torsdag 6 augusti 2020

När konsumtionsklipp gör en korkad

Dagens inlägg är inte särskilt djupt och det ger nog ingen läsare särskilt bra tips. Istället går inlägget ut på att påvisa att jag är ungefär lika korkad vad gäller konsumtion som de skriver i marknadsföringsböcker. 

Tänk er en trist tisdag. Mini och jag är på stan för att gå på biblioteket och umgås. När vi ska ta oss från stadens bibliotek till nästa anhalt går vi förbi en rad butiker, varav den första är KappAhl. Mini föreslår att vi går in på KappAhl, fast det egentligen inte var något jag hade planer på. När vi väl är där noterar jag att de har 70 % rabatt på all rea, inklusive Newbie. För den som också är småbarns(mamma)förälder, inser ni nog att det är lätt att visst intresse väcks. Så var fallet även för mig. Jag plockade på mig några plagg till såväl Mini som kommande syskon, varav en del plagg inte var självklara "Det här måste jag ha" utan snarare "Kanske skulle man köpa det här?". Jag beslutade mig för att fundera lite medan jag strosade runt. Efter att Mini provat lite kläder och lämnat omdöme på de tilltänkta köpen går vi tillbaka ut i butiken varpå jag ser en kvinna bokstavligen tömma butiken på Newbie-plagg. Hon plockade på sig nästan allting, sannolikt för att göra en försäljningsdrive på Facebook inom kort (side-hustle?). Den här kvinnans beteende väckte något inom mig och det hela slutade med att jag köpte allting i min påse trots att Minis klädbehov av finare ljusa kläder bokstavligen är noll. Varför då då? Jo, jag ville ju passa på att göra ett klipp och jag ville fan inte att den giriga kvinnan som hetsshoppade Newbie skulle få varenda plagg i butiken. 

När vi går därifrån dröjer det inte länge innan vi kommer till H&M. Jag har på något vänster lyckats få en check på 50 kr bonus där som snart går ut och jag tänker passa på att köpa något för att bara bli av med den. Efter att ha småletat ett tag efter underbyxor till Mini inser jag att jag inte hittar några. Jag går därför även där till de enorma rea-områdena. Det slutar med att jag hittar ett badplagg för en 50-lapp som jag tänker att jag lika gärna kan köpa för att bli av med bonusen. Väl i kassan (efter att ha väntat i typ hundra år i kö och rätt irriterad mamma) konstaterar kassörskan att jag tyvärr inte får använda min bonus, eftersom man måste handla för minst 51 kr för att få använda 50 kr bonus. Jag trodde hon skämtade, särskilt när hon sedan föreslog att jag skulle ta mig en titt på rean och se om jag inte hittade något annat som minsann inte måste vara dyrt alls i butiken och sen återkomma. Men med den allt längre kön bakom mig var jag tvungen att fatta ett snabbt beslut och beslutade mig istället för att betala min 50-lapp och stressa vidare. Jag kommer alltså inte därifrån med underkläder, utan med badkläder (i augusti!) och utan att använda den där bonus-checken som var själva anledningen att jag gick in i butiken från början. Vid det här laget var vi så sena och jag så irriterad på mig själv att jag inte ens orkade gå in på Lindex som egentligen var den enda butiken jag hade tänkt gå in i för att titta på en specifik filt till min kommande bebis. 

Om jag hade varit något annat än dum i huvudet så hade jag ju gått hem och hållit mig borta från allt vad shopping heter. Gör jag då det? Visst var det kanske avsikten, men istället påminner den där filten mig om sin existens när jag surfar på bloggar och sociala medier. Jag hamnar därför på Lindex hemsida istället för i deras butik. Jag påminns även där om att jag har en bonuscheck som jag tror mig haft länge och som jag inte vet hur länge den håller. Jag tänker att det är lika bra att använda den och filten är faktiskt inte ens dyr. Men precis som tidigare under dagen råkar jag se en massa andra plagg som Mini nog skulle vilja ha. Jag tänker att jag därför lika gärna kan "passa på" att köpa något litet även till Mini. Det slutade med att jag hamnade farligt nära fri frakts-gränsen på 249 kr och jag ser till att hamna ganska exakt där (köper alltså något extra plagg helt i onödan) för att slippa ta mig till butiken och hämta paketet. Väl i kassan använder jag min bonus på 25 kr och hamnar då återigen under fri frakts-gränsen. Vad gör jag då? Accepterar att hämta paketet i butik istället och plockar bort allt jag egentligen inte tänkt köpa? Nej! För så logisk är jag inte, istället letar jag rätt på ett paket strumpor för 25 kr som gör att jag återigen hamnar på fri frakt. Jag frågar Mini om de kommer användas? Svaret blir nej, för det är fel sort. Jag kör på ändå. 

