Tvåbarnsmamma, frihetssökande, ledighetsälskande. Delar här med mig av min resa mot ekonomisk frihet, som jag med största sannolikhet når innan jag fyller 40. Vill du nå mig kan du alltid maila frihetsmamman(at)gmail.com
torsdag 31 december 2020
Spara pengar med minimalism eller tvärtom?
onsdag 23 december 2020
Varför storbanker är lurendrejare
Jag vet att det är jul och att folk har juliga och mysiga saker för sig, men trots det kan jag inte låta bli att engagera mig i ekonomiska frågor. Den här gången har jag varit så påträngande på min bästa kompis liv att hon (till slut) varit så vänlig att skicka mig en screen shot på deras sparande och i samma ögonblick som hon gjorde det insåg jag varför storbanker är riktiga lurendrejare.
Min bästa vän med make är ärliga och hårt arbetande människor, men inte superintresserade av ekonomi. Faktum är att de är så ointresserade att det tagit ett par år att få tillgång till dessa uppgifter. Det visade sig sedan i alla fall att Swedbank har varit så vänliga att de sålt på dem en massa skräp. Här kommer en redogörelse för varför jag påstår det:
1) De har rekommenderats att ha sitt sparande i en kapitalförsäkring som inte bara är så kass att den kostar dem 120 kr i fast avgift varje år utan dessutom en rörlig avgift på 0,75% av kapitalets värde. Det här kostar den här barnfamiljen många hundralappar varje år till vilken nytta då? Absolut ingen.
2) När man säljer en sådan bedräglig kontoform kan man ju hoppas på att de åtminstone levererar bra fonder. Men icke. De har en snittavgift på 1,35 % men när jag kollar på innehaven i deras aktiva fonder så visar sig de vara i princip identiska med deras indexlösning Swedbank Access. Slump? Knappast. Men betalt ska de ha ändå tydligen. Och det som om det vore en framgångsrik aktiv fond.
3) De har rekommenderat sina kunder räntesparande i barnsparandet. Kan ni förstå något så dumt? Hur kommer det sig då? Jo, de frågade nämligen min kompis hur mycket risk de ville ta. Får en person den frågan så bör man som bankperson förklara att risk handlar om tid och inte hur nervös man är som person. Det har deras missat och därav en hög andel räntor i barnsparandet. Dessutom i ett konto som schablonbeskattas. Logiskt? Nej.
4) De har även hjälpt paret att hitta en lösning på att den ena parten i förhållandet varit föräldraledig mycket mer än den andra och satt upp ett kompenserande pensionssparande till denne. Det var ju vänligt, men de missade att informera paret om att de som gifta makar måste ordna med det juridiska så att inte det delas på hälften vid eventuell framtida separation. De var väldigt snabba på att ordna ett sparande, men missade därigenom hela syftet med sparandet som ju faktiskt var att kompensera en part för dennes pensionsförlust.
När jag insåg detta förstod jag plötsligt varför människor som granskar och synliggör bankernas brister behövs och varför böcker som Mer pengar för pengarna kommer till. Min slutsats av min bästa kompis erfarenhet av sin "rådgivare" på banken är att det bästa vore om alla likställde dem med bilsäljare. Alla vet att bilsäljare vill pracka på folk bilar, men alldeles för få personer inser att deras bankman gör detsamma med tvivelaktiga produkter. För den som läser detta och inte är så engagerad i ekonomiska frågor (okej, ni lär vara i minoritet men ändå) föreslår jag därför att inte lita på bankmannen alls, utan tänk att de råd du får är ungefär lika välmenande som råd från din värsta fiende.
Hur gillar du storbankerna och deras "rådgivare"?
PS. Det här rör bara sparande. Jag skulle ha kunnat förlänga listan avsevärt om vi även pratat om bolån.
torsdag 17 december 2020
Är målet med friheten att jobba på annat sätt?
Åtminstone bland dem som pratar om FIRE öppet och får medial uppmärksamhet så är det vanligt att prata om FI snarare än RE och att skjuta in att man gärna vill jobba, men på ett annat sätt. Inledningsvis under min sparresa kändes det här väldigt konstigt (man sparar väl inte pengar för att jobba till kass timpenning på annat håll?), men ju äldre jag blir, desto mer börjar det där locka ändå.
