Hur ska jag klara mig ekonomiskt som ensamstående förälder?

I det senaste avsnittet av Inga dumma frågor om pengar fick programledarna en fråga om hur en lyssnare skulle klara sig som nybliven ensamstående mamma med två mindre barn. Hon fick förvånansvärt bra input, men ändock blev jag sugen på att formulera ett svar på frågan, hur jag tänker mig att jag skulle klara mig som ensamstående förälder och vilka tips jag skulle ge andra i den situationen. För att underlätta, väljer jag att utgå från den situationen som frågeställaren hade, nämligen att hon skulle ha sina barn varannan vecka, bo i en bostadsrätt som ändå verkade kännas lagom stor och ha få möjligheter att påverka sina inkomster. Hon har således inga bidrag att inhämta som ensamstående på heltid, eller personer med låga inkomster och hög hyra kan ha. Fokuset blir därmed på utgifterna och här kommer min punktlista på vad jag skulle göra för att klara mig som ensamstående förälder varannan vecka. 

1) Ifrågasätta sanningar som jag en gång haft och skapa en ny norm för min nya familj. Jag minns till exempel själv hur otroligt lång tid som vi som familj inte hade någon streamingtjänst alls. Om jag visste att det fanns något roligt på Viaplay brukade jag passa på att titta när jag hälsade på mina föräldrar, men allt som oftast väntade vi bara tills saker kom till SVT Play. Och om det ändå mot förmodan var något som vi tyckte var superroligt och vi bara var tvungna att se så skaffade vi exempelvis Netflix en månad, kollade klart på aktuell serie eller film och sa sedan upp det. Sånt går. Idag då? Jo, i skrivande stund har vi tre streamingtjänster för tv samtidigt, eftersom barnen inte kunde enas om en. Jag orkade inte bråka, varpå vi skaffade en varsin för dem. Helt orimligt egentligen. Dessutom tillkommer storytel (hallå, vad hände med Biblio eller fysiska bibliotekslån som funkat jättebra förut? Och ja, det finns ett svar på det, men det hör inte hemma här) och Spotify. Båda två tjänster som jag sett som helt onödiga förut, men som jag fastnat för nu. Poängen är inte att rättfärdiga min livsstilsinflation, utan att påvisa att saker lätt kan bli självklara och en norm. Om så inte för ett helt samhälle så åtminstone i en familj eller för enskilda barn. Det här gäller för övrigt också sanningar som att man måste ha en bil när man har barn, eller att barnen måste ha eget rum/trädgård/Iphone eller vad det nu må vara. Hitta vad som gäller för dig. Ensamstående jag behöver då rakt inte ha en bil till exempel, så det går helt bort för mig. Men det kanske det inte gör för dig. 

2)  Ägna de barnfria veckorna åt att göra veckorna med barnen enklare och billigare. Det innefattar att förbereda mat som man enkelt kan plocka fram, som olika sorters pastasåser, baka bröd (något billigare än köpt och mycket godare), men också att handla mat. Här tänker jag att det primära syftet är att göra så att det blir lättare när väl barnen är på plats så att man undviker trötthetslösningar som hämtmat, handla vad än nu ungarna är sugna på för stunden på Ica nära. Det går också att med förberedelse ordna lite fredagslyx relativt billigt genom att baka kakor och frysa in till exempel. Tänk vad skönt att få hem barnen en fredag och säga, gud vad kul vi ska ha idag, vi ska kolla på Masked Singer och äta kladdkaka med grädde! 

3) Jaga extrapriser, primärt under veckan utan barn. Om jag inte redan vore lite beroende av att köpa billigt och plocka hem extrapriser så skulle det vara ett stort fokus nu. För det går verkligen att mestadels leva från extrapriser. Lär dig att bäst före inte är detsamma som giftigt efter och våga handla mer än du behöver just nu och använda det sen. Det gäller alltifrån fryst fisk till creme fraiche och när jag tar det här på allvar så brukar det inte vara mycket som köps till ordinarie pris. Det kräver dock lite engagemang, minne och promenader/cykelturer och minne, men om inte det är ett problem och du bor i ett område med flera butiker så rekommenderas det varmt. 

