fredag 20 november 2020

Behöver varje familj en hemmaförälder?

Vi har nu kommit in i en viss lunk och livet börjar så sakteliga nå en ny vardag, en med två barn och två trötta föräldrar. Plutten eller Minimini har inte kolik och det mesta fungerar (oftast) väldigt bra. Nu kan jag eventuellt vara lite drogad av amningshormoner, men en sak som slår mig är hur enkelt livet plötsligt känns, även med två barn. Hur kommer det sig? 

Något som ligger nära till hands är att skylla på jobbet och därmed påstå att jag mår bra av att vara därifrån. I ärlighetens namn saknar jag inte min arbetsplats alls, även fast det säkert hade varit helt okej att arbeta den här hösten när det är stenhårt krav på hemarbete. Att inte arbeta medför ändå mer energi och det intressanta är vad jag gör med den. För någon dag sedan kom min man hem från jobbet och efter maten utbrast han chockat: "Men det är ju flera timmar kvar tills Mini ska sova och ännu längre kvar tills vi ska det!" Det han menade med det är att så mycket av familjens tråkiga hushållssysslor är färdiga så tidigt. Plötsligt sitter vi där klockan fem och har ätit en näringsrik måltid, tvätten är tvättad och upphängd, maten är inhandlad och frukostbrödet är bakat. Dessutom är Mini i regel motionerad eftersom vi hunnit med en längre promenad eller cykeltur och den dötrista återvinningen är lämnad. Självklart är det så att vi inte går till återvinningen varje dag och brödkonsumtionen är ännu inte så hög att vi måste baka dagligen, men det intressanta är att nästan allt sånt där som vi brukade klämma in på helgerna är klart. 

Det bästa är vad det gör med familjens humör. Mini tycker så klart att det är lite besvärligt med ett syskon och har en del utbrott, men på det stora hela är alla på bättre humör när det mesta blir klart dagtid och fritiden faktiskt är fritid och inte innefattar 80% hushållsarbete. Jag känner också att jag orkar vara mer pedagogisk i min kommunikation med Mini, vilket gör att jag känner mig mer tillräcklig som mamma. Konflikterna mellan mig och min man har nästan helt uteblivit och även fast vi inte direkt badar i egentid eller partid, så är vi sällan irriterade på varandra som förut. 

Mini tycker dock att mamma är tråkig som bara "jobbar" hela tiden och det är sant, större delen av tiden är jag sysselsatt med att göra något i hushållet eller amning. Lekandet står därför pappan för nästan till 100%. Det i sig har fått mig att inse just hur mycket arbete det faktiskt är i ett hushåll och då lämnar jag ändå i regel städandet till (min man och) helgen. Om man lagar mat varje dag från råvaror och helt hoppar halvfabrikat som jag just nu, tvättar till flera barn, bakar sitt eget bröd och tränar barn så tar det i kombination med frekvent amning ungefär en hel dag. Jag brukar ibland skriva ett blogginlägg, men jag sitter inte framför tv:n eller läser en bok direkt. Det här är något som jag länge misstänkt, för det har verkligen känts som ett tuffare arbetspass på helgen än vad det gjort att vara på jobbet, vilket säger en del. 

Personligen får det mig att ännu mer fundera över normen om heltid och kanske i större utsträckning få förståelse för allt som outsourcas av gemene man. I fredags var jag och Mini på promenad och det tog ett tag för oss att förstå att de rökande främlingarna utanför våra grannars hus (flera olika hus alltså) inte var nyinflyttade utan arbetade för diverse städfirmor. Rent ekonomiskt är grannarna garanterat smarta som inte ägnar hela helgen åt bak, städ, handling och tvätt utan outsourcar mycket av hushållsarbetet. Samtidigt vill jag som förälder lära mina barn att tråkiga sysslor är en del av livet och jag tänker därför att jag hellre arbetar deltid framöver och låter barnen delta i städ/tvätt/matlagning än att betala andra för att göra det med RUT-avdrag. Detta trots att det säkert är mer ekonomiskt att göra som grannarna. 

