torsdag 17 december 2020

Är målet med friheten att jobba på annat sätt?

Åtminstone bland dem som pratar om FIRE öppet och får medial uppmärksamhet så är det vanligt att prata om FI snarare än RE och att skjuta in att man gärna vill jobba, men på ett annat sätt. Inledningsvis under min sparresa kändes det här väldigt konstigt (man sparar väl inte pengar för att jobba till kass timpenning på annat håll?), men ju äldre jag blir, desto mer börjar det där locka ändå. 

Som jag har skrivit om tidigare har jag under Corona-tiden börjat värdesätta andras arbete och till och från mer aktivt försökt stötta enskilda verksamheter som jag uppskattar. Jag har även efter att en bloggkollega övertygat mig börjat att handla mycket på REKO och uppskattar kontakten med dessa företagare mycket. Det känns skönt att kunna besöka gårdar och se hur produktion, särskilt köttproduktion, går till och jag måste säga att de allra flesta företagare jag kommer i kontakt med känns som väldigt bra människor. Det här har blivit en sån stor del av familjens liv att Mini kan fråga om det inte är dags att åka till Anna och köpa ägg, till Eva att köpa mjölk eller till Göran och köpa nötfärs. Eftersom jag är lite nördig har jag inte bara besökt olika gårdar utan även spanat in företagen på allabolag.se. Vad jag vanligen upptäcker är att det är rätt små företag jag har att göra med som gissningsvis inte gör några enorma vinster. Spontant kan jag tycka lite synd om personer som anstränger sig för att driva företag, kanske producera mat eller guida folk till rätt miljövänlig produkt, men som ändå inte tjänar så mycket pengar. Anledningen till den känslan är att jag kanske lite fördomsfullt utgår från att de önskar tjäna pengar för den rätt omfattande tid de lägger på sitt arbete. Någonstans där slogs jag av att alla faktiskt inte måste tjäna en massa pengar för att arbeta och att jag faktiskt är en av dem.

Tolka mig rätt, jag är inte direkt ekonomiskt oberoende, men om något enstaka år kommer jag ha en rätt grundläggande nivå ekonomiskt även utan lönearbete och skulle då kunna utföra något annat slags arbete även om det betalar sig dåligt. Jag är heller inte så verklighetsfrånvänd att jag inte förstår att det är rätt få som driver företag utan en ambition att försörja sig på det åtminstone på sikt eller till viss del. Samtidigt har jag fått en känsla av att jag har att göra med personer som inser att de är värdeskapande på ett annat sätt än ekonomiskt och i samband med det börjat fundera allt mer på om jag inte själv skulle vilja vara det. Jag har inte direkt en solklar affärsplan eller ens en idé om vad jag skulle kunna bidra med (förutom eminenta blogginlägg inom ett område ingen någonsin skulle betala för) men idéen att ändå göra något lockar. Som det känns just nu är det främst lockande att göra något som kan anpassas enkelt och inte binder upp en på samma sätt som min arbetsplats semesterplanering, men jag måste erkänna att jag också inspireras mer och mer av alla dem som bosätter sig i obygden och ordnar sysselsättning åt sig själva. En fördel med livsstilsföretagande kan ju alltså vara just att det går att bedriva på platser med dålig arbetsmarknad och låga boendekostnader, vilket kanske inte är fallet för en plastikkirurg eller raketingenjör (om det nu finns sådana). 

Den som älskar sitt jobb eller känner att den bidrar till mer gott än en marknadsförare eller telefonförsäljare kanske tycker det låter onödigt att spara halva lönen under 10-15 år för att skapa värde i samhället. Den personen har absolut en poäng, även fast alla så klart inte har möjlighet att få ett fast jobb man brinner för och som innebär stora förbättringar för samhället. Samtidigt är det något extra lockande med att göra det under friare former och sina egna premisser. Investeringsundersköterskan har på sätt och vis gjort det på ett annat sätt när hon arbetar som timanställd med möjlighet att avböja arbete, men för många vore nog en enskild firma en enklare lösning för att göra just det. På så vis kanske man på friare dar kan sälja tvättbara amningsinlägg från källaren i Grums eller egenodlade purjolökar i den lokala REKO-ringen utan att känna någon press på att bli rik av det. Under tiden jag klurar på min egen framtid kommer jag fortsätta handla de där amningsinläggen och purjolökarna av andra och passa på att känna tacksamhet för att det finns någon som odlar mat åt mig trots att det är mycket möda för lite deg. Jag kommer även kosta på mig själv att betala lite extra för frakt när jag beställer mig en vattenflaska i stål eller en tygblöja från en mindre aktör och känna mig lite extra glad över att folk vågar sig på att vara en miniaktör i en värld fylld av jättar. Sen får vi se vad det gör med sparkvoten, men kanske skulle ett framtida livsstilsföretag i liten skara ändå göra att jag skulle våga mig på att sluta lite tidigare tack vare en viss inkomst under väldigt liten press. 


Vill du jobba när du är fri? I så fall på vilket sätt? 





PS. Om någon tycker jag skriver osammanhängande så är det tack vare att min man avbrutit mig minst varannan mening under hela inläggets gång. Vi är nu osams. 

7 kommentarer:

  1. Kul att bli omnämnd i andras blogginlägg :) För mig känns det som överkurs med enskild firma i och med att jag känner mig helt nöjd med att jobba inom mitt gamla yrke där möjlighet att jobba på timme finns. Jag fick alldeles nyss ett sms där arbetsledaren frågade om och hur mycket jag i så fall ville jobba nästa sommar, så det var bara att diktera villkoren :)
    För övrigt tänker jag jobba med att bli mer självförsörjande på grönsaker samt att försöka sprida visdom i bloggen och på instagram, även om det inte ger så mycket inkomster, 242kr under 2020 vilket knappast ger någon timpenning alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, du har ju typ drömjobbet och utbildningen för att jobba fritt och meningsfyllt. Förstår därför att det vore överkurs med firma. Åh, du har ändå tjänat pengar på bloggen. Grattis! Bättre med 242 kr än ingenting. :)

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  2. Jag skulle gärna vilja jobba kvar med mitt vanliga jobb på ca 60% under 8-9 månader/år och vara helt ledig 3-4 månader per år. Nu tror jag inte det är möjligt i mitt nuvarande jobb och därför måste jag spara ihop lite FIRE-kapital så jag kan designa mitt liv på lämpligt sätt längre fram för att kunna få in frihet i arbetslivet.

    I grunden tycker jag det är rätt kul att jobba, i alla fall i perioder. och om mitt nuvarande jobb inte går att förena med frihet och deltid i den mån jag önskar skulle jag mycket väl kunna tänka mig kortvariga uppdrag i andra verksamheter till låg lön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte samma idag faktiskt. Att om bara jag kunde vara helt ledig alla skollov så skulle jag kunna jobba deltid övrig tid, men det skulle aldrig funka i praktiken på nuvarande jobb. Därför lär den ledigheten behöva designas på egen hand istället.

      Har också dragit samma slutsats gällande lågavlönade jobb, även fast enskild firma också vore lockande men då också utan några större inkomster sannolikt.

      Radera
  3. Jag vill jobba med något samhällsnyttigt.

    SvaraRadera