fredag 19 mars 2021

När friheten kommer tidigare än beräknat

Jag har inte sagt upp mig eller vunnit på Lotto, däremot befinner jag mig plötsligt mer än fem år in i min sparresa. Även om jag själv tycker mig vara superduperung, inser jag att jag blivit äldre och att kapitalet ökat i takt med min stigande ålder (och kanske även tack vare nästan orimligt bra börstider). På sistone har jag därför funderat lite på hur jag ska gå vidare utifrån de förutsättningar som jag har nu, vilket är vad det här inlägget ska handla om. 

Det är nästan lite roligt hur oplanerad jag varit gällande när och hur jag ska nå FIRE. Jag vet inte egentligen om jag ens hade satt ett riktigt mål för belopp, utan har istället fokuserat på att spara så mycket som möjligt och att sätta höga delmål. Det här brukar vara en rätt dålig strategi för de flesta, men det har faktiskt fungerat för mig, sannolikt tack vare att jag har varit rätt så naturligt sparsam redan innan jag upptäckte FIRE. Trots det har jag nog mentalt varit inställd på att jag kommer behöva jobba till runt 2030, vilket ändå är rätt länge till. Samtidigt har föräldraledigheten och den växande portföljen fått mig att landa i att det nog ändå är runt tre miljoner jag behöver för att ha möjlighet att dra mitt strå till stacken i det här hushållet finansiellt, men med en man som gillar sitt jobb så är det nog inte så sannolikt att de där pengarna i praktiken kommer behövas alls. Utan att jag reflekterat så mycket över det har jag nu passerat två miljoner, samtidigt som jag bor i ett hus med låg belåning och lever med en man som är god för runt samma belopp som jag själv. Vad det i praktiken betyder är att mitt mål (om ingen stor börskrasch väntar inom kort) bör gå att nå med enkelhet inom fem år, men sannolikt tidigare än så. 

När jag först insåg det här inföll ett glädjerus och jag kände mig också lättad. De pengar som jag har stretat ihop har faktiskt i sig själva blivit så pass starka att den väldigt passiva avkastningen överskrider mina nyinsättningar, vilket gör att jag känner att jag till viss del redan nått mitt mål. Jag skulle kunna gneta på, sluta spara helt och gå i pension vid 50 som rätt så stenrik, jag skulle kunna plugga i fem år till drömyrket (om jag nu visste vad det var) utan att oroa mig för pengar och jag skulle kunna jobba deltid under många år utan att spara en krona och ändå ha en rejäl pension långt innan snittkvinnan med under medellön (vilket alltså är min kategori). Det här har väckt en massa tankar och jag är i full gång med att sortera bland dem, men vad som står klart är att det inom de närmaste åren är centralt att jag och familjen bestämmer oss för hur vi vill leva. På något vis så har vi hamnat i ett läge där vi har alla möjligheter i världen, men om vi till exempel känner en önskan (inte ett behov) av att uppgradera vårt boende kommer det påverka kalkylen och dessutom vore det klokt om jag hade kvar min trygga anställning innan vi slog till på det boendet. Jag har också funderat mycket på om jag ska byta jobb för att se om jag kan hitta det där jobbet som gör att jag inte längre ser behovet av FIRE eller om jag till och med ska skola om mig i jakten på yrket som gör mig hel (dela gärna med dig i kommentarsfältet om du har ett sådant). 

