Vara ledig ett tag nu eller för alltid sen?

Jag har alltså äntligen fått min lilla bebis och Mini har blivit storasyskon. Omtumlande, smärtsamt och slitsamt, men på det stora hela har allt gått bra och vi är överlyckliga. Jag kände till min stora överraskning direkt att jag vill ha flera barn, vilket jag innan varit helt 100% säker på att jag inte vill. Vi får se om det ändrar sig längre fram, annars kanske FIRE skjuts upp med ytterligare några år. Amningen är för den intresserade ungefär lika jobbig som jag kom ihåg förresten. När jag skrev om bebisekonomi lyftes önskemålet att jag skulle författa ett inlägg om hur vi resonerat kring föräldraledigheten och hur den påverkar FIRE-datumet. Det här inlägget ska därför beröra det området, men kan så klart även till viss del tillämpas på andra typer av tjänstledigheter.

Min allra första tanke var att vara hemma ungefär ett år på heltid och sedan låta min man vara hemma år två på kanske 60-80% medan jag jobbade den tiden han var hemma. Plutten skulle i så fall börja förskola med knappa två år. Den planen ligger i grunden kvar, men ligger kanske inte lika fast just nu vad gäller uppdelningen till följd av Corona. Det beror på att det börjar bli tydligt för oss att det första året troligen kommer få spenderas i total isolering och det inte riktigt var så jag hade föreställt min föräldraledighet. De resor vi hade pratat om att göra under tiden och som jag längtat väldigt mycket efter ligger till exempel definitivt på is. Jag börjar därför fundera allt mer på om jag ska börja jobba tidigare och sedan gå på föräldraledighet igen 2022, eller om jag kommer ta en större del av föräldraledigheten än planerat. Det centrala för oss har dock varit att barnen totalt sett skulle få mer tid med oss föräldrar och det får de ju oavsett. 

Vad är det då som krävs rent praktiskt för att vara hemma så länge som två år? För den som inte vet det så är den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skyddad under barnets första levnadsår, vilket innebär att man då kan vara hemma utan föräldrapenninguttag. Därefter krävs uttag av föräldrapenning om inte SGI ska sänkas till 0. Man kan, vad jag förstår, dock vara hemma utan att ta ut föräldrapenning, eftersom man har ett längre skydd av sin föräldrapenning. Jag har dock inte tänkt den vägen själv, utan fokuserar på att ta ut så lite föräldrapenning som möjligt under bebisens första år. Hittills har vi ändå tagit ut en del föräldrapenning (runt en dag i veckan), inte för att vi måste, utan för att det känts bra att ha en viss inkomst löpande som täcker mina fasta utgifter, men tanken har varit att minska detta uttag inom kort. För att vara hemma ett helt år sedan efter ettårsdagen så kommer vi behöva ta ut runt 250 dagar, vilket är ganska mycket. Efter att Plutten börjar förskolan vill vi ha en del dagar kvar, särskilt för att kunna jobba deltid vid behov längre fram och ändå skydda SGI. 

Som ni märker är det ganska lite som är hugget i sten vad gäller den här föräldraledigheten, men en sak som kändes väldigt självklart redan innan jag blev gravid var att vi skulle vara hemma länge med barnen den här gången. Alla som känner till mina framtidsplaner inser att det är en viss uppoffring att sluta spara, eller åtminstone begränsa det rejält jämfört med vårt normalläge. Och det känns faktiskt väldigt jobbigt. Särskilt de dagar börsen faller och allt jag vill göra är att pumpa in pengar på den. Den köpglädje som jag känner när jag köper aktier (tyvärr en anledning till att jag sannolikt aldrig kommer sluta med aktier trots mina inlägg om det) slår känslan av en ny klänning eller skor alla dagar i veckan. Med det sagt försöker jag dock påminna mig själv om anledningen till att jag började med sparandet från början, nämligen att umgås med min familj och då framför allt mina barn. Om jag nu som tvåbarnsmamma skulle prioritera en snabb retur till jobbet för att spara pengar och kunna nå permanent frihet så snabbt som möjligt skulle det kännas som att jag sålt min själ till djävulen eller åtminstone rätt rejält tappat bort syftet med mitt sparande. 

