När jag skriver det här så sitter jag i vår typ 15 år gamla soffa och lyssnar på en countrylista på Spotify (tack AI!). Jag fullkomligt älskar den här soffan trots att barnen spillt ner den massor med gånger och att min favoritplats är särskilt nedsutten. När jag varit borta från soffan, tex vid resor eller besök hos familjen, brukar jag numera vid hemkomsten sätta mig ner och njuta av hur skön och fantastisk den här soffan är. På samma sätt brukar jag njuta lite extra av min egen (Ikea-)säng när jag sovit hos andra med sämre sängar. I min soffa finns det ett par kuddar som är alldeles för välanvända, så till den grad att det inte längre går att tvätta vare sig fodral eller kudden, men jag har älskat dem så mycket att jag inte velat byta ut dem. Och igår när jag gick och la mig i sängen ägnade jag säkert fem minuter åt att njuta av hur mysigt mitt jättebilliga täcke från Jysk är trots (eller kanske på grund av) att det är jättegammalt. Om jag minns rätt så köpte jag det där täcket till studentrummet när jag flyttade hemifrån för hundra år sedan och den främsta anledningen till att jag använder det fortfarande är att min man råkade glömma vårt andra täcke på någon resa eller i något tillfälligt boende för en massa år sedan. Jag plockade därför upp det från förrådet och har sedan ett antal år haft det som mitt huvudsakliga täcke.
Nu var det ju inte meningen att jag skulle ägna ett helt inlägg åt att lovprisa mina gamla prylar, men det blev visst så ändå. Poängen som jag vill få fram är att det nog är lättare att inte vilja ha så mycket annat (som kostar i inköp och arbetstid) om man är tacksam för det man redan har. Det här kanske låter som ett simpelt resonemang. Tydligen har jag till och med skrivit om det förut, men jag tror att jag har ett annat förhållningssätt till det idag. Jag har nog länge trott att det är bra att vara tacksam för att jag är född i Sverige och inte Kongo eller att jag kunnat studera utan att ruineras till skillnad från mina amerikanska vänner. Men precis som en uppmärksam läsare påpekade när jag skrev om det här för första gången så jämförde jag mig mycket och försökte därigenom skapa mig tacksamhet. Det är ju lätt att känna sig tacksam för att man har en trogen partner till skillnad från syskonet som dras med en otrogen odåga eller att man uppbär en läkarlön istället för en lokalvårdares, men att känna sig tacksam för att man orkat laga en god och billig fredagsmat eller för att ens lakan känns så sköna mot huden är något helt annat.
Nu inser jag själv att jag låter nästan andlig, men jag kom på alldeles nyligen hur sällan jag saknar något. Jag kan knappt delta i ett normalt samtal på jobbet längre, för jag känner inte att jag kan relatera till en önskan om en större TV, ny bil eller semesterresa till solen. Jag tror till och med att jag lyckades förstöra stämningen alldeles nyligen genom att påpeka att folk har för mycket pengar om det är sånt vi vill prata om och sånt som påverkar vårt välmående. Jag påpekade även det här för min man i en av våra diskussioner nyligen, eftersom jag på riktigt inte förstår vad det är han saknar som gör att han måste tjäna ännu mer pengar. Han tog upp huset som vi inte äger, vilket jag också kan relatera till. Men i övrigt kändes det mest som att diskussionen blev hypotetisk. Han vill tjäna bättre så att han kan ge sina barn mer än han själv hade som barn om de någon gång i framtiden vill ha något mer. Jag förklarade att det kanske är bättre att fokusera på det vi vet att de vill ha nu, nämligen mer tid med oss och dessutom att vi är gladare och mer mentalt tillgängliga. Jag vet inte om budskapet gick hem, men jag tror verkligen att jakten på ekonomisk frihet underlättas av förmågan att känna att det jag har här och nu räcker bra och att jag inte blir lyckligare av mer. Det kan tyckas vara kontraintuitivt att det skulle göra en rikare att vara nöjd än om man som min man strävar efter och kämpar för mer pengar och säkert lyckas med det. Men jag tror ändå att risken med att jaga och sträva efter mer är att man hela tiden bränner det man tjänar och kanske även att jakten gör en så trött att man inte orkar reflektera eller ta hand om de tillgångar man har.
Tror du tacksamhet kan hjälpa till att bygga rikedom?
Så sant och så bra. Känner verkligen igen det här med att det knappt går att föra ett samtal med många andra. De flesta längtar antingen bort hela tiden eller efter mer och större. Tokigt.
SvaraRaderaHaha, härligt att jag inte är ensam.
RaderaIntressant. Avsaknad av att vilja ha saker känner jag igen. Ibland har jag haft så pga depression, men nu (när jag slutat lönearbeta) pga jag är nöjd.
SvaraRaderaDet jag faktiskt vill ha är enkla upplevelser, typ jäkligt god mat hemma, se en bra serie tillsammans, pyssla/snickra ihop något som faktiskt håller.
Hoppas du och din man hittar en gemensam hållning. Det kan vara jobbigt när man stretar åt olika håll.
Ps. Just det, känner verkligen igen att man knappt kan prata med folk. Jag bryr mig inte om kläder, resor, bilar, elcyklar, datorer, smink, crossfitskor etc.
RaderaFörr köpte man en soffa för att ha hela livet, inte byta ut vart femte år. Jag älskar min ikeasoffa som jag fick av en kompis som i sin tur köpt den begagnad. Nu har jag haft den i tolv år och den är så nedsutten och skön.
Det där med soffa är intressant, hur tusan kunde det bli så? Helt galet egentligen.
RaderaJag hoppas också att vi enas. Det känns väl sådär att resonera olika, men samtidigt hamnar man i långa relationer ibland på olika platser och det får ju vara okej.
Håller helt med om maten. Kan också njuta av en streamingtjänst eller liknande som ju också är konsumtion, men det måste inte vara så överdrivet krångligt, tycker jag.
Lycka är att vara nöjd med det man har.
SvaraRaderaSå sant.
RaderaHejsan.
SvaraRaderaJag vet inte om tacksamhet bidrar till att bygga rikedom om vi pratar om pengar, men visst kan det finnas ett samband.
Sedan några år tillbaka så börjar jag dagen med att sitta en stund på yogamattan och köra en tacksamhetsstund för mig själv. Jag tänker på hur otroligt lyckligt lottad jag är, dels för de saker som vi ofta bara tar för givet, som att ha rent vatten i kranen, mat i kylen, ett tak över huvudet. Men även att jag har ett jobb som jag trivs med, som tillåter mig att bo på en plats jag älskar, att jag är frisk och kan träna, att alla i min familj och mina vänner är friska. Det gör det väldigt enkelt att sedan glida genom dagen utan att klaga på en massa småsaker eller att fokusera på allt som man inte har.
Till saken, när man är nöjd med livet och tacksam för det man har så är det lätt att må bra. Allt flyter på och livet känns enkelt, det blir som ett state of mind. Det gör också att man har en helt annan energi och bemöter saker på ett positivt sätt vilket jag tror i sin tur kan bidra till att man är öppen för nya möjligheter som i sin tur kan skapa rikedom. Lite långsökt kanske, men sedan jag började vara tacksam dagligen så har livet blivit otroligt mycket bättre . Kanske all rikedom man behöver egentligen är att vara till freds och lycklig ofta.
God avkastning på dig.
/K
Vad fint skrivet, det låter som att du har nått ett bra läge som möjliggör både det ena och det andra.
RaderaÄr det viktigt att (försöka) övertyga folk att sin egen väg är bättre?
SvaraRaderaDet beror på sammanhanget och perspektivet. Jag tror definitivt att det är viktigt att nå enighet i en relation om man ska åt samma håll. På ett större plan när vi pratar om konsumtion kan jag bara hoppas att vi når större enighet så att inte planeten går under av vår ständiga jakt på mer, bättre och större.
RaderaSom jag skrivit tidigare så har jag noll behov av att uppmuntra till fire om folk inte redan är missnöjda med livet, men bloggen försöker ändå hjälpa dem som är nyfikna på vägen i riktningen ekonomisk frihet.
