Skippa den enkla vägen och börja spara pengar på riktigt!

Den som känner mig eller har följt mig en längre period vet att jag ibland blir lite irriterad på min omgivning (och kanske även mig själv). På sistone har min irritation alltför ofta uppkommit när någon ska försöka vara ekonomisk och i det här inlägget tänkte jag gnälla lite över detta. 

Jag följde i en ekonomigrupp till exempel en diskussion om huruvida fryspåsar eller hundpåsar var det smartaste att använda till blöjor rent ekonomiskt. Den som inte har blöjbarn och läser det här riskerar att stå som ett riktigt frågetecken, men det är vanligt att föräldrar stänger in dålig lukt i blöjor i ytterligare en plastpåse. Mitt problem med diskussionen är framför allt att det här i grund och botten är en väldigt onödig aktivitet och att det bästa svaret på frågan är att sluta. Om man inte står ut med lite dålig lukt (vilket man nog ofta gör efter att ha haft små barn ett tag) så finns det ju andra lösningar än ytterligare en plastpåse,  som att byta påse oftare, skyffla över bajs i toaletten där det hör hemma ändå eller skaffa en soptunna som är tät. Ett annat alternativ är tygblöjor som i regel luktar betydligt mindre. Den andra anledningen till att frågeställningen stör mig är att det här är en diskussion om en minimal besparing. Om man skulle byta till tygblöjor istället till exempel skulle besparingen bli otroligt mycket större. Samma föräldrar ägnar ofta otroligt mycket energi och tid på att leta efter och skicka vidare rabattkuponger från typ Pampers eller Libero. Nog allt sparar dessa kuponger en del pengar jämfört med att inte använda dem, men man skulle spara mer på att göra arbetet (att faktiskt tvätta) och använda tygblöjor. 

Mycket vanligt bland ekonomifokuserade personer är också att leta kuponger på diverse nätbutiker. Jag känner mig rätt så skyldig som tar upp det här, eftersom jag gör det själv regelbundet och dessutom brukar rekommendera mina vänner att googla: "Företag X rabattkod" eller liknande innan köp. Så vad är då problemet? Jo, i min värld känns det som att många som vill vara ekonomiska och kanske till och med beklagar sig lite över att de har så dålig ekonomi, lever under föreställningen att ett köp med rabatt är det bästa sättet att spara pengar. Alltför ofta hör jag också mammor som säger sig tjäna pengar på att köpa saker till rabatt. Då måste jag vara den som förstör stämningen nu och avslöja att man i princip aldrig tjänar pengar på att köpa något (förutom aktier) och att den största besparingen får man om man väljer att inte köpa den där bodyn eller plastleksaken. Vän av ordning kan invända att vissa köp är nödvändiga och att rabatt i så fall är bra och det är ju sant, men jag skulle vilja påstå att otroligt stor andel av de köpen vi gör i kläd- eller barnsakväg är rätt så onödiga. Då kan ingen rabattkod i världen göra en rikare. 

Det här med att köpa saker som inte behövs är tyvärr ofta återkommande. För många är de (vi?)  som ofta köper större volymer mat till ett rabatterat pris eller lägsta priset på kött för att kunna äta kött sju dagar i veckan. Alltså, ett alternativ till att jaga billig oxfilé är ju att helt enkelt inte äta oxfilé och ett alternativ till att storhandla livsmedel på extrapris är ju att bara köpa den mängden bananer/mjölk/laxfilé som går åt istället för att slänga hälften, även fast man då går miste om ett "klipp" eller "kap". Precis som  tidigare kan man ju ha invändningar även mot detta, men själva poängen jag ändå vill försöka få fram är att det finns andra sätt än extrapris att spara pengar. I vår familjs fall så lägger vi nu mindre pengar på mat med två barn än vad vi gjorde som ett DINK-par. Bakgrunden till det är helt enkelt att vi under DINK-åren snarare ville ha det bästa till ett lägre pris än göra det bästa av en duglig råvara. Att slopa köttet större delen av veckan har således gjort under för matbudgeten.