En positiv aspekt i allt detta mörker (hehe) är dock att vi kan fortsätta spara även under de mer knappa förhållanden vi lever under nu. Vi har budgeterat för ett totalt sparande om 11 000 kr (givet 0 kr i FP-uttag), vilket är betydligt mindre än hälften av vårt ordinarie sparande. För att vi ska klara det krävs dock att vi följer budgeten (som är uppdelad i boende, sparande och allt annat) och inte lever alltför extravagant. För min del känns det bara roligt, eftersom jag då har en riktig ursäkt att neka utemat och tvinga familjen att äta mammas hemgjorda fika och matbröd, men min man kanske inte är riktigt lika exalterad. I och med att jag nu kommer vara hemma kommer maten vara förberedd så han har inte så många vettiga anledningar till att beklaga sig över detta. Jag ser även framför mig att jag kommer ta tillfället i akt att skaffa mig billiga nöjen som picknick utomhus, parkhäng och biblioteksmys, samt baka en massa gott. Det är nämligen en av mina drömmar, att tillsammans med barnen verkligen hitta billiga aktiviteter som känns riktigt roliga och inte inkluderar ett köpcentrum eller lekland. 

För att svara på min egen fråga känns det självklart att prioritera att vara ledig ett tag (extra) nu istället för att minimera ledigheten och hårdspara extra under perioden. Det beror så klart till stor del på min familjesituation, barnen är ju små nu och inte om 15 år, men i ärlighetens namn är det här något jag kommit fram till att jag skulle kunna göra igen. Jag har till exempel funderat mer och mer på att plugga saker som intresserar mig och jag skulle absolut kunna tänka mig att ta tjänstledigt ett år utan inkomst och bara låta portföljen arbeta utan nyinsättningar. Fördelen med det är att tiden får arbeta för mig medan jag tillåter tiden mot FIRE att bli mer uthärdlig, men det är fullt möjligt att jag hade resonerat annorlunda om jag hade mindre än en miljon kronor kvar till FIRE. Som det ser ut nu så är det runt 10 år kvar, vilket gör att jag känner att det är dumt att vara för fokuserad på målet och istället ett ökande behov av att njuta av resan. 

Hur resonerar du gällande att ge dig själv tid här och nu eller sen? 

Mina ekonomiska svagheter

I mitt förra inlägg skrev jag felaktigt att min man aldrig köpt blöjor, vilket irriterade honom när han läste inlägget. (Han har nu alltså bevisat för mig att han faktiskt har gjort det vid något tillfälle och jag tar därför tillbaka det påståendet) Han hade som det visade sig helt glömt min blogg tills jag länkade till mitt pizzadegrecept och kom då på att det skulle kunna vara lite skoj att läsa vad jag skriver om numera. Han krävde efter blöj-upptäckten lite buttert att jag slutar skriva om honom i bloggen, vilket jag tålmodigt men bestämt sade nej till eftersom inläggen om oss/honom är de mest lästa. Han kontrade då med att han i så fall kommer starta en egen blogg som heter Frihetspappan där han listar alla mina ekonomiska svagheter. Nu fick hans hot tyvärr inte riktigt den effekt han ville, eftersom jag insåg att det är en jättebra idé att fundera på vad jag har för svagheter och summera dem för er. Det här inlägget ska således handla om de ekonomiska misstagen jag gör på regelbunden basis.

1) Jag är dålig på att ta tillvara på ätbart. Det här kompenseras delvis av att min man är desto bättre på att göra svinnsmarta maträtter, men inte desto mindre så stör jag mig sjukt mycket på att jag till exempel kan köpa en stek på extrapris och sen glömma den i frysen i två år och sen inte våga äta den. Övriga misstag inkluderar odling och förruttnelse, köp av köttfärs utan att orka frysa in den på en gång, bärplockning utan att orka rensa och äppelplock utan att ha plats, material eller tid att göra mos. Som tur är så är vi inte så kinkiga med datum så vi räddar oss själva en del genom att vi vågar äta utgången fetaost och yoghurt, men det känns ändå korkat att köpa saker billigt och sen kämpa för att äta upp något utgånget. 

