Ekonomisk ångest

Nu är det januari igen och jag kommer inte ens försöka mig på någon summering över 2024 eller sätta några mål för 2025. Åtminstone inte här i bloggen. Det har hänt en del, absolut, och förhoppningsvis är ännu mer på gång, men det får vi ta framöver. Jag sitter och skriver det här en alldeles för tidig morgon trots att jag har en ledig dag och det beror faktiskt på att jag vaknade med en viss nivå av ekonomisk ångest idag. Dagens inlägg ska därför handla om ekonomisk ångest och stress. 

Jag tror att det är fler än jag som då och då, eller kanske till och med ofta, känner ett uns av ekonomisk ångest. För mig har det funnits vitt skilda orsaker till detta, men en sådan sak kan vara oro för förändrade förutsättningar. Jag minns till exempel en gång (tror till och med att det var under 2024) när min man var så less på jobbet att jag (som också var less på jobbet) sa åt honom att säga upp sig och istället låta mig bli ensam familjeförsörjare. Det blev aldrig så, men jag tror vi båda övervägde det på riktigt och där och då minns jag en ganska stor stresskänsla. Vi har historiskt sagt att vi ska kunna leva på en inkomst, allra helst den lägre, men då insåg vi att hans lön faktiskt stigit med ganska mycket mer än min de senaste fem åren och att vi ändå höjt utgifterna en del med tiden. Vi brukade stolt klara oss på 20 000 kr i månaden, men där är vi inte idag och vi var det definitivt inte då med allt högre räntor och allmän inflation. Egentligen vet jag inte hur jag kom ur den där känslan, men på något sätt så lyckades jag ändå bli kvitt ångesten. 

En annan situation som kan ge mig ekonomisk ångest är när media skriver mycket om att börsen går dåligt. Konstigt nog, blir det lättare när börsen går precis lika dåligt, men det inte skrivs så mycket. Under 2024 hade vi augusti-dippen till exempel. Jag minnst att jag faktiskt var stark nog att dipp-köpa, men jag mådde inte så himla bra under tiden. När börsen går lite smådåligt under en längre tid känns det faktiskt bättre än när den går skitdåligt under enstaka dagar. Varje gång funderar jag lite på om det är början på ett jätteras och jag är på någon slags fallande kniv-jakt, men först när det vänder känner jag nog mig helt lugn igen. När jag lyssnade på Avanzapoddens årskrönika insåg jag något jag intellektuellt förstått tidigare, men inte riktigt tagit in, nämligen att det här är vanliga känslor. Tydligen så var det riktigt många som faktiskt sålde av i dippen och om jag ska vara bara lite positiv i det här så är det att jag aldrig agerat på min oro än så länge. 

När vi nu är inne på media så slås jag av deras makt även inom området januari-oro. Det här är något som oftast inte påverkar mig så mycket, särskilt inte i januari, men just i år upplever jag faktiskt att jag påverkas en hel del av alla tidningsartiklar och nyhetssnack om sparuari. De få gånger jag åker bil, har jag till och med lyssnat på en radiokanal som tjatar om hur tufft det är i januari och att deras lyssnare ska bli sparsamma tillsammans med kanalen i januari. Egentligen borde jag gilla när folk pratar om att vara sparsamma, jag menar, den här bloggen finns ju typ till framför allt för att uppmuntra till det. Det är dock något med en allmän kriskänsla som uppstår som jag inte alls är så förtjust i och den kan bero på att det framför allt är ett fokus på hur man ska lösa problemet med den extrema konsumtionen i december eller beta av ens höga lån nu när blancolånen inte längre kommer vara avdragsgilla på samma sätt. Hade det istället handlat om positiva saker, som att man kan gå ner i arbetstid om man drar ner på fast fashion-köpen eller kan nå miljonen innan 40 om man sparar 10% av sin lön så vore det en annan sak, tror jag. Kanske är det här det som är själva kärnan till att få folk att spara mer? Att koppla det till positiva saker alltså. Jag vet att jag hört i klimatsammanhang, att det är viktigt att man slutar tjata om hur jobbigt det blir att sluta flyga, äta kött och att inte få göra en massa saker och istället fokusera på det positiva. Dessutom så går mycket hand i hand när det kommer till klimat och ekonomi. Det är till exempel mycket billigare att låta bli att köpa onödiga leksaker och kläder än att leta rätt på den bästa rabatten för att få bästa möjliga pris. Ofta tror jag gemene man (jag själv inkluderad) lägger alldeles för mycket tid på det senare. Den hör januari-oron behöver förresten inte vara i januari. Den kan uppstå när som helst, som typ vid en invasion av ett land eller en prischock på elmarknaden mitt i sommaren. 

Så hur hanterar man detta eller hur bör man hantera detta? Jag har skrivit att jag inte exakt vet hur jag gjort och jag vet att jag ibland skenat iväg rejält mentalt. Det har hänt att jag fått tunnelseende och i panik köpt billiga, utländska ägg på Lidl, blivit storkund på stans "invandrar-butik" och tagit extremt korta duschar. Inget av det här har hjälpt min ångest alls. Det som däremot har hjälpt är när jag lugnat ner mig och fått sitta i excel och räkna lite på olika scenarier. Vad händer om räntan går upp x antal procent? Vad händer om vi köper ett hus? Vad har vi faktiskt för kostnader idag? Vad kan vi dra ner på? Allt som oftast behöver jag inte dra ner på någonting, för jag blir positivt överraskad när jag väl tagit mig tid och räknat på det. Men just idag, när jag faktiskt inlett den här tidiga morgonen i ensamhet med att räkna, så har jag hittills sagt upp ett abonnemang och när mannen vaknar ska jag fråga honom om vi kan säga upp två till.  Att ha koll kan med andra ord vara riktigt befriande och att agera när väl man har fått koll, kanske ännu lite mer befriande faktiskt. 

Inser själv att jag frågar fel personer nu, men brukar ni någonsin få ekonomisk ångest? Och hur hanterar ni det?