torsdag 15 april 2021

Kan det bli för sent att byta jobb?

Innan jag börjar pladdra på om dagens ämne måste även jag få säga att jag (äntligen) läst Sparboken och gillat den ganska exakt så mycket som jag hade förväntat mig. Trots att jag är övertygad om att jag läst alla Fru EB:s inlägg och följt henne i princip sedan start så innehöll boken tips som var nya för mig och tack vare att den är förlagslös (tror jag i alla fall) så upplever jag den som mer personlig än många andra böcker. Den som gillar hennes blogg lär älska boken. Jag är inte den som skriver bokrecensioner så jag kommer inte mala på alltför mycket om den här och nu, men jag kommer definitivt rekommendera den till folk. Faktiskt även till den som likt mig inte alls känner igen sig i klädkapitlet för så underhållande och bra är boken som helhet. Den är lite som en buffé (eller smorgasbord som amerikanerna skulle ha sagt) och man kan ta med sig det som faller en i smaken och skita i det som inte passar in på ens liv. Jag funderar också på att testa den på någon som inte läst bloggen för att se om den är lika skoj då, jag tror att den går hem även då nämligen. Dagens ämne är dock inte så värst kopplat till boken, även om den gjorde mig så otroligt mycket tryggare i mina livsval. Idag tänkte jag nämligen skriva lite om det här med att byta jobb. 

Som jag har skrivit tidigare så närmar sig FIRE med stormsteg, eller ja, allt är ju så klart relativt, men det närmar sig i alla fall. Det har fått mig att klura rätt mycket på om jag orkar byta karriär eller ge mig in i jobbcirkusen igen. I skrivande stund har jag inte helt landat i frågan, men jag har under en längre tid fascinerats över att jag tvekar eftersom det "ändå bara är några år till FIRE". Jag är alltså i trettioårsåldern och tycker ändå att det kanske är lite sent att byta jobb, ungefär som tanterna på mitt jobb brukar tänka när de närmar sig 63-årsdagen. Objektivt kan jag förstå mitt eget resonemang. Att byta jobb, gå igenom platsbanken (om det ens finns någon sådan numera?), skriva brev och fjäska på intervjuer tar ändå en hel del tid och kanske framför allt energi. Att vara ny på jobbet, kanske med provanställning, kräver också en viss insats och det kan vara rätt dränerande det med. Man måste ju lära känna sina kollegor och sätta sig in i arbetsuppgifterna, och gissningsvis även organisationskulturen. Sånt är inte alltid jätteroligt, under distansarbetets Coronaår kan det kanske vara jäkligare än någonsin (eller enklare, vad vet jag).  Samtidigt tycker jag att mina egna tankar är totalt irrationella eftersom pengarna på banken ska göra mig trygg, inte lat.  Och där någonstans måste jag vara självkritisk nog att inse att mina pengar faktiskt gjort mig lite bekväm. Jag vet att jag i tidigare inlägg skrev att det kan vara jobbigt att ha pengar om de hindrar en från att kunna säga att man måste stanna kvar på en kvävande arbetsplats. Men som det visar sig upplever jag att mitt kapital gör att jag nästan känner att det är skitsamma om jag stannar kvar på en dålig arbetsplats. Lite som att ett år eller fem hit eller dit inte gör någon skillnad. 

Och det där med uthållighet är ju spännande. En god vän till mig sa nyligen till mig att jag är världsmästare på att stå ut. Hon menade det som något dåligt tror jag, men jag ser också det som något positivt, eftersom jag är övertygad om att det är anledningen till att jag lyckats så bra under min sparresa. Nu vill jag inte påstå att det bara är bra att stå ut, men det gör det sannolikt lättare för äktenskap att hålla och att undvika dyra renoveringar. När det kommer till arbetsplatser däremot är jag mer tveksam om det är en positiv egenskap. En person med lite starkare självbevarelsedrift och som var övertygad om sina möjligheter att hitta något bättre skulle kanske bara lämna den dränerande arbetsplatsen och använda sitt kapital till att möjliggöra uppväxling av jobbletande eller kanske söka sig till något så otryggt som ett vikariat. 