2) Dålig ordning i köket. Hur kan det här leda till ekonomisk oreda? Jo, vi har både tappat bort utrustning som muffinsplåten och ett antal livsmedel som leder till onödiga nyinköp. Till exempel handlade jag kalvfond på lilla Coop till ordinarie högt pris för att upptäcka ett par veckor senare att vi hade det i något skåp. Vi har allmänt dålig ordning bland många produkter och utrustning sedan vi flyttade hit och det är inte helt ovanligt att jag inte ens orkar leta efter gurkmeja innan jag åker till affären utan istället köper ny. När jag nyligen letade efter en krydda jag var helt säker på att vi hade (men som vi visst inte hade, ooups) hittade jag tre påsar oöppnad kanel och tre öppnade påsar curry. Inte helt smart för vare sig psyket eller ekonomin. 

3) Dålig ordning generellt. Okej, när jag skriver det här så inser jag att ovanstående problematik inte bara finns i köket. Jag har även vissa problem med oreda i barngarderoben, medicinskåpet och förråden. Ibland kan det ha positiva effekter, som till exempel när vi hittade tre bortglömda liter handsprit i förrådet under brinnande Corona-pandemi, men oftast är det rätt jobbigt att inte hitta febertermometern när ens bebis är varm och 1177 undrar hur hög feber barnet har eller liknande. Jag har också hittat kontanter som är för gamla för att lämna in utan onödigt hög avgift till riksbanken. Den senaste irriterande situationen var att jag trots idogt letande inte hittade Minis gamla bebisoverall i storlek 50/56 så jag fick köpa en ny(gammal) till Plutten. 

4) Jag är konflikträdd när det kommer till förhandling. Det blir regelbundet påtagligt för mig att jag kan vara grymt duktig på små ekonomiska beslut, men desto sämre på de större som ofta innefattar förhandling. Jag cyklar till exempel till jobbet och undviker privat parkeringsavgifter till en nivå som nästan är sjuklig, men vill helst inte strida för min lön när lönesnacket kommer. Jag är också dålig på att byta avtal som jag uppfattar som komplicerade, till exempel att mobilleverantör och försäkringar även fast det förbättrats något med åren. Jag är till exempel väldigt nöjd med Vimla och försöker numera (sedan i år iofs så vi får se om det håller i sig) byta elleverantör en gång om året. 

5) Jag tar för dålig hand om mina saker. Sent omsider har jag börjat läsa The Art of Frugal Hedonism och ett av tipsen där är att vara materialistisk och ta hand om sina grejer. Jag borde egentligen skriva mer om detta, men sådär lite generellt så skjuter jag upp lagningar av kläder som går sönder, tumlar allt för ofta kläder trots att det sliter på dem och är totalt kass på att hålla dator och mobil välstädade. Lappandet och lagandet är nog det som stör mig mest, eftersom jag avskyr klädindustrin och känner att det är vansinnigt onödigt att kasta plagg, även trasiga och om än till "återvinning". 

När jag skriver om det här inser jag att mina största svagheter är saker som min man egentligen är hyfsat bra på. Det är bara det att han inte lagar mina kläder, sköter större delen av matlagningen (och köksarbetet) och pallar ta hand om mina prylar. Spännande fenomen egentligen, eftersom vi varit tillsammans typ hela våra vuxna liv och jag därför inte kan låta bli att undra om han blivit bra på det för att jag är dålig på det eller om jag blivit dålig på det för att han är bra på det och ordnar upp saker åt mig relativt ofta. 

Vad har du för ekonomiska svagheter just nu? Dela gärna med dig i kommentarsfältet. 

Bebisekonomi - måste det vara så dyrt?

Med första barnet är ju så klart allt rätt omtumlande, typ känslomässigt och så, men jag måste säga att pengar för mig var en rätt stor del i vad som kändes jobbigt när jag skulle få mitt första barn. Titt som tätt läser man att barn kostar en miljon per styck och det är rätt skrämmande för någon med löjligt låga inkomster och som inte direkt planerat i fem år innan den skaffade barn. För den som är sugen att läsa mer om hur psykotisk jag var i samband med den graviditeten rekommenderar jag ett av mina allra första inlägg. Oavsett om en unge kostar en miljon eller ej så blir det så klart en del kostnader i samband med ett barn och en graviditet. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om hur man kan undvika de allra största smällarna. 

