lördag 10 augusti 2024

Villrådig i paradiset

För några veckor sedan fick jag för mig att det nu blivit dags för oss att köpa hus. Jag fick någon slags allmän känsla av att vara rätt så rik och tyckte för mig själv att det nu jäklar är dags för mig att ta tag i husdrömmen. För ovanlighetens skull fick jag med mig min man i övertygelsen och det var faktiskt riktigt nära att vi köpte ett hus som kostade mer än vi har investerat på börsen just nu, det vill säga väldigt mycket. Vi vann inte den budgivningen och tur var väl kanske det för nu har jag återigen börjat fundera på om vi varit helt fel ute som velat lägga en massa miljoner på ett hus. 

Det finns mycket som talar för ett husköp, tycker jag. Det är framför allt det enda jag upplever att jag "offrat" för att ha den sparkvot som jag haft under det senaste decenniumet. Dessutom börjar vårt äldsta barn bli stort och om vi ska ha någon som helst användning av trädgårdens fördelar med gungställningar, lekstugor och studsmattor så bör det vara nu och inte om 10 år. Vårt nuvarande boende är i en bostadsrättsförening och det är en boendeform som jag inte uppskattar alls, vilket tydligt talar emot att bo kvar. Detta eftersom jag hellre gör saker själv än dividerar med grannar om huruvida något är nödvändigt och dessutom föredrar att själv vara ansvarig för mina skulder framför att dela dem med folk som bara tänker kortsiktigt och vill säkerställa att de har lägsta möjliga avgift här och nu.  

Men ni känner ju mig. Jag kan ju inte bara bestämma mig för något och köra, utan jag måste alltid vela om något. Så nu när jag i princip bestämt mig för att köpa hus så är jag istället osäker på var någonstans det huset ska vara. Jag har ju så klart tänkt att folk som flyttar till billigare hus på nya orter är svinsmarta, men ändå aldrig själv varit så värst sugen på att flytta alltför långt. Vi bor i vår stads dyraste område och att bara flytta 5 km skulle göra stor skillnad prismässigt och om vi är öppna för flytt ännu längre så kan vi gå ner ytterligare. Som ni säkerligen redan vet är det också möjligt att gå ner i pris om vi skulle känna för att renovera en massa efter tillträdet, men då pratar vi om att byta tak, uppvärmningssystem, bygga ut och renovera badrum från 70-talet. Något som jag känner mig väldigt osugen på och framför allt tror skulle påverka familjens mående för mycket. Så istället tänker jag mig att vi har följande alternativ: 

1) Bita i det sura äpplet och betala 6-7 miljoner för att Mini ska slippa byta skola och barnen umgängeskrets. Det kräver sannolikt ingen total slakt av portföljen, men självklart finns en alternativkostnad av att lägga mer på boendet. 

2) Flytta en bit bort och komma ner till kanske 5 miljoner eller eventuellt lägga 6 miljoner med den stora fördelen att få ett nyare hus i riktigt bra skick. Här kan barnen också gå kvar i nuvarande skola och förskola, men inför den lillas skolval blir det sannolikt en annan skola som är aktuell. Beroende på vilken stadsdel det blir kan det öka kostnaderna för pendling, eftersom vi nu cyklar och går överallt, men kanske inte kan det framöver. 

3) Flytta till en helt annan del av stan och lägga 4-5 miljoner, med nackdelarna att barnen måste byta skola och förskola, samt får större närhet till socioekonomiskt utsatta områden och allt som det medföljer. Dock med den uppenbara fördelen att vi spenderar mindre pengar. 

4) Flytta ännu längre bort till ett boende som kostar väldigt mycket mindre, men som är i en annan stad/ort. Vi pratar mellan 2-4 miljoner och behov av ny bil, men kanske helt utan behov av bolån. 

5) Flytta ut på landet. Köpa en mindre gård, där vi blir väldigt bilberoende, men sannolikt inte måste betala mer än 3 miljoner och dessutom kan odla i större skala och kanske även ha en del djur. Låter idylliskt, men är kanske inte lika idylliskt i verkligheten. På sistone har jag lockats allt mer av detta, men har nog inte riktigt familjen med mig. 

När vi diskuterar här hemma märker jag att jag och äldsta barnet är väldigt sugna på alternativ 1, medan min man tycker alternativ 4 är trevligast. Det yngsta barnet har nog inte så tydliga preferenser, men har i vissa hus vi besökt betett sig som hemma och i andra hus inte alls trivts. Det har dock mer berott på hur lekvänligt huset är än på vilket område det befinner sig i. 

Så ja, det mentala går framåt. Men sen så kommer jag på att familjen som helhet nått FIRE om vi skiter i hus och bara säljer nuvarande bostadsrätt och istället bor i en hyresrätt. Det är kanske inte så konstigt att jag blir lite villrådig i mitt priviligierade tillstånd? 