Nu blev det här inlägget lite spretigare än planerat, vilket till stor del beror på att jag skrivit på det vid olika tillfällen under den senaste veckan och därigenom fått nya infallsvinklar nu och då. Men om det är något jag skulle vilja så är det att du som tagit dig tid att läsa det här funderar lite på insourcing/outsourcing av hushållsuppgifter och vad som egentligen är viktigast där för dig och din familj. Kanske är det värt det att få huset städat av någon annan för att inte behöva bråka med din partner om den saken? Eller kanske det är värt att jobba 80% för att få lediga helger tillsammans och sköta markservice de där 20%-en. Vi ägnade förra helgen åt att göra saker tillsammans, vilket vi sällan gör annars. Jag är för upptagen med att optimera livet så om en går ut med barnen så städar den andra, eller lagar mat. Nu när jag är hemmaförälder behövs inte det på samma sätt och det har haft en sjukt positiv effekt på familjelivet och vårt förhållande. Det återstår att se om det blir likadant när min man är hemma. Jag vill nämligen minnas att det inte var så riktigt sist. Men det återstår att se. To be continued... 

Tror du att din familj vore hjälpta av hemmafru-normen? Har du några erfarenheter från tjänst- eller föräldraledighet att dela med dig av?

22 kommentarer:

  1. Minns min föräldraledighet precis som du beskriver det. Jag gillar att fixa hemma hellre än att leja bort det men under förutsättning att det finns tid till det och inte bara blir stressigt och massa måsten. Sen när jag var föräldraledig med nr 2 så valde jag att ha nr 1 hemma också. Jag kände att det skulle bli mer stress att passa tiderna på förskolan (de var väldigt strikta med exakt lämning och hämtning) och det är ju det som är skönt med att slippa jobba, att kunna styra sin tid. Visst det var tufft ibland att ha båda hemma men ändå fantastiskt att kunna tillbringa tid även med nr 1 på dagarna. Vi gick en del till öppna förskolan men då var det ju vi som styrde tiderna efter våra behov. Hur gör ni med Mini? /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade inte tänkt ha Mini hemma ursprungligen, men nu med Corona så känns det bäst att vi alla är hemma tillsammans. Som det verkar nu lär det ju förbli så det kommande halvåret.

      Vad gäller det första du skriver så känner jag igen mig. Det är också lite roligt att känna att matlagning och till viss del bakning känns lustfyllt igen, vilket det inte gjort på länge. Tidigare var matlagningen rätt ångestladdad. Skillnaden är helt klart att tiden finns. :)

      Radera
  2. Jag gillade inte att gå hemma, av många skäl, men ett var att jag skaffade mig massor av dåliga vanor av typen baka bröd, göra müsli och sy gardiner och insåg att jag inte skulle orka hålla uppe den nivån när jag började jobba igen. Jag gillade dessutom mitt jobb och vill inte gå ner till deltid eller liknande.

    Min strategi är att namnge damm-elefanterna och se dem som husdjur, tänka att ketchup innehåller tomat som är en grönsak och mamma Scans köttbullar är gjorda av någon som också är mamma.

    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA, skrattade rakt ut när jag läste ditt andra stycke! Mini undrade om jag blivit galen.

      Men ja, så kan man ju också resonera. Jag själv kan inte få i mig Mamma Scans köttbullar om så mitt liv hänger på det (okej, nu överdriver jag) så för mig är det nästan värt det att jobba halvtid bara jag slipper halv- och helfabrikat. Men känner man inte likadant så är det ju inget fel med det. Sen tror jag att många har liknande idéer som jag om hur saker och ting ska vara, som att man ska laga all mat från grunden (vilket inte måste vara extremt tidskrävande iofs), ha ett välstädat hem och dylikt men som inte i praktiken har tid för det. Då kan man ju fundera på om outsourcing är värt det, eller om man snarare ska gå ner i tid. Jag gillar att baka och fläckbehandla kläder tillsammans med Mini och för mig känns det som att jag skulle bli ledsen om barnen flyttade hemifrån utan att vi varit med varandra utöver fem semesterveckor så därför tänker jag att FIRE inom överskådlig framtid eller deltid är ett måste.