4) Schemalägga att vara lite om sig och kring sig. Byte av elavtal är till exempel ett konstant dåligt samvete för mig, för trots att jag vet att det är enkelt att byta och genererar en ganska nämnvärd besparing, så brukar jag max få tummen ur en gång vart femte år eller så. Därför skulle jag schemalägga att gå igenom avtal och ekonomin en gång i halvåret ungefär och se vad det går att göra med försäkringar (hem och bil), inte barn, bredbandsavtal och elavtal. Kolla att jag har okej priser och sedan repetera ett halvår eller ett år senare. Frekvensen beror lite på när man har brytdatum. Om du har bilförsäkringen i november och elavtal som förnyas i maj till exempel, kan det vara klokt att ha två datum. Annars kanske det räcker med ett. 

5) Jag skulle bli en jäkel på begagnade kläder. Och dessutom hindra mig från att slöshoppa genom att ha regler. Just nu behöver till exempel mitt äldsta barn regnkläder. Då är det klokt att skriva ner det, söka runt på Vinted och Tradera, och om det inte funkar, spana in reor på XXL, Zalando och liknande. Så skaffa dig koll på vad som behövs. (Men var kritisk. Det går ofta att klara sig på färre antal plagg än man tror. Förutom strumpor. Det blir bara jobbigt. Jag har prövat. Det är dumt.) 

6) Jag skulle också försöka att dra ner kostnaderna radikalt under barnfria veckor. Det behöver inte betyda att du lever på havregrynsgröt (om du inte älskar det, för det är ju helt okej då), men om du är en av alla de som skyller på att du inte kan äta vegetariskt för ungarna hatar vegetariskt. Grattis, då har du nu en perfekt möjlighet att exprimentera med riktigt billig mat hälften av tiden. Det är ju toppen! Och dessutom sjukt hälsosamt, så du kanske går ner i vikt eller mår mycket bättre efteråt. Jag vet inte, jag har fortfarande barn som tynger mig ner och begränsar min hälsokost till någon dag i veckan och då blir det mestadels tårar och gnäll.  Det är också helt möjligt att vara extra social under dessa veckor, men att göra det på ett ekonomiskt smart sätt. Vad sägs om att bjuda in bästa kompisen och sitta och lappa byxben samtidigt som ni dricker isvatten och äter kladdkaka istället för att ses för en AW på dyrt alkoholhak? Eller erbjud kollegorna att ta AW:n hos dig istället så kan alla köpa pizza på din närmaste pizzeria och dricka medhavd öl medan du värmer upp en vegansk curry och dricker isvatten med ursäkten att du försöker detoxa eller vill vara miljömedveten, alternativt säger sanningen. På mitt jobb händer det att vi ses på det sättet hos någon som inte har hemmavarande barn, men det kan ju vara olika beroende på vad man känner sig bekväm med. Jag tror faktiskt att det var jag som föreslog det först i min arbetsgrupp, sedan har jag även tagit det ett steg vidare med några kollegor som jag faktiskt gillar på riktigt där vi alltid ses på det sättet istället för restaurang och roterar. Nu senast blev det faktiskt takeout ändå, men de som gillar att dricka påpekade att det ändå blev mycket billigare än att ses på stan. Poängen är att man måste våga göra saker man vill göra, men på ett annat sätt, och även offra ett och annat. 

7) Budgetera. Kolla på vilka inkomster och utgifter som faktiskt är realistiska och kolla hur det ser ut och hur du vill att det ska se ut. Följ upp löpande. Särskilt bra när man är i en ny situation, men egentligen bra för typ alla. Då kan man se om det är realistiskt att ha ett barnspar, åka till Legoland på sommarlovet och liknande och agera därefter. Så skaffa dig koll. Egentligen kanske det här borde ha kommit först. Men jag lyssnade på det här avsnittet på en kvällspromenad så mina tankar återges ungefär baklänges. 