Nu har jag gnällt en massa, men poängen jag vill göra är att det är alltför många av oss som lägger energin på att spara småsummor för att rättfärdiga halvdana köp. Oftast finns det ett ekonomiskt smartare alternativ, som dock innebär viss uppoffring. Om man accepterar att lunchen får smaka lite halvtråkigt ibland sparar man betydligt mer med matlåda än om man jagar billigaste lunchrestaurangen eller letar efter kuponger för att komma ner i pris. Personligen tror jag mer på att göra riktiga uppoffringar som har effekt på ekonomin på riktigt. Vad sägs om att köra en köttfri månad, köpstopp eller ställa bilen på resor kortare än halvmilen? Jag vet inte om jag är ensam om detta, men jag känner flera personer som håller koll på bensinpriset och åker över hela stan för att tanka allra billigast. Precis som ni misstänker tycker jag att det är smartare (men jobbigare) att cykla till Willys och jobbet och därmed helt skippa bensininköpet. Men det är ju förstås inte lika enkelt.  Däremot blir du garanterat rik snabbare om du tar den omvägen. 

Vilka val gör du i din vardag? Dela gärna med dig i kommentarsfältet. 

För kassabok och bli rik?

Jag känner mig otroligt bloggfrustrerad just nu. Inte för att jag inte har något att skriva om eller för att ni som läser bloggen är dåliga på att kommentera, utan för att jag vill så mycket utan att faktiskt producera. Jag har otroligt många uppslag och inlägg som jag påbörjat, men lyckas aldrig skriva länge nog för att kunna publicera ett inlägg. Det är otroligt påfrestande mentalt, särskilt när man vill så mycket som jag. Idag tänkte jag ändå skriva ett kortare inlägg om något som jag och min man kommit överens om, nämligen att dokumentera våra köp. 

Jag vet att det här med kassabok är ett riktigt gammalt tips och jag har i perioder hållit på med detta även tidigare. Det har fungerat bra tills jag känt mig för trött för att fortsätta. Men av olika anledningar (främst Corona) är det inte längre jag som gör alla inköp och betalar alla räkningar så det är i nuläget väldigt mycket svårare att hålla koll på hur mycket pengar vi faktiskt behöver för att gå runt. Jag har därför letat fram excel och antecknar alla summor som går ut från kreditkort och våra respektive konton. Än så länge kan jag se att januari varit en riktigt snål månad, med enbart 12 000 kr ut hittills och då är boendekostnaden inkluderad. Det låter ju som att vi är riktigt duktiga, men då har vi inte kört (och således tankat) bilen en enda gång, ätit ute alls eller varit iväg på några nöjen. Det ska jämföras med förra månaden, då enbart kreditkortsutgifterna stod för närmare 17 000 kr. 

Vad är då fördelen med att föra kassabok? Den mest uppenbara är nog att få koll på läget. Det i sig var en viktig morot för mig när jag förde det på tal med min man. För det är nog fler än jag som tror sig ha en uppfattning om hur mycket pengar som går ut, men som kanske inte riktigt vet ändå. Gissningsvis underskattar de flesta hur mycket pengar de faktiskt spenderar, medan andra kanske överskattar det. Det roliga med kassaboken är att den har betydligt fler fördelar, där jag främst fascineras över att jag drar mig för att dra kortet, eftersom det känns onödigt jobbigt att gå in i kassaboken och föra in beloppet jag spenderat. Jag upplever alltså att jag blir mer sparsam och tänker två gånger innan jag näthandlar ännu en tröja till Mini eller en nötmix på Ica nära. Det jag också ser fram emot på sikt är att få klart för mig hur mycket pengar som går ut på olika kategorier. Jag har ju till exempel hatat vår bil en längre tid, men kanske kan kassaboken bli den som får oss att göra oss av med den. 