Frihetsmamman
Mitt hem är en del av mig, ärvt, loppat och nytt som tex min sköna Ikeasäng är ju ny, pappas morfars egengjorda vitrinskåp är besjälat och jag byter ett ord nu och då. Den begagnade byrån jag fick en gång när jag var ung till mitt torftiga hem. Tänker då och då på den personligheten som kom med byrån och dennes liv och som brydde sig om mig.
SvaraRaderaTavlor på väggarna som betyder något, en del har vänner gjort eller mitt nattduksbord som den bästa jag vet har snickrat åt mig. Visst är det "bara" prylar men jag har ett hem och skulle aldrig byta ut det mot ett helt Ikeamöblemang eller något svindyrt och tjusigt från Svenskt Tenn!
Vad fint! Kul att det inte är bara jag som uppskattar gamla ting. Nu är hemmet inte så superloppat, utan fyllt med ganska mycket Ikeamöbler, men ändå tycker jag man kan uppskatta dem. Har liknande relation till en del köksutrustning som jag fått som arvegods.
RaderaHmm, tror faktiskt att min nöjdhet gör mig fattigare, är så nöjd med mitt deltidsjobb och känner att jag har råd med allt jag behöver, nöjd med det jag har och allmänt en bra balans. Hade jag strävat mer hade jag såklart kunnat få upp lönen men ser ingen poäng. Det enda skulle väl vara ökad trygghet och såklart frihet i framtiden men känner mig tillräckligt trygg och fri, tja, barnen har skolplikt så blir ju automatiskt rätt ofri för ett bra tag framöver ändå så kan lika gärna fortsätta på samma bana just nu.
SvaraRaderaMen det är ju sant som du säger. Hör ibland att man bör fokusera på intäkterna eftersom man Max kan spara 100%. Men det finns ju heller ingen gräns för vad man kan spendera, hur mycket man än tjänar kan man spendera allt och lite till. Och för egen del så märker jag absolut att när man jobbar mycket, är trött och har lite dåligt samvete - då åker plånboken fram.
Men sen kanske det också finns något man på riktigt saknar. Jag trivdes inte i vårt förra trånga boende. Kände att jag behövde mer pengar inför nästa hus, det var ju osäkert, vad skulle det kosta, det visste jag inte så jag visste heller inte exakt hur mycket som behövdes, bara en känsla av att behöva mer. Men sen när vi köpte vårt rejäla hus som vi kommer stanna i kom en helt annan känsla av att vara nöjd, allt annat fick också mindre betydelse och det ledde inte heller till att nya ”behov” uppstod. Så kanske är det just det som skaver lite hos din man också, känslan av att inte vara riktigt framme på något plan i livet, den sista pusselbiten. Men man vet ju inte riktigt innan heller, en del blir nog aldrig nöjda heller. Lycka till i diskussionerna 🙂
Sofie
Tack för att du delar med dig, Sofie! Förlåt för att det tog tid att svara, men jag behövde fundera en del på det du skrev.
RaderaJust det du skriver om är det som jag funderar på. Kanske skulle du vara rikare om du vore mindre nöjd. Hur mycket jobbar du? Jag gissar ändå att det mestadels är positivt att vara nöjd.
Vad gäller ditt sista stycke så är det också väldigt spännande. Jag känner igen mig mycket i det. Jag har ju länge jobbat mer än jag skulle vilja för att vi inte vet hur dyrt det där huset blir vid ev. köp och lån. Det har skapat en hel del friktion i förhållandet då min man vetat om att jag egentligen känt behov av en riktig förändring, men om man inte jobbar så är det ju svårt att få ett bolån i den utsträckning som vi kanske skulle vilja. Jag tror definitivt att vi båda skulle vara nöjdare om vi landade i var vi skulle bo. Nu är vi i delvis i den svåra sitsen att min man tänker sig att han vill ha ett hus, men inte känner sig mentalt redo att köpa det i staden vi bor i just nu, eftersom han saknar både familjen och inte trivs jättebra på jobbet. Jag vill också ha ett hus, men har tröttnat på att vänta och mentalt landat i att det är här vi bor och kommer bo framöver. Han tycker det är jättedeppigt och vill tjäna bra och ha möjligheten att "köpa upp sig", medan jag mest vill acceptera att det inte blev som vi hade tänkt. Av den här anledningen har vi i flera år varit alldeles för likvida också och missat börsuppgångar med alla kontantinsatspengar vi hamstrat vid sidan av. Det stör mestadels mig. Kanske är det just det här som är den stora utmaningen? Alltså att hitta en inre ro och ett lugn (nöjdhet) i att inte veta hur det kommer bli och att man får laga efter läge? Det kanske inte är rimligt att jobba heltid år ut och år in bara ifall man någon gång hittar drömvillan, utan istället får man se om det är möjligt att köpa den om den dyker precis samtidigt som man hoppat på studier på heltid och tagit tjänstledigt, eller sagt upp sig för att bli influencer på heltid?