29 kommentarer:

  1. Jag har bett biblioteket skaffa boken så den kanske blir läst gratis :D Men funderar på om jag inte ska köpa den som julklapp åt mina barn. Eller om den verkligen blir läst. Ibland tror jag faktiskt att man måste hitta den här vägen själv. Jättesvårt detta med jobb. Jag behöver stimulansen och det är verkligen himla trevligt med en lön som gör att man kan spara. Samtidigt så undrar jag om man verkligen ska jobba heltid . Men kommer jag att använda den halvtiden som blir ledig på något vettigt sätt eller kommmer jag att hänga på nätet och slösa bort den ? Svårt detta. Vill också byta jobb. Men vad tusan finns det som är stimulerande ? Någon som har några bra tips ? Gillar inte folk ( eller ja...ibland så :D ) , har svårt för blod och sånt, är ingen försäljare .... platsbanken finns kvar men inte är det några roliga jobb där inte. Vill ha cykelavstånd till jobbet , flex och frihet att sköta mig själv. Inser nog kanske att jag är lite bortskämd :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag har bett biblioteket skaffa boken så den kanske blir läst gratis :D"

      - jag borde ha lagt till det som alternativ, att man också kan lyckas med att gå plus minus noll. Det är ju viktigt att vara tydlig, tänker jag.

      Skrattade rakt ut när jag läste att du inte gillar folk. Det är min känsla rätt ofta också, att jag typ skulle vilja sitta i min ensamhet och tex programmera, men de flesta som känner mig tycker inte att det stämmer överens med verkligheten. Vi får se vad det blir, men i samråd med min andliga guru Fru EB så tänker jag att studiepaus ett år eller så inte nödvändigtvis är en dum idé under de kommande åren. Har du något som du skulle vilja studera?

      Radera
  2. Funderar också mycket på om det är värt att söka nytt. Vantrivs inte på jobbet men det har blivit slentrian. Lite småtråkigt men jag vet vad jag ska göra, känner alla och har tid att läsa bloggar och lite annat småprivat på arbetstid. Har varit här i 10 år och det är bara 5 år kvar enligt plan. Det som verkligen hindrar mig är att jag har så bekvämt nära till jobbet, 10 minuter på cykel så vi har bara 1 bil i familjen till maken som har betydligt längre arbetsväg. Så ett arbetsbyte skulle med all sannolikhet betyda ett antal timmars pendlande eller en bil. Inget av det är lockande, gillar mina sovmorgnar och att snabbt komma hem efter jobbet. Och för att berättiga kostnaderna för en till bil så skulle det behövas en stor löneökning. Så jag blir nog kvar här, bara 5 år till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Närhet är ju galet smidigt så kan förstå dig. Om du inte vantrivs så tänker jag att det inte är helt fel att stanna kvar ändå, men om drömjobbet dyker upp så kan det ju kanske vara mer värt de uppoffringar som du då skulle behöva göra?

      Radera
  3. Jag har ett jobb jag trivs jättebra med i perioder och som i perioder tär på mig rejält. Lönen är dålig och jag ser inte hur den skulle kunna bli bättre men det är flex, ofta möjlighet att arbeta hemifrån, härliga kollegor och det ligger mindre än en kvarts promenad bort. Jag tänker att jag absolut ska byta arbete flera gånger framöver men de planerna ligger vilandes till dess att det börjar skava igen (jag är dessutom livrädd för att byta jobb med förändringarna det innebär men allt härligt tror jag inleds med sådant som är läskigt, det är så man utvecklas). Dessutom har jag sparat nästan 3 års studiemedel för att jag ska kunna plugga igen i framtiden. När är inte bestämt men innan chansen går ut åldersmässigt. Herregud så lyxigt att få studiebidrag för att förkovra sig i något ämne, kanske något som leder till ett nytt yrke. Gör det! Jag pluggade tre år när min dotter var 3–4 och det passade så bra med småbarn ihop med studielivets fria tider. Det är bergis inte för sent för dig.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt delvis det som lockar mig med studier, möjligheten att få vara med mina barn framför allt under somrarna. Vi får se hur jag gör, det lär inte vara möjligt redan till hösten ändå eftersom åtminstone en av oss bör jobba för att det ska funka.