För att summera tror jag att kassaboken kommer bli min nya bästa vän och en riktig bra hjälp för att bli rikare framöver. Om jag förblir lika såld på den som jag är nu kommer jag tjata på mina vänner att börja. För det är som bekant svårt att dra ner på sina utgifter när man inte ens vet vilka utgifter man har. 

För du kassabok? Varför / Varför inte? 

Spara pengar med tygblöjor

Redan när jag mentalt började skissa på det här inlägget förstod jag att det skulle fånga intresset för ungefär en procent av mina vanliga läsare. Tack vare att en del av er som ändå läser den här bloggen har små barn eller väntar barn, väljer jag trots detta att skriva det. Jag tänker också att jag kanske i framtiden kan fånga någon ny läsare som hamnar här med hjälp av Google. (Välkommen i så fall!) Ämnet för dagen är alltså tygblöjor och hur otroligt mycket billigare det är än mer miljöovänliga engångsblöjor från till exempel Pampers eller Libero. 

Egentligen skriver jag det här inlägget till stora delar för att jag själv varit otroligt skeptisk till tygblöjor av olika anledningar. Den främsta var att det kändes omständligt och jag oroade mig för huruvida jag skulle orka hålla på med något ytterligare som är jobbigt. Ni vet, det tar ju lite tid att baka eget bröd och skippa outsourcandet av städ och matlagning. Jag var därför lite rädd för att det skulle orsaka mig ett rejält energitapp. Jag kände mig också rädd för att framstå som en total hippie, eftersom mina fördomar sa mig att det bara är mammor med rastaflätor (inte för att det är något fel med rastaflätor!) och gårdar för självförsörjning som håller på med sånt. I korta drag kan man säga att min hippiefördom försvann ungefär efter fem minuter på sociala medier där jag istället fann helt vanliga föräldrar (för en gångs skull inte bara mammor!) som gjorde sitt yttersta för att hjälpa och stötta varandra i tygblöjevärlden. Jag upplevde inte heller folk som dömande mot dem som inte orkade köra tygblöjor till 100 % eller som hade tillfälliga motgångar och därför pausat användandet av tygblöjor. Vad gäller hur energikrävande det skulle visa sig vara så är min slutsats att den mesta energin gick åt till att lista ut ungefär hur det funkar med tygblöjor, vad som måste köpas och vad alla olika system  betyder. Att faktiskt tvätta blöjorna däremot känns faktiskt lättare än att kånka hem dem från mataffären och dagligen springa ut med sopor. Särskilt under Corona känns det väldigt skönt att slippa den biten och nu behöver jag ju inte heller vara sur på min man för att han aldrig sällan köper blöjor. 

Om jag skulle prata med en vän, vilket jag hoppas göra nästa gång någon av mina vänner är gravid, skulle jag säga att det smartaste och enklaste är att köpa hem några stycken av olika märken och prova hur man gillar dem. I kort kan jag säga att vi provat så kallade all-in-one (AiO)-blöjor som är typ som engångs, med skillnaden att man tvättar dem som de är istället för att slänga dem i soporna. Vi har även provat och fastnat för så kallade pocket-blöjor som är typ som en AiO med skillnaden att man kan ta ut och anpassa inlägget i blöjan efter aktuellt behov. Till exempel när barnet ska sova så kan man stoppa i två inlägg istället för ett som man kan ha om man bara är hemma och kan och vill byta oftare. Vi har insett att Plutten kissar rätt mycket så vi har helst i två inlägg om vi inte ska behöva byta typ varannan timme. Vi har också kommit fram till att vi gillar blöjor med knapp-knäppning, eftersom de håller bra och att det är bra med ett extra inlägg i hampa för att fånga upp mycket kiss. Alla blöjor jag köpt har varit i One Size, vilket betyder att de ska funka för hela blöjperioden, kanske med undantag de allra första veckorna. I och med att jag ändå är en ekonomibloggare med en önskan om att spara pengar har jag testat en del billigare märken och därför tänkte jag i kort gå igenom dem här. 

Alvababy var det första märket jag provade och jag handlade dem nya online via Babyleo. Det är en bra och prisvärd blöja, vars enda nackdelar jag kommit på är att de blivit lite noppriga i tvätten och att inläggen inte är lika absorberande som vissa konkurrenters. Det går dock att lösa genom att köpa till ett hampainlägg från valfri annan tillverkare, till exempel Geffen Baby eller Thirsties. Ett tips är att köpa blöjor i konstmocka och inte helt i bambu, eftersom bambu känns blött mot bebisens hud till skillnad från konstmocka. (Om man inte vill att det ska kännas blött det vill säga, för det är tydligen väldigt bra när man vill lära barnet att gå på potta.) 

Mama Koala var det andra märket jag provade och här var jag främst nyfiken eftersom det var så hypat i tygblöjegrupper. Det visade sig att deras pocketblöjor var ungefär lika bra, men något dyrare än Alvababys,  dock otroligt mycket finare. De är rent utsagt vackra att titta på och tycks ha ett otroligt högt andrahandsvärde. Jag upplever också dem som mindre noppriga än Alvababys och att de inlägg i bambu man kan köpa till håller inne mer kiss än Alvababys. Enligt vad jag kunnat läsa mig till så föredrar män den här blöjan, eftersom den passar en person med stora händer (när man packar blöjan alltså). 

EcoMini är ett nytt märke som jag precis fått möjlighet att prova (jag har alltså köpt blöjor därifrån, det här är i vanlig ordning inget sponsrat inlägg). Till ordinarie pris är deras pocketblöjor ganska mycket dyrare än Alvababys och något dyrare än Mama Koalas. Fördelen med dem är dock att inläggen är bättre än båda konkurrenternas så de håller längre utan att man måste köpa till extra inlägg. Precis som Alvababy upplever jag att de nopprar lite och de har inte lika vackra prints som Mama Koala (enligt mig alltså), men på grund av deras överlägsna inlägg märker jag att jag ofta väljer dem först ändå. Skulle jag börja om från början och inte redan ha köpt en ansenlig mängd blöjor, skulle jag välja att ha en större andel EcoMini. De har också en del tekniska fördelar som jag gillar, men det vore lite för detaljerat om jag skulle skriva om det. 

Jag har även provat ett par andra märken som dock är betydligt dyrare och därför inte känns lika ekonomiskt fördelaktiga att köpa. Det finns dock väldigt många märken och återförsäljare därute som man även kan ta hjälp från. Hade jag varit en total nybörjare idag hade jag sannolikt tagit kontakt med ägaren av EcoMini eller Fluffrumpan och bett om hjälp utifrån min situation. Något som är rätt speciellt i tygblöjevärlden är att företagen som säljer dem är så små och drivna av miljöengagemang att de verkligen tar sig tid för varje kund som önskar hjälp. Jag har även handlat av Lillamoln och det finns flertalet andra återförsäljare som säkerligen också är hjälpsamma för en nybörjare.  Än så länge har jag inte blivit besviken av någon återförsäljare. Något som överraskade mig, men som var avgörande för att få mig att våga lägga pengar på tygblöjor, var det otroligt höga andrahandsvärdet för tygblöjor. Jag har sett många få runt 80% av nypriset och alltid minst 50%. I praktiken betyder det att den som likt mig är lite lat och handlar allt nytt har en rätt bra kalkyl på byte till tygblöjor. Jag har lagt runt 5000 kr på mina och hade i ärlighetens namn inte behövt köpa riktigt så många som jag köpt, eftersom jag gillar att tvätta dem ungefär varannan dag ändå. När jag säljer dem lär jag få ut minst 2500 kr, vilket de facto betyder att vi skulle kunna klara oss på att lägga 2500 kr för att oss igenom Pluttens blöjperiod. Om vi skulle skaffa fler barn i framtiden skulle det dessutom bli i princip gratis. Jag vet inte hur mycket pengar en normal barnfamilj lägger på blöjor, men med Mini så köpte vi runt ett paket i veckan under 2,5 år. Även med lite rabattkuponger så landade det på ca: 10 000 kr för oss. Jag vet då också att Mini var relativt tidig med att sluta med blöjor, i alla fall jämfört med de andra barnen på förskolan. 

För att summera så skulle jag verkligen rekommendera tygblöjor för den som väntar barn eller har små barn.  Den som är sugen på tygblöjor och av någon anledning vill diskutera frågan vidare med någon som inte är ett proffs, får gärna höra av sig på ett eller annat sätt. Jag finns både på mail och i kommentarsfältet (som gissningsvis kommer vara ovanligt tomt). 

Har du testat tygblöjor på dina barn? Dela gärna med dig av dina åsikter oavsett ståndpunkt. 

PS. Man kan få rabatt hos de flesta återförsäljarna om man går med i blöjupproret, som är en förening. Det kostar 80 kr per år och hade sparat mig åtminstone 250 kr, eftersom jag köpt allt nytt. Det missade jag tyvärr, men jag skickar med det tipset till den som läser det här. 

Kan alla bli miljonärer innan 30?

Jag lyssnade på ett mycket bra avsnitt av Avanzapodden som behandlade deras miljonärer innan 30. Jag är lite stolt över att jag varit en av dem, även fast det tog lite längre tid att nå dit än vid 26-årsåldern som tydligen var snittet. Avsnittet fick mig i alla fall att fundera på om det är en riktig möjlighet för alla att bli det, naturligtvis givet att man har några år till 30-årsdagen. 

Precis som Johanna och Nicklas så föredömligt gjorde vill jag börja med att tydliggöra att det är självklart att inte absolut alla har möjligheter till det. Det finns ensamstående flerbarnsföräldrar, nyanlända, arbetslösa, personer med funktionsnedsättningar och säkert många fler som har sämre förutsättningar än andra. Men jag tänkte ändå sticka ut hakan och hävda att i princip alla skulle kunna bli miljonärer innan 30, eller åtminstone innan 35, bara man börjar.  Det här kanske är en provocerande slutsats för många, men sen så tänkte jag på mitt eget liv och funderade på om jag haft mycket bättre förutsättningar än andra och kom fram till att jag nog snarare haft sämre förutsättningar än många andra men ändå klarat det. Det mest återkommande tipset som framför allt Nicklas framförde i podden var nämligen att man ska passa på innan man har barn. Som de flesta av mina läsare vet, började min sparresa inte på allvar förrän Mini föddes. Det betyder i praktiken att den större delen av mitt kapital tillkommit efter det att jag fått barn, varit föräldraledig, jobbat deltid och vabbat en massa. Det var således möjligt ändå. Hur kommer det sig? 

Och här kommer vi till det jag tror varit min egen största framgångsfaktor, nämligen att jag sedan länge räknat ut optimistiskt vad jag bör kunna spara och sedan automatiserat det. Jag tror i likhet med Johanna Kull att de flesta ägnar sig åt en hel del ursäkter som gör att man tycker att en tusenlapp är ett vettigt sparande. Det är det inte, om man inte typ är student eller föräldraledig utan ersättning. För den som jobbar heltid och är en 500-lapp eller en tusenlapp inte alls svårt att spara. Det borde inte vara det minsta svårt att typ tiodubbla det faktiskt,  vilket även den omtalade Swedbank-rapporten visat. För att vara tydlig menar jag alltså att basen för min framgång varit det uttjatade rådet att betala sig själv först. I praktiken har jag alltid direkt när lönen eller föräldrapenningen kommit sparat och sedan behövt leva på resten. För det mesta har det gått bra, men ibland har det varit lite småjobbigt när börsen varit för rolig och jag glömt bort tråkiga saker som schablonsskatt som trist nog dras precis innan lönen kommer. Jag kan därför dra mig till minnes en månad då jag lite desperat sålde av gammal kurslitteratur för att betala januari månads skatt. Det här är mycket sällan förekommande nuförtiden (aldrig faktiskt) eftersom jag inte känner mig lika aktiesugen längre och därför brukar mitt transaktionskonto inte bli tomt vid månadens slut. Fördelen med det är att jag roligare månader kan köpa lite extra eftersom kontot inte tömts varje enskild månad. 