Som jag har skrivit om tidigare har jag under Corona-tiden börjat värdesätta andras arbete och till och från mer aktivt försökt stötta enskilda verksamheter som jag uppskattar. Jag har även efter att en bloggkollega övertygat mig börjat att handla mycket på REKO och uppskattar kontakten med dessa företagare mycket. Det känns skönt att kunna besöka gårdar och se hur produktion, särskilt köttproduktion, går till och jag måste säga att de allra flesta företagare jag kommer i kontakt med känns som väldigt bra människor. Det här har blivit en sån stor del av familjens liv att Mini kan fråga om det inte är dags att åka till Anna och köpa ägg, till Eva att köpa mjölk eller till Göran och köpa nötfärs. Eftersom jag är lite nördig har jag inte bara besökt olika gårdar utan även spanat in företagen på allabolag.se. Vad jag vanligen upptäcker är att det är rätt små företag jag har att göra med som gissningsvis inte gör några enorma vinster. Spontant kan jag tycka lite synd om personer som anstränger sig för att driva företag, kanske producera mat eller guida folk till rätt miljövänlig produkt, men som ändå inte tjänar så mycket pengar. Anledningen till den känslan är att jag kanske lite fördomsfullt utgår från att de önskar tjäna pengar för den rätt omfattande tid de lägger på sitt arbete. Någonstans där slogs jag av att alla faktiskt inte måste tjäna en massa pengar för att arbeta och att jag faktiskt är en av dem.
Tolka mig rätt, jag är inte direkt ekonomiskt oberoende, men om något enstaka år kommer jag ha en rätt grundläggande nivå ekonomiskt även utan lönearbete och skulle då kunna utföra något annat slags arbete även om det betalar sig dåligt. Jag är heller inte så verklighetsfrånvänd att jag inte förstår att det är rätt få som driver företag utan en ambition att försörja sig på det åtminstone på sikt eller till viss del. Samtidigt har jag fått en känsla av att jag har att göra med personer som inser att de är värdeskapande på ett annat sätt än ekonomiskt och i samband med det börjat fundera allt mer på om jag inte själv skulle vilja vara det. Jag har inte direkt en solklar affärsplan eller ens en idé om vad jag skulle kunna bidra med (förutom eminenta blogginlägg inom ett område ingen någonsin skulle betala för) men idéen att ändå göra något lockar. Som det känns just nu är det främst lockande att göra något som kan anpassas enkelt och inte binder upp en på samma sätt som min arbetsplats semesterplanering, men jag måste erkänna att jag också inspireras mer och mer av alla dem som bosätter sig i obygden och ordnar sysselsättning åt sig själva. En fördel med livsstilsföretagande kan ju alltså vara just att det går att bedriva på platser med dålig arbetsmarknad och låga boendekostnader, vilket kanske inte är fallet för en plastikkirurg eller raketingenjör (om det nu finns sådana).
Den som älskar sitt jobb eller känner att den bidrar till mer gott än en marknadsförare eller telefonförsäljare kanske tycker det låter onödigt att spara halva lönen under 10-15 år för att skapa värde i samhället. Den personen har absolut en poäng, även fast alla så klart inte har möjlighet att få ett fast jobb man brinner för och som innebär stora förbättringar för samhället. Samtidigt är det något extra lockande med att göra det under friare former och sina egna premisser. Investeringsundersköterskan har på sätt och vis gjort det på ett annat sätt när hon arbetar som timanställd med möjlighet att avböja arbete, men för många vore nog en enskild firma en enklare lösning för att göra just det. På så vis kanske man på friare dar kan sälja tvättbara amningsinlägg från källaren i Grums eller egenodlade purjolökar i den lokala REKO-ringen utan att känna någon press på att bli rik av det. Under tiden jag klurar på min egen framtid kommer jag fortsätta handla de där amningsinläggen och purjolökarna av andra och passa på att känna tacksamhet för att det finns någon som odlar mat åt mig trots att det är mycket möda för lite deg. Jag kommer även kosta på mig själv att betala lite extra för frakt när jag beställer mig en vattenflaska i stål eller en tygblöja från en mindre aktör och känna mig lite extra glad över att folk vågar sig på att vara en miniaktör i en värld fylld av jättar. Sen får vi se vad det gör med sparkvoten, men kanske skulle ett framtida livsstilsföretag i liten skara ändå göra att jag skulle våga mig på att sluta lite tidigare tack vare en viss inkomst under väldigt liten press.
Vill du jobba när du är fri? I så fall på vilket sätt?