1) Som gravid har jag upplevt det som att konsumtion faktiskt är en viktig del i att knyta an till barnet i magen. Det låter lite märkligt, men jag är ingen naturbegåvning på att vara gravid och har båda gångerna mått rätt så dåligt, vilket jag gissar gör det ännu viktigare att knyta an till det lilla livet innan det kommer ut. Den här gången har jag inte behövt köpa nästan någonting rent objektivt, men har ändå gjort det till viss del och jag gissar utifrån min mammagrupp att det är ett ganska typiskt beteende för många. Jag har också betydligt bättre ekonomi denna gång och har rent objektivt råd att köpa saker till bebisen i magen. Nu ska ju inte det här inlägget handla om hur man bäst slösar pengar så därför tänkte jag komma med ett tips som jag absolut inte själv kände till med ettan, nämligen att det finns sjukt mycket gulligt begagnat. Den här gången har jag därför tillåtit mig själv att köpa en del onödiga plagg, men det har nästan uteslutande skett på typ Myrorna, Stadsmissionen och Röda korsets second hand-butiker. För någon vecka sedan shoppade jag och Mini loss till dem båda och jag fick nästan ångest när jag kom fram till kassan. Väl där upptäckte jag dock att kalaset slutade på 333 kr, varav en del pengar var leksaker som Mini skulle betala för själv för sina pengar. Det är inte så jobbigt att släpa hem 10 nya plagg, 10 böcker och 5 leksaker när det totalt kostar 333 kr. Så köp om du känner att du vill, men våga upptäcka second hand. Särskilt givande i storlek 50-68 innan barnen börjar använda kläderna i någon större utsträckning och kladda ner dem med mat. 

2) Kämpa med amningen. Nu är det inte alla som ens tycker amning är jobbigt, men jag vet att jag gjorde det sist och av vad jag förstår i min mammagrupp nu när folk börjar få barn så verkar folk ge upp sjukt lättvindigt. Det är ju så klart framför allt tråkigt av hälsoskäl för alla inblandade, men även ekonomiskt. Utan att vara jätteinsatt, har jag läst att ersättning går på runt 500 kr per månad och de pengarna  kan man definitivt ha roligare för (tex köpa en investor-aktie i månaden). Här känner jag att det blir ganska tydligt att många ger upp saker alldeles för fort, särskilt med tanke på att många uppger att de verkligen vill amma. Men det är ju ett fenomen som är tydligt när det kommer till många andra saker också, typ sparande och träning. Jag har läst om personer som givit upp dag tre eftersom barnet inte får någon mjölk, trots att det verkligen inte är alla vars mjölk runnit till då. Det är alltså inte ens något fel (än), men nya mammor blir lätt så uppjagade att de tar allt som ett tecken på att sluta. Min gissning är att det vore en bra förberedelse inför förlossningen att amning kräver arbete och inte är så lätt. På så vis kanske man kan ta sig igenom såväl smärta som babyblues och sömnlöshet utan att ge upp amningen. Det tar jag åtminstone med mig denna gång. Att amning gör ont och att det inte bara fungerar av sig själv. Det återstår att se om jag lyckas felfritt denna gång, men om inte så kommer jag definitivt ta hjälp och kämpa för att få det att faktiskt fungera. 

3) Våga testa flergångsprodukter. Det här är något som är väldigt nytt för mig, men som med mitt ökade miljöengagemang känns allt mer relevant. Med mitt första barn gjorde jag till exempel av med sjuka mängder amningsinlägg och de finns ju även som tvättbara så jag har beställt några sådana från ImseVimse för att testa. Jag har även beställt tvättlappar på tips från andra i min mammagrupp och måste säga att de känns väldigt mjuka och bra jämfört med typ våtservetter eller engångs-tvättlappar. Här tar det nog ett år eller så innan jag får igen kostnaden, men jag tänker att jag kommer ha nytta av tvättlapparna även efter blöjtiden så det gör inte så mycket. Vill du vara riktigt ekonomisk ska det tydligen gå bra med att riva t-shirtar istället. Jag har inga som jag vill avvara så jag har därför köpt nya från några olika märken att testa. 