En förutsättning för att det ska fungera att spara till sig själv först i enlighet med någon slags budget krävs det att man är uppriktig mot sig själv. Nyligen påminde Micke mig till exempel i kommentarsfältet om att jag vid några tillfällen fått se sanningen i vitögat och insett att jag lagt rätt ansenliga summor på utemat och caféfika. Om man är uppriktig mot sig själv tror jag att det egentligen är rätt lätt att hitta förbättringsområden som möjliggör sparande om man vill. Ibland känner jag mig lite småsnorkig i den här bloggen och trots att det blir svårare och svårare att dra ner på utgifterna med tiden (inga tusenlappar på utekaffe här inte) så kan jag och min man båda garanterat minska familjens rörliga utgifter ganska lätt. Jag vet till exempel med mig att vi skaffat oss viss inflation i våra matinköp och utan någon större svårighet skulle kunna dra ner på kött, REKO och ekologisk frukt. Nu känner jag inte att jag behöver det, men det råder inga tvivel om att vi skulle kunna minska våra utgifter ytterligare på området mat. Det gäller även området barn där jag känner att jag köper alldeles för mycket nytt bara för att jag inte orkar jaga begagnat lika målmedvetet som till exempel Cosmonomics, som jag tycker är ett föredöme inom detta. 

Att betala sig själv först är ju bara en strategi, i praktiken måste man göra arbetet resten av månaden och det är kanske där många har det svårt. Här tänker jag att det finns många saker att överväga, däribland att transportera sig för egen maskin. En granne som arbetar betydligt längre bort än jag, berättade att han tycker det är genialt att cykla till jobbet eftersom han därigenom både sparar pengar och får ha barnen på förskolan under ett dagligt träningspass. Det synsättet skulle nog kunna göra en del för många. Jag vet till exempel att en kollega till mig kort innan min föräldraledighet började cykla till jobbet, vilket jag tjatat om en längre tid. Hon sa att hon hade tröttnat på mitt och en annan kollegas tjat, men att hon i slutändan chockades över att det tog ganska exakt lika lång tid att cykla som att ta bussen närmare en mil och då fick hon motionen klar på köpet. Att hon sparade pengar var bara en bonus. Här tycker jag det blir tydligt att något som görs av vana och bekvämlighet faktiskt leder till otroligt onödiga kostnader. Ett annat viktigt område som jag tror varit en viktig bakgrund till att jag kunnat upprätthålla ett bra sparande med tidvis väldigt låg lön och deltidsarbete är att vi hållit boendet litet och därmed kostnaderna låga. En vän till mig berättade i veckan att de funderar på om de ska flytta från sin tvåa till en fyra innan de får barn eller efter. Jag förklarade att jag tyckt det varit otroligt skönt med låga omkostnader under föräldraledighet och att jag därför inte skulle stressa en flytt bara för att en liten flyttar in i magen. Otaliga mammor lägger otroligt mycket energi på att inreda barnrum till barn som aldrig vistas i dem och ett barnrum är i mitt tycke därför en väldigt onödig kostnad. Min slutsats blir därför att det är klokt att hålla nere antalet kvadratmeter oavsett om man har barn eller ej och särskilt om man bor i en stor- eller medelstor stad där kostnaderna i regel är högre. 

