torsdag 4 april 2024

Hur har min investeringsresa sett ut egentligen?

Det här inlägget kan med fördel läsas efter man har lyssnat på RikaTillsammanspoddens avsnitt #352. Jag har försökt att göra det sammanhängande även om man inte lyssnat på avsnittet, men är inte helt säker på att jag lyckats.

I det senaste avsnittet av Rikatillsammans-podden gick Jan igenom familjens (eller snarare hans) investeringsresa och det avsnittet var faktiskt ovanligt intressant. Vi har två väsentligen skilda bakgrunder investeringsmässigt där min största nit varit att jag köpt några enskilda aktier som underpresterat, medan han investerat i träd och tveksamma fastigheter och som en följd kallats till turkisk domstol. En av de viktigaste poängerna som han berör i avsnittet är att man inte ska lägga för mycket fokus på sparformen, utan att det är viktigare att tjäna bra och spara mycket än att hitta den bästa aktien eller fonden. Han klämde till och med till med att rika personer är rika för att de tjänar mycket och har en hög sparkvot, inte för att de hittat rätt investeringar. Det fick mig att fundera på min egen investeringsresa. Hur har den sett ut och håller jag med Jan? 

Under avsnittet lyfte Jan några mål som han haft genom åren, där han bland annat strävat efter att ha en miljon på börsen. Det är ett mål som jag tror många av oss kan relatera till och enligt Avanza är det ungefär fem år sedan jag nådde det målet. Han lyfte också målet att ha nått mer än en miljon i avkastning. Det är ingen milstolpe som jag reflekterat över, men efter en snabb koll på Avanza kunde jag konstatera att även jag nått över en miljon i avkastning. Men precis som Jan konstaterar så är det ändå inte den där avkastningen som är den stora merparten av ens kapital, utan även jag har sparat betydligt mer än vad jag fått i avkastning. I praktiken är det inte så märkligt för någon som inte haft så lång tid på sig att njuta av ränta-på-ränta, men det visar ändå på vikten av att lägga in en hel del på kontot för att bli ekonomiskt fri. 

Det som jag inte visste om Jan var att han inte haft så höga inkomster under större delen av sin karriär. Jag beskrev mig redan tidigt i den här bloggen som "en kvinna med under medellön" och det här under den här bloggens livstid inte förändrats. Inte ens när jag fått en större löneförhöjning och tänkt att jag kanske nu äntligen passerat medellönen för kvinnor så har jag lyckats göra det. Jag kan därför konstatera att jag lyckats spara ihop mina miljoner med hög sparkvot, men knappast med hjälp av en så värst hög lön. Nu är vi ju två i hushållet och jag tror att min man sedan ett par år passerat medellönen för män, men under större delen av vårt liv tillsammans har inte heller han haft en så värst imponerande lön. Det har gått ett tag sedan jag orkade följa sparkvoten i detalj, men jag skulle gissa att den legat på 50% i snitt under den senaste 7-8 års-perioden. Idag ligger jag en bit under 50% i mitt månadssparande, men jag kan se att jag tidigare år legat avsevärt högre och att jag dessutom vanligen sparar mer än jag tror eftersom jag nu och då spontanköper aktier eller säljer saker och trycker in på ett särskilt konto utöver mitt månadssparande. 

Så vad har jag då lärt mig under min investeringsresa? Jag tycker egentligen inte att jag utvecklats så jättemycket, utan det har snarare handlat om att jag ska landa i hur jag vill ha det och hur mycket tid jag lägger på privatekonomi. När andra barnet kom och livet blev stressigare tappade jag intresset för enskilda aktier och övergick helt i fonder i mitt månatliga sparande. Jag har aldrig någonsin trott att jag kan eller haft en ambition att överträffa index och det har jag fortfarande inte. Däremot tror jag inte att jag från början förstod vilket jäkla maraton det skulle vara. I början var jag nästan hög på att se hur stor skillnad varje insättning gjorde och varje ny milstolpe kändes fantastisk. Idag vet jag att det är ihärdighet som är nyckeln och anledningen till att jag nästan kommit i mål. Jag skulle därför rekommendera en yngre version av mig själv eller mina egna barn att försöka spara så mycket som möjligt på ett så automatiskt sätt som möjligt, där jag tänker att indexfonder är det naturliga valet. Kanske måste det inte enbart bestå av globala indexfonder, men jag tänker att huvudsaken att det är i fonder man kan återvända till för utvärdering vart femte år eller så och inte behöver gå igenom ofta. I samband med att jag lyssnade på podden gick jag även igenom mina egna fonder och kunde se att jag har en del som underpresterat globala indexfonder, de flesta så kallat aktiva fonder. Däremot verkar det inte göra någon större skillnad exakt vilken globalfond som jag köpt, för de verkar rätt så likartade även om den som utesluter fossila aktier presterat något sämre än de som inte gjort det. Jag äger fortfarande aktier, men den största kakan av kapitalet ligger i olika indexfonder och jag köper bara aktier för skojs skull idag. Lite som när andra kvinnor spontanköper skor, fast jag spontanköper ett gäng aktier i Nibe eller kanske Investor. 