Som ni hör finns det många frågetecken, men det som jag tycker är så spännande är att även jag blivit ett exempel på att det går snabbare än man tror att nå frihet. När jag skriver de sista raderna på det här inlägget (i vanlig ordning kräver mina barn att skrivandet blir lika sammanhängande som köttfärs ungefär) har jag precis tagit en paus från att rensa ett förråd. Pausen beror på att jag blev helt överväldigad av uppgiften när jag insåg just hur kaotiskt förrådet var. På sätt och vis tror jag att det förklarar varför jag inte hade klarat av att sätta ett tydligt mål för när och hur jag ska nå FIRE. Om jag hade suttit där för drygt fem års sedan med ett litet barn och sagt till mig själv att jag behöver samla ihop tre miljoner kronor för att kunna vara mer med hen när hen växer upp, så hade jag nog börjat gråta och tröstat mig med en fin body eller två från Polarn och Pyret istället. Nu sitter jag här en solig vårdag, njuter av hembakat fikabröd som min man slängt ihop en vardagskväll efter jobbet och lyssnar på en väldigt söt bebis som jollrar bredvid mig. Och trots det, trots att jag inte slitit för brödfödan idag (om man inte räknar det trista rensandet) så kommer jag med största sannolikhet nå FIRE under de närmaste åren. Jag vet att många tycker att jag har ett för litet kapital för att klara mig, särskilt med tanke på mina två barn, men det är åtminstone tillräckligt för att ge mig sinnesro.  Sinnesro att våga lämna min man om jag skulle vilja (vilket jag absolut inte vill), sinnesro att kunna bli sjukskriven, arbetslös eller faktiskt dö utan att oroa mig för min familj. Pengar ger frihet. Det är inget snack om den saken. Det är kanske inte alltid vi uppskattar att ha den friheten (eftersom det är skönt att ha något att skylla på för att stanna kvar i en dålig relation eller  på en giftig arbetsplats), men inte desto mindre är det en frihet att ha möjligheter. Därför känner jag mig för stunden närmast nykär i livet, även fast jag och min man kommer behöva lägga ner ett gediget arbete framöver på att bestämma oss för hur vi faktiskt vill leva framöver. Jag tror det blir bra. Och om det inte blir bra, blir det ändå lättare med ett par miljoner på kontot än utan. 


Hur långt in i friheten har du kommit? 

Dela gärna med dig om hur det känns att ha kommit så långt på resan som du har, eller dela med dig om vad som helst. Ni, mina kära läsare, är nämligen otroliga på att sprida såväl kunskap som inspiration till både mig och varandra. Tack för det. 

23 kommentarer:

  1. Tänkvärt inlägg!

    Jag kommer aldrig att kunna använda din rubrik i ett blogginlägg då jag TIDIGAST kan bli fri 2025 då jag blir 55 år och min tjänstepension då kan komplettera uttag från min portfölj. Utan tjänstepension blir det helt enkelt för lite pengar.

    Började som du för 5 år sedan (men var då redan 45 år gammal) och nådde 2 MSEK nu i mars och behöver ha en portfölj på ca 3,5 MSEK år 2025 för att våga gå i pension. Har jag inte de pengarna då får jag a) jobba ett tag till eller b) pruta lite på konsumtionsutrymmet. 3,5 MSEK blir tufft men genomförbart om jag får ha jobbet kvar och hälsan i behåll. Samt inte för mycket motvind på börsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om man ska vara lite positiv så är du ju mer än halvvägs där, vilket är rätt imponerande. Det skulle inte förvåna mig om du når de 3,5 miljonerna tidigare än du tror ändå för den här livsstilen har en förmåga att optimeras ytterligare ju längre in på resan man kommer. Ibland slår det mig, just hur mycket som är busenkelt nu med inte förut. Gick precis ut med soporna (i en mjölförpackning) och slogs igen över hur otänkbart det hade varit för fem år sedan. En del saker som jag gör med enkelhet nu skulle jag aldrig ens ha tänkt på eller övervägt för fem år sedan. Jag gissar att fler sådana uppenbarelser kommer att dyka upp längs vägen och möjliggöra ytterligare sparande och kanske framför allt ett lägre FIRE number. :)

      Radera
  2. Trevligt inlägg med bra inblick i många områden i livet.

