torsdag 7 mars 2019

Stackars oss unga som blir fattigpensionärer!

Jag är inte den som vanligen hänvisar till eller blir upprörd över medias ekonomiartiklar, men alltså, är det inte l-i-t-e tröttsamt att höra om hur synd det är om pensionärer och oss kommande pensionärer? Nu är det Expressen som intervjuar Strandhäll om de kommande pensionärernas situation och tidigare har tidningen också skrivit om en 70-åring som tvingas leva på 14 000 kr efter skatt.

Jag är ung och i högsta grad påverkad av detta så jag tycker det är legitimt att agera motvikt till Strandhäll och co. Därför känner jag att en punktlista återigen är på sin plats för att redogöra för varför det inte är synd om oss unga som ska bli pensionärer om typ 40 år:

1) Vi är ju läskunniga tack vare att alla måste och får ta del av en jäkla massa utbildning. Det leder till att vi är medvetna om att den allmänna pensionen inte kommer vara så hög och dessutom borde kunna läsa oss till ett alternativt sätt att trygga pensionen än att gråta ut i Expressen.

2) Vi har tiden på vår sida och har därför alla möjligheter i världen att ta tag i detta nu (när vi råkat hamna på Expressen.se och blivit upplysta om det inte skett tidigare). En tusenlapp i månaden under 40 år in i en kapitalförsäkring och en indexfond och plötsligt blir pensionen till en fest (ungefär 3 miljoner efter skatt bör kunna sätta en rejäl guldkant på tillvaron under de sista 20-30 åren i livet i min mening).

3) Det är inte så jäkla dyrt att vara pensionär. Den där 70-åringen beklagar sig över att "bara ha 7000 kr att leva på efter att hyran är betald". Vad är det som hon måste lägga de pengarna på? Kokain? Flygresor till Dubai i första klass? De pensionärer jag känner hänger mest på biblioteket och bakar kakor och jag tycker att 5000 kr (efter matkostnad på 2000 kr enligt schablon) låter som jäkligt mycket skoj. Varför skulle vi behöva lägga lika mycket pengar på saker när vi är pensionärer som när vi jobbar? Sannolikt har bolånen amorterats ner och behovet av barnprylar, bilar och nya kläder försvinner. Det kostar att jobba och den som är ålderspensionär har sannolikt ackumulerat det mesta den vill och behöver ha under en livstid, kanske till skillnad från en gravid kvinna som behöver ny garderob till sig själv och tusen prylar till en unge.

4) Vi borde med miljön i åtanke kunna anpassa oss lite efter jordklotet och sluta konsumera oss till sopberg. Vi som är medvetna om miljöproblem och överkonsumtion borde rimligen kunna skaffa oss lite rejälare sparkvoter och faktiskt naturligt hamna på en 30, 40 eller 50%-ig sparkvot och vips så är det inget problem att leva på halva lönen vid pensionen. Enkelt va? För mig känns det bakvänt att jobba för att höja pensionen istället för att minska konsumtionen. Resultatet blir ju detsamma i grund och botten.


Vad tycker ni? Är det synd om oss ungdomar som kommer leva som "fattigpensionärer"?  

8 kommentarer:

  1. Vi lever på under 14 000kr i genomsnitt per månad på en familj på tre och en hund som har en kronisk sjukdom som behöver rätt dyr medicin dagligen. Hade vi varit helt lånefria (vilket vi räknar med att vara inom 5 år) så skulle den månadskostnaden ligga under 10 000kr. Men vi gör också medvetna avkall och vissa uppoffringar i dagsläget för nå våra mål. Dessa uppoffringar kanske man inte är lika angelägen om att göra i samma utsträckning när man är på livets sista kvist. Det pratas mycket om ekonomi när man pratar om pensionärer, men jag tror att det är lika viktigt att prata om känslan av syfte och glädje. Många upplever en tomhet efter ett långt yrkesliv. De har väldigt få vänner utanför jobbet och har aldrig haft tid för tidkostsamma investeringar som att vårda relationer utan mer ägnat sig åt pengakostsamma nöjen som nya bilar ooch båtar osv. Tror många pensionärer idag skulle byta in ett par tusenlappar i månaden mot att får uppleva gemenskap och fika med vänner och familj. Iaf de senare delarna av pensionen när Audin står i garaget pga gråstarr och båten aldrig sjösätts längre pga orken inte finns där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du säkert rätt, men jag har inte så mycket åsikter om huruvida det blir ensamt eller inte. Däremot tycker jag det känns konstigt att tycka att 7000 kr efter hyra vore lite. För de summorna kan man ju åka på flera utlandsresor per år, vilket få barnfamiljer kan. Visst gör vi uppoffringar i dagsläget, men tycker ändå på det stora hela inte att de känns så enorma. Jag har ju skrivit om förr vad jag skulle göra annorlunda, men jag skulle nog inte komma upp i 4000 kr mer i övriga utgifter ens om jag gick på kafé och åt ut varje dag.