25 kommentarer:

  1. Fundera över om alternativet flytta till hyresrätt plus köpa (billigt) landställe/sommarstuga för en (mycket) mindre del pengarna som kommer från försäljning av bostadsrättslägenheten.
    Det kan kanske ge en kombination av det som du iallafall ger uttryck för i ditt inlägg; som att odla, göra saker utan att dividera med grannar, barnen kvar i områden där de inte blir skjutna/rånade/trakasserade, fortsatt cykelavstånd osv.

    Nackdelar finns förstås, men frågan för dig är om inte de upplevda fördelarna klart skulle överväga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, hyreslägenhet + sommarstuga på nära håll är en bra kombination tycker jag.

      Radera
    2. Jag började klura lite på det här i samband med att jag skrev inlägget. Ofta tror jag att man vid ett problem eller beslut hamnar i ett visst tankemönster när man istället borde tänka kreativt. Det som dock stör är tillgängligheten till hyresrätter och våra möjligheter att få dem. Det finns inga inom 1 km radie som är större än treor och de treor som finns är i samma prisklass eller dyrare än nuvarande boende. Då kanske vi borde bo kvar istället och köpa ett hus på landet som blir vår fristad?

      Tack för era input!

      Radera
  2. Hur vill ni leva sen när ni uppnått FIRE, vad vill ni göra om dagarna? Tänker framförallt på hur viktigt det är att vara bilberoende eller inte när ni inte behöver ta er till jobb. Vill ni mest vara hemma i hus och trädgård så kanske det inte blir så mycket bilåkande ändå, men det beror ju som sagt på hur ni vill leva :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En väldigt vettig fråga, Sofia. Här känner jag att jag inte på bloggen skrivit så mycket om hur mina tankar går, eftersom jag i praktiken nästan gett upp fire de kommande 15 åren på grund av barnen och deras skolgång. Vi har därför diskuterat och smått planerat för att vi tillsammans ska jobba max 150% och kanske gett upp tanken på heltids-fire så länge som ungarna ändå går i skolan. Det är dock långt ifrån klart hur det kommer se ut. Om jag vikarierar på höst och vår, men tar ledigt, eller söker mig deltidstjänst, eller kanske (men inte så sannolikt) vi båda går ner till 75% på nuvarande arbetsplatser. Det är också möjligt att jag nästa vecka när jag börjar jobba igen, avskyr att gå upp så mycket att jag återigen börjar planera för heltids-fire.

      Det jag dock tänkt innan allt detta, är att jag vill kunna göra saker när jag är ledig mer. Det hade varit skönt att kunna cykla till något bibliotek, ha närhet till någon härlig natur, sociala platser osv. Men bilberoendet på landsbygden tror jag egentligen mest handlar om våra barn och ev. behov för en av oss att bila till jobbet och den andra för att hämta och lämna barn. Jag tror inte att vi kommer köra som galningar, men nog ändå att två bilar skulle vara aktuellt om vi bor längre ut på landet eller på en ort utan bra kollektivtrafik.

      Radera
    2. Vad! Ja det var verkligen nytt att även du har övergett fire :D

      Radera
    3. Jo insåg också att du inte skrivit så mycket om det, och vad ni vill göra av er tid är ju högst relevant när det gäller val av boende, samt hur ni tänker kring arbetsliv kommande år :)

      När det gäller skjuts av barn så ordnar ju kommunen med skjuts till och från skolan så i det syftet behöver ni ju inte bil, men det beror ju på vilka aktiviteter, kompisar och intressen de kommer ha framöver vilket väl är omöjligt att veta... Men om tanken är att ni båda ska fortsätta jobba kommande 15 år så är ju jobbpendlingen en viktig faktor.

      Man vet vad man har men inte vad man får, ni verkar ju trivas väldigt bra i nuvarande område samtidigt som det skaver med boendet... förstår att det är svårt!

      Radera
    4. personligen tycker jag det är väldigt befriande för barnen att kunna ta sig själva till skolan till fots eller på cykel, buss eller tåg när de är typ ungefär 11+

      Radera
    5. Jag tror det kan variera lite. Jag är själv uppvuxen på landet är och visst fanns skolskjuts, men bara typ två gånger per dag så jag kunde få vänta tre timmar på att åka hem eller helt missa sista bussen om jag hade otur och då gå en massa kilometer istället eller lifta med förbipasserande (inte så allvarligt på landet på den tiden, men ändå inget jag vill att mina ungar ska behöva förlita sig på). Därför har jag själv alltid tänkt, och med alltid menar jag åtminstone sedan Mini började bli någorlunda självständig, att jag vill bo nära saker. Sen är det ett alternativ att bli världens bästa skjutsförälder, men det gör barnen lite mindre självständiga vilket stör mig.