    Om tänker rent ekonomiskt baserat på vad vi spenderar och är nöjda med i nuläget är vi endast 7.4 % fria så rätt långt kvar tills friheten. Friheten är dock blandad då jag har intresse att odla och därmed få ytterliggare kontroll på vad jag äter och får i min kropp men även det kommer minska kostnaderna en del matkostnader står för en stor del av utgifterna i dagsläget. Sedan har jag andra drömmar också som att utbilda mig vidare inom ett yrke där man inte riktigt blir färdig efter 5 år utan hela tiden behöver utvecklas och läras sig mer (branschen är främst egenföretagare) där jag själv inte nödvändigtvis får tillräckligt med jobb alternativt rätt bra betalt. (inom medicin, tycker om att hjälpa andra) Eventuellt geoarbitrage där vi flyttar till hemlandet för min fru där det är rätt billigt att leva dock behöver jag kapitalet färdigt tills dess eller att vi klarar av försörjning där borta men tills barnen är vuxna 18+? är det nog inte läge att flytta. Har ju redan valt att gå ner i tid för att få mer tid till barnen nu när de är små den tiden går inte riktigt att få tillbaka utvecklingen går fort sedan vill de eventuellt inte umgås lika mycket längre ungdomsåren osv.

    När min fru har jobb kommer det mesta gå mycket fortare.

    Har dessutom börjat lätta mer på sparande då varje extra sparad krona inte riktigt får en så enorm effekt i livskvalite. Går inte riktigt att byta upp upplevelser eller olika matinköp (dyrare ibland med matvaror av kvalite eller lyxigare mat). Livspusslet tar också mycket energi med barn och fru gäller att hitta en balansgång där alla kan vara lyckliga utan att något går till extrem nivå om jag säger så.

    Lätt att dras med i att spara så mycket som möjligt för att sedan bli fri men man får ej glömma bort resan dit och den ska också vara bekväm och rolig samt fylld av intressanta delar behöver visserligen inte kosta så mycket men likväl behövs det för att tillvaron få en extra touch.

    Mvh Anonym-m

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lätt att dras med i att spara så mycket som möjligt för att sedan bli fri men man får ej glömma bort resan dit och den ska också vara bekväm och rolig samt fylld av intressanta delar behöver visserligen inte kosta så mycket men likväl behövs det för att tillvaron få en extra touch."

      Mycket bra skrivet! Jag kämpar ständigt med detta, speciellt som jag har en lite dyrare hobby, fast den hobbyn är meningen med livet för mig... ;-)

      Radera
    2. "Friheten är dock blandad då jag har intresse att odla och därmed få ytterligare kontroll på vad jag äter och får i min kropp men även det kommer minska kostnaderna en del matkostnader står för en stor del av utgifterna i dagsläget."

      - det här tror jag är centralt. Nu är jag ju hemma och kan redan se att en del utgifter minskar, däribland maten och då är det ändå inte så att jag går i butiker fram och tillbaka och jagar extrapriser som man kan göra när det inte är Covid. Precis som du tror jag att det ligger mycket potential i tex odla och göra mycket själv, bara tiden finns. Det här är faktiskt något jag själv funderat mycket på och skrivit om i ett inlägg som inte ännu är klart.

      Precis som Fri2032 skriver så tror jag också att det är lätt hänt att man tar det hela lite långt och att det är viktigt att hitta lagom läge. Håller självklart också med dig om att man ska passa på att ta tillvara på tiden med barnen när man kan. De är ju så viktiga.

      Radera
  3. Bra inlägg! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, och förstår dina funderingar. Kul också att du nämner summan 3 miljoner, det är den summan som är mitt mål också (egentligen är "min" summa 4,5 miljoner, men eftersom jag är lite äldre och haft många år med tjänstepension så kommer jag få en sudd den vägen också. Därför bör runt 3 miljoner kunna borga för FIRE).

    GRATTIS till dig som med lätthet i bröstet kan njuta av livet utan ångest över pengar och ekonomi!

    Ha en fin helg!