      Radera
  2. Iag kommer att gå i pension till sommaren vid 61 års ålder. Har redan varit helt ledig i fem års tid och levt på tjänstepension och sparade pengar. Lever under existensminimum i mitt dagliga liv men jag har en bra buffert som ger trygghet om något skulle hända med exempelvis glasögon, tänder o s v. I bufferten ingår även semesterresor men absolut inte till Dubai eller något annat lyxigt utan till släkten i Småland eller kompisen i Danmark. Har en princip åker aldrig snålskjuts utan ser till att bjuda och bjuda tillbaka inom rimliga gränser, det blir liksom inga lyxiga trerätters hemma men jag kan bjuda grannarna på hembakta semlor eller kompisarna på middag.
    Bor man relativt nära en storstad, finns det en hel del att göra som inte kostar.
    Folk luras till att det enda rätta sättet att bli lycklig är att konsumera så mycket prylar och resor som möjligt. Titta bara på Bingolotto, trisskrap och liknande program där andemeningen är att det enda sättet att bli tillfreds med livet är att vinna mycket pengar och konsumera. Jag lever enkelt och har precis det jag behöver frihet och ett gott liv utan konsumtion av onödigheter.Känner helt klart att lycka inte är att fritt kunna spendera utan den finns i begränsningar till visst måtto
    Om det kommer att bli synd om er? Vet inte, tror att det beror mycket på ens egen inställning och hur mycket man påverkas av att massmedia gärna vill sätta på pensionärer offerkoftan.Förr sa man alltid att man får "rätta mun efter matsäcken"i betydelsen att man har ett eget ansvar. Sen är det klart att man kan hamna i situationer i livet som sjukdomar och elände som säkert kan leda till riktig fattigdom, men det gäller inte för de flesta av oss./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej M! Det låter som att du har ett riktigt härligt liv, grattis till det! Du har rätt i dina observationer om Bingolotto och liknande. Ännu lustigare att det är så himla många som inte ser igenom hur extremt osannolikt det är att någon faktiskt vinner och blir ekonomiskt oberoende därigenom. Sorgligt.

      Jag tror absolut att talesättet "rätta mun efter matsäcken" är alltför bortglömt. Sannolikt vore de allra flesta bra mycket lyckligare om de lärde sig innebörden av det istället för att vinna en summa på triss.

      Radera
  3. De där femtusen kronorna ska räcka till nödvändiga räkningar också förutom hyran/boendekostnaden då. Men dessa fasta räkningar (el, TV-avgift, telefon, internet, hemförsäkring) borde sällan behöva överstiga 800 kr/mån.

    Pensionärer åker antingen helt gratis i kollektivtrafiken i vissa kommuner eller betalar en hyfsat låg summa för det. Man kan fråga sig om alla pensionärer ens behöver månadskort hela tiden också.

    Alltså kvar ca 4000 kr till annat. Själv spenderar jag varken 2000 kr på mat eller 4000 kr på "annat". Har levt på den nivån några månader i mitt liv under de senaste 25 åren. Har aldrig känt mig fattig! Tvärtom har jag ju kunnat shoppa mycket för detta och leva gott. Så gott att jag kunnat dra ned på det mesta och numera inte behöver mer än runt 1400 kr till "annat". (Till och med den summan är ibland i överkant.)

    De större undantagen blir de perioder då man behöver tandvård, nya glasögon eller något speciellt händer som kostar extra. Semestrar med hotell ingår förstås inte heller i kalkylen, men så tycker jag semester snarare är att hälsa på någon som bor på annan ort och då tillkommer bara resan.

    På grund av det här kan jag inte tycka synd om så kallade fattigpensionärer och behöver inte själv vara orolig inför framtida pension. Men det gynnar en att andra tycker det är lite pengar, eftersom samhället då fortsatt kommer att kunna acceptera en relativt hög nivå för garantipensionen. Om jag haft normal inkomst under livet skulle jag inte ens finna anledning till öronmärkt privat pensionssparande faktiskt. Men det är ju jag det.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Eva det har du så klart rätt i. För mig innebär det 70 kronor på Vimla, en hundralapp i hemförsäkring och svindlande 399 för bredband. Men ändå inte så värst mycket, tycker jag.

      Jag tror din livsstil är hållbar och eftersträvansvärd. Skönt att vi inte kommer hitta dig i Expressen om 20 år. :)

      Radera
  4. Jag håller med dig i sak, vi som är unga får rätta magen efter mun och har god tid på oss att spara ihop eget kapital. Det som dock stör mig lite är att man nu använder upp kommande generationers pension på de som nu är pensionärer och att jag kommer att få en relativt liten del av den kaka som jag vid pensionen faktiskt kommer ha betalat för. Jämför jag det pensionskapital mina föräldrar arbetat ihop och den pension de får ut med min egen prognos så kommer jag ha arbetat in nästan det dubbla men får ändå samma summa vid pension. Det känns i min värld ganska orättvist och får mig att undra vad det är mina skattemiljoner egentligen ska finansiera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt klart en poäng! Jag tänkte faktiskt en del på det när jag skrev detta inlägg. Som person är jag generellt inte så fokuserad på orättvisor, varpå jag har lättare att acceptera dem. Men hela inlägget gick för mig ut på att vår framtid är ganska uppenbar och jag tycker därför att det är lite löjligt att bli förvånad över dålig pension. Vi har massa tid att både spara och anpassa konsumtionsnivån, och borde därför inte behöva socialbidrag eller medial uppmärksamhet om 40 år.

      Radera