      Radera
  3. Vi har haft hyfsat långa och rättvist uppdelade föräldraledigheter med våra 3 barn och dessa perioder har, precis som du skriver, varit märkbart lugnare för hela familjen. Efter barnledigheten med barn nr 3 jobbade min man 75% under hela förskole- och lågstadietiden och tog då på sig all hämtning och lämning. Funkade jättebra!
    När yngste sonen klarade att gå till och från skolan på egen hand hade det väl varit naturligt att min man hade börjat jobba heltid igen, men efter lite funderande landade vi i att han istället skulle jobba 50% och ta hand om allt hushållsarbete. Vi kunde ju ha valt outsourcing förstås, men vi tycker att vår lösning blev såå bra för hela familjen. Min man gillade mixen av jobb, löpande hushållsarbete och lite renovering/byggande och när jag kom hem från jobbet hade vi massor av fritid. Det var också väldigt mysigt och tryggt för barnen att ha pappa hemma när de kom hem efter skolan. DET kan man inte outsourca.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad glad jag blir av att läsa om er lösning! Jag vet inte hur man får en sådan lösning rättvis så alla är nöjda och glada, men det låter så himla klokt och jag håller helt med dig om det sista du skriver. Tänker också att det kan vara mycket värt att finnas där för att notera om barnen har problem, kunna stötta i läxläsning och hjälpa till att få iväg dem till aktiviteter och även ha tid att inkludera dem i hushållsarbete. Är man stressad tycker jag att det är svårt.

      Radera
  4. Jag har ju gått ner till 70% arbete mycket av den anledningen. Måndagar är visserligen forskningstid, men eftersom det är på hemmaplan kan jag få undan tvätt och städa ändå, vilket underlättar. Fredagar halvdag är en lyxig känsla, med mer tid med barnen och mer tid med maken. Småbarnsfamiljer är inte gjorda för två-vuxna-som-jobbar-heltid-normen, och jag tar hellre några år till på mig till fullständig finansiell frihet med mer ledighet nu.

    /Cosmonomics

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter vettigt! Jag känner dock att det inte alltid är så lätt att implementera. För många handlar ju det om att man vant sig vid en viss typ av livsstil som kräver två heltidslöner och för oss i FIRE-svängen snarare att det tar emot att spara mindre än möjligt. Två helt olika anledningar, men som får liknande resultat på hälsa och familjeliv. Men det där känner du ju igen från jobbet så klart. :)

      Radera
  5. Nu pga Corona och hemarbete har jag hunnit med betydligt mer hushållsarbete genom att detta görs under raster. Så jag skulle väl säga att just arbete hemifrån gjort att familjelivet blivit lättare. Jag blev frustrerad och uttråkad i slutet av föräldraledigheten, att vara ledig och bara ägna sig och matlag och städning är inget som roar mig. Visst gärna arbeta deltid bara det inte blir att jag måste städa och laga mat jämt då kan jag lika gärna jobba.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ibland drömma om att få en heldag för mig själv att bara städa och röja bland allt i hemmet :)

      Radera
    2. Kul att du delar med dig, jag undrar lite hur det kommer kännas för mig framledes. Just nu är det bara en sån enorm lättnad att inte känna att jag lever i en kapplöpning hemma, även fast det så klart finns saker som inte hinns med nu heller. Barnens klädkaos är ett sådant område som inte passar sig riktigt för att ta sig an när man måste bryta ofta för att byta blöjor, amma eller trösta barn. Men på det stora hela gillar jag att fixa med hemmet. Dock är det fullt möjligt att jag känner som du om några månader och om min man tar över på heltid är risken påtaglig att jag blir arg på honom om han inte lägger lika mycket energi på att sköta hushållet som jag.

