När man inte är den man tror

Jag har en ny kollega. Vi kan kalla honom Göran. Göran och jag har mycket gemensamt och upptäckte tidigt att vi faktiskt båda är väldigt intresserade av privatekonomi och FIRE som koncept. Bara att träffa en person som vet vad FIRE är, känns stort. Lite som att vara på Camp FI varje arbetsdag typ. Hur mycket Göran och jag än har gemensamt kan jag inte låta bli att känna att han har större FI-amibioner än han faktiskt agerar ut. Idag tänkte jag skriva lite om hur ens ekonomiska självbild kan vara annorlunda än verkligheten.

Göran berättade för mig första gången vi sågs att han aldrig köper någonting. Han förklarade att han är anti materialism och att han därför inte köper några nya kläder eller saker, särskilt inte till sig själv. Det tog dock inte många dagar innan jag och Göran erbjöds handla böcker på en jobbmässa, där författaren till och med signerat böckerna. Jag tackade nej och tänkte för mig själv att det ju bara är att gå till biblioteket och låna de titlar som kändes intressanta. Göran däremot köpte på sig flera stycken och eftersom vi bokstavligen hade pratat om FIRE två minuter tidigare så kände han ett behov av att förklara för mig att han just när det gäller böcker är beredd att göra ett undantag, i alla fall i detta fall. Nu skulle det ju kunna vara så att just böcker vore Görans svaga punkt, men ju bättre jag lärde känna honom, desto mer började förstå att han gör rätt många undantag. 

Han som alltid cyklar till jobbet för hälsans och sparkvotens skull började plötsligt åka buss regelbundet och senare även bil. Där vi arbetar finns ingen gratis parkering så han fick då inte bara betala bensin utan även parkeringsavgifter. När det var dags för service av cykeln så gick han till cykelverkstad utan några stora behov av reparation och det dröjde inte länge innan han började prata om att köpa en motorcykel och ny bil. 

Det här kan ju vara åt andra hållet också. Min man upplever oss som extremt slösaktiga till och från och sen loggar han in på sitt lönekonto och konstaterar att han visst råkat spara 50 000 kr oplanerat på några månader (utöver autogiro-månadssparandet på 10 000). Han kan också tycka att våra matkostnader på 2500 kr är helt sjuka (som i höga), fast det rent objektivt inte är väldigt mycket lägre än vad som är normalt för en familj på tre personer. 

Nu skulle det här inlägget egentligen inte handla om vare sig Göran eller min man, utan snarare om att inte riktigt vara den man tror man är. För jag tror att det Göran gör är riktigt vanligt. Det är nog många därute som ser sig som riktigt miljövänliga, men ändå flyger varje månad. Det finns nog många som känner sig sparsamma som äter utelunch varje dag och det finns nog många som tror sig vara riktigt sportiga som snarare handlar sportkläder än spenderar tid i löparspåret. Varför är det så här då? Kanske lever vi kvar i en gammal bild av oss själva. Jag kanske var sportig när jag var i tonåren, men har samma kroppsform som Mamma mu idag? Eller så tror vi oss vara personerna som vi vill vara? Jag kanske har läst en massa artiklar om miljöhotet och tycker det är viktigt att jorden är beboelig om 50 år, men inte riktigt inser att mina egna flygresor gör mig till en del i problemet. Jag hade till exempel en kollega tidigare som bokstavligen flög på semesterresor varje månad, men som nästan bara åt vegetariskt "för klimatets skull".  Jag börjar ana att vi alla (inklusive jag själv) är i stora behov av en nära vän som är våghalsig nog att ge oss alla en liten reality check. 

Jag skriver inte det här för att shamea någon, men visst är det lite spännande när man inte riktigt den man är? 

Känner ni igen fenomenet? Vad tror ni det beror på? 

Gör uppror!

Okej, jag har varit frånvarande och måste erkänna att jag funderar lite på att sluta blogga. Det beror delvis på att jag inte har mått så bra under hösten rent psykiskt och delvis på att det har känts lite som att jag mest skrivit för mig själv. Även fast jag ser att många läser (men enligt min man kan det iofs röra sig om en robot) så märker jag inte riktigt av det i kommentarer och därför känner jag mig lite värdelös som bloggare. Jag får fundera vidare på den saken, men är ändå så fräck att jag kommer med en uppmaning.

För som ni säkert minns är jag ett stort fan av bibliotek, men för första gången har jag fått ett nej på ett inköpsförslag och det rörde sig om Choose FI-boken. De som följt mig vet att jag inte gärna köper böcker längre, men jag är i detta fall absolut beredd att göra ett undantag. Både för att jag älskar podden och för att jag gillar att stötta personer som gör skillnad. Men detta gör mig upprörd ändå! Vad var då förklaringen? Att det är en för smal grupp som har intresse av den. Ett tag senare önskade jag en bok som enbart tryckts i 2000 exemplar och som sålts i ungefär hälften. Den tog de in, men böcker om ekonomi intresserar för få tydligen. Jag röstar därför för att alla som har intresse av denna bok, oavsett om de vill köpa den eller inte, önskar den på sitt lokala bibliotek. När vi ändå är igång föreslår jag att vi önskar alla andra böcker inom denna genre också som vi är intresserade av. Jag ser gärna att biblioteket i min kommun (och resten av landet) lär sig att vi inte är en liten grupp som är intresserade av FI och privatekonomi. Det är kanske för mycket begärt att förvänta sig att detta ska bli samma anstorm som  vid Playing with fire-upproret, men jag hoppas ändå att vi  visar bibliotekstanterna att intressenterna för privatekonomi inte är en "smal målgrupp" och att FIRE är här för att stanna.


Kan ni hjälpa mig med det?