Så för att sammanfatta så verkar jag ha nått ekonomisk framgång framför allt med hjälp av en hög sparkvot och indexfonder. Om jag tänker tillbaka på de senaste åren tycker jag till skillnad från Jan, däremot att jag nästan lagt för mycket fokus på min inkomst av tjänst. För om det är något som jag upplevt är att det att det alltid är lättare att spara en slant genom att låta bli att handla något, än att försöka övertyga chefer om mitt värde. Nu beror det så klart på vem man är, men jag har definitivt lagt alldeles för mycket energi på att göra ett bra jobb och konstigt nog är det inte förrän nu, när jag är på väg att bege mig därifrån (åtminstone vet att min tid kan vara förbi om jag så önskar) som jag inser hur dumt det varit. Jag pratade med en headhunter för några månader sedan, som verkade greppa min personlighet rätt bra och hon förklarade för mig att personer med mina prestationskrav ofta vinner på att tagga ner och så är det säkert. Det är möjligt att mitt sätt att jobba, min lojalitet gentemot uppdraget, har gynnat min arbetsgivare genom åren, men det har knappast gynnat mina barn eller min hälsa. Om den insikten hade kommit för en så där 10 år sedan tror jag att mitt yrkesverksamma liv hade varit avsevärt lättare och kanske också att jag hade orkat arbeta längre. Samtidigt hade jag säkert fått något lägre löneökningar och på så vis också kunnat spara mindre, men det hade nog gjort en mindre skillnad totalt sett om jag istället levt ett liv utan söndagsångest. 


Har ditt sätt att spara och resonera om ekonomi förändrats mycket med åren? Dela gärna med dig i så fall. 


18 kommentarer:

  1. Mitt sätt att resonera kring ekonomi har varit rätt motsatsen från ditt - men som ensamstående med fyra barn var det svårt att spara när jag hade en kass lön. Som nyskild för 10 år sedan jobbade jag 50 % med kundtjänst och tjänade 11500 kr/månad. Hushållet gick runt med hjälp av underhållsstöd och barnbidrag. Efter 4 strategiska byten av jobb så tjänar jag nu en bra bit över medellön och har en rätt glassig och stressfri arbetsplats med tillfällen att nätverka. Gratis-Tinder gav mig också en ny sambo så att jag kunde förbättra min boendesituation, och värdet på vår gemensamma bostad (50/50-ägande) har ökat med ca 700 000 sen vi köpte den. Så mitt fokus har inte varit på börs eller vardagssparande utan mer på intjäningssidan. Nu när barnen börjar flytta ut så kommer jag att kunna spara ordentligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! När du blev nyskild, ångrade du då att du jobbat lite och därför inte kunnat spara lika mycket, eller kändes det som att du värdesatte de åren ändå?

      Med en väldigt låg lön och kanske framför allt sysselsättningsgrad är jag med på att det är en god idé att öka inkomstsidan, men många av mina vänner och kollegor har försökt att öka inkomsterna genom att prestera superbra på jobbet, ta på sig extra uppdrag och liknande som inte betalat jättebra och där tycker jag att det är enklare att skippa spontankaffet på stan, hämtpizza eller liknande och spara lite extra istället. Och då är jag ändå rätt sparsam. Om man äter ute varje dag och tar bilen till jobbet fast man kan cykla är det ju jätteenkelt att spara in pengar med en beteendeförändring. Håller med om att det nog blir lättare när barnen flyttar ut dock.

      Radera
    2. När barnen var små bodde jag i ett land med kass barnomsorg, så då hade jag ingen inkomst. På sätt och vis är jag glad över det eftersom det skapade en väldigt speciell relation mellan mig och barnen som jag inte tror att vi hade haft på samma sätt annars. Jag tror också att det faktum att jag inte har jobbat heltid hela vuxenlivet har gjort att jag har energi nu att satsa på karriären. Men de grundläggande snålvanorna sitter i - jag har inte köpt dricka ute på 20 år minst :-)

      Radera
  2. Själv har jag nått min nuvarande ekonomiska frihet genom hög sparkvot och investering på börsen. Ju högre lön man kan fixa sig dess högre sparkvot givet bibehållen utgiftsnivå. Naturligtvis. Så det där följs ju åt.