För den som förfäras över mitt beteende kan jag avslöja att jag inte ens slösade en tusenlapp totalt sett under dagen. Jag misstänker därmed att jag jämfört med de andra mammorna i butikerna (och det var bara mammor och mormödrar) ligger lite i lä. Det är inte heller någon katastrof att slösa lite ibland och vi kommer inte hamna hos Kronofogden. Det som dock svider är att jag känner mig så grundlurad. Visst kan man köpa något spontant, men här pratar vi inte om ett eller två plagg och jag hade svurit över Minis mängd kläder typ två dagar tidigare när jag gick igenom allt och sorterade. Mini behöver inga nya kläder. Mini använder typ sina plagg en gång innan de blir för små på grund av ett extremt överflöd av plagg (framför allt på grund av far- och morföräldrar till mitt försvar). Ändå shoppade jag. Totalt onödigt. 

Vad tar jag då med mig av detta? Jag ska inte gå in i butiker utan tydliga mål. Ska jag inte ha något från KappAhl ska jag inte gå in på KappAhl. Regler är rätt hjälpsamma, så det kan vara bra att sätta upp sådana. Jag tittade till exempel inte alls på damkläder, eftersom jag vet att jag har köpstopp av nya kläder i år.  Det var otroligt skönt. Kanske borde jag ha något liknande för barnen i och med att allt finns begagnat? Jag funderar också lite på om jag kan ta med mig mitt miljöengagemang när jag väl går på stan på ett tydligare sätt? Jag behövde inte mer än öppna datorn och se en intressant artikel om överkonsumtion för att äcklas över mina spontanköp. Kanske är det möjligt att släpa med sig de äckelkänslorna in i köpupplevelsen redan innan kortet dras? Jag vet dock inte hur. Jag funderar också på om det vore smart att lämna kundklubbarna. Visst är bonus bättre än ingen bonus och en del butiker tillåter en även att spara kvitton på sådant sätt, vilket är skönt för en slarver som jag. Men alltför ofta råkar jag köpa saker jag inte behöver bara för att nyttja bonusen och då blir det ju inte en sparad 50-lapp, utan istället en slösad 100-lapp om varan kostade 150 kr. Jag skrev i början att ni inte skulle få några tips idag. Om ni ändå vill ha ett, så är det att försöka att inte göra som jag. Miljövidrigt och slösaktigt på samma gång. 


Hur gör du för att inte vara en stereotypisk slösar-Svensson? 

17 kommentarer:

  1. Igenkänning! Jag skulle klassa mig som sparsam, och brukar tänka igenom mina köp väldigt noggrannt, men jo ibland faller jag med i samma fälla som du beskriver ovan, speciellt gällande bonusarna. Jag tröstar mig med att det är svårt att vara immun, vi lever trots allt i det samhälle vi gör. Däremot märker jag för egen del att inköpen minskar när jag håller mig till planen om vad jag faktiskt behöver eller tänkt köpa, och inte gå in i andra butiker än de jag har ärende till (samma som du konstaterar ovan). Veckobudget sporrar mig också till att minska på "onödiga" inköp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både glädjande och tråkigt att jag inte är ensam i sparvärlden med dessa dumheter. Glädjande för att jag känner mig lite mindre ensam och tråkigt för att det så klart påverkar din sparkvot negativt också. Hoppas undvika affärer framöver, det är nog bästa tricket. :)

      Radera
  2. Detta är väl det typiska "spavings". Så himla lätt att åka dit.

    Samtidigt tror jag att det fyller en funktion att då och då trilla dit och reflektera över vad som är vad och vad man värderar. Jag är absolut inte immun mot detta. Senast på fru IGMRs Lykobeställning fräste jag hem en massa reasaker till mig själv. Inga jättepengar men inte nödvändigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade aldrig hört talas om det, även fast jag förstår att det är "meningen" att man ska trilla dit. Min svärmor köper sjalar till 70% rabatt varje gång hon går på rea tex. Hon tycker hon är sparsam och upprepar gång på gång att det är ett fynd, medan vi i familjen oroar oss för dödstädningen och miljön istället. Fördelen med Lyko är annars att man kan gå hem med tvål eller schampoo, vilket tids nog går åt ändå (fast kanske till ett högre pris än på Willys), på KappAhl blir det kanske mindre nödvändiga köp även om det inte är i klassen "automatisk tandkräms-klämmare" direkt.