    Mvh Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det känns bra. Och roligt att vi är i tankarna om samma belopp ungefär. Vi får se om jag ändrar mig och vill ha mer pengar när jag väl är där sedan. :)

      Radera
  4. Sjukt spännande rubrik! Intressanta tankegångar också, ibland tror jag att vi sparar ihop alldeles för mycket pengar (dvs jobbar för länge). Eller gör tankefel, som jag gjorde häromdagen när jag räknade ut att jag kunde klara mig 6,5 år utan lön och helt glömde att jag ju inte tar ut pengarna från aktiedepån rakt av, utan kanske årsvis och då får de resterande pengarna chans att växa ännu mer (så jag kanske i slutändan klarar mig 8 år på dem).

    Du har nu det bästa framför dig. Att avsätta tid och verkligen klura ut vad du och de dina vill göra. Hur ni vill bo i framtiden, vad som egentligen är viktigt och vad som inte är det. Se till att verkligen ta den tiden och njut av funderingarna. <3

    Jag har kommit så långt att jag skulle kunna gå ned till 60 % arbetstid fram till pensionering om mer än 25-30 år (oklart hur gammal man måste vara för pension då). Då tänker jag 4 %-regeln på de pengar jag har dvs kapitalet är kvar.

    Räknar jag att jag ska kunna leva som jag gör nu, men inte jobba alls, så har jag kommit 25 % på vägen enligt 4 %-regeln och knappt halvvägs om jag tänker att jag ska sluta jobba om sex år och sen leva på (en del av) pengarna till pensionering (och resten av pengarna som guldkant ihop med garantipension).

    Kändes väldigt bra att skriva det rakt ut. :-D Trevlig helg! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Extra roligt att rubriken talade till dig, eftersom jag själv kom på att den var lite skum till ett inlägg som delvis handlar om att jag ju faktiskt aldrig riktigt räknat på NÄR jag skulle bli fri.

      Det kan vara så att det som kommer nu är roligt, men samtidigt otroligt läskigt. Jag tycker det är lite svårt att välja mellan alla olika alternativ faktiskt. Egentligen tror jag mitt velande påminner lite om dina funderingar gällande bostadsort, deltidsarbete och liknande, så sannolikt förstår du ganska så precis vad jag genomgår. Vi får se vart det tar vägen. Jag hoppas din helg varit magisk, trots att det blåst en del hos er, vad jag förstår. Kram

      Radera
  5. Jag och min man är nu väldigt nära 6 MSEK. Jag planerar att exekvera FIRE nästa sommar vid en ålder av 45 år. Min man kommer att fortsätta jobba för att han trivs på sitt jobb och tycker att det är kul. Är själv en introvert person med väldigt begränsad energi efter att ha varit in och vänt i den berömda väggen för ett antal år sedan, så kan knappt vänta.
    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad roligt, grattis! Du får berätta sen hur du trivs.

      Radera
  6. Hej,

    Detta är en av de anledningar jag uppskattar din blogg. Den handlar lite mer om livet, än direkt aktieanalys. Lite filosofiskt :)

    Nu med stora barn, ändras livet lite grand, tycker tempot har sänkts, färre saker att passa tex barnens aktiviteter. Det som jag reflekterat över är att jag skulle aldrig bara kunna vara hemma. Vill ha något som skapar en vardag, någon typ av verksamhet/jobb. Fast skulle vilja byta ut ett kontorsjobb mot något annat, styrelseuppdrag/halvtidsjobb.

    Å andra sidan trivs jag bra på mitt nuvarande arbete, mer intresserad av lämna vid typ 60, behöver också de åren för fram till 60 för att skapa kapitalet. Men det är trevligt att ha ett alternativ när cheferna börjar prata rationalisering....

    Nu när deklarationen kom, insåg jag att har 100 000 kr mindre i årsinkomst, sparar mer, lever lugnare, mår bättre. Skillnaden beror på beredskaps-pengar, men ungefär samma bas-månadslön. Men hög inkomst är inte allt...

    Man skapa sin egen värld, titta på andra och ta med sig det man tycker om, lev sitt eget liv.

