tag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post4527805148367302142..comments2024-03-25T13:51:56.160+01:00Comments on Frihetsmamman: Varför går du upp på morgonen?Frihetsmammanhttp://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comBlogger16125tag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-22942432579447170712021-02-28T15:00:48.430+01:002021-02-28T15:00:48.430+01:00För mig som inte är en "energibomb" behö...För mig som inte är en "energibomb" behövs det också MYCKET tid för att kunna komma till läget där jag kan ge uppmärksamhet, stöttning och helhjärtad närvaro och tålamod. Hade alltför lite av det när barnen var små. Glad å dina barns och dina egna vägar att du uppmärksammat det.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-11727311222651377452021-02-28T00:27:40.250+01:002021-02-28T00:27:40.250+01:00Glöm inte att underhållsladda bilen bara, inte kul...Glöm inte att underhållsladda bilen bara, inte kul när batteriet är slut och man behöver bilen :)Mickehttps://www.blogger.com/profile/16361990479177361112noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-29122282857593589862021-02-25T11:57:05.678+01:002021-02-25T11:57:05.678+01:00Förstår verkligen vad du menar! Vet i ärlighetens ...Förstår verkligen vad du menar! Vet i ärlighetens namn inte hur många gånger jag varit arg på min man för att han inte kan passa på att slänga återvinningen när han ändå ska springa eller promenera eller att han inte kan passa på att ta disken när han lagar mat (du vet de där pauserna man har när något kokar eller bara steks). Han fattar inte alls grejen med det, men jag däremot har nu börjat uppskatta att göra EN sak i taget. Förutom disken som jag faktiskt tycker är smidig att ta under tiden man lagar mat. :) Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-22918745687314400862021-02-25T11:54:26.391+01:002021-02-25T11:54:26.391+01:00Haha, i vissa perioder har jag och min man haft de...Haha, i vissa perioder har jag och min man haft det riktigt dåligt och då brukar vi halvt på skämt och halvt på allvar säga att vi stannar ihop för ekonomins skull. Just nu känns det dock bra, men det är helt klart det absolut största orosmolnet i mitt exit-datum som jag tänkt skriva om framöver. Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-46558110832215782652021-02-25T11:41:38.397+01:002021-02-25T11:41:38.397+01:00Tack för bra svar - låter sunt! Och bra sparat :) ...Tack för bra svar - låter sunt! Och bra sparat :) Kanske ska ändra min benämning till FC = financially comfortable! :) Och lite avis blir man ju på ni som får förhållanden att funka och behöver därmed 'bara' bidra med hälften ekonomisk :DAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-12269648906999664442021-02-25T09:50:20.945+01:002021-02-25T09:50:20.945+01:00Vilka bra frågor du tar upp, tack för det!
Jag ä...Vilka bra frågor du tar upp, tack för det! <br /><br />Jag är faktiskt lite osäker på hur mycket jag skrivit om det, men jag tror att det varit runt 10 000 i månaden som varit målet hela tiden, dvs 3 miljoner för mig. Då är det 20 000 kr som jag tänkt som budget för hela familjen (jag vill kunna finansiera hälften mao), men med ett barn och när vi bodde mindre så gick det i regel inte åt så det baserades nog snarare på en killgissning av hur våra liv skulle komma att kosta i framtiden. Utifrån vad jag kan se så stämmer det relativt bra med vår livsstil just nu. Anledningen till att jag inte varit för fokuserad på målet eller skrivit så mycket om de där tre miljonerna är att jag tänkt att det varit så långt borta. Tidigare var min uppfattning att jag skulle sluta jobba strax före 40, men nu inser jag att åtminstone de tre miljonerna lär komma betydligt tidigare än så. Det har lett till en del funderingar på hur mycket energi jag ska lägga på att skola om mig/byta jobb/ändra livet i övrigt. Jag känner liksom att kniven inte riktigt finns mot strupen så som jag gjorde tidigare, vilket i sig är väldigt skönt. <br /><br />Hemmafrufrågan är väldigt intressant. De som känt mig länge skulle nog förvånas över mina nya ideal. Alltså inte över att jag bakar, lagar mat och pysslar, men att jag inte lägger någon större vikt vid karriär eller kräver att min man tar hälften av föräldraledigheten och halva ansvaret för hushållet. Personligen upplever jag att det har att göra med att jag insett hur verkligheten ser ut. Min bästa kompis jobbar förvisso deltid, men tar hand om alla barnen själv medan hennes man fokuserar på jobbet och egna intressen. Hon brukade innan Corona säga att hennes mamma var den andra föräldern som hon diskuterade inköp med och frågade om hon kunde åka bort och träffa vänner eller dylikt. Vad jag vill säga med det är att jämställdheten garanterat blir lika skadad i många förhållanden där kvinnan arbetar i hög utsträckning. Och om jag måste välja mellan att göra det mesta hemma och jobba samtidigt eller att ta störst ansvar hemma och inte jobba så vinner alternativ nummer två. Och så har det sett ut sedan vi fick barn. Jag har tagit ansvar för att mat handlas, att den lagas, att det finns kläder i rätt storlekar, att det tvättas och att det finns tårta på födelsedagen. När jag måste göra det samtidigt som jag jobbar så är jag ofta rätt sur och stressad. När jag gör det ändå på dagarna så att jag får lite ledig tid på kvällarna som nu så är jag mycket gladare och relationen bättre. Nu vill jag inte påstå att jag gör allt. Min man har börjat laga mat på riktigt under de senaste månaderna och är grym på att städa, men tidsmässigt och ansvarsmässigt har jag alltid gjort mer. Jag tror också att du har rätt i att det bästa i praktiken för många vore om en förälder inte jobbade. <br /><br />Du pratar också om förebilder. Jag måste erkänna att jag inte funderat så mycket på det på sistone. Tidigare skulle jag sagt att det bästa vore om vi levde helt jämställt och barnen tog efter oss. Frågan är hur realistiskt det är. Jag vill hellre ha ojämställda barn som är lyckliga än barn som är konsumtionsslavar i sin jakt på att alla ska göra lika lite (eller mycket) i sina förhållanden. Jag ser min livsstil som ett alternativ till slit-och-släng/shop til you drop/stressa ihjäl dig-samhället och den läxan är nog viktigare för mig att mina barn lär sig än att pappor också kan köpa barnkläder och komma ihåg friluftsdagar. <br /><br />Jag lovar att tänka mer på frågan och återkomma om jag ändrar mig för det är väldigt intressanta ämnen du tar upp. Det är för övrigt anledningen till att jag inte gett upp bloggen för länge sedan, att ni som läser får mig att fundera och tänka om. :)Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-64926111517264938132021-02-25T09:14:14.304+01:002021-02-25T09:14:14.304+01:00Haha, men precis! Haha, men precis! Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-61375499565278833992021-02-24T22:34:44.315+01:002021-02-24T22:34:44.315+01:00Intressant inlägg - mycket bra! Jag är lite nyfike...Intressant inlägg - mycket bra! Jag är lite nyfiken på din definition av ekonomisk frihet - som ensamstående pappa till 3 barn behöver jag omkring 20000 i månaden så enligt regeln blir det ju 6 miljoner som behövs. Dit har jag inte kommit ännu men är frilansare så har kunnat trappa ner i alla fall och välja lite själv hur mkt jag jobbar men det är ju inte ekonomisk frihet (ännu). Kanske behöver vi ett annat begrepp än FIRE? Undrar också hur du ser på faktumet att din 'drömroll' är lite husfruaktigt (kanske med lite verksamhet vid sidan om) - verkligen inget fel på det och jag tänker ofta på att den bästa lösningen logistikmässigt är tyvärr oftast en person som jobba och en hemma (eller ännu bättre far eller morföräldrar nära) men samtidigt tycker jag det är viktigt men jämställda roller och att pappor kan ta 'mer plats' hemma och vara minst lite delaktigt på att ta hand om barnen - jag tänker också på de förebilder man ska ge barnen beträffande könsroller?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-65821903098959221282021-02-24T14:00:33.333+01:002021-02-24T14:00:33.333+01:00Varför går du upp på morgonen?