      Radera
    3. Micke: jag känner igen den där drömmen! Brukar till och från gräla på min man för att han inte bara drar iväg med barnen så att jag får städa ifred. :P

      Radera
  6. Vi är hemma båda föräldrarna med 2st barn (3år och 7månader) skulle inte vilja påstå att vi hinner med hushållsarbetet ändå. Vår 3åring är high need och vill i princip bli buren oftare än lillen på 7månader. Leka själv funkar ibland men långt från alltid. Bröd bakar vi till och från(då blir det sätta en deg på kvällen och nattjäsa). Kan säga att vi ligger efter med tvätt, dammsugning, dammning, disken(trots att vi har diskmaskin. Allt kan ju inte diskas i den...). Men av någon anledning så fick jag ett infall att göra egen nyponsoppa med 3åringen... var ju inte direkt bästa prion och när vi smakade så ville han hellre ha "sån som man köper". Men jag tyckte det var gott i alla fall. Vi får se hur det funkar när jag börjar jobba igen i vår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag förstår känslan av att inte hinna med. Jag tycker också allt blir mindre effektivt när vi är två hemma, vi funderar lite väl mycket på vem som ska göra vad medan jag bara sköter allt på vardagarna. På förmiddagen idag skulle min man iväg med Mini och det tog typ två timmar för dem att komma iväg. Enda anledningen till att de till slut gjorde det var att jag klädde på Mini och skickade ut dem genom dörren. Det blir alltid lite segare när man inte följer invanda rutiner som vi i regel gör på vardagarna. Nu misstänker jag dock att det blir svårare framöver när Plutten ska lära sig gå och jag måste hålla mer koll, men just nu så fixar vi rätt mycket.

      Nyponsoppa lät som väl ambitiöst projekt, men väldigt gott. Vi bakade bullar i veckan samtidigt som Plutten inte var nöjd. Det slutade mindre bra och jag avslutade baket själv till slut medan Mini roade bebisen...

      Radera
  7. Vi både jobbar deltid och outsourcar en del. Jag gillar att låta helgerna få vara långa frukostar, träning och umgänge. Det är för eländigt med hushållsarbete när man behöver återhämtning. Tror inte jag gjorde så mycket hushållsarbete när jag var föräldraledig? Vi har ett väldigt krävande barn som var en otroligt krävande bebis. Låter skönt att du fått ihop en fungerande vardag så snart inpå tvåbarnslivet. Antingen knäcks man av omställningen till första barnet eller andra? Väldigt olika bland våra vänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ett helvete med Mini, vilket jag tror härdat mig inför Plutten. Kanske blir det samma för er om ni vill ha en till? Sen har vi ju en rejäl ålderskillnad som faktiskt innebär att vårt stora barn inte behöver så mycket praktisk hjälp med typ toabesök, påklädning och liknande som andra med två blöjbarn tex upplever.

      Låter klokt att helgerna blir återhämtning. Jag intalar mig att jag skulle unna mig mer sånt om jag typ tjänade okej med pengar? Men jag skulle säkert mest vilja öka sparandet då ändå. :P

      Radera
  8. Tyvärr så är det nog så att hemmafru modellen är faktiskt rätt effektivt beträffande att ha en välfungerande vardag. Men enligt min mening så är nackdelarna alldeles för stora dvs mannen inte få egen tid att ta hand om barnen själv på samma sätt när de är små och frun är helt beroende av mannen ekonomiskt (dvs ingen frihet eller fire) och jag vet inte om jag skulle vilja ha den metoden som förebild för barnen. Sedan vet jag inte om det behöver vara så självklart att det äldre syskon tycker det är besvärligt med ett yngre syskon, framförallt om det finns minst 5 år emellan och det kanske också gör en viss skillnad om de är olika kön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att få skulle kunna tänka sig en ren hemmafru-modell i Sverige, så jag använde mig nog inte av den allra bästa formuleringen. Med det sagt så finns det ju liknande lösningar som innebär större trygghet, båda kan jobba 75% och om någon försakar sin karriär kan den ju kompenseras genom tex PPM-överföringar eller överföringar till annans privata sparande.

