Jag tror att jag nämnt att jag är bosatt i ett ganska fint område där folk generellt sett åtminstone utåt sett verkar ha väldigt mycket mer pengar än jag och min man. Fördelen med detta är enligt min man att ingen skulle ha något intresse av att göra inbrott hos oss när det finns så många rikingar att stjäla från, personer som bara skriker ut med sina tyska bilar och pooler att de har just pengar. Nackdelen är att det är ganska lätt att känna sig fattig och det har jag ju pratat en del om förr också. Igår gick larmet till en av de här dyra bilarna och då slog det mig att det måste vara lite läskigt att äga så många dyra saker.
Mitt i ett migränanfall gick ett larm någonstans i närheten. Eftersom jag hade så ont i huvudet försökte jag bara stänga ute ljudet, medan min man gick och kollade vad som hade hänt. Det visade sig vara en dyr bil som skulle flyttas något av en anhörig till ägarna för att det skulle se ut som om ägarna var hemma. Det är lustigt det där tycker jag. För just nu ser vi liknande händelser hela tiden. Folk tror att de kan åka iväg med en stor husvagn eller husbil som normalt står på tomten och lämna kvar en sportbil eller andrabil på uppfarten i ett i övrigt mörkt och stilla hus och så ska inbrottstjuvarna tro att någon är hemma. Jag vet inte så mycket om hur inbrottstjuvar fungerar, men spontant känns det som att de är smartare än så. Jag kan se på ungefär 20 sekunder om ett hus är lämnat för semester i mitt område eller inte. Om tjuvarna tillåter sig ta 10 minuter på sig kan de säkert lista ut samma sak.
Jag har haft inbrott i mitt förråd en gång och fått min cykel stulen några gånger. Det är alltid lika jobbigt, men varje gång jag ska skaffa mig en hemförsäkring slås jag av att mitt lösöre totalt saknar värde. Jag har en dator som har kanske fem år på nacken och en mobiltelefon som var rätt billig i inköp och har några år på nacken, men i övrigt är det mest värdefulla i hushållet typ vår IKEA-säng. Jag tror knappast tjuvarna bemödar sig med att stjäla just den. Ibland kan det ju kännas lite vemodigt. Som när man vill se på en bra film på en bra skärm, eller när flera förskoleföräldrar råkar hamna i ens lilla lägenhet som saknar ordning och rum för barnen att leka i. Men ofta är det också ganska skönt. Som när jag fick ångest över att jag glömt låsa in cykeln i förrådet och min man konstaterar att tjuven gör oss en tjänst om den stjäl mitt ruckel till cykel.
Frågan är hur mycket energi mina grannar (inte bara de med larmet, utan även de andra) lägger på att oroa sig för att någon ska stjäla deras Koi-fiskar, Porschar, Teslor, husbilar, TV-apparater och robotgräsklippare. Jag undrar även hur mycket pengar de lägger på att ha larm, försäkra allt från stöld och ordna husvakter som får det att se bebott ut när de inte är hemma. I och med dessa kostnader kanske det är extra viktigt att fundera på om det är mödan värt att fylla sitt hem med värdefulla prylar. Om man till följd av en bättre skärm, kraftfullare ljud, automatstädat hem och coola och ovanliga husdjur måste oroa sig för att någon tar dem ifrån en är det kanske inte lika attraktivt längre. Eller så är det just det för den stora massan, eftersom de vet att dessa försäkringar ger dem tillbaka prylarna vid eventuell stöld eller skadegörelse. Men för mig som gillar frihet så handlar frihet om mer än att bara vara fri från en arbetsgivare. Jag vill även slippa oro och känna mig fri från försäkringsbolag och fri från eventuella skurkar. Därför ser jag på frihet från kostsamma prylar som särskilt viktigt, på så vis slipper jag känna att mina pengar gör mig rädd.