      Vad gäller om vi ska jobba i 15 år eller inte så kan det kort sammanfattas med att min man är övertygad om att ett större kapital krävs så att vi kan göra en massa roliga saker framöver när skolplikten och föräldraskapet inte binder fast oss. Han vill därför inte att sparandet helt ska upphöra framöver och tycker således att vi ska fortsätta bygga kapital i viss omfattning när vi ändå är bundna av skolplikten. Jag har därför tänkt att jag ska ändra inriktning (när vi landat i husfrågan) och jobba avsevärt mindre, men vet inte om det handlar om att ta Mini-FIRE och studera i några år och sedan byta bransch, hitta ett deltidsjobb redan nu, eller vikariera. Får klura och skriva om det framöver, men förstår att ni blir förvirrade. Det känns ibland svårt att skriva om saker som inte är bestämda.

      Radera
    6. Okej, jo det kan ju variera, och då vet du själv hur det är att bo på landet och dess för- och nackdelar, får känslan av att ni trivs och gärna fortsätter bo stan (fast ev. en annan stad, iaf din man). Kanske inte heller så kul att gå ner och jobba deltid och sen lägga den frigjorda tiden på skjutsande...

      Spännande med tankar på ny inriktning, låter klokt att hitta en sysselsättning du trivs bättre med, oavsett om det är studier, vik eller deltidsjobb.

      Längtan att bo i hus verkar ju iaf vara stark och återkomma hos dig. Vet inte om det kan hjälpa beslutsprocessen att göra lite utflykter och provhänga i områden gällande alternativ 2-4 för att få bättre uppfattning om tillvaron där?

      Lycka till med beslutsfattandet, blir spännande att följa!

      Radera
    7. Så du har planerat FIRE och sparat tillräckligt för att täcka din del av kostanderna men din man säger nej du får inte blir FIRE - om jag har förstått det rätt?

      Radera
    8. Ja, han är ett riktigt as. ;) Nej, du har inte förstått riktigt rätt. Återkommer inom kort med en bättre förklaring.

      Frihetsmamman

      Radera
  3. Tack för ditt inlägg! Tycker alltid att dina texter är bra.
    Vi bor i stort hus och har fritidshus men funderar nu på att sälja huset och flytta till lägenhet. Då kan vi bo i lägenheten under vardagen och sedan fara till stugan på helgen. Kanske kan en stuga inte alltför långt bort vara ett alternativ för er?

    Jag tror att många generellt romantiserar husägande. Det gäller att man är ganska händig (om man inte vill leja för varenda liten grej) och det tar mycket tid att sköta ett hus och gård. Vi tycker om att resa och har en massa roliga aktiviteter som vi hellre skulle vilja göra än att ta hand om hus och trädgård. Att köpa hus är att köpa jobb. Det är alltid något som ska fixas, snö ska skottas, gräs ska klippas, det ska målas, renoveras och det är ett ständigt dåligt samvete för allt man inte riktigt hinner. I alla fall för oss. Att behålla stugan känns rätt för där är det inte lika mycket "krav på perfektion" och man kan leva lite mer enkelt och spartanskt utan att det är konstigt. Det är okej att det inte är nyskick på allt och det är fokus på att saker ska vara praktiska.

    Kanske är det ändå så att du måste ha gjort husägande någon gång i ditt och att det är en erfarenhet som du själv måste få men det är långt ifrån ett paradis. Om man har tidsbrist när man bor i en bostadsrätt så kommer du kanske att upptäcka att tidsbristen boende i ett hus är ännu större.

    Lycka till med grubblerier. Det ska bli spännande att få veta vad ni landar i.

    /J

    SvaraRadera
  4. Tror du kan tänka att ekonomiskt är alla alternativ bra så länge ni bor kvar i alla fall 5+ år, helst 10+ så att marknaden hinner växa och så att engångskostnaderna vid köp spridits ut över lång tid. Visst vissa alternativ är mer ekonomiska än andra. Så länge kassaflöde inte är ett problem handlar det egentligen om ett spel på om börsen går bättre än fastigheter+räntesäkningar framöver, vilket ingen inte vet idag ändå.
    Att hoppa in i en hyresrätt är ju ett alternativ, men då ligger hela förmögenheten i börsens händer och med minimal finansiellt hävstång (belåning) vilket inte nödvändigtvis är bäst ekonomiskt. Dyrt hus centralt kanske betyder att majoriteten av tillgångarna ligger låsta på fastighetsmarknaden + stor hävstång och lågt fritt kassaflöde vilket inte heller nödvändigtvis är bäst ekonomiskt. En rimlig balans på tillgångsfördelning och belåning är troligen vad man vill uppnå.

