lördag 6 april 2019

Frihetsmammans etiska (ekonomiska) dilemma

Hej på er och förlåt för att jag hållit mig borta så länge. Jag har börjat skriva inlägg flera gånger, men inte lyckats avsluta dem. Trots att jag knappast är någon Shakespeare brukar det ta flera timmar för mig att få till ett inlägg värt att publicera och jag har inte riktigt haft kraften till att göra något som är publicerbart på sistone. Eftersom några av er till och med mailat mig och undrat vart jag tagit vägen, inser jag att mina små texter ändå har viss betydelse för några personer. Det gläder mig! Tack för att ni hört av er och för att ni fortsatt kika in här ändå. Nu till dagens ämne, här behövs lite input från er. 

För några dagar sedan befann jag mig i ett köpcentrum tillsammans med min unge och man nära stängning. Jag skulle hämta ut kläder från en kedja. Min unge var rätt trött, men hade inte somnat i vagnen som jag trott och därför var jag och hen grinigare än vanligt vid tillfället. Eftersom kedjan fått för sig att erbjuda ytterligare rabatt på reapriset en dag efter att jag gjort beställningen valde jag att beställa hem samma produkter igen och returnera de första på en gång. Jag skäms lite för att vara snål (men det sparade mig typ 80 kr så helt värt det i min mening) och valde därför att låtsas "prova" kläderna innan returen och fick således ställa mig i kö igen. När väl damen i kassan kom ihåg hur det här med retur av e-beställningar gick till så lyckades hon inte ge tillbaka mig pengarna och fick ta hjälp av någon annan som till sist kom fram till att de måste sätta in pengarna på mitt vanliga kort istället. Sagt och gjort trodde jag och skenade iväg till sura barnet. När jag sedan var på väg till nästa affär, som skulle stänga om ganska exakt 3 minuter, tittar jag på kvittot och inser att summan att få tillbaka är högre än den jag ens betalade från första början. Jag frågade då min man vad jag skulle göra. Han sa i princip: "Släpp det och shoppa vidare". Jag gjorde som han sa och rusade in på nästa affär och blixthandlade strumpbyxor.

Eftersom jag har en ganska stark känsla av vad som är rätt och fel tyckte jag dock att det här kändes jobbigt. När jag väl var färdig med mina strumpbyxor hade den felande butiken stängt och det är osannolikt att jag kommer gå tillbaka till den butiken de kommande månaderna, eftersom den ligger rätt långt ifrån vår bostad. Jag kan dock inte låta bli att ha dåligt samvete för detta, eftersom jag vet att jag fått ett par hundra kronor tillbaka som jag aldrig borde ha fått. Samvetet blir dessutom ännu tyngre av att jag är aktieägare i det här bolaget och känner att jag på så vis vinner på att företaget upptäcker sina brister i rutiner. Jag undrar därför vad ni andra hade gjort. Ni är likt jag intresserade och motiverade av att spara pengar, varpå det mest rationella är att resonera som min man och behålla pengarna. Samtidigt gissar jag att fellow FI-ers ofta inte vill leva på andra och vara schyssta medmänniskor.

Vad hade ni gjort?






PS. Jag har nu konstaterat (loggat in på internetbanken) att jag faktiskt fått pengarna på kontot, jag har alltså "tjänat" pengar på att handla. Jag hoppades lite på att jag bara hade missförstått kvittot. Det visade sig bero på att jag fått tillbaka ordinarie pris på reavaror.

11 kommentarer:

  1. Hej, roligt att du är tillbaka här igen! frihetsmamman. Jag har saknat dig.

    Det som hände dig var ju - så som jag ser det - helt butikens ansvar. Du ska absolut inte ha dåligt samvete för det tycker jag. Även jag är en person som har svårt att stå ut med att råka få något som egentligen inte tillhör mig, men i det här fallet är jag benägen att hålla med din man, Frihetsmamman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du saknat mig! Alltid kul att bli påmind om att någon läser det jag skriver och tar sig tid att kommentera dessutom!

      Spännande att du håller med min man. Han är helt chockad över att det här fortfarande är något jag tänker på.

      Radera
  2. Skicka ett email till kundtjänst där du berättar vad som hänt. Det lättar ditt samvete och ger dessutom företaget möjlighet att åtgärda de problem som du upptäckt i denna sorts hantering.
    Företaget kommer antagligen vara tacksamt för informationen, och du kommer antagligen få behålla pengarna som tack för hjälpen att upptäcka bristen i hanteringen och meddela dem. Win-win

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer!

      Radera
    2. Tack för era synpunkter! Låter klokt och som en skönare mellanväg än att springa tillbaka till butiken.

      Radera
  3. Men glöm int eatt återkoppla! Det är ju sjukt intresant vad de kommer att svara! Får mig att minnas när jag som underbetald au pair på grund av stress hos arbetsgivare fick dubbel lön en gång och jag svarade på ryggmärg att jag redan fått månadens kuvert med francs. (det rörde sig om motsvarande 1 500kr). Och hur mamman i familjen (två heltidsarbetande läkare som inte drog sig för att urkräva övertid) ryckte tillbaka det överflödiga kuvertet bums. Inte ens ett "tack" eller "här får du 100F för din ärlighet".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar får mig att tänka på när min arbetsgivare betalade ut för mycket lön en månad, jag fick en hög löneförhöjning. Det hände några andra kollegor också. Jag sa till, det gjorde inte de. De fick behålla några extra månadslöner med hög lön. Jag fick det inte. Tack för ärligheten liksom...

      Radera
  4. Du ska vara stolt över att ditt samvete berättar för dig vad som är rätt och fel! Men i detta fall kan du stilla samvetet med gungorna och karusellerna. Det började ju med att priset sänktes precis efter det att du handlade, tänk på alla som inte gjorde som du, de blev i någon form lurade. Bli lite större aktieägare i stället så blir det bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smart resonemang, Frihetskraft! Jag har i ärlighetens namn inte gjort något alls än mer än att köpa mer kläder från samma kedja (men inte butik) vid ett senare tillfälle. Kanske kompenserar det något? Tack för kommentaren!

      Radera
  5. Du får säga till om vi kan hjälpa till med att peppa upp dig på något vis. Tycker jättemycket om att läsa din blogg.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hanna! Det enda ni kan göra är att kommentera vidare. Motivationen minskar i takt med att kommentarerna och intresset från er sida gör det. Eller med intressanta ämnen som jag kan skriva om. Även om jag ser att många läser bloggen, så är det lätt att tappa motivationen när intresset känns mindre. Sen är det generellt många som inte kommentarer så mycket i den här världen, även hos större bloggare som Enkelboning och Mi30. Tack för att du hör av dig i alla fall!

      Radera