Tror du att dyra prylar leder till en rädsla att förlora dem?
lördag 13 juli 2019
tisdag 9 juli 2019
Med familjen på FIRE-utflykt
Efter mitt senaste inlägg där jag kanske till viss del drog på offerkoftan något över sommarens stora kostnader kände jag att det var dags att ta tag i mig själv och problemet. Så vad gjorde jag? Jag tjatade mig till att hela familjen skulle gå ut i skogen och göra något produktivt tillsammans, nämligen plocka bär.
Eftersom min familj inte är lika förtjusta i skogen som jag så krävdes det viss övertalning. Jag fick till exempel se till att ta med rikligt med fika, läsk och frukt för att alla skulle känna att det var okej. Dessutom fick jag lova att det inte skulle ta hela dagen att plocka de två liter blåbär som skulle behövas till projektet "blåbärssylt". Trots att min lilla tonåring light (man kan tro det iaf utifrån hur hen uttrycker sig) hela dagen påpekade att "det kan du göra själv!" så följde hen med och var rätt så munter hela tiden. Mannen däremot ägnade första timmen åt att titta på mig och barnet, fota oss och läsa nyheterna på mobilen. Därefter surade jag till, samtidigt som han konstaterade att vi fått ihop mindre än en deciliter på samma tid. Såld av mitt "ju snabbare vi plockar två liter, desto snabbare kommer vi alla hem" valde han därför att hjälpa till. Och han visade sig vara en naturbegåvning.
Lustigt nog så var det efter ett tag han som fick ihop mest, konstaterade att det var rogivande och började prata om "nästa gång vi går hit". Han började även prata om möjligheten att göra marmelad, saft och dylikt varpå jag trodde han blivit riktigt såld. Jag försökte uppmuntra honom ytterligare genom att förklara att vi sparar massor med pengar på att göra egen sylt. Två liter bär, ett paket syltsocker för 16.90 och så har vi runt ett halvårs konsumtion för vår familj. Han påpekade dock vilken timlön han har och sa att det inte var särskilt bra timlön att plocka bär jämförelsevis. Då bemötte jag naturligtvis honom med motfrågor om vad han annars hade gjort som var så produktivt just nu och han fick lägga sig, eftersom han mest hade tänkt läsa böcker. Jag drog också upp det slitna argumentet att man inte kan mäta insats i timlön om det inte vore så att man faktiskt har möjlighet att tjäna pengar här och nu. För den som läser MI30 så brukar han vara duktig på att till exempel gå en omväg på 30 minuter för att spara 15 kr, eftersom han ändå inte hade kunnat jobba de 30 minuterna och tjäna 250 kr eller vad det nu var han tjänade på sin tid som lönearbetande. Det är ganska sällan man faktiskt kan byta ut sin tid mot pengar om man redan jobbar heltid. Kanske som egenföretagare eller på en arbetsplats med ständigt behov av övertidsinsatser.
Nåväl, jag är mycket nöjd med insatsen. Vi spenderade inga pengar förutom det på syltsockret, vi har rabarber- och blåbärssylt så det räcker till nästa år och jag fick dessutom motion på köpet. Är min man lika nöjd? Nej, tyvärr inte. När vi kom hem efter 3 km promenad i spöregn visade det sig att han hade runt 30 myggbett över hela kroppen. Jag själv plågades en del av dessa varelser, men ägnade rätt mycket tid åt att slå ihjäl dem under tidens gång. Han hade visst missat den biten och tycks dessutom närmast vara allergisk mot dem. Men, men. Sylt fick vi ju iaf.
Har ni några tips på FI-smarta utflykter eller aktiviteter?
Uppdatering: Jag har visst också 30 myggbett, jäklar vad jag kliat i natt...
Eftersom min familj inte är lika förtjusta i skogen som jag så krävdes det viss övertalning. Jag fick till exempel se till att ta med rikligt med fika, läsk och frukt för att alla skulle känna att det var okej. Dessutom fick jag lova att det inte skulle ta hela dagen att plocka de två liter blåbär som skulle behövas till projektet "blåbärssylt". Trots att min lilla tonåring light (man kan tro det iaf utifrån hur hen uttