torsdag 26 december 2024

God jul och bekännelser från en dyr tid

Det var länge sedan. Jag har haft rätt så fullt upp både på jobbet och hemma och dessutom känt en gnutta dåligt samvete över att jag slösat pengar som en riktig Svenne Banan. Det känns inte riktigt rimligt att predika sparsamhet och sedan bete sig som en riktig slösa, men så har det verkligen varit på sistone. Jag tänker därför göra en lista på alla ekonomiska fel jag begått den här månaden, men först passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas skriva mer 2025 och dessutom berätta mer om en del förändringar som är på gång. 

1. Jag har ätit utemat som om det inte fanns någon morgondag. I vår familj är det nästan bara jag som lagar mat och jag har verkligen totalt tappat lusten att laga någon som helst mat. Vi har som en konsekvens ätit ute flera gånger i veckan på sistone. Inte bra för vare sig plånboken eller midjemåttet, men jag får skylla på att jag varken haft matlust (och därför för en gångs skull behövt motivera i mig mat) eller energi i största allmänhet. Jag fullkomligt hatar hösten och vintern när jag ägnar hela dagarna åt att jobba och knappt får något dagsljus alls. Snälla våren, kom snart!

2. När jag väl lagat mat så har det varit dyr mat. Vi pratar kött i 99% av rätterna och jag har ju min ovana (skojar bara, jag är stolt över det egentligen) att köpa dyrt och mestadels ekologiskt kött. Det hör ihop både med den bristande matlusten, men också med den låga energinivån som gjort att både jag och mannen velat slippa matrelaterade konflikter med våra barn. Fördelen med det är att jag knappast lär ha några bristsjukdomar, men nackdelen är att det kommer bli ännu svårare att få kidsen att vänja sig vid miljövänliga och hälsosamma vegetariska maträtter framöver. Men ja, vi får ta det när det kommer. 

3. Jag har köpt en del dyrare saker till hushållet. Jag hade till exempel en rolig erfarenhet från en svensk möbelaffär när jag sa till butiksbiträdet att jag ville ha ett bord som håller tills jag dör. Vår nuvarande köksbord är nämligen så litet att vi får problem bara ett av barnen har en kompis på besök, eftersom det bara finns fyra platser vid bordet så det tyckte jag det var dags att ta tag i så Mini får slippa skämmas och mor- och farföräldrar får det lite trevligare när de hälsar på. Butiksbiträdet verkade väldigt förvånad över det kravet, men var ändå behjälplig och kalaset slutade på alldeles för mycket pengar så snart har vi ett nytt bord. Det hade garanterat gått att lösa på ett annat sätt, typ secondhand eller Ikea, men jag köpte mig ett bord som jag faktiskt tror kommer förbli i min ägo tills ålderdomshemmet eller vi skiljer oss (men jag kommer kämpa för att det förblir mitt i så fall). Så vi kanske kan rättfärdiga det höga priset med att kostnaden per dag blir låg? 

4. Jag har även köpt totalt onödiga saker. I år på Black Friday (eller black week, black month eller vad det nu var i år, det varade ju en evighet) köpte jag saker jag aldrig skulle ha köpt annars. Jag köpte till exempel en inspirationsbok för ett liv utanför ekorrhjulet av Alexandra Landegren för att jag inte orkade vänta ett halvår på att bli näst på tur på biblioteket. Det är kanske inte hela sanningen, utan jag gillar att stötta andra okonventionella personer som vi som hänger här, men att det var 10 personer före i kön och endast ett exemplar spelade in. Jag köpte dock inte bara en bok, utan faktiskt flera andra, både kokböcker och romaner, där bara en av titlarna uppfyllde mitt tidigare kriterium om att jag ska ha lånat den förut och velat återkomma till den. Avanza bjöd dessutom in mig i någon slags kundpanel och belönade mig med ett presentkort som jag använde till att köpa totalt onödiga saker på Cervera. Saker som jag villhövde, men egentligen inte alls behövde. Här gjorde det dock lite ont. Trots att jag tidigt bestämde mig för vad jag ville köpa så tog det till sista dagen av den där svarta månaden eller veckan eller vad det nu var som jag gjorde det och dessutom efter lite pepp från en vän. Blev jag lyckligare av sakerna jag köpte? Tveksamt. Boken som Alexandra skrev har hittills givit mig mest glädje, eftersom jag inte kunde få tag i den på annat sätt och den är vansinnigt igenkännande för oss som avskyr ekorrhjul och morgonmöten. Hon valde en helt annan väg än vi för att slå sig fri (van life), men jag tror att vi är många som kan relatera till känslan av att kvävas på arbetsplatser och känna oss totalt oviktiga när väl vi ber om något från jobbet (tjänstledighet i hennes fall) och får klart för oss hur utbytbara vi är. Den är hittills läsvärd så jag rekommenderar den varmt. Kanske är kötiden kortare på ditt närmaste bibliotek? 