      PS. Klokt att ha sparat CSN. Så tänkte inte jag när jag väl satte sprätt på allt utan ekonomiskt behov.

      Radera
  4. När det gäller att "stå ut" ska det inte vara för mycket eller för länge gällande folk.
    Robert B.

    SvaraRadera
  5. Jag tänker så här... vad är det roligaste du vet att göra? Någon fritidssysselsättning eller intresse? Plugga något inom det. Eller för den delen byt jobb till något inom det området, även om det inte är så hög lön som nu.
    Ta ett år och testa nåt (plugga) - då kan du ju ta tjänstledigt.

    Mitt eget mål med sparande (och minskandet av utgifterna) är just att ha en tillräckligt stor del sparat så jag plugga och-/eller kan byta yrke men klara mig på en betydligt lägre lön, jag vet inte exakt vad än men jag gillar naturen och hästar. Så funderar på nåt inom trädgård...eller kanske utbilda inom häst... Kanske starta eget?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som du har bra idéer där, Vera. Hade jag tex haft ett hästintresse hade jag nog gärna skaffat mig en gård och hyrt ut resterande stallplatser. Det kanske är ett vettigt "jobb" för dig? Är själv vansinnigt sugen på att göra något mer av boendet så att det inbringar stålar, kanske vore något för dig med?

      Radera
  6. Tycker absolut inte det är sent att byta inriktning. Jag trivs med mitt jobb (civilingenjör som programmerar) blir 30 i år, men har en del tankar kring att byta inriktning mot vikariat inom matte/fysik undervisning när jag når fire. Ev. Också köra volontärläxhjälp. Många brukar ju tycka att matematik och NO ämnena är svåra, och sen jag fick egna barn så känner jag att jag gärna delar med mig av vad jag kan och hjälpa till att lära och förklara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina tankar liknar mina egna. Ibland (när jag avskyr människor som mest) vill jag också programmera. Slipper man folk lika mycket som jag intalar mig?

      Radera
  7. Är inne på liknande tankar o funderingar. Har precis avslutat en doktorand-utbildning och har en anställning i en verksamhet inom området. Men det har varit ett ångestdrivet projekt. Funderar nu på vad nästa steg är. "Chilla" några år till på nuvarande arbetsplats och sen ägna mig åt välgörenhet eller något lustdrivet projekt. Eller byta nu- med allt vad det innebär, precis som du resonerar om. Och sen lite skuldkänslor på det- för att jag är så priviligerad och kan välja...
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, förstår vad du menar. Det där med många olika valmöjligheter är inte alltid en gåva...

      Radera
  8. Det som är positivt med att ta ett års break för att studera är att det ger en tid att fundera. Jag gör det själv just nu. Har egentligen ett stressigt men stimulerande jobb som jag tagit tjänstledigt från under ett år för studier. För att studera har man laglig rätt till tjänstledighet men man bör inleda dialogen med sin chef i tidigt stadium för de kan skjuta på tjänstledigheten.

    Igår var sista dagen att söka till universitet/högskola, men en del kurser som inte blir fulla tar in personer även efter det datumet...

    Jag har studerat ämnen inom ett område jag tycker är roligt, inte något som kan ge mig jobb. Jag gjorde det för att jag verkligen behövde pausen och få tid att fundera på framtiden vilket min hjärna inte ens orkade göra under tiden jag rusade på i ekorrhjulet. Lever nu på sparpengar och min man tar alla räkningar.

    Jag har ännu inte landat i vad framtiden innebär för min del, men denna paus har varit guld värd för mig. Har du möjlighet och din man med dig tycker jag att studier är en god idé!

    Mvh FBM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att höra att du gör det och att det känns bra! Har bara blivit mer och mer sugen efter att ha hört era tankar. Tack för att du delade med dig!