    Men om man skiter i det ekonomiska, vilket man kan ha lyxen att göra i er situation, tror jag att som Sofia är inne på ovan, fundera främst på vad du och din familj faktiskt vill. Hur vill ni leva de kommande åren och hur vill ni leva när FIRE uppnås?
    Troligen i er situation kan ni flytta exakt dit ni vill redan idag. Om ni ångrar er och vantrivs får ni troligen bita i sura äpplet och flytta på kort sikt igen, största ekonomiska förlusten då är egentligen lagfartskostnader och mäklarkostnader vilket kan vara stora men troligen inte hela världen.

    Min poäng är egentligen att skillnaden ekonomiskt mellan tex 1 och 4 är troligen inte så stor efter x år, och skillnaderna är svåra att veta idag. Visst större lån och kapitalbindning med 1), men det kan också vara det som gör er rikare ekonomiskt efter några år – eller inte. Så fokusera istället på det som ger mest glädje för er familj nu innan barnen flyttar ut.

    SvaraRadera
  5. Otroligt höga huspriser på den ort ni bor, antar att det är i Sthlm eller Gbg. På många betydligt trevligare orter att bo på kostar bra hus mellan 1,5 till 3 mkr så en flytt om det är möjligt socialt skulle jag rekommendera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte vara i Stockholm om dyraste husen är runt 6-7 miljoner

      Radera
    2. Jag tycker också att de är orimligt höga, men tyvärr stämmer anonym 2s kommentar. Det är inte i Stockholm. Då hade priset nog varit ett kap. :)

      Radera
  6. Du pratar en hel del om miljö tror jag men hus och framförallt hus på landet slukar el och betyder mer bil så det är inte speciellt bra miljömässigt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara för att ett hus är på landet så behöver det inte dra mer el än i stan. Sen tycker jag att en bil som går på el är ett helt ok sätt att förflytta mig.

      Frihetsmamman

      Radera
    2. Poängen var att hus överhuvudtaget brukar mer el än lägenhet. Hus på landet kräver ännu mer bil (précis som du skriver också) och elbilar är inte gröna. Men jag menar inte att ni inte ska välja de alternativen - ville bara påpeka miljöaspekten eftersom Jag hade för mig det var ändå en någorlunda viktig ämne för dig men det kan hända att Jag inte minns det helt rätt

      Radera
  7. Vinterbonad sommarstuga. Då kan ni vara där året om när ni är lediga. Färre krav i en stuga än i hus. Eventuellt kan du och mannen permanentbo där när barnen flyttat ut.

    Barnen blir äldre och kommer kanske uppskatta närhet till vänner, bra skola och "gå på stan" mer än att gunga och hoppa studsmatta snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt, men det känns hemskt sorgligt att tänka sig framför allt den lilla som mer sugen på att gå på stan än gunga...

      Radera
  8. Jag röstar för alternativ 5 (helt medveten om att jag inte har rösträtt här). Att flytta ut på landsbygden och bo i ett område där människor bryr sig om varandra blev en stor kontrast mot att bo i stan där jag inte ens visste vad grannarna hette i förnamn (eller efternamn ifall namnet på dörren inte stämde). Hade jag haft barn hade det känts ännu mer självklart.

    SvaraRadera
  9. Vi har ju vårt radhus i fina, lugna området. Men jag tycker ändå att staden tränger sig på och vi söker en tillflykt på landet. Vår lösning har varit att köpa tomt där vi bygger fritidshus och lär oss en massa saker i processen.

    Insikterna är många. Man andas lättare i skogen och axlarna sitter längre ner. Folk är vänliga och djuren nära. Man kan faktiskt se stjärnhimmeln och tystnaden är nästan öronbedövande skön.

    Sonen trivs jättebra i sin skola men inte i stan. Det lutar att vi bor kvar i stan till han blir äldre men nyttjar fritidshuset mer och mer.

    Drömmen i framtiden är att sälja radhuset och flytta ut till fritidshuset. De fyra jävligaste (kalla/mörka) månaderna tillbringas i på varmare breddgrader i ett hyrt hus/lägenhet.

    Så ser det ut nu men kan klart ändras. Jag har inte gett upp FIRE men tidsplanen kanske har ändrats i takt med att jag känner att livet rinner iväg när jag sitter och vänder på varenda öre. Vi är troligast som friskast och har mest energi just nu. Att gneta på i X antal år till för att sedan blomma ut lockar inte lika mycket. Resan fortsätter men fler saker har fått ta plats och tidplanen förskjutits.

    SvaraRadera
  10. Om barnen trivs i skolan så skulle jag undvika att byta skola. Det gör mycket mer för deras välbefinnande än att ha gungor och studsmatta på tomten. Har sett vilka problem vänner har vars barn inte hittat sin plats i skolan och så vill du inte ha det.

    Ett tips är att läsa bloggen Tid och pengar. Den familjen har testat nästan allt som du funderar över och lärt sig mycket under tiden.

    SvaraRadera