    Under perioden 10 - 35 år bakåt i tiden så har mitt sätt att leva med så mycket självhushållning gett en god grundplåt när jag väl kom till insikt om börsinvestering.

    Men accelerationen, ränta-på-ränta, hade däremot inte uppstått utan det aktiva valet att kliva in på börsen samt att sparkvoten kraftigt höjdes med bibehållen utgiftsnivå (på ett ungefär iaf).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lönen är absolut inte oviktig. Jag vill egentligen inte få det att låta så, men ofta upplever jag att mina kollegor med liknande (eller oftast högre) lön inte upplever sparande som möjligt, så till viss del tänker jag att man måste våga vara kritisk mot föreställningen att det krävs hög lön för att kunna spara.

      Radera
    2. Jajjemen...det har du rätt i. Hantverksgrupper för ofta fram det argumentet...att det är bara de som är chefer som kan spara och investera och tjäna pengar. Herrejösses...de har 225 Kr/h. Närmare 40kSEK i månaden brutto.

      Nog är det annat det beror på.

      Radera
  3. När det gäller karriär som anställd har jag nästan alltid lyckats ducka extrauppdrag som inte ger något extra i lön. Jag har ändå legat bra till gällande lön för mitt yrke, även om lönen i sig alltid varit under medellön och medianlön. Min prestation har dock alltid varit god, enligt mig bättre än de flesta jag stött på inom mitt yrke. Detta för att jag själv mår bra av att känna mig kunnig/vara noga/vara påläst (och således "immun" mot bullshit). Sedan tror jag också mina patienter har tyckt om det vilket nog gynnar mig fortsatt som egenföretagare. Jag har aldrig utfört mitt jobb väl för att försöka höja min lön, inom min bransch spelar det ändå ingen roll :-) Jag har frågat tidigare chefer vad jag kan göra för att höja min lön, och svaret har alltid varit "Inget" (om man läser mellan raderna).

    I grunden är sparsamhet/ekonomisk planering det viktigaste tror jag, men att tjäna mer gör stor skillnad. Jag tänker att det säkert beror på i vilken ände man börjar. Om man haft låg lön en längre tid och klarat sig bra på det, och plötsligt får en hög lön, så tror jag sparandet kan gå mycket fort framåt. Exempelvis har jag gått från 21 600 kr/mån till 51 000 kr/mån det senaste halvåret (från deltidsanställd till egenföretagare) men inte förändrat hur jag levt i övrigt. Sånt ändrar spelplanen rejält.

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, vilken fantastisk löneutveckling! Låter som ett lyckokast att starta eget. Hoppas det känns ok att vara ifrån barnen mer än tidigare (även om du hinner träna dagtid och så). Kommer du kunna vara föräldraledig alls förresten eller går inte det med avtalet om öppettider?

      Tror också att det är smart att börja med låg inkomst och därigenom utgifter. Dock gör ju alla som studerar just det och ändå bränner de allt sen oavsett om de tjänar 18 k brutto eller
      40 k.

      Frihetsmamman

      Radera
    2. Ja, det är riktigt stor skillnad på lönen nu :p Jag har egentligen aldrig haft högre än 30 000 kr/mån i lön (fram till november 2023) då jag jobbat deltid när jag tjänat 35 000-36 000 kr/mån på heltid.
      Jag tjänar nu istället drygt 38 000 kr/mån NETTO.

      Det blir stor skillnad på föräldraledigheten dessvärre. 10-dagarna har jag redan nyttjat. Nästa år kommer jag vara föräldraledig 2,5 månader på 50 % och sedan drygt 1 månad på 100 %. Sedan börjar barn nr2 på förskolan. Jag får stänga för föräldraledighet/studier etc, men att ha helstängt länge än långt ifrån bra. Jag försöker därför begränsa mig till cirka 1 månad helstängt som mest.
      I sommar tar jag 3 veckor semester på "heltid" med 2 inklämda jobbdagar, därefter 2 veckor på halvtid.

      Känns lite tråkigt att vara borta mycket på jobbet, men det är samtidigt så det är för de flesta. Med barn nr1 jobbade jag halvtid de första 2 åren typ, inklusive totalt 6 månader total ledighet (semester/föräldraledighet/frivillig arbetslöshet). Då hade vi en kolikbebis och var nya som föräldrar, så det var nog tur det. Nu har vi en lättskött bebis och är rutinerade.

      Ja, många tänker nog "äntligen kan jag köpa ditten och datten" när de väl börjar tjäna pengar. Jag har dock alltid haft det jag behöver och varit nöjd med det.