för att gå på toa....Varför går du upp på morgonen?<br /><br />för att gå på toa...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-68583738559407671402021-02-24T13:57:02.220+01:002021-02-24T13:57:02.220+01:00Din kommentar om långsamt fick mig nästan att börj...Din kommentar om långsamt fick mig nästan att börja gråta! (Ja - lite emotionell o mkt på jobbet just nu, ha, ha!) Känner SÅ igen mig gällande "multitaskandet" o effektiviteten... Man plockar upp bilnyckeln ur fickan långt innan man är framme vid bilen, pausar en serie för att SPRINGA ner till tvättstugan o hänga en tvätt osv osv.<br />Tack för fint inlägg! /SAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-66349254482837898292021-02-23T14:51:24.046+01:002021-02-23T14:51:24.046+01:00Tänker också det! Sen vet jag inte om min kreativi...Tänker också det! Sen vet jag inte om min kreativitet innebär att jag skriver sju blogginlägg i veckan istället för runt ett, eller om jag börjar lära ut piano till småbarn, men nog allt ger tristess vidgade vyer. Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-9511290988279291022021-02-23T14:49:56.802+01:002021-02-23T14:49:56.802+01:00Känner även jag igen mig i det du skriver. Drömmen...Känner även jag igen mig i det du skriver. Drömmen är också en hund, utan att behöva lämna den ensam om dagarna eller betala en förmögenhet för något dagis. Djur är riktigt underbara! Håller även med om det sista du skriver, men frågan är ju också hur mycket energi man ska lägga på nytt jobb när friheten inte är dölångt bort.Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-84756064290458267042021-02-23T14:48:05.619+01:002021-02-23T14:48:05.619+01:00Tack, det är faktiskt lustigt hur ofta jag läser e...Tack, det är faktiskt lustigt hur ofta jag läser ett inlägg av någon annan och funderar lite om det inte var jag som skrev det där. Kul när man hittar något man känner igen sig i, tycker jag. <br /><br />Vad gäller det där med att hitta drömjobbet som man rusar upp till på morgonen så är jag faktiskt riktigt less på alla poddare och bloggare som pratar universallösningen om att hitta det rätta jobbet som de är passionerade för. För det finns faktiskt många jobb som i princip ingen känner stor passion för och det finns många som har svårt för att känna passion utifrån de strikta ramar som många arbeten har. Jag gillar till exempel att jobba inom vården i teorin, men avskyr samtidigt svårigheterna att få semester, behov att jobba högtider och tidiga mornar. Är jag då tillräckligt passionerad för att jobba inom vården? <br /><br />Håller för övrigt med dig om att det är lättare att stiga upp när man inte måste. Ser fram emot dagen då mina barn kan ta hand om sig själva på morgonen och jag inte själv heller behöver gå upp. Det och FIRE kanske inträffar ungefär samtidigt. :)Frihetsmammanhttps://www.blogger.com/profile/00368617587797409092noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-22796867664736058602021-02-23T11:18:57.817+01:002021-02-23T11:18:57.817+01:00Det här med 100% RE känns rätt långt borta för mig...Det här med 100% RE känns rätt långt borta för mig. En av anledningarna till att jag vill uppnå FI är just att kunna ägna tiden åt det som gör mig tillfreds med livet. I det ingår ett viss mått av utmaningar och en stor lust att lära. Bristen på syfte som eventuellt skulle dyka upp vid FIRE kan nog fungera som en kreativ förlösning som man går miste om när man tuffar på i arbetslivet. <br /><br />Vänligen, HannaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-90551350610104979942021-02-23T08:53:49.843+01:002021-02-23T08:53:49.843+01:00Jag känner igen mig i "långsamt". Jag gi...Jag känner igen mig i "långsamt". Jag gillar att baka, göra egen musli, och laga mat (ibland). Det vill jag göra mer av, i lugn och ro. Sedan vill jag vandra! Jag älskar att dra på mig funktionskläder till frukost och sedan vara ute till sena eftermiddagen. Vovven hänger på såklart.<br />Sedan vill jag läsa massor!<br /><br />Jag längtar efter FIRE, även om ett roligt jobb tills det inträffar är att föredra :-).Louisehttps://www.blogger.com/profile/14903546608224598572noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6525239472711563155.post-57492554848406153452021-02-23T07:13:11.520+01:002021-02-23T07:13:11.520+01:00Wow! Är vi samma person? Vilket fantastiskt Fire-i...Wow! Är vi samma person? Vilket fantastiskt Fire-inlägg! Att inte ha något annat än jobbet att stiga upp för känns väldigt tragiskt. Har man ett jobb som man verkligen älskar förstår jag att man "flyger" upp på morgonen, men jag tvivlar på att det var detta som din bästa vän syftade på. Annars är det väl vanligt att det känns som att man går upp bara för att man måste till jobbet, men det är ju inte detsamma som att man skulle ligga kvar annars. Själv tycker jag att det känns lättare att stiga upp när jag slipper stressa iväg på morgonen.Investeringsundersköterskanhttps://www.blogger.com/profile/07901148638378574303noreply@blogger.com