5. Jag har spenderat alldeles för mycket pengar på julklappar. Mina ungar har fått alldeles för mycket i julklapp och på julafton kändes det som ett stort misslyckande när den minsta hetsöppnade sina klappar och knappt la märke till vad som var i paketen. Den äldsta hanterade det bättre och fick generellt färre, men dyrare klappar, men jag kände efteråt att det var totalt onödigt att vi la så mycket pengar på julen när de ju också fick så bra klappar från kusiner och far- och morföräldrar. Tydligen planerade genomsnittshushållet att lägga 3000 på julklappar i år och det överskred vi vida. Det får jag jobba på till nästa år. 

För att avsluta min lista så har ändå mitt stora spenderande givit mig några insikter som jag kommer ta med mig. Jag har till exempel insett att jag vanligtvis handlar extremt lite. De näthandlar som jag ändå tycker mig vara en riktig kund till, tycks jag bara ha handla på en gång per 1-2 år och nyproducerade kläder verkar det som att jag köper så sällan att alla mina bonuspoäng alltid försvinner innan årets slut. Det är ju ganska bra som en grundidé, även om jag så klart inte är någon stor bidragsgivare till svensk BNP. Samtidigt nu när jag köpt lite mer än vanligt och är i butikernas rullor så hinner jag märka hur lätt det är att dras med. Innan jag skrev det här inlägget så kollade jag min mail som var överfull med mellandagsreor och klipp hit och dit och av bara farten så klickade jag ner en tv i kundvagnen, en klänning i en annan butik och lite barnkläder i en tredje. Och det var trots att jag innan inte hade en tanke på att jag hade något behov av dessa saker. Jag tror därför att det är rätt smart rent ekonomiskt att hålla sig borta från kundklubbar och diverse kundutskick som näthandlarna gör. Nåväl, alltid kan man ju göra om och göra rätt, särskilt när ett nytt år närmar sig. 


Hoppas juldagarna varit härliga och att ni får några extra lediga dagar framöver! 

19 kommentarer:

  1. Jag lever ganska sparsamt men det finns tillfällen som jag spårar ur eller släpper taget snarare. Det är som ventilen onödig drar igång och jag lättar på trycket. På semestern blir jag lätt en slösa och nu till jul orkade jag inte vända på slantarna fast det hade nog behövts, för mycket mat! Helt klart har jag svårt att gå den smala vägen hela tiden, behöver avbrott. Att få vara lite lössläppt och syndig helt enkelt från mitt annars så sparsamma liv. /Eme

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar att du kallar dig lössläppt, så kanske man ska se på det? Bara det inte blir för alltid liksom.

      Frihetsmamman

      Radera
  2. Tack för ett tänkvärt inlägg! Vi har gjort resan mot FIRE i tolv år nu och jag tror det är värdefullt att göra avsteg från sitt vanliga liv ibland då det blir ett bra test på hur man spenderar för att öka lyckan i vardagen för just den fasen i livet man är i. Jag kan tycka att det är svårt att spendera bra efter många år utan träning, så vi provar oss fram. Vi har tex landat i att vi köper riktigt bra funktionskläder till alla i familjen och ser till att alltid ha ett fullt kylskåp hemma samt att ha färska blommor hemma på helgen. Det känns som en förhöjare av vardagen utan att det har påverkat vår väg till FIRE alls. Var inte för hård mot dig själv. Äta ute låter som helt rätt prioritet för avlastning och minskad stress, och att ha köpt för många julklappar ett år, det gör ingenting. Ta hand om er! God jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Äta ute låter som helt rätt prioritet för avlastning och minskad stress."
      För mig låter det tvärtom. Vad är mer stressigt än att klä på sig ytterkläder, ta sig in till stan, välja restaurang, beställa mat, vänta, betala dyrt och ta sig hem? Jag tröttnar också på att laga mat ibland, och inspirationen tryter ungefär 5 gånger av 5, men vad är det för fel på gröt, eller pasta med en tomatsås man rör ihop på 10 min? Barnen äter mat i skolan, så de överlever en tallrik gröt och någon macka på kvällen.
      /Christoffer S.

      Radera
    2. Christoffer: jag är den första som instämmer i att det finns enklare lösningar än utemat när hungerpaniken uppstår. Bryr man sig inte kan man äta konserver, ärtsoppa eller mamma Scan. Men som framgår av inlägget har jag varit osugen på mat i största allmänhet och att tvinga i mig mamma scans köttbullar eller en korv ärtsoppa är inte ett lockande alternativ. Sen känner jag inte alls igen mig i din beskrivning av hur omständligt det är. I lördags var vi i ett sånt där läge och vi beställde då pizza som pizzerian körde hem till oss inom en kvart. På sin höjd kan en av oss behöva hämta maten annars, men vi brukar varken ta oss till stan eller att alla följer med när vi äter hämtmat så det är fortfarande något som underlättar. Alla kan dessutom äta vad de vill så det blir minimalt med konflikter eller sura miner.

      Med det sagt så är du fri att göra som du vill. Du kanske är den som alltid lagar mat i ditt hushåll och inte någonsin tröttnar på det, men där är inte jag. Just nu.

      Frihetsmamman

      Radera
    3. Jo, jag är trött på det, det skrev jag. Det är klart att gör som jag vill, det behöver du inte skriva - det var drygt gjort. Jag kommenterade ett svar. Men det kanske inte uppskattas.

      Radera
    4. Jag uppfattade din kommentar som rätt dryg så då vet du hur det känns även om det i mitt fall inte var avsiktligt. Det kan dock eventuellt kopplas till en allmän trötthet på män (framförallt min egen) som har klämkäcka lösningar på problem när jag egentligen bara önskar dela med mig av mina känslor och brister. Om du i ditt hushåll är den som tar merparten av ansvaret för måltider, barn och hushåll så beklagar jag min missriktade frustration.

      Frihetsmamman

      Radera
    5. Anonym: ditt inlägg påminde mig om att det är ett maraton och inget 100 meterslopp. Kanske är det därför det blir sämre och bättre perioder?

      Jag tror också att det är bra att prioritera det som man tycker är värdeskapande. Sen är det kanske bättre för ekonomin om det är funktionskläder än charterresor till Thailand eller ett dyrt boende, men alla har vi olika böjelser.

      Tack också för peppen. Just nu är det avlastande att spendera lite mer, men förhoppningsvis hittar vi andra lösningar framöver. :)

      Frihetsmamman

      Radera
    6. Christoffer: läste om inlägget och insåg att jag varit otydlig. Det rör sig både om typ Max/ikea/biltema på vägen när vi planerat dåligt och varit på avslutningar/träningar/köpcentrum och hämtmat från lokala indiern eller pizzerian. Håller med om att det inte hade sparat energi att släpa med sig hela familjen på stan en torsdag kväll för att jag inte orkar laga mat.

      Frihetsmamman

      Radera
  3. Svar
    1. Det vore en trevligare förklaring till ökat midjemått…

      Frihetsmamman

      Radera
  4. Ett mycket tänkvärt inlägg som vanligt!