4) Våga vara utan "nödvändigheter". Det finns långa listor på allt som man bör ha som förälder, men mycket klarar man sig faktiskt utan. Jag tänker därför att man våga testa att klara sig utan alltifrån Isofix-bas till spjälsäng och amningskudde och sedan se lite vad man faktiskt behöver. Personligen minns jag att det jag verkligen var tacksam för att jag hade när jag fick första barnet var sånt kopplat till blöjbyte, för det är inte så kul att springa i affärer efter inotyol och blöjor när man är nyförlöst. Har man en insatt partner går det ju så klart att klara sig utan det också, men min har aldrig köpt ett blöjpaket i hela sitt liv och skulle garanterat komma hem med helt fel salva om jag bad honom köpa en mot blöjeksem. 

5) Våga lite på din egen förmåga. Det här hör definitivt ihop med förra punkten, men jag tror många av oss tenderar att köpa så mycket bebissaker just för att vi är oroliga för att inte räcka till. Om vi inser redan innan bebisen kommer att den främst behöver en famn (utan tröja inledningsvis) och inte en massa prylar så uteblir rätt många falska "behov" som annars kan uppstå under graviditeten. Det är rätt djupt rotat inuti mammor (kanske pappor också ibland?) att vilja förbereda sig inför en bebis ankomst och det innefattar ofta en himla massa konsumtion. Men för den som ser till att prata med sig själv innan ankomsten trots alla jobbiga känslor och lyckas komma till insikt gällande att det faktiskt är kärlek och tid som är viktigast för en nykläckt människa har väldigt mycket att vinna även ekonomiskt. 

På det stora hela tror jag därför inte att det måste vara så himla dyrt att få barn och ha en bebis. Särskilt om man tillämpar tips 4 och 5 även på större inköp som nytt boende och bil. Det finns hur många stockholmare som helst som bor i ettor och tvåor med en bebis för att de inte har råd med annat och det gör absolut ingenting för en liten person. Tvärtom, om det leder till en längre föräldraledighet (för att man inte måste rusa tillbaka till jobbet för att betala amorteringarna) så tror jag det är att föredra. Om det är något jag skulle vilja tipsa om så är det nämligen att vara ledig extra länge. Kanske som prov på FIRE för oss som är sugna på att sluta jobba, även fast det inte alltid är så avkopplande att vara ledig med små barn? Eller bara för att småbarnstiden aldrig kommer tillbaka och vi har ett ypperligt tillfälle att vara ledig utan tjafs från jobbet just när vi får en bebis. Personligen behöver jag inte ta ut någon föräldrapenning alls och borde därför inte göra just det. Andra kan behöva ta ut en del, men kanske kan försöka ta ut så lite som möjligt. Man behöver nämligen inte ta ut något alls innan bebisen fyller ett år. Utnyttja det och passa på att umgås med ditt lilla barn. 

Tycker du att det är dyrt att få en bebis? Har du några spartips gällande detta? 

Utvärdering av odlingsåret

Nu skriver jag ett sånt där inlägg som knappt ens går att koppla ihop med FIRE och särskilt inte för mig, eftersom jag är dålig på att spara pengar med odling. Det är dock ett av mina mål inför framtiden, eftersom jag tror att det finns en större ekonomisk potential i att odla sin egen mat än vad jag än så länge lyckats kapitalisera på. Grunden till det kommer belysas i det här inlägget, men om man vill läsa mer om positiva erfarenheter av besparing med odling rekommenderar jag det här blogginlägget.

