru från andra :-)
RaderaDet där med att överskatta sin insats tror jag du har en viktig poäng i. Det kan nog båda parter i ett förhållande göra sig skyldig till rätt ofta. Med det sagt så brukar min man själv inse när ämnet kommer upp att jag nog ändå lägger en del tid mer än han, men så upplever jag att det som många kvinnor tar på sig är ganska osynligt arbete som deras män kanske inte ens inser görs. Jag tror att det alltför ofta i en relation är en person som kommer ihåg alla födelsedagar, planerar kalas och ser till att i god tid köpa de där gummistövlarna som kommer behövas när snön försvinner. I vårt fall är det definitivt jag och min man kan ibland bli förvånad över att vi får en påminnelse om något som jag har stenkoll på kommer hända inom kort. Är det avslutning på Minis förskola eller träning så vet jag om det innan det händer och har fixat kläder eller presenter, medan han behöver en påminnelse och inte kan minnas att han någonsin hört talas om detta. Ibland undrar jag om han skulle kunna vara så framgångsrik i sitt jobb som han är om han lade lika mycket energi på familjelivet och logistik som jag gjort sedan vi fick barn. Iofs MÅSTE man ju inte lägga en massa energi på familjelivet. Det är väl inte katastrof om man skippar maskeradkläderna när de ska vara utklädda på förskolan eller om man först när personalen påpekar att gummistövlar behövs springer och köper dessa i köpcentrumet. Men för mig som mamma (och jag gissar att Anonyms kommentar är inne på det också) så känns det som att jag MÅSTE göra allt rätt. Det märks ganska tydligt att även personalen pratar med mig först och främst om det är något med Mini och så har det verkligen alltid varit. Jag har en kompis som är man och där är det hans sambo som har den flashiga karriären och hos dem är det precis tvärtom. Min poäng är att det nog är rätt lätt att det inte blir helt jämställt även med goda ambitioner. Jag bara spånar nu, men min gissning är att det är det ofta är lättare logistiskt om en person har lite mer övergripande ansvar och att det därför lätt blir så. Men nog allt är en vettig lösning på det problemet om man gör som ni och delar upp så att alla vet att det bara är en person som sköter allt med bilen, handlar all mat osv. Vi är inte riktigt där än och det kan lätt bli lite missförstånd och frustration från bådas sida.
RaderaJag orkar verkligen inte hålla på och sälja prylar så jag har hittils skänkt till släkt och vänner eller välgörenhet. Det verkar ta för mycket tid att fota och skriva annonser. När det gäller jämställdhet så är vi nog rätt jämlika när det gäller sysslor, jag(frun) gör kanske lite mer. Vi har snarare problemet att min man inte förstår att han också bör bidra ekonomiskt. Vi har separat ekonomi och han har högre lön men tycker väl typ allt är onödigt, barnkläder, livsmedel och boende... Så det är svårt att få honom att bidra med hälften. Därför har jag väl svårt för allt som handlar om hemmafruar.
SvaraRaderaDet där har jag inget problem med alls själv, men jag har en kompis som berättar att hennes man tycker att HON lägger för mycket pengar på barnen och att en mindre summa vore vettig fast han aldrig själv köpt ett barnplagg i hela sitt liv eller har koll på hur många plagg som går sönder eller så. Det skulle jag störa mig sjukt mycket på om min man gnällde om faktiskt. Vi har inte helt gemensam ekonomi, men har beräknat (Vi=jag alltså) vad vi bör ha för kostnader och så för vi över procentuellt till ett konto fr gemensamt bruk efter det när vi båda har inkomster. Nu är det bara han som för över eftersom det bara är han som tjänar pengar.