Jag håller egentligen med dig och leva på runt 20000 per månad med tre barn och har gamla soffa osv, men undrar om du är ändå lite selektivt? Jag kanske har fel men har ett svagt minne av att du vill åka till USA någon gång i framtiden med barnen? Men man skulle ju kunna nöja sig med en mycket miljövänligare resa till typ Västerås? ;) Det kanske också beror på vad du menar med att han vill försöka tjäna mer - om han menar att göra massor av övertid så känns det onödigt men om du menar att du tycker han ska bara jobbar 50% så är kanske inte det rätt heller
SvaraRaderaDet låter som att du tycker att det jag skriver är lite dubbelmoral och jag kan förstå det till viss del. Som jag medgav i inlägget så håller jag ju med mannen om att jag saknar den där villan vi inte har och sannolikt aldrig kommer skaffa heller, så jag är inte en buddistisk munk rakt igenom. Däremot kan jag tycka att det är en skillnad på att planera för en dyr resa till USA en gång i livet och behöva jobba heltid för att kunna åka till Thailand två veckor varje vinter. Det jag menar är att JAG är mer nöjd med mindre än vad JAG brukade vara. Jag har uppenbarligen varit bra på att spara länge, annars hade jag inte haft det kapital jag har, men jag har nog samtidigt varit delvis avundsjuk på andra och det är jag nog inte på samma sätt. Jag tycker därför på riktigt att det är ok att ta ett nytt jobb med lägre lön (vilket kändes främmande för bara 1,5 år sedan) eller faktiskt sluta spara. Målet just nu är därför snarare att livet ska kännas ok än att vi ska öka lönen till högsta möjliga.
RaderaAngående exakt vad jag och min man är oense om vill jag inte gå in på, men andemeningen är att någon gång måste man sluta jaga. Sluta få dåligt samvete för att man inte maximerar sin utbildning, taxerar högt och för att man inte kör en lika flashig bil som kollegorna. Nu vet jag inte om jag någonsin bekymrat mig för vad kollegorna tycker om min bil, men jag tycker inte att det skadar att vara glad över att ens äga en bil.
Västerås låter som ett härligt resmål förresten, ska skriva upp det på listan över weekendresor som vi kan göra med barnen. Det finns ett häftigt badland där, har jag hört.
Tack - jag syftade mest på miljöaspekten i om att du hade nämnt konsumtion och miljön. Låter jättebra att du är nöjd med mindre :) Vi har antagligen i helt olika kretsar helt enkelt i om att du jämföra med folk som åker till Thailand varje år
RaderaHar blivit väldigt trött på några av mina kollegers gnäll om lön på senaste, då det är de som tjänar bäst, ca 8000-12000 kr mer än de flesta, som gnäller mest. De flesta är 50+ och har många års erfarenhet och gör ett bra jobb så inget konstigt att de ska ha en bra lön, men de har de ju också.. samtidigt som vi som är yngre oftast har mycket tuffare arbetsbelastning på våra tjänster, gör ett minst lika bra jobb men tjänar ca 10 000 kr mindre per månad. Men istället gnäller de om att de bara tjänar 3000 kr mer än någon viss kollega. Flera slänger också ur sig ibland att det är orättvist att nyexade går in på samma löner som de själva, fast de i själva verket tjänar ca 10 000 mer. Fick faktiskt nog för nån vecka sedan och frågade en av dessa kolleger om hen hade koll på vad olika personer på jobbet tjänade, är kommunal verksamhet så är ju bara att begära ut listor. Men det visade sig att hen som oftast brukar klaga över nyexades löner inte hade någon koll alls på vad andra tjänar...