    Pandan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur för er att ni slipper mina aktieanalyser, de skulle definitivt inte göra er rika. :D

      Jag tycker det är särskilt intressant att läsa om hur ni med stora barn resonerar. Det är faktiskt en av mina största rädslor, att jag ska vilja jobba igen när barnen väl är större och inte har samma behov av sin mamma. Det är lite av anledningen att jag ibland funderar om det vore bättre att plugga under några år så att jag har något roligare att falla tillbaka på sedan.

      Jag blir typ chockad över min låga inkomst varje gång jag får min deklaration, men det är nog mer statiskt för mig som alltid tycks vabba bort eller vara föräldraledig så att den sjunker mer än jag tänkt mig. Kul att höra att du sparar mer trots din lägre inkomst, det är roligt att det fungerar åt det hållet också.

      Tack för att du delade med dig, Pandan!

      Radera
  7. Intressant att du inte satt upp specifika mål. Tror det är vissa personlighetstyper som klarar detta. Jag har inte heller ett specifikt mål, vi är nog samma typ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara. Det har fungerat iaf. :)

      Radera
  8. Jag är Ekonomiskt fri. Mentalt ofri.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, bättre än inte fri någonstans kanske?

      Radera
  9. Har kommit ungefär 14% till att "dra mitt strå till stacken" men våra utgifter i dagsläget. Jag började spara på börsen 2016 och blev pappa 2017 och sedan nu 2020 igen. Så har blivit 2.5års föräldraledighet också. Men nu lär det nog ta mer fart när jag börjar jobba igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går fortare när snöbollen väl kommit upp i storlek. Nu känns det som att vad jag stoppar in spelar mindre roll, även fast så naturligtvis inte är fallet. Om några år kommer ni säkert också vara där. Att nå 50% av målet är faktiskt riktigt häftigt. Lycka till!

      Radera
  10. Min frihetssiffra är satt till 6 mille, så iom att jag nådde 2 miljoner nu i mars så är jag 1/3 på vägen. Men gudarna vet att 6 miljoner är en relativt fat FIRE, så jag är säkert mer än en tredjedel på vägen.

    Just 2020 med sin tokiga börsutveckling har ju fått en att uppleva att tiden och kapitalet gått otroligt fort, det får jag hålla med om. Men vi ska inte förringa det arbete vi lagt ned för att nå dit. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg för att även uppskatta resultatet i slutändan :)

    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med mina mått mätt är 6 miljoner rätt fat FI iaf. Jag känner nästan att jag inte skulle veta vad jag skulle göra av med 20000 i månaden på, åtminstone inte så länge jag lever tillsammans med någon. Kanske köpa ett roligare hus? Ju längre jag kommer i den här resan, desto mer känns det som att jag glömmer bort hur man gör av med pengar.

      Men visst är det en bedrift ändå, jag har sparat mer än en halv miljon på 4 år trots små barn, deltidsarbete och relativt låg lön. Det är ju inte alla som gör det ens med högre löner eller utan barn. Så det är ju inte helt fy skam.

      Radera
  11. Vi har väl kommit ungefär halvvägs skulle jag säga. Det har varit ovanligt volatilt senaste året, och det har skakat om prognoserna en hel del. Hoppas dock på att det stabiliserar sig framgent.

    Har oavsett vilket satt 50 år som absolut sista året jag jobbar om man nu får ha hälsan i behåll. Först vill vi komma upp i en vettig avkastning, sen ska lånen amorteras ner och först därefter känns det bekvämt att kasta in handduken. Mitt jobb går inte på något bra sätt att jobba deltid i längden, det är allt eller inget. Min fru jobbar inom vården, och har tänkt jobba timmar lite då och då, vilket blir en bra extrainkomst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med lån är något jag funderat mycket på. Vi är lite osäkra på hur vi ska resonera kring bolånet, men det visar sig. Oavsett är det stort att ha nått halvvägs, grattis till er!

      Radera