      /Arbetsplanen

      Radera
  4. När jag var yngre la jag en hel del pengar på tobak, fika och drinkar på krogen. Jäkligt kul hade jag och ibland vann jag tillbaka drinknotan på Black Jack. Natten avslutades med en kebabtallrik. Detta är längesedan och priserna på ovanstående var betydligt lägre än idag.

    Nu blir det sällan fika eller mat utanför hemmet. Tobak, spel och alkohol är borttaget sedan länge. Jag lägger pengar på livsmedel, boende och transport. Igår köptes det dock en kebabtallrik till barnet (120kr!!!!). Insåg att det nog är fyra år sedan sist.

    Låga utgifter gör att vi fixar ekonomin. Är du en Slösa hjälper höga inkomster föga. De kan försvinna i ett nafs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker också att låga utgifter är nyckeln, men inser att om man dessutom har en hög lön så blir det ju bättre. Lönen är inte oviktig på något sätt, men misstänker att många av oss skyller lite för mycket på lönen.


      Håller med om kebaben! Brukar säga att barnen kan få men jag väntar tills vi är i Tyskland 🇩🇪 😀.

      Frihetsmamman

      Radera
    2. "Olaf, mach döner drei Euro." Kebaben har tyvärr blivit fruktansvärt dyr även här numera, kommer knappt under 90kr 🤷‍♂️

      /Berlinaren

      Radera
  5. Jag tror det absolut viktigaste är att bli ihop med någon - både pga man kan då sparar (minst 10000?) mer och sedan i en eventuell uttagsfas så behöver man bara hälften så mycket pengar för att vara 'ekonomisk fri'. På andra plats är väl att inte skaffa barn - någon med en partner och utan barn och med ett vanligt jobb borde nog ha svårt att undvika att bli ekonomisk fri bara genom att lever ett 'vanligt liv' tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, roligt att ekonomisk frihet är svårt att undvika.

      Men visst är det så att det är smartast att ta en partner och ännu smartare att förbli barnlös.

      Frihetsmamman

      Radera
  6. Jag tror det är helt rätt att göra ett bra jobb för och vara lojalt mot sin arbetsgivare - man får ändå rätt mycket pengar från dem. Vill man inte göra det på en 100 procentig nivå (vilket är helt förståligt - Jag ville inte det efter att ha fått barn) så Kan man väl gå ner till Tex 75 procentig eller starta eget. Jag är lite skeptiskt till quiet quitting - känns som ett något oattraktivt egenskap - ungefär som folk som inte håller upp dörren för andra eller som tar en miniräknare till varje matkvitto och aldrig bjuder på något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte riktigt varför du tänker att jag inte gör ett bra jobb. Jag känner att jag gjort ett alldeles för bra jobb för att det ska vara hållbart.

      Frihetsmamman

      Radera
  7. Min man som jag byggde mitt liv med i 23 år lämnade mig och barnen utan ett ord. Allt rasade över mig och jag sträckte ut handen till våra nära och kära och ingen kunde hjälpa. Det kom en tid då han ansökte om skilsmässa även när vi inte hade några problem eller någonsin slogs om något katastrofalt. Dr Isikolo kom till min räddning och fixade problemet jag hade med min man. Han återförenade oss igen och han återvände hem till oss. Livet är verkligen mystiskt och jag trodde aldrig att jag skulle uppleva det jag gick igenom men allt tack vare Dr Isikolo som arbetade för mig och försäkrade mig om de positiva resultaten efter 48 timmar som verkligen blev som han lovade. Han kan också lösa dina problem om du kontaktar honom nu. Sms:a honom på WhatsApp honom på +2348133261196 eller mejla: isikolosolutionhome@gmail.com

    SvaraRadera
  8. Efter att jag och min man gifte oss flyttade vi till en annan stad och vi fick båda jobb och började arbeta och leva tillsammans lyckligt. Vi hade aldrig några problem förrän en kollega till honom började göra allt hon kan för att få min mans uppmärksamhet. Jag visste aldrig hela tiden vad som hände förrän han började sova ut och hitta på ursäkter. Saker och ting gick utom kontroll och han slutade till slut ta hand om mina behov. Jag visste vid det tillfället att jag behövde hjälp så jag kontaktade Dr Isikolo och förklarade allt för honom. Han berättade för mig allt som har pågått och lovade att fixa problemen åt mig, vilket han gjorde. Han kastade en kärleksåterföreningsförtrollning för mig som återförenade mig och min man och han började bli mannen som jag alltid älskat honom för att vara strax efter 48 timmar som Dr Isikolo arbetade för mig. Vi är båda glada nu och det hade inte varit möjligt om inte Dr Isikolo hade haft det. Kontakta honom om du behöver hjälp. Hans e-post: isikolosolutionhome@gmail.com eller sms:a honom på WhatsApp via +2348133261196

    SvaraRadera