      Eftersom vi vill vara hemma länge med barnen så är det oundvikligt att jag drabbas rejält ekonomiskt, jag är ju hemma först och behöver inte tänka på SGI. Det innebär är min man kommer ta ut rätt mycket föräldrapenning år två om han är hemma på heltid tex. Han kompenserar dock mig för det till en rätt hög utsträckning och jag har ju fortfarande kvar mitt jobb, så Mini och Plutten vet att mamma också kan och kommer att jobba.

      Det kan säkert vara olika hur äldre syskon tycker. Mini är rejält avundsjuk till och från och när jag lyft det med BVC säger de bara att det brukar vara så och att vi inte ska fokusera på det, så jag tänkte att det var vanligt. Men jag kan så klart förstå det, eftersom Mini i princip trott att hen skulle bli ensambarn och nog på många sätt behandlats som ett innan Plutten kom. Då är omställningen helt säkert större än om barn nummer två kommer tätt och ettan inte ens fattat att den fått konkurrens. :)

      Radera
    2. Ja det där med avundsjuka är nog säkert väldigt vanligt tror jag, menade mest att det inte var givet men håller helt med att det är vanligt - går säkert över :) ja 2 ggr 75 procent låter bra

      Radera
  9. Satt på jobbet igår och kände pirret i kroppen att det äntligen var fredag. Fast jag vet inte varför egentligen? Det är så djupt rotat i mig att helg är HELG med allt vad det innebär av förväntningar och nöjen. Bara det att livet just nu verkligen inte är ”helg” på det sättet jag skulle önska. Helgen i verkligheten består av extra mycket sysslor (mer måltider, mer disk, mer tvätt, mer uttråkade barn som kräver aktivering), en vision om att vi ändå borde hinna fixa lite i trädgården eller garaget eller vad det nu är, två riktigt trötta föräldrar som egentligen bara vill få vara ifred och så lite ångest över att det här var vår chans att umgås med vänner men vi orkade inte styra upp (tack Corona för att ingen ”får” umgås nu så ångesten minskar något...).
    Helg med tre barn i ålder 2-6 år är definitivt mer arbetssamt än vardagarna när rutinerna rullar och allt bara görs i förutbestämd ordning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tre barn i de åldrarna låter lite krävande så jag förstår vad du menar. Det är ju många som tycker att jobbet är semester jämfört med att vara med barnen. Jag hade faktiskt en period som jag var sjukt utarbetad och då fick jag mot min vilja träffa företagsläkaren som ville sjukskriva mig. Problemet var bara att jag var föräldraledig på deltid under perioden och läkaren tyckte att jag skulle vara sjukskriven från jobbet, men att jag skulle klara av att ta hand om Mini. Jag skrattade lite åt henne och tackade nej till sjukskrivningen, eftersom det för mig just då (Mini var betydligt mindre och väldigt kaotisk just då) snarare var återhämtande att vara på jobbet än att vara med Mini. Detta trots att mitt jobb var extremt stressigt vid tillfället och till stor del gjort mig sliten (i kombination med föräldraskapet).

      Känner också igen den där visionen. Vi har i princip även nu alltid ett projekt som ska göras på helgen, typ plantering, upprensning, bilstäd, julpyntande eller fönstertvätt. Aldrig är helgen helt ledig, även fast vi just nu slipper tvätt och veckobak under helgen åtminstone. Hoppas det ordnar sig för er och att ni slipper springa runt alltför snabbt i ekorrhjulet.

      Radera
  10. Jag älskar kvällarna när vi har ätit middag, städat köket, gått med hundarna, och det ändå är flera timmar kvar till läggdags (och det dessutom finns energi kvar)! Det händer sällan, men vi får nog skylla på lathet och bristande rutiner eftersom det bara är vi och två hundar som ska roas/matas/skötas.