Nu har jag skrivit massvis utan att ens gå in på detaljerna för vad som krävs för att bli miljonär. Avanzapodden förklarade att det i snitt tar 7,5 år om man sparar 8400 kr i månaden givet en årlig avkastning på 7%. Som ni vet har ju jag sparat betydligt mer än så och det har därför kortat ner tiden något, vilket var tur eftersom jag var i 25-årsåldern när jag ens började jobba heltid. För den som har ett hantverksyrke och som jobbat sedan 18-19-årsåldern - jag har till exempel en bekant som är snickare och tjänar betydligt bättre än jag utan studielån - är det därför inte ens särskilt svårt. Den som har studerat i några år får däremot öka sparkvoten rätt rejält för att nå till målet, men har sannolikt en högre lön som möjliggör det. Det tar till exempel lite drygt sex år att spara ihop en miljon med 8% avkastning om man sparar 10 000 kr i månaden. Personligen har jag alltid lyckats spara mer än så när jag jobbat heltid, men alla måste ju inte arbeta lika aktivt mot det målet. 

En framgångsfaktor jag inte pratat så mycket om heller är att vara sambo. Jag tycker personligen att sammanboende-skapet (det måste inte vara en kärleksrelation!) medför fler fördelar än barn nackdelar. Tack vare att vi varit två har vi kunnat dela på boendekostnaden som många hade haft själva samtidigt som vi kunnat köpa storpack i mataffären och turas om med matlagning, vilket minskat på hämtmatsinköpen. Jag märker nämligen direkt att jag blir betydligt mindre motiverad att laga mat och därför mer benägen att beställa hämtmat när min man är borta, men det kanske bara är jag. 

Dessvärre har det här inlägget redan blivit lite långrandigt, så jag kommer därför att avsluta här. Men det jag vill att alla (framför allt yngre personer) ska ta med sig är att det är fullt möjligt att bli miljonär på relativt kort tid. Jag kommer inte från någon rik familj, har inte en hög lön (om än högre än tidigare) och har barn, men har ändå klarat av att bli miljonär innan 30. För mig handlade det mest om att bestämma mig, inte vänja mig vid alltför dyra vanor och göra arbetet i min vardag. Det är inte alltid kul att cykla i regn eller att laga sin egen mat, men om du gör det de allra flesta gångerna så kommer det frigöra utrymme till sparande. Och varje krona är ju som bekant en början på en ny miljon. 

Blev du miljonär innan 30? Tycker du att en miljon känns överkomligt? Dela gärna med er av era tankar i kommentarsfältet! 

Hur gick det med nyårslöftena egentligen?

2020 var jag så fiffig att jag döpte om nyårslöftena till mål. Jag vet egentligen inte varför, men det låter som de var rätt så typiska nyårslöften ändå. Den här gången kan jag konstatera att det gick lite sisådär. I det här inlägget tänkte jag gå igenom varför. 

Mitt första och största mål var att nyspara 150 000 kr på börsen. Jag kan se att jag satt in 189 000 kr på Avanza, men det innefattar även barnbidrag och extrasparande från kontantinsatssparande (vilket redan bokats in som sparande under tidigare år så jag kan inte räkna det som sparande igen) så det är inte den riktiga siffran. I praktiken landade jag på 136 000 kr. Här är det lite speciellt eftersom jag inte visste att vi skulle få en bebis 2020 när jag formulerade målet. Tack vare bebisen har jag ju varit föräldraledig under en del av året och även sjukskriven en kortare period, vilket påverkat sparandet negativt. Samtidigt har det varit Corona, vilket påverkat sparandet positivt eftersom det inte blivit någon resa med familjen i år. Känner mig ändå helt säker på att jag hade uppnått målet med råge om jag hade arbetat heltid under året, men ångrar inte min bebis ändå. 