8) Alla kan spara. (Nåväl, nästan alla.) Se till att göra det och då gärna lite mer än du tror att du kan spara. Varför? Jo, för att om du betalar dig själv först och automatsparar till exempel 2000 i fonder, så kommer du med största sannolikhet lära dig leva med det på samma sätt som om du hade spårat på krogen och råkat bränna 1500 kr på öl på en AW som en kollega till mig gjorde nyligen. Hon fick då leva med att det blev mindre pengar kvar för henne den månaden och det kommer ensamstående jag också få leva med om jag sparar först. Så bara gör det. Men kolla först ungefär vad som är rimligt så att du inte får tömma hela bufferten i juli som jag kommer få göra i år på grund av föräldraledighet i kombination med konsekvent fondspar på autogiro. Nå väl, det löser sig väl i augusti eller senast september, eftersom jag faktiskt inte är ensamstående. 

9) Försök se fördelarna med att vara ensamstående. Jag är ju inte det själv, men måste säga att det bitvis är rätt så skönt när mannen är på tjänsteresa eller jag är föräldraledig och får köra mitt race. Om du likt en kompis till mig har haft en partner som vägrar äta baljväxter för det är äckligt, eller har har en haft en partner som förbjuder dig från att handla på Lidl för att folk ska tro att de är fattiga så har du eventuellt stora möjligheter att tänka och börja om nu. Om du haft en partner som dränerat dig på energi och tyckt att du ska vara hens förälder och laga mat, planera och fixa så kanske du får en massa extra energi av att ha en mindre att ta hand om nu? Eller så kanske du har levt med en okej person, men att det varit rörigt att reda ut vem som ska vabba den här gången, eller vem som hämtar på förskolan på tisdag när de stänger tidigt och så är det plötsligt så att det blir tydligt vad som gäller. Sjuk unge på hens vecka? Hens problem. Köpa julklapp till hens mamma, hens problem. Tänk vad mycket krångel du slipper! Grattis! 

10. Be om hjälp, även om det känns svårt. Nu kan det ju vara något helt annat som gör att ni separerar. Du kanske har varit våldsutsatt eller din partner har överraskat dig med att vara otrogen. Du kanske blir lämnad från en dag till en annan. Hen kanske har dött. Det är ju så klart svårare att se något positivt i den typen av situation och beroende på situationen så kanske du mår så himla dåligt att du absolut inte kan springa runt på olika affärer och jaga extrapriser, eller lappa barnbyxor. Du kanske inte ens orkar jobba. Och då är det helt okej så klart. Men om du har en bra kompis som du litar på, du kanske är kompis med mig eller någon annan som är lite extra intresserad av och bra på privatekonomi, och är uppriktig gällande din ekonomiska situation och din oro för hur du ska få det att funka nu, så kan du få hjälp. Det kanske är bästisen som kollar upp bästa försäkringen för bilen du måste ha, eller noterar att det är väldigt bra priser på ICA Maxi nästa vecka och hjälper dig lägga en onlineorder eller handlar åt dig. Hjälp finns att få. Om du vill resonera kring budget och vad som är ett reellt behov, så kan du alltid höra av dig till mig. Jag är gärna din ekonomikompis. Vi kanske till och med i bloggen kan diskutera utgiftsposter och se om någon annan läsare har förslag på förbättringar om du vill det. Oavsett, se till att be om hjälp. Det finns alltid folk som vill hjälpa till. Även folk som inte är ekonomiintresserade i sig kan se till att meddela när Jollyroom har rea på gummistövlar och sambeställa när hen ändå beställer åt de egna barnen eller hålla utkik efter byxor i storlek 110 på hen går på loppis. Hen kan också bjuda hem dig på fika istället för att ni ska ses på stan eller plocka upp ett tillfälligt klipp på Ica åt dig utöver sig själv. De flesta bryr sig och vill hjälpa till när man behöver hjälp. Då spelar det ingen roll om det man behöver hjälp med är att klippa gräset eller gå igenom ens korttransaktioner för att se om det finns förbättringsmöjligheter. Så våga fråga eller åtminstone formulera ett problem så får vi se om lösningen erbjuds. 

Har du några tips att ge till en ensamstående förälder vad gäller ekonomi? Tipsa gärna i kommentarsfältet.