      Radera
  9. Det är absolut inte för sent för dig att byta jobb/skola. Känner flera som är 35-40+ som just nu pluggar till ett nytt yrke (som inte ens behöver vara välbetalt). En släkting gick en KY utbildning som typ 50+ (och verkar vara nöjd med sitt nya yrkesval). Själv läste jag strökurser under flera år på deltid för att kunna glida in på ett litet nytt område. (Vilket funkade bra). Det såg lite dystert ut för mig under början av Pandemin så då övervägde jag faktiskt att plugga igen, tillslut hittade jag ett nytt jobb så det blev inte nödvändigt.
    Lycka till! Personligen tycker jag det är superkul att plugga så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra om andra som gjort mer radikala val och att det även gick bra med din strategi. Läste du kurser på deltid samtidigt som du arbetade eller hur lade du upp det för att byta bana?

      Radera
    2. Ja jag läste kurser på deltid på distans. Jobbade heltid samtidigt (hade ej barn då). Fast man kan ju gå ner i tid. Har en kompis som läste en Master på distans på halvfart och hon jobbade 50% samtidigt.

      Radera
  10. Jag är några år yngre än dig och tycker det tar emot att plugga mer än 1-2 år till om jag skulle byta bransch helt (har redan studerat 5,5 år på heltid). Klarar man dock att studera heltid samtidigt som man arbetar heltid så är det väl inga problem :p Då tror jag dock det man studerar måste vara riktigt roligt, inte bara "jag provar väl det här, det verkar rätt nice".

    Vet själv inte hur det kommer att bli framöver för min del. Men kan du tänka dig arbeta deltid med det du gör nu (och är det rimligt inom din bransch?)? Då skulle du i sådant fall kunna köra på så och studera lite samtidigt. Om det sedan känns trist fortsatt (trots deltid) kan du ju byta om 1-3 år (beroende på vilken utbildning du väljer).

    Tror sällan det är för sent för att byta bana. Problemet är dock en samtidig strävan efter FIRE/kapital som blir lidande (om du inte klarar 100% arbete och 100% studier samtidigt). Såg att du skrivit att ni bortser ifrån det, då är det inga problem :-)

    Hade jag inte brytt mig om pengar hade jag inte tvekat på att studera något annat.


    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog fullt rimligt att arbeta deltid inom min bransch, men kanske bara 75%. Jag tror inte chefen skulle gå med på mindre och jag skulle inte kunna timvicka mig igenom de kommande 10 åren som många inom vården kan.

      Jag är nog egentligen inte alls sugen på att arbeta heltid och plugga, utan skulle snarare vilja plugga som ett andrum och paus från vardagen. När jag skriver att pengar inte är så centralt så menar jag främst att vi klarar oss på en av våra löner och att jag tack vare ändå rätt så ansenligt kapital kan sluta spara och bara låta det jobba åt mig, därigenom blir inte pengarna lika viktiga. Men det är klart att det mentalt är lite tufft att sluta mata pengamaskinen.

      Tack för att du delade med dig!

      Radera
    2. Kan du inte ta tjänstledigt på deltid och plugga? På så sätt har du kvar jobbet om pluggandet inte visade sig vara det rätta. Vad jobbar du med?

      Radera
    3. Jag vet inte om frågorna var till mig Anonym, men jag låtsas att de var det. :)

      Det är ju också en möjlighet, men jag kan ju också behålla jobbet om jag pluggar heltid. Arbetsgivaren måste låta mig vara tjänstledig för studier och utifrån kollegors tidigare ansökningar vet jag att de knappast kan skjuta upp den tjänstledigheten med motiveringen att jag är så viktig. Jag jobbar som skrivbordsnisse i öppet kontorslandskap, mer än så vill jag inte gå in på så länge jag fortfarande är där. :)

      Radera
    4. Jo var till dig! Haha jag är nog fixerad vid att ha en inkomst samtidigt som studierna därför så insnöad på deltidsstudier.

      Radera
  11. Har kanske missat något med strategin - varför byter man efter har uppnått FIRE? Och inte tex innan - om man byter tidigare till någonting man tycker om så blir det inte samma 'press' att uppnå FIRE...väl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt resonemang i inlägget är huruvida det är värt att lägga energin på att testa nytt jobb innan FIRE eller ej, alternativt om det vore värt det att studera för att göra något annat innan/istället för FIRE trots att det fördröjer tiden tills jag skulle uppnå FIRE.