Graviditeten satte även vissa käppar i hjulet för mina kollektivtrafikresor. Det blev en del, framför allt kopplade till besök på sjukhus och behov av att ta mig till arbetsplatsen nu och då utan att svimma. Jag mådde under en period för dåligt för att hålla koll, men det finns en reell risk att de översteg 10 under året Corona till trots. Jag har även kört betydligt mer bil än tidigare år på grund av graviditeten. Jag känner därför att jag på det stora hela har misslyckats med tanken bakom målet, nämligen att minska mina kostnader för transport. 

Mitt tredje mål handlade om att dra ner på utemat och jag har inte riktigt koll på hur det gick heller, men min känsla är att det gått rätt kasst det med (så kasst att jag inte ens besvärar mig med att kolla kontoutdragen). Här kom Corona in i bilden igen genom att vi under våren aktivt försökt stötta våra favoritrestauranger (med köp av Corona-säker takeout ska tilläggas) och caféer. Under den första och tredje trimestern var jag även rätt sliten så då blev det också en hel del hämtmat av den anledningen. Vi har också jobbat hemifrån större delen av året och då var det lite kul att äta restauranglunch tillsammans i hemmets lugna vrå, vilket vi unnat oss några gånger. Efter bebisens ankomst däremot har vi definitivt lagt mindre än 500 kr per månad på utemat och fika. Här har vi snarare försökt orka stötta vissa ställen, eftersom jag tyckt det varit lättare att laga mat och baka själv. 

Mitt fjärde mål handlade om att rensa dator och telefon. Jag har gjort vissa rensningar på mobilen som verkar må rätt så fint, men inte av min dator som är totalt kaos. Alltså den funkar bra, men det är oordning och mycket som skulle kunna raderas. Jag har ingen bättre ursäkt än att jag inte orkat. Det är rätt mycket jag inte orkat det här året som ni märker. 

Det sista målet handlade om köpstopp av nya kläder. Jag konstaterade redan från början att det skulle bli svårt i och med att jag inte hade så många kläder i rätt storlek, vilket gjorde det svårt. Sen blev jag gravid och då blev det jättesvårt. Tack vare Sellpy lyckades jag dock förutom två snedsteg. Det ena var när jag köpte strumpor i panik i mars, vilket jag så här i efterhand kan erkänna berodde mycket på att vi var dåliga på att tvätta på grund av min bristande ork. Nu har jag aldrig brist på strumpor trots att jag tror att jag bara äger fem par. Jag känner dock att det var ett okej snedsteg. Det andra uppstod i oktober när jag i panik beställde hem en amningströja eftersom jag kladdade ner allt inom fem minuter (den som ammat en nyfödd bör kunna relatera). Tack vare H&Ms långsamma frakt hade det dock lugnat ner sig när den väl anlände så jag tog en promenad till närmaste butik och lämnade tillbaka den. Den enda ekonomiska förlusten av det var att de jävlarna stal min bonus när jag lämnade tillbaka den. 

Året 2020 gick med andra ord lite sisådär och lärde mig nog varför det här med mål eller löften inför det nya året är rätt så värdelösa. Det finns uppenbarligen en massa saker man inte kan kontrollera. Jag hade aldrig förutspått en pandemi och jag visste inte heller att jag skulle bli gravid eller att det skulle suga musten ur mig så mycket att bära ett barn. Med den bakgrunden tror jag att jag skippar några nya löften inför 2021 och istället håller mig ödmjuk inför att saker ändå inte blir som man tänkt sig. Med det sagt hoppas jag att året blir bättre, pandemifritt inom kort och att jag har energin att hålla uppe ett grundsparande. Om mitt liv är tillräckligt stabilt och jag inte utvecklar ett shoppingberoende tänker jag att jag borde kunna spara en 100 000 kr i alla fall, även fast året 2021 kommer bli betydligt magrare ekonomiskt för familjen än 2020 tack vare föräldraledighet under hela året. 

Hade du några nyårslöften 2020 och hur gick de i så fall? Har du satt några nya inför 2021? Dela jättegärna med dig i kommentarsfältet.