      Radera
  3. Hög igenkänning på resonmangen här!
    Ett tag kunde man bara använda Lindexbonus i affär eller app men inte på webb. Jag höll på att gå itu vid nåt tillfälle för jag kunde inte kombinera rea, rabattkod och bonus på webben. Slutade nog med att jag bara beställde till barnet, säkert på minst förmånliga sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har varit där jag med, särskilt under studietiden då jag nyttjade 10% rabatt (eller åtminstone försökte) så ofta jag kunde. Jag hoppas varorna är bra iaf när de väl dyker upp. Kanske kan jag skylla på gravidhormoner eller min moderliga sida som bokstavligen känner att jag MÅSTE köpa saker till det efterlängtade barnet, fast i princip allt kan ärvas egentligen?

      Radera
  4. Alltså jag har väl inga bra råd att komma med. Men jag bara älskar inlägg där vi är mänskliga. Inte alltid sådär überperfekta med sparandet jämt.

    Jag var tom på väg att köpa en häst häromveckan för att vara snäll. Herregud liksom... Men, men det känns skönt att jag inte är ensam att fatta "fel" beslut och jag håller med IGMR, ibland behöver man göra tokiga saker för att kunna reflektera över det. Som du själv skriver, det var inga jättesummor och du insåg själv vad du råkat göra. Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, garvar lite åt hästen. Min bästa kompis skulle kunna göra något liknande, behovet av att vara snäll är rätt djupt rotat för vissa.

      Kram tillbaka!

      Radera
  5. Hej! Som många ovan känner jag igen mig och jag rekommenderar starkt att du går ur alla kundklubbar. Jag hade tidigare exakt samma beteende som du, speciellt gällande Lindex, men sedan jag gick ur deras kundklubb för ca fem år sedan så har mina inköp (och upplevda behov av inköp) där minskat drastiskt. Visst, jag kan åka dit på samma grej om jag går in i affären men jag går betydligt mer sällan dit för jag har ingen bonuscheck att lösa in. Men tanke på hur ofta dessa bonuscheckar skickas ut så måste det vara ett enormt effektivt sätt att dra människor till butiken/webbshoppen som sedan spenderar mer än de tänkt. Det går alltid att gå med igen om man ångrar sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså särskilt Lindex för det är sjukt ofta man får bonus tycker jag men bara på 25 kr, vilket är en rätt värdelös summa. Tror inte de kan ha så hög procentsats heller. KappAhl däremot ger ju 5% vilket är rätt mycket egentligen.

      Lustigt att du skriver om att bonuscheckar kan vara ett effektivt sätt att lura in folk i butikerna. Under Corona dök det nämligen upp en 50 kr bonuscheck från ingenstans på KappAhl och jag intalade mig då att det var ett tekniskt fel. Men kanske var det en smart kupp för att få in folk i butikerna? I så fall borde de sluta bråka så mycket om hur och när rabatter används och i kombination med varandra och bara tillåta folk att göra som de vill. Handlar gör vi ju uppenbarligen och de tycks göra vinst även när de säljer saker till 70% rabatt. Tror aldrig vi köpt något till ordinarie pris på Kappahl faktiskt.

      Åter till ämnet, jag ska överväga ditt råd. Det känns jobbigt mentalt för det är lite som med ett kreditkort, om man sköter sig leder det bara till bättre villkor, men om man inte gör det så blir det till det sämre.

      Radera
  6. Till barnet köps det mesta på second hand. Byxor och pyjamasar brukar vara svårt att få tag på begagnat så det beställer jag alltid från samma webbshop eftersom jag vet att storlekarna passar. Underkläder köps på KappAhl eller Lindex och strumpor på Willys. Om det ska köpas något större som inte går att få tag på begagnat brukar jag göra en research på nätet där jag jämför priser med hänsyn till butikspris och cashback på olika sidor. Dessa jämförelser på nätet är så tidskrävande och utmattande att det blir lättare att skjuta upp eventuelka köp så länge det går. Dessa jämförelser gör jag även om jag bara ska handla hygienprodukter elker receptfri medicin :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte exakt hur gammalt ditt barn är, men jag är säker på att hen är äldre än mitt, varpå jag blir väldigt glad över att läsa att det är möjligt. Jag låter nu Mini främst själv välja plagg på Secondhand-butiker och tolererar felköp och ser dem som donation till Stadsmissionen/Röda korset/whatever. Uppenbarligen har jag en del att jobba på utifrån dagens inlägg, men ju längre de gillar/accepterar second hand desto bättre. Jag har själv först i vuxen ålder upptäckt och uppskattat dessa butiker och hoppas kunna fortsätta vara någon slags förebild där.