      Sen misstänker jag att det skulle kunna bli så att jag när jag väl når FIRE ändå får för mig att göra samma sak som jag funderat på tidigare, typ att skaffa en helt annan karriär eller utbildning, men det vet jag ju inte.

      Radera
    2. Ok tack jag hade missförstått det. Bra fråga i så fall! Jag tycker det är tråkig att det verkar rätt vanligt med fire att man står ut med ett jobb att man verkligen inte gillar. Men jag förstår också att det krävs en del att byta

      Radera
  12. Det där kan vara svårt, jag genomgick den resan i höstas vilket slutade med jobbyte. Ungefär fyra år till exit och med ett rätt välbetalt jobb som jag kände att jag var rätt bra på efter ca 8 år på det. Det fanns dock en del som skavde, tidvis riktigt mycket, och min lärdom för egen del var nog att fyra-fem år är för lång tid att "genomlida". Det behövdes mer på plussidan för det. Sen blev jag kvar i branschen i och för sig och gjorde ingen utbildningsinvestering i mig själv eller bytte bana värst radikalt, men förändringen var galet värd det. Det var ett långt velande fram och tillbaka om fördelar och nackdelar men till slut blev den avgörande frågan som jag ställde mig själv: finns det risk att jag kommer att ångra att jag INTE gjorde nåt? Eller kommer jag ångra ATT jag gjorde det? För mig blev det enkelt då - hellre ångra det man gjorde i så fall. Men det är ju individuellt förstås. Men jag har personligen en oro för att långt senare i livet in i FIRE få tankar om huruvida jag uppnådde min fulla yrkesmässiga potential och vred ur något mer än pengar ur min karriär, både för egen del och för mitt eventuella bidrag till min bransch och kollegor. Om jag skulle se det ur ett strikt arbetsgivarperspektiv så förväntar man sig väl ett par år av en nyanställd idag, men med typ några år kvar i arbetslivet är det inte försent att byta jobb. Eller ens karriär tycker jag. Förändringen är såklart krävande, men oftast också givande. Övertygad om att man mår bra av att bli utmanad och lära nytt.

    Följer din blogg sedan helt nyligen förresten och älskar dina tänkvärda inlägg, mycket kloka tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henkster, jag blev otroligt glad över ditt långa inlägg! Först och främst, välkommen hit, jag hoppas du kommer att dela med dig mer i framtiden.

      Jag har funderat otroligt mycket över det du skriver. Det är framför allt en mening som hugger till lite, eftersom den sätter ord på vad som skaver för mig:

      "Men jag har personligen en oro för att långt senare i livet in i FIRE få tankar om huruvida jag uppnådde min fulla yrkesmässiga potential och vred ur något mer än pengar ur min karriär, både för egen del och för mitt eventuella bidrag till min bransch och kollegor."

      Ja, det är ju det där som är problemet. För jag VET att jag kan nå FIRE. Jag kan sluta jobba som lite rikare eller lite fattigare, men jag har total övertygelse om att det kommer att gå. Det är nog inte så vanligt att man har tilltro till sig själv på det sättet. Men jag är rädd att jag kommer känna att jag aldrig riktigt "försökte" nå en tillfredsställande jobbsituation. Jag har turen att ha betyg för att plugga till i princip vad som helst och kapital nog att faktiskt kunna göra det och då känns det på många sätt tråkigt att aldrig riktigt försöka. Sen måste man ju förstås inte skaffa sig en helt ny utbildning utan kan göra som du och byta jobb trots relativt snar exit. Det vore ju ett sundare alternativ och kanske en rimlig början. Så när det kommer till kritan så handlar det kanske bara om att bestämma sig för VAD man ska göra och tillåta sig att göra fel. Det kanske visar sig att det inte finns något tillfredsställande jobb utifrån de egna preferenserna? Men då har man ju åtminstone försökt, som du.

      Radera