    Och stor igenkänning på det... När vi var i samma familjesituation med små barn och ekorrhjul så var vi inte inne i sparsamhet, så allt dom underlättade vardagen och kostade pengar kändes liksom helt ok. Matkasse, absolut! Handla mat online? Jajjemen! Hemstäd, you bet!
    Nu när vi sparat i 10 år så har vi också börjat spendera rejält ibland. Jag tänker att vi har olika faser?
    När ISKn har gått upp en halv årslön, varför ska jag inte kunna spendera lite extra då?
    Nu lägger vi ganska mycket pengar på upplevelser och även restaurangbesök. Det känns lyxigt och jag vägrar ha dåligt samvete.
    Det tycker jag inte du ska ha heller...

    Så hoppas jag att du och ni kommer ur detta moment 22 och det som gnager...

    PS vi hade även gröt-söndag, dvs gröt till middag på söndagar, alla var glada!

    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att vi inte är ensamma! Jag har faktiskt inte så dåligt samvete, utan har lärt mig att jag måste sänka kraven på mig själv. Ibland innebär det att de privatekonomiska kraven sänks snarare än kraven på mig som mamma eller arbetstagare.

      Sen tycker jag ändå att det för de allra flesta skulle kunna vara en idé att fundera över om det kanske rentav vore billigare och ge mer livskvalité (och hälsa) att minska inkomsterna genom att gå ner i tid och på så vis även dra ner utgifterna avsevärt. Om lite kortare arbetsdagar innebär att man kan äta ute en gång i månaden istället för två gånger i veckan, handla mat på extrapris, handla barnens kläder på Vinted istället för akut till ordinarie pris och cykla till jobb och aktiviteter istället för att betala bränsle och dyr parkering. Just exakt nu, är det inte en diskussion som är aktuell i vår familj, men framöver kommer den definitivt vara det.

      Igår bakade jag limpor för flera veckor framöver så kanske har vi redan vänt blad. :)

      Tack för peppen och att du tog dig tid att skriva. Det är alltid så trevligt att läsa dina kommentarer.

      Radera
  5. Gravid, deprimerad, förklimakteriet eller bara livet i största allmänhet?

    Jag är tacksam att du orkade skriva ett inlägg, tycker mycket om dem! Själv är jag inne i en chips- och småätarfas. Pga jag inte ätit vettig mat på ett tag, går jag och småäter onyttigheter. Får ta och rycka upp mig. Man blir ju energilös av att äta dåligt.

    Spenderade inte mycket på julklappar, men fick desto mer. Jag försökte byta mot pengar, men det gick inte. Så nu har jag tillgodokvitto och presentkort på stora summor i butiker där jag kommer ha svårt att hitta något jag vill ha. Men det är ju inget problem egentligen. Får bara ont i magen av köpgalen släkting som handlar grejer jag inte vill ha. Det ger mig ångest och det har jag framfört i många år. Men dennes glädje att köpa saker trumfar mitt mående.

    Vissa rätter är ju enklare att laga än andra och passar förhoppningsvis hela familjen. Ugnspannkaka med bacon och rårivna morötter, tacos (aĺla äter det de gillar, barn kan hjälpa till att hacka grönsaker efter förmåga) , potatis och grönsaker i ugn med chorizo eller kyckling och aioli/vitlökssmör. Ägg och bacon på macka. Soppa där allehanda ingredienser slängs i och mixas till oigenkännlighet och så gott bröd med pålägg till.

    Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen känslan, vad gäller saker man inte behöver. För en gångs skull gav svärmor oss faktiskt pengar istället för en massa småprylar i år och det kändes bara skönt faktiskt. Hoppas du hittar något som passar dig bättre för dina tillgodogjort, om så bara strumpor!