PS. Om någon tycker jag skriver osammanhängande så är det tack vare att min man avbrutit mig minst varannan mening under hela inläggets gång. Vi är nu osams.
tisdag 8 december 2020
Är det dags att sluta spara nu?
Jag vet inte om jag är ensam om att inte bara spara på pengar utan även på en rad andra saker. Till viss del kanske det kan förklaras med min personlighet, men det är inte att jag kan låta bli att undra om den ekonomiska aspekten flyttat över på vissa andra områden. Här följer en kort genomgång av mitt sparande.
1) Först och främst så sparar jag på bonuspoäng. Så till den grad att de inte alltför ofta förfaller för att de blir gamla. Det är ju inte bara tråkigt utan rent av ekonomiskt korkat. Jag är fortfarande arg över att jag i ett tidigare liv lät en miljard miles förfalla. Mitt råd till mig själv och alla andra är därför att tömma såväl Coop-poäng som miles och filmstaden-bonus. På så vis slipper man dessutom att en pandemi försätter företaget i konkurs eller omöjliggör utnyttjande av de hårt intjänade poängen.
2) Jag har liknande tendenser när det kommer till föräldrapenningdagar. Här är jag i alla fall så pass smart att jag inte rusar tillbaka till jobbet när jag får barn, utan problemet är att jag stannar hemma utan ersättning i hög utsträckning och sedan hamnar i situationen att jag måste ta ut typ 200 föräldrapenningdagar inom 220 kalenderdagar på grund av att barnet snart fyller fyra. Eller ja, det har ju bara hänt en gång. Men det blev lite besvärligt att hinna ta ut alla dagar och i slutändan fick vi vara hemma med ersättning sju dagar i veckan och under långa perioder för att ta ut alla dagar. För än så länge är jag allergisk mot tanken på att låta föräldrapenning förfalla som bonuspoängen i ovanstående punkt. Bättring utlovas med nästa barn.
3) Jag har även haft samma tendenser med cashback. Efter att någon informerade mig om att ersättningen förfaller inom två år på de flesta sidorna har jag nu dock börjat ta ut pengarna från Refunder och liknande ögonaböj.
4) Semesterdagar är dessvärre ännu ett sådant område. Kan ni fatta något så dumt som att en frihetssträvare sparar semesterdagar till framtiden? Till viss del har det här så klart med föräldrapenningen att göra, i och med att jag behövt ta ut de dagarna så har jag låtit bli att ta semester. Men det finns också en liten röst inom mig som säger att det kan vara bra att ha dessa dagar sen. Som nu när jag gick på föräldraledighet så tog jag ut någon vecka för att at ta ut den mängd jag måste ta ut, men en hel del dagar sparades återigen. Varför? Särskilt korkat eftersom jag tjänat in dagarna när jag jobbat heltid, men har tankar på deltidsarbete i framtiden vilket i så fall innebär att jag får ut mindre pengar sen när jag väl tar ut dem.
5) Som jag erkänt tidigare brukar jag även spara på mat. Hela frysen är full och när min man en morgon berättade att en säkring gått och frysen varit utan ström ett okänt antal timmar höll jag på att kräkas. Tänk ironin i att köpa mat till bra priser (tex svinnsmart) eller plocka bär i skogen i timmar och så råkar ett strömavbrott förstöra hela ansamlingen? Nästan så att det är bättre att köpa det man vill ha för stunden till ett högt pris än att låta en hel frys förfallas vid strömavbrott.
Frågan är hur jag kommer vidare? Min man tycker en frysrensning är en bra idé och det kan jag nog hålla med om. Problemet är ju dock större än vårt frysskåp och det känns därför som att jag borde ge mig själv i hemläxa att ta ut lite mer semesterdagar. För jag kommer aldrig få ta ut sex veckors semester på sommaren eller kunna åka på långresa över julen. Min arbetsplats möjliggör typ några extra dagars ledighet i oktober på sin höjd, helst en dag i veckan på villkoret att hundra procent av ens arbetsuppgifter utförs de övriga fyra dagarna och att skolorna inte har lov just då. Har jag sagt att det är en viktig anledning till att jag inte vill jobba? Det är helt enkelt orimligt svårt att vara ledig ens när man är det och vanligen får man betala för det när man väl är tillbaka. Nåväl, det är nog dags att sluta spara nu oavsett varför jag gjort som jag gjort.
Sparar du mer än bara pengar? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.