RaderaDin koppling till hemmafruar är jag inte med på. Menar du att du tycker att det känns provocerande att en part är hemma utan att bidra ekonomiskt? Det är lite det jag funderar på i inlägget, men känner samtidigt att jag sopar mattan för min man så mycket att han kanske inte kan komma dit han vill yrkesmässigt om jag inte spenderar mer tid i hemmet. Men nog allt vore det fantastiskt att vara 100% oberoende, men då lär jag få jobba till minst 55 som alla andra och det känns ju trist. :)
Att vara hemmafru förutsätter att partnern betalar (nästintill) allt och detta är ju svårt om partnern inte vill bidra.
Radera"så för vi över procentuellt" inte jämt i absoluta siffror alltså? Du kanske kan betala från din KF om du inte har någon 'vanlig' inkomst
RaderaKan det vara så att du/FruEB osv 'väljer' (eventuellt omedvetet) en man som är ju en breadwinner och ser det som det mannen ska göra (och ni kanske skulle tycka att en man som tjänade inte så bra men gjorde mkt med barnen var lite 'töntig')
ännu ett tillägg - jag tror inte det handlar så mycket om jämställdhet, men mer om att inte 'översälja' det man gör tex jag tror FruEB är starkast när hon pratar om tips om klädkapsyl osv dvs spartips, istället för att agera som FIRE guru när FIRE har inte riktig uppnåtts. Man kan säga samma sak om Mi30 egentligen - det är ju synd på sätt och vis att hans frus lön täcker deras kostnader eftersom då kan han inte prata på riktigt från egen erfarenhet om hur det är (ink mentalt) att börja uttaggfasen
Radera"Kan det vara så att du/FruEB osv 'väljer' (eventuellt omedvetet) en man som är ju en breadwinner och ser det som det mannen ska göra (och ni kanske skulle tycka att en man som tjänade inte så bra men gjorde mkt med barnen var lite 'töntig')"
RaderaDet här hade jag ett skojigt samtal med min man om! Vi kom fram till att det nog inte är så. VI har varit tillsammans i måååånga år och långt innan fire var på tapeten, så känner mig inte som en gold digger direkt. I början av vårt förhållande talade mycket för att jag skulle bli den som tjänade stora pengar (jämfört med honom då) så tror nästan det skulle varit tvärtom i såfall. Jag kan ju inte uttala mig om Fru EBs relation, men de kilade ju också stadigt långt innan fire kom på tal så gissningsvis har hon inte heller varit taktisk i sitt partnerval, vare sig medvetet eller omedvetet. :)
Höll på med separata sparkonton förr men har skippat det på senare tid. Kör på samma konto numera men har nedskrivet i en Excel-fil vad stora utgifter kommer att kosta framöver.
SvaraRaderaAngående jämställdhet ligger vi nog bra till, men inte exakt 50/50. Vår grundidé är dock att man inte ska vara beroende av den andra. Inget annat än kärlek ska göra att vi håller ihop.
Ofta när det är något nytt krävs det en viss startsträcka för min flickvän (speciellt om det är något mer tekniskt), men sen går det att dela på.
Jag veckohandlar matvaror för att jag är starkare och cyklar snabbare samt rör mig mer målmedvetet i butiken, hon kompletterar köp då hon jobbar nära en annan Willysbutik. Saker till hemmet handlar vi oftast ihop beroende på vad det är - mina egna intressen ansvarar jag för och vice versa. Hon köper dock mer saker till det gemensamma hemmet för att hon vill, då rör det sig ofta om "onödiga" saker, t.ex. en vas/ljuslykta/ljus eller något som vi inte planerat ihop. Jag är bidrar bara ekonomiskt till planerade köp som vi diskuterat ihop. På sådant delar vi 50/50 alltid.