      Radera
  6. Tänk ändå vilken skillnad det gör att vara sparsam iallafall i perioder jämfört med att ett helt liv konsumera upp hela sin inkomst (och kanske även gå med konstant känsla av brist, att man egentligen skulle behöva dubbla lönen för att täcka alla ”behov”). Över en livstid är ju de här utsvävningarna egentligen ingenting. Men tycker det låter väldigt sunt att dela faktiskt använda sina pengar när man känner att man behöver, och inse att det inte är hela världen när man löst ett problem på ett inte så ekonomiskt sätt alla gånger. Liksom att prova att konsumera olika saker och utvärdera om/hur det förbättrade livet.

    För olika sorters konsumtion känns ju olika tycker jag? Resor, sociala aktiviteter eller andra upplevelser har jag aldrig ångrat rent ekonomiskt. Utemat kan jag ångra lite, speciellt om det blivit för mycket under en period så att det inte känns bra i kroppen (rent fysiskt alltså). Kläder som används sällan kan kännas lite jobbigt medan vardagsfavoriterna aldrig ångras. Fick ett nytt set hemma kläder innan jul och det var som att gå från lata sunkmorsan som slappar istället för att dammsuga till att bli en fräsch person som vilar en stund med lite skönlitteratur innan hon tar tag i disken. Helt klart värt, även om det såklart bara sitter i huvudet. Men ibland kanske man måste hjälpa huvudet lite på traven. Och med lång sparsamhet sitter det ju lite i bakhuvudet ändå att man inte kommer bli lyckligare av en knökfull garderob med 30 uppsättningar hemmakläder. Liksom att man inte behöver byta ut hela inredningen och måla om bara för att man köpt ett nytt perfekt matbord 🙂 Lycka till och gott nytt år till dig!
    Sofie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå det här med att vara åtminstone periodvis sparsam och vilken skillnad det gör så kommer jag ihåg ett inlägg som jag läste ganska tidigt i sparresan där MI30 skrev att man måste anstränga sig för att inte kunna gå i pension innan 50 om man börjar spara åtminstone lite i relativt ung ålder (kanske från 25) och en helt okej summa. Nu kanske det är lite överdrivet, men det ligger något i att om man är åtminstone liiiite sparsam under många år så gör det att man har rätt mycket sedan. Sen kan man absolut fråga sig om det är rimligt att gå i pension vid 50 och jobba heltid när barnen är små och livet hektiskt, men ett mindre sparande på typ 5000 i månaden kan ju inte vara jättesvårt för den stora massan arbetande vuxna befolkningen att undvara.

      Jag kommer lätt kunna gå i pension innan 50 om jag så inte sparar en krona till innan den dagen, så länge jag inte tömmer kapitalet i förtid. Det är en ganska härlig kontrast till min kollega som just tvingats i pension vid 69, men säger att han bara kommer få ut mellan 13-14 000 i månaden och därför måste komma in så fort vår arbetsgivare ringer och behöver hjälp.

      Skönt att du fått lite nya kläder. Det är verkligen inte hela världen, vare sig för plånboken eller planeten, men ibland är det lustigt hur svårt det är att vänja sig tillbaka till inköp när man väl slutat.

      Tack för peppen och gott nytt år till dig med! Hoppas höra från dig igen nästa år!

      Radera
  7. Jag är ju fånig som tycker att såna här bekännelser är bra. Mest kanske för att jag då inte känner mig så dålig själv. ;) Men jag tänker att det finns perioder med sparande och perioder med slösande, så länge man slösar på sånt som ger en något, om så bara lite tidsfrist med att slippa laga mat.

    Jag tar för ovanlighetens skull ledigt över jul och det har varit välbehövt. Ska försöka få till långledigt nästa år också, men det hänger på lite grejer (projekt) jag själv inte kan styra. Men hoppas går ju.

    Önskar dig en riktigt god fortsättning och gott nytt år, så hörs vi förhoppningsvis nästa år. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, summerade just familjens livsmedelsinköp och de var desto mer okej (kan finnas ett samband;).

      Skönt med långledighet. Det är nog något som de flesta vettiga människor (som kan) unnar sig ett år som detta.

      Vi måste höras snart! Ring, vettja!

      Radera