Är det jobbigt att tvingas vara sparsam?

Det senaste året har jag varit otroligt osugen på ekonomiböcker, poddar och liknande. Det har känts som att allting som det finns att lära sig vet jag redan och det som jag inte lärt mig nu, kommer jag aldrig lära mig. Men så har jag börjat gå lite mer promenader på sistone och då är det ganska skönt att lyssna på något som inte är alltför kognitivt krävande och inte heller kräver full koncentration som ljudböcker kan göra. Jag har därför lyssnat en del på ekonomipoddar och nu alldeles senast ett 10 år gammalt avsnitt från Sveriges radio. Inspirationen kom inte från slösurfade på SR, utan från Miljonär innan 30 som skrev ett inlägg på temat påtvingad sparsamhet. Det fick mig att fundera på om det kan vara jobbigt att leva som en snålis - när det egentligen inte är valfritt. 

För att kort sammanfatta avsnittet så pratar reportern med personer som måste handla det billigaste möjliga i den billigaste möjliga affären. Vi pratar riktigt lågpris. När reportern pratar med personerna som är där och jagar klipp på tillfälliga partier av ägg, fisk och chili con carne så är det typiska kundgrupper som hon träffar; pensionärer, arbetslösa, socialt utsatta (gissningsvis missbrukare) och liknande. Hon småpratar också med dem om hur de ska skrapa ihop till matpengar när de sista sex kronorna tagit slut och pantburkar kommer på tal. När jag lyssnade på dem slog det mig att den där reportern lika gärna hade kunna intervjua mig. Föräldralediga eller deltidsarbetande Frihetsmamman (och förhoppningsvis FIRE-fria jag) kan definitivt hittas dagtid i en matbutik med klippvaror och i kundvagnen hittas nästan enbart produkter på extrapris. Dyker hon på någon pantburk på marken, böjer hon sig ner och plockar upp den. Det gjorde jag faktiskt senast idag när jag hämtade Mini i skolan. Precis där jag parkerat cykeln låg det en burk, varpå jag böjde mig ner och plockade upp den. I nästa sekund mötte min blick grannen som var där och hämtade sina barn och jag skämdes inte det minsta, men det uppfattade jag det som att personerna i radioprogrammet gjorde. 

Visst är det så att allt som man tvingas till blir mindre roligt, men ändå kan jag inte låta bli att fundera på om man inte skulle kunna lägga skammen åt sidan och äga den där påtvingade sparsamheten. För jag blev nästan lite sporrad av vad de köpte och tänkte att de skulle kunna fixa sig ett litet sparande i indexfonder på ett ISK (Avanzas egna kan man köpa för så lite som en krona) och på så vis förbättra sina förutsättningar. Men det är klart, om inget i livet någonsin kommer bli bättre och om man inte har någon ekonomisk ljusning att se fram emot som till exempel att få ett jobb när man är arbetslös så är det kanske viktigare att få en fin tisdag med några godisbåtar och flaskvatten än att med säkerhet ha mat hela månaden. Och ja, det kanske är förståeligt. Men det är också en påminnelse om hur lätt det är att känna sig som ett ekonomiskt offer och att faktiskt i princip alla skulle kunna leva lite mer sparsamt. Alla kan inte spara 20 000 i månaden, men nästan alla har något som de skulle kunna göra för att förbättra situationen. Flaskvattendrickaren skulle kunna spara alla sina pantburkar under några månader till en billig version av en sodastream och därefter alltid kunna dricka bubbelvatten oavsett dag i veckan och socialbidragets ankomst. Svenskar boendes i villaområden eller deras närhet skulle kunna ha 0 kr i kostnader för frukt i augusti-september om de bara besvärade sig med att plocka upp det som finns skänkes om man bara orkar böja sig ner. I år har jag varit näst intill stenhård på att bara plocka gratis äpplen så länge de finns och det har säkert sparat oss en femhundralapp eller så. 500 kr i en indexfond blir bekant pengar det med. 

Men ja, visst är det roligare att vara sparsam när det inte är ett måste. Av egen erfarenhet vet jag ju att det också är roligare att vara lite extra sparsam de första åren när alla pengar in på ISK:t ger en tydlig skillnad. Men jag hoppas ändå att de senaste årens ökande priser har lärt oss svenskar att det finns en del att göra om man fokuserar mer på extrapriser, är lite kompromissvillig vad gäller märken och produkttyp och är beredd att vara otrogen mot sin matbutik. Vi har varit otrogna sedan tidernas begynnelse så vi har inte ändrat vårt beteende i någon större utsträckning, men jag tycker mig få sällskap av kollegor och grannar på Lidl som innan mest verkade besökas av daglediga invandrare i min stad. 

Tycker du att det är roligt att vara sparsam eller känns det jobbigt? 