SvaraRaderaTill saken hör väl också de att de som tjänar mest har en betydligt högre levnadsstandard än vi andra, dyrare hus, finare bilar, fler resor och dyr utemat flera gånger i veckan. Men själva tycker de att lönen knappt räcker till deras enkla tillvaro, och förstår inte hur några av oss yngre har råd att jobba deltid.
/ S
Igenkänning i det du skriver. Ibland när jag är en sämre människa så känner jag mig bittre över 50+-arnas bostadskarriärer. Bara för 10 år sedan kostade en villa där jag bor 50% mindre, men då hade vi inte tillräckligt med pengar för att köpa en. Det är trist att dagens småbarnsföräldrar i stora delar av landet måste ruinera sig för att kunna ge ungarna egna rum, något som mina egna föräldrar knappast behövde fundera på.
RaderaJag kan också bli lite bitter ibland över andras bostadskarriärer, inte bara att det var billigare för dem att köpa utan också för att de som har flyttat och sålt två hus under de senaste 10 åren kunnat göra en total vinst på ca 2,5 miljon (exempel från en äldre kollega) bara genom att bo och flytta... Den möjligheten kommer troligen aldrig vi ha... Men egentligen ingen bitterhet mot dessa personer utan mot banker och politiker.
RaderaTrivs dock väldigt bra där vi bor, i en 4a på markplan med ganska stor uteplats, naturnära i utkanten av Uppsala. Har ingen längtan efter hus egentligen, men första barnet på väg nu och saker kan ju ändras och det kan stressa mig ibland... för OM vi skulle ändra oss så skulle vi behöva börja spara hårt för det nu, inte kunna jobba deltid för att kanske ha råd om typ 10 år. Trivs med mitt jobb så siktar inte på FIRE, men för slitsamt jobb (lärare) för att jobba mer än typ 70% för att må bra. Vilket inte riktigt funkar så bra med hus i eller utanför Uppsala (utanför liite billigare men då behövs ju också en till bil). "Dream house or dream life" har jag hört någon FIRE-person säga. Men det är ju lätt att säga så länge en inte vill bo i hus som en del av ens drömliv. Känns också väldigt ovärt att belåna sig ca 3 miljoner till för ca 30 kvm större (visserligen utan BRF-avgift)... Får hoppas att vi fortsätter trivas! Eller att maken ändrar sig och vill flytta till mindre och billigare ort.
Hoppas ni kan komma överens, landa och finna ro i vad för bostad som skulle ge er mest livskvalitet!
/ S
Kan känna igen mig i det som skrivs ovan. Dvs att många tycks jaga efter mer konsumtion bara för jagandets skull. Tron att lyckan sitter i de prylar du kan visa upp för omgivningen. Fast det verkar väl iof värre i Usa än så länge vad det beträffar. Jag har själv blivit mer nöjd med livet i takt med att jag accepterat och är tacksam över vad jag redan har.
SvaraRaderaDet är nog oftast värre i USA, men vi kan nog bli bättre vi med. Låter fint att du accepterat det du har och nått tacksamhet.
RaderaJa, det tror jag. På många sätt. Dels, vilket är en självklarhet, har man mer pengar kvar att investera om man inte köper ny soffa hela tiden. Dels upplever man sig själv nog som rikare med en lägre personlig kravbild.
SvaraRaderaJag kan känna mig väldigt rik när hela huset doftar av nygräddat bröd och 48 frukostbröd ligger på avsvalning på bakbordet. Någon annan känner sig lika rik av att byta ut leasingbilen mot en nyare modell. Men jag tror att det är jag som vinner.
Nybakat bröd är fantastiskt. Bakade faktiskt en plåt tekakor till kidsen igår kväll och det gjorde det lättare att få upp oss alla imorse.
Radera