      PS. Håller med om att jämförelser är jobbiga. Har faktiskt dragit ner rejält på det om vi inte typ pratar cykel eller tv. Det hör ihop med mitt nya behov av att spara energi utöver pengar. :) Kul att det ändå kan ha en avskräckande effekt. :)

      Radera
  7. Vilket härligt, mänskligt inlägg! Love it! Du kanske kompenserar ditt eget köpstopp genom att ösa kläder över Mini, man måste ju få utlopp för köplustan på något sätt!?! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du skriver om tror jag är en stor risk sådär generellt. Nu har jag dock aldrig varit en riktig consumer sucker till mig själv för att jag typ är uppfostrad till att inte bry mig om hur jag ser ut (de läsare som har träffat mig vet vilken luffare jag är;), så jag tror inte det är grejen för oss. Men alltså, baserat på mängden inköp av finkläder skulle man nästan kunna tro det...

      Radera
  8. Hej!
    Återigen ett tankeväckande inlägg!
    Vill gärna återkoppla, för att visa intresse och ge stöd.
    Det är svårt att veta när man får/kan/ska köpa. För visst finns det bra tillfällen, det gäller bara att veta när de dyker upp.
    Lite handlar nog om att känna sig själv; brukar man köpa och ångra bör man vara mer avvaktande. Brukar man ångra att jag avstår köp får man vara mer köpaktiv (låter konstigt i sparsammanhang, men det gäller att veta när!).

    Ett förslag är att alltid ha en lista på vad som behövs tillgänglig (t ex i mobilen). Står det gympakläder till dottern, fleecetröja till sonen och underkläder till en själv, då är det grönt ljus om priset är rätt.

    Att känna sina egna svaga punkter är bra. Själv avstår jag köp oftare än köper för mycket (för snål!). Försöker således köpa när det är ett bra erbjudande. Det är lättare att veta när det är bra pris om man känner marknaden, så man får försöka ha lite koll.

    För övrigt måste jag säga att augusti väl passar utmärkt att köpa badkläder, om du köper inför nästa säsong! Gissa barnens storlekar på kläder brukar inte vara så svårt när de passerat de första tre levnadsåren.

    1. lista på verkliga behov (=vara förutseende)
    2. veta vad man brukar göra för "fel", och kompensera det
    3. ha koll på priser på sånt man behöver

    Jag har också köpt fel/för mycket ångrat och känt äckel/ångest. Detta är mina bästa tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord och tips! Du har rätt i att det är rimligt att fokusera på faktiska behov, men tycker det är rätt svårt att avgöra vad som behövs och vad som är viktigt på riktigt. Ta badkläder till exempel, behövs dubbla eller trippla exemplar? Nu fick vi fint väder och det visade sig att det blev lite bad och då var det skönt att ha ett par, tre ombyten. Det var också något som de flesta tycktes ha, märkte vi. Men egentligen så borde väl behovet vara en uppsättning badplagg?

      Vad gäller just det här inlägget så köpte jag helt klart onödiga saker, vilket ofta blir fallet när jag råkar befinna mig i en butik med rea. Antingen för att Mini tjatar eller för att mamman blir såld. Det där med lista kopierar jag rakt av, lite less på att hålla koll på allt i huvudet.

      Radera
    2. Vad riktiga behov är får man fundera på... Att andra har dubbla eller tredubbla uppsättningar badkläder eller vad det nu gäller tycker jag är irrelevant. Vad behöver NI? Det intressanta med andras val är att man kan reflektera över dem, och tänka över det utifrån sina egna förutsättningar.

      Vi brukar ha minst två uppsättningar badkläder till ungarna, en fin och en reserv, t ex lite fel storlek, men ändock fungerande.
      Hur många par byxor behövs? Hur ofta vill du tvätta? Tvättas alla plagg rutinmässigt efter en dags användning? Det enklaste är alltid att köpa många. Ju färre enheter av ett plagg/vara du har, ju mer genomtänkt och planerande bör du vara.

      Regnkläder och gummistövlar är typexempel. Ett set per barn, eller ett set hemma och ett på dagis/i skolan?

      För övrigt; modigt att klädhandla med barnen. Jag gör det på egen hand, då har jag mindre som distraherar...

      I efterhand: de onödiga köpen var onödiga i egenskap av plagg. Däremot fyller de en funktion i att "förkroppsliga" handlingar du ångrat. Du kommer att komma ihåg det här!

      Ta kort på plaggen och ha i mobilen, skriv varför du ångrar köpet, t ex Har redan flera liknande, ej ömtåliga i färg/material. Då kan du kolla där nästa gång du är och handlar och är osäker på om du ska köpa eller ej.

      Dra nytta av ditt "misstag" genom att inte låta dig själv göra det igen!

      Radera