Måste det vara så dyrt att leva?

SVT släppte nyligen scoopet att det är billigare att köpa läkemedel på nätet än direkt på apoteket. Det är väl inte direkt ett scoop utan något som jag faktiskt trodde alla känner till, men oavsett har vi här ännu ett exempel på att det går att göra exakt samma sak på ett billigare sätt. Vilket för mig in på frågan som så många ställer mig, hur gör man egentligen för att spara pengar när allt är så dyrt? 

För den som inte orkar klicka på länken så "granskar" SVT apoteken och upptäcker till sin förfäran att det är mycket billigare om en person beställer sina läkemedel på nätet och väljer expressbeställning till butik. Gör man det så hamnar får man varan inom två timmar, men i praktiken på vårt vanliga apotek, inom en halvtimme. Det gäller oavsett om det är klockan 20 en lördagkväll som jag beställer eller en tisdag klockan 10. Alla är vi ju olika, men för min del är det få gånger som jag inte kan vänta så länge, åtminstone när jag befinner mig i min hemstad och inte endast är på genomresa. Jag minns en gång när jag inte orkade vänta och då var jag gravid och hade en extrem svampinfektion varpå jag skickade iväg mannen på direkten. Han kom hem med en salva för fotsvamp (och det var alltså inte fotsvamp jag hade) som kostade nästan dubbelt så mycket som vid nätbeställning så det gör jag inte om. Fördelen med beställning på nätet är alltså inte bara saker som lägre pris och cashback på beställningen utan dessutom att du får rätt sorts salva vid besvärliga tillstånd. En så kallad win-win-situation med andra ord. 

Det mest intressanta för mig med det här klippet är att så många a) inte känner till det och b) tycker att det är bedrägligt beteende. Jag kanske också skulle tycka det vore förjäkligt om jag inte hade vetat om det innan SVT upplyste mig, men det ändå en sak som jag kan tycka är rätt enkelt att åtgärda. Det är så klart allra billigast att inte behöva (och därmed köpa) läkemedel som paracetamol, springmaskmedel och nässpray överhuvudtaget, men om du ändå är i behov av det till och från (eller hela tiden) är det mitt starka tips att beställa på nätet och då eventuellt vid trängande behov att själv hämta upp det på apoteket. Ändå misstänker jag att det inte är supermånga som använder sig av detta superenkla sparhack. En kollega till mig hämtade ut sin receptbelagda medicin när jag följde med henne en gång. Då var kön för recept svinlång och under tiden passade hon på att spontanshoppa annat också. Jag minns att jag påpekade att hon ju lika gärna kan beställa på nätet till lägre priser, men hon såg inte det minsta sugen ut på att göra det utan konstaterade krasst att då får hon det ju inte direkt. 

I kommentarsfältet senast fick jag en kommentar om att vi inom "branschen" Fire tenderar att se ner på andra, men det önskar jag med detta inlägg starkt dementera. Min kollega får köpa precis så mycket som hon vill på fysiskt apotek. Hon och alla andra får också jobba till 67, lägga tusenlappar varje månad på kläder eller hämtpizzor, det gör mig ingenting. Det tråkiga är bara om man ena stunden gör just det, och andra stunden beklagar sig för att allt är så dyrt. Ovan nämnda kollega brukar absolut aldrig klaga på att det är omöjligt att spara, så jag låter henne vara ifred, men det finns många som inte är lika exemplariska. En kompis till mig med man bjöd på middag alldeles nyligen och maken sa till exempel att det är omöjligt under rådande ränteläge. Hans fru, tillika min kompis, gav honom rätt hårt motstånd på det eftersom hon är bra insatt i min familjs ekonomiska framgångar och förutsättningar, men det är ju allmänt känt att det är så svårt att spara. 

Den som följt mig ett tag vet ju att min allmänna inställning är att det går ganska bra att spara pengar. Och detta gäller även om man är föräldraledig, jobbar deltid eller har en lägre lön. Det handlar rent krasst om att anpassa sig efter sina inkomster och ifrågasätta en massa normer. Min kompis man tjänar dubbelt så mycket som jag gör, men som han själv konstaterade så har han inte lyckats komma upp i 100 000 än för allt är så dyrt. Jag är inte säker på att BMW:n på uppfarten eller poolen i trädgården håller med om att allt är så dyrt och att det är helt omöjligt att spara pengar. Men om man nu står där och tycker att allt är så dyrt är väl apoteksvarorna ett ypperligt tillfälle att börja dra ner på kostnaderna? Så om det här råkar vara din allra första dag som sparsam tycker jag att du kan börja där. Betala mindre för exakt samma vara och förlora på köpet i princip ingen komfort what so ever. 

Brukar du köpa apoteksvaror på nätet eller direkt i butik?