Jag skrev tidigare om hur man skulle kunna använda sig av odling för att spara pengar och delade redan då med mig omvänt genom tips vad man ska göra om man vill spara pengar, till exempel att inte odla paprika som ingen äter. I det här inlägget tänkte jag främst fokusera på de felen jag gjort och som bör åtgärdas för att jag ska kunna spara pengar på min odling i framtiden. En stor fördel för mig har varit att jag under en rätt lång tid har kunnat äta färska grönsaker på daglig basis. Det är inte något jag vanligtvis gör, utan som den snålis jag är så brukar det annars bli mer från frysdisken. Vad som varit desto sämre dock är att jag inte tagit det allra bästa ekonomiska besluten i min odling. Min åtgärdslista inför nästa år ser därför ut ungefär såhär: 

1) Sätt inte alla frön på en gång om du inte vill drunkna i tomater/salladsblad/zucchini exakt samtidigt. En idé kan vara att så lite mer i intervaller som gör säsongen längre. Särskilt viktigt med tomater och sallat som annars riskerar att dränka en delar av säsongen och helt utebli andra tider. 

2) Börja tidigare än du tror med typ allt. Det är en jäkla dålig idé att så paprika i april om de ska hinna mogna. Rekommenderar inte heller att så purjolök i juni eller tomater i juli.  

3) Så inte bara hejvilt utan en plan. Jag råkade hamna i situationen att jag hade typ 10 000 plantor, men ingen aning om var jag skulle göra av dem. Det är slöseri på egen energi, vatten och frön. Rekommenderar därför alla (mig själv!) att planera lite bättre inför säsongen. 

4) Dela frön med vänner och fråga vad de rekommenderar. Det är dumt att odla apäckliga tomater i mängder och det kan ju undvikas rätt enkelt om man frågar kollegan eller fotbollspolaren om de har några tips och frön och att dela med sig av. Efter den här säsongen verkar man kunna fråga absolut alla, eftersom hela Sverige tydligen odlat. 

5) Ta till vara på det du odlar. Lustigt nog skriver jag det här sist, men det borde komma först, eftersom det är så centralt. Det är sjukt irriterande att jag låtit så mycket gå till spillo. Paul Svensson hade varit rejält besviken. För mig visade sig graviditet inte vara kompatibelt med odling och att arbeta heltid. Jag lät därför min odling förfalla rätt rejält och vi pratar säkert om ett antal kilo tomater som blivit fågel- och snigelmat. En lösning på den här problematiken kan också vara att odla mindre så att man inte blir alldeles less på mängderna. 

Hur har jag då gillat att odla lite mer storskaligt? Nja, alltså smaken har varit fantastisk och jag har nog sparat en del pengar ändå framför allt eftersom jag brukar köpa sjukt dyra tomater på somrarna. Men det är en hel del arbete bakom odlingen som inte känns helt lätt att förena med heltidsarbete. Dessutom är bevattningen rätt besvärlig om man vill resa på sommaren när det är varmare. Jag tänker att jag i framtiden kommer fokusera på saker som sköter sig själv lite mer, kanske morötter och vitlök. Eller jordgubbar. Sen har jag blivit bra less på skadedjur, men därigenom fått en rejäl respekt för de personer som producerar vår mat, särskilt småskaliga producenter med ett ekologiskt tänk. Jag gissar att jag inte blir gurkproducent när jag når FIRE, men om det vore så att jag skulle vilja bli det så är fördelen att jag åtminstone kan få saker att gro. Det är inte fy skam det.

Hur gick ditt odlingsår om du odlat? 

Hur undviker man att FIRE blir ett jobb?

En sak jag funderat på under min föräldraledighet är om det inte lätt blir så att friheten blir ett arbete i sig när man väl når ekonomisk frihet. Jag hör själv hur luddigt det låter, men det jag främst reflekterat över är två aspekter. Först och främst känns det som att risken är påtaglig att man börjar jaga småinkomster, men sedan även att man ägnar orimligt mycket energi åt att ta ut pengarna man sparat ihop på rätt sätt. 