När det gäller reklamation och sånt är hon chefen, hon är grym på att använda sin konsumenträtt medan jag snarare skäms att jag varit dum nog och köpt produkten och inte orkar kriga. Hon går med soporna oftare och är nog snabbare på att tömma disken överlag. Jag tvättar oftare. Vi städar 50/50 (vi delar upp boendet) men jag är noggrannare. Tyngre fysiska moment gör jag oftare, men i princip aldrig själv. Födelsedagar/event ansvarar den "närmste" för, gäller det t.ex. min mamma är det jag som ansvarar, gäller det hennes är det hennes ansvar. Samma sak när det gäller gäster, har jag bjudit in är det jag som har ansvaret och vice versa. Vi hjälps alltid åt när det är lite större saker/event men om t.ex. hon bjuder någon vän över på fika är det hennes ansvar att det finns fika hemma eller att sängen är bäddad etc. Hon är mer stökig och kan därför ibland plocka undan lite (av sina saker). Jag stökar inte till i regel.
Hon tjänar lite mer än mig och vi delar 50/50 på gemensamma löpande utgifter förutom "matkontot" där jag sätter in lite mer (för att täcka billiga personliga hygienprodukter och för att jag äter mer). Alla gemensamma avtal står på mig och dras ifrån mitt konto dock. Jag har alltid full koll på detta medan min flickvän i alla fall tidigare kunde sväva iväg lite (övertrassera något konto, betala en faktura lite för sent etc). Jag håller också koll på när avtal löper ut och förnyar dem men gör alltid detta tillsammans med henne. Ingen av oss vill att den ene ska vara beroende av den andre, sedan har vi olika stora kontrollbehov.
Jag kan tänka mig att jag skulle kunnat bli lite osäker om jag var rik och hade en fru/sambo som levde på mig. Sedan är det annat om man varit fattiga ihop ifrån starten och ena partnern blivit rik under förhållandets gång.
Om det blir barn framöver kommer det bli intressant att se hur vi delar på det. Kan tänka mig att jag kommer byta färre blöjor då min flickvän till och med kan göra det på andras bebisar (något jag aldrig skulle göra då jag inte ser något nöje i det). Resten får vi se :-)
Vi pratar rätt ofta om hur vi har det och jag antar att det går i perioder vem som gör mest. Nu när min flickvän är höggravid är det märkbart tyngre för mig i alla fall.
/Arbetsplanen
Det centrala här är ju att du ska bli pappa, GRATTIS! Fast du skriver "om det blir barn", vilket låter lite oroväckande. Hoppas allt går jättebra!
RaderaAngående barn så skulle jag vilja säga att det var efter Mini som jämställdheten sprack. Det låter klyschigt men antingen så gjorde jag mig viktigare efter Minis ankomst eller så gjorde min man mig det för jag tar otroligt mycket mer ansvar nu än innan. Lite som att jag blev hans mamma samtidigt och definitivt som att jag blev primärföräldern. Med det sagt så låter det klokt att ni håller er oberoende av varandra så långt det går, men som jag snurrar in på lite i mitt opublicerade inlägg så är det inte så lätt att vara oberoende och kanske inte ens nödvändigt. Vi får se om jag någonsin når publicering! Lycka till!!!
Man vet ju aldrig! Hoppas att det ska gå bra :-)
RaderaTror det är lätt hänt, speciellt som mamma då man har ett rejält förskott i att binda till barnet. Skulle du säga att du är mer ordningsam än din partner?
När det gäller barn kan jag tänka mig att vissa saker kommer min partner vara mer bidragande till, t.ex. om det är något litet tema på dagis/i skolan (t.ex. att alla ska ta med sig ett gosedjur eller nåt) men när det gäller större saker t.ex. övernattning i skogen med egen matsäck och ombyte kanske jag ser till att det blir välplanerat. Att glömma ta med ett gosedjur till dagis hade inte gjort så mycket för mig, men att se till att maten täcker alla måltider, tandborste och tandkräm är med och rätt kläder för väder är desto viktigare.
/Arbetsplanen
i ett barns ögon kan nog ett gosedjur vara viktigare än att skippa tandborstning en natt i och för sig. Hur som helst grattis!
RaderaHehe det är möjligt!
RaderaTack!
/Arbetsplanen