    Jag har ju jobbat 80% sedan januari, men jag tror att min optimala arbetstid ligger närmare 50-60% på nuvarande uppdrag. 20% + hemarbete var nödvändigt för att orka med jobbet på ett hållbart sätt utan att vara utpumpad varje kväll. 10% för att ta hand om hemmet och ytterligare 10-20% för ökad fritid och familjeliv vore kanske perfekt?

    Jag har bara uppnått den optimala ordningen hemma när jag har varit sjukskriven. Kanske kommer den åter under föräldraledigheten? Jag tog i med extra tjänstledighet för att komplettera semestern i år, och jag har för första gången haft tid både för återhämtning och diverse hemmaprojekt utan att känna att tiden inte räcker till. Herr Lugn var inte ledig lika länge, men han behöver mycket mindre sömn än mig, och är väldigt nöjd med sitt jobb. Jag är frihetsnarkoman, och är också väldigt stresskänslig efter utmattningen. Vi har helt olika energinivåer, så det är individuellt vad man behöver för marginaler för att känna att livet är meningsfullt.

    Generellt tror jag att deltid är lösningen på många problem, och att våga ifrågasätta att lönearbete = det man lägger mest energi på. Vår preliminära skiss för föräldraledigheten är att vara hemma tillsammans hela det första året, och sen jobba ca 50% var år två. Kanske 60-75% var år tre, osv. Att bygga familj är vårt största mål med livet, så jag hoppas att vi kan ge den det utrymme den förtjänar. Ekonomin kommer såklart att bli *väldigt* annorlunda under några år, men jag tror att vi kan få ihop det med hjälp av föräldrapenning och rätten till deltidsarbete som förälder, även utan att räkna med att våra arbetsgivare går med på deltidsarbete.

    Att vi båda jobbar samma procent ser jag som mest rättvist. Vi behöver trots allt våra jobb för att dra in deg och vara nöjda med oss själva. Vi får ut nästan exakt lika mycket i lön, och den lilla skillnaden i tjänstepension/andra förmånder har vi på något sätt "förtjänat" på varsitt håll genom att välja olika arbetsgivare. Det ideala vore hemmafru på halvtid + hemmaman på halvtid, tror jag, förutsatt att hemmasysslorna ockå fördelas lika. Jag tycker om att göra fint omkring mig, men som många andra redan har skrivit så är det bara roligt om man har tid att njuta av det utan att stressa. Som allting annat så måste det få ta tid för att vara trevligt. Att baka under press och att baka i sin egen takt för att det är mysigt är som natt och dag! Det kan till och med gå åt exakt samma mängd tid, men inställningen och känslan i kroppen gör hela skillnaden.

    Jag har funderat på att outsourca städningen, men jag kommer alltid fram till att det vore som att behandla symtomen istället för underliggande problem. Samtidigt har vi betalat för däckbyte, biltvätt, service, byte av hydropress, tapetsering och flera andra saker som vi hade kunnat och velat göra själva om vi hade haft tillräckligt med tid och energi till övers. Olika nivåer av samma frågeställning, och den springande punkten är tid. Om man inte är det minsta intresserad av att göra de där sakerna så kanske man drar en helt annan slutsats? Vi behöver helt klart bättre rutiner för städningen för att jag ska känna mig nöjd. Bara att dammsuga golven, skrubba toa och handfat oftare och hålla diskhon ren skulle betyda mycket... men vi har ganska olika krav på renlighet. Kanske ska jag sluta stånga mig blodig och bara acceptera att just de områdena är *mitt* jobb. Att lära mig att leva med viss smuts går sådär... jag mår helt enkelt bättre när det är rent. Graviditeten verkar dock ha satt lite sprutt på Herr Lugn, och det har hänt att jag har vaknat till ett skinande rent kök, avkalkad kaffemaskin, mm! :)

    SvaraRadera