Det här med att tjäna småslantar är det nog flera som upplevt. Personligen minns jag att jag under min första föräldraledighet gjorde en massa så kallade mystery shopping-uppdrag. Vissa var egentligen mest på skoj (typ att ta med bebisen och gå och äta på Taco Bar gratis och kolla hur rena toaletterna var), medan andra krävde betydligt mer av mig till rätt kass timpenning. Visst är det enkelt att gå in på Systembolaget och fråga vilket vin som de rekommenderar till fisk, men det tog desto mer energi att sätta sig in i exakt vilka frågor som bör ställas, lämna tillbaka vinet som man inte fick ersättning för och rapportera in  exakt vad personen svarat och huruvida butiken varit välkomnande och liknande. Allt som allt gav den här typen av uppdrag typ 90 kr netto för två-tre timmars arbete. Då vet jag dock att jag är onödigt noggrann i såväl förberedelser som slutrapport. Det måste man kanske inte vara, men det ligger i min personlighet. Än har jag inte varit ledig så länge den här gången, men just nu känns det som att det är Panta På-appen som riskerar att bli mitt nya arbete till slavlön. Det är för den oinvigde en app där man scannar sin återvinning vid en returstation och får poäng som kan bytas in till rabatter eller pengar. Om jag förstått det hela rätt så är det typ 80 kr i månaden man kan tjäna på det, så inga enorma summor, men väldigt mycket jobb med såväl scanning och skräpplock (om man inte är ett enormt stort hushålla med hundratals förpackningar att återvinna varje vecka). Sedan Håll Sverige Rent-dagen är dock Minis absoluta favoritsysselsättning (näst efter att äta godis) att plocka skräp så vi skulle säkert kunna komma upp i maxbeloppet om inte mamma vore för kräsmagad och kastade alla fynd i närmaste sopkorg.

Det intressanta i sammanhanget är naturligtvis inte hur mycket pengar man får vid mystery shopping, utan snarare vad det är som gör att jag och andra (däribland Miljonär innan 30 vill jag minnas) känner ett behov av att tjäna pengar så snart man inte egentligen måste det, men man har lite ledig tid. Personligen tror jag att det är svårt att inte få in lite fräscha pengar att roa sig för, samtidigt som det går lite på vana. Om man alltid varit sparsam, tackat ja till extrajobb och liknande tror jag det är svårt att sluta. Vanan och känslan att pengar in avgör hur nyttig och värdefull man är (grovt överdrivet, men ungefär så brukar det låta bland politiker och vanligt folk) leder nog till att man inte riktigt kan hålla sig från att tjäna lite pengar trots att det var just exakt det man ville slippa känna behovet av från början när man valde att satsa på ekonomisk frihet. 

Den andra aspekten som jag funderat allt mer på (trots att det i ärlighetens namn är sjukt långt tills jag gör en permanent exit från arbetsmarknaden) är just hur man undviker ägna för mycket tankeverksamhet åt försörjningen när man officiellt bett chefen dra något gammalt över sig. Jag har tidigare tänkt att det bästa är att satsa på utdelningsaktier så att man bara får pengar att ta ut. Det låter ju smidigt i teorin åtminstone. Allt eftersom jag blir mer övertygad om att jag är en värdelös investerare inser jag att direktägande i aktier nog inte är något för mig. Jag läser dessutom aldrig årsrapporter eller gör några djupare analyser och sitter därför kvar på skatter som H&M och Ratos. Därmed känns det som att grundförutsättningen (att man äger bra bolag) saknas lite för att man ska kunna ta det lugnt och bara spendera inkommen utdelning. För mig personligen som via Nordnets Shareville följer Familjen Fris uttag känns det dessutom lite småjobbigt att behöva sälja av aktier i tid och otid och fundera på vilka som ska säljas. På det stora hela känns det som att mardrömmen vore att aktier, fonder och börsen blir mitt nya jobb. Jag tror nämligen inte att jag är så värst intresserad av företagens utveckling som jag tidigare trott och framför allt att jag blir allt mindre intresserad med åren. 

Lösningen på problemet att FIRE i sig själv kan bli en ny (heltids?-)sysselsättning är inte jätteenkel. Jag gissar att jag kommer ha ett bättre svar på uttagsfrågan när det närmar sig, men känner själv att jag borde få koll på det inom kort för att underlätta kommande investeringar i rätt tillgångsslag och för att slippa fundera mer. Den första aspekten däremot tror jag kräver viss träning. Jag föreställer mig att det kan vara bra att i god tid före sin exit inte haka på varje extrapass på jobbet och återvinna förpackningar utan att först panta dem. Jag tror nämligen inte att en exit för en 40-åring är så mycket lättare än för en 65-åring som arbetat hela sitt liv på samma arbetsplats och runt samma människor. Vi behöver successivt  vänja oss vid en ny livsstil, vare sig  det är en sjukt hälsosam sådan eller ett liv utan inkomst av tjänst.  

Tror du att friheten kan bli en ny omfattande sysselsättning för dig? Hur löser du (eller jag) det (om du är en supermänniska)?

Att vara ledig en vardag: en dröm

Kära vänner, jag är mycket glad över responsen på  mitt förra inlägg även fast jag blev lite bestört över att jag uppfattas något som en kuf. Men sånt är livet. Idag tänkte jag skriva om en otroligt positiv upplevelse jag just haft. Jag har varit ledig på en vardag. 

Bakgrunden är att jag gått på föräldraledighet, vilket känns himla fint. För den som inte vet det så finns faktiskt möjlighet att göra det typ två månader innan man får barn om man är gravid, så det kan verkligen rekommenderas om man är lite less på sitt jobb. Som en följd har jag nu möjlighet att stanna hemma på helger och aktivera mig och Mini på vardagar, vilket rekommenderas varmt för alla men kanske särskilt höggravida kvinnor som bör undvika att dra på sig Covid-19 inför en förlossning. Jag vet inte hur mycket jag skrivit om det förut, men jag hatar köpcentrum på helger. Där vi bor brukar man typ få köa i en kvart för att komma till en parkering och väl där ska man sedan krypköra i jakt på en ledig ruta. Jag är nästan säker på att jag tidigare tänkt skriva exakt det här inlägget fast tvärtom, dvs om varför jag hatar besök på shoppingcentrum under helgen. För att fokusera på det fina så var det nämligen så att Mini var i behov av ett par nya skor och min man tyckte då att det var en ypperlig uppgift för mig att ta mig an. Vi begav oss därför till det stora köpcentrumet i vår stad och letade efter skor. 

När vi väl kom fram insåg jag att shopping en måndag och shopping en lördag (särskilt i samband med lön) är som natt och dag. Vi slapp kö överhuvudtaget för att ta oss till parkeringen och kunde välja ruta nästan helt fritt när vi väl var där. Inne bland butikerna kunde vi i lugn och ro leta efter det vi skulle köpa och jag kunde som förälder göra ett inköp som inte innefattade någon typ av stress för att jag ville hem eller bort från allt stimuli. Därefter kunde jag och Mini i lugn och ro äta lunch i en food court och även det var så lugnt och njutbart att jag nästan började förstå varför folk väljer att äta lunch ute. (Det gjorde jag dock inte egentligen, eftersom det inte alls är så det brukar se ut på krogarna runt mitt jobb en vanlig vardag mellan 11.30-13.) Stärkt av den här upplevelsen kände mig sugen på att testa att gå på kafé en vardag också och det var också helt underbart. Jag och Mini kunde i lugn och ro botanisera och klura på vad som såg allra godast ut i diskarna. 

Båda gångerna har jag funderat på vad det är som gör att alla inte handlar på vardagar. Ganska snabbt har jag kommit ihåg att alla är för upptagna med att jobba för att strosa runt bland butiker eller ta en lugn eftermiddagsfika på kafé. Den enorma tacksamhet som jag då känt över mina FIRE-planer är verkligen fantastisk. Tänk att min ekonomiska planering kommer göra det möjligt för mig att i framtiden ALDIG handla gummistövlar i panik en lördagseftermiddag! Det är helt fantastiskt. Jag och Mini strosade även runt i second hand-butiker efter att ha varit på vår skojakt och likaså där var det helt underbart att vara en vardag. Det fanns så klart fortfarande en del (arbetslösa?) aggressiva fyndjägare där, men det var inte alls på samma sätt som på en helg. Vi lyckades även där komma hem med en del inköp som varken orsakats eller triggats igång av stresspåslaget som jag ofta drabbas av i köpsammanhang. Det är nästan så att det är värt det med FIRE bara av den anledningen.  

Hur upplever du att vara ledig en vardag när andra jobbar? 

PS. Vi testade även biblioteket en vardag, men det var sjukt fullt av pensionärer och skolbarn så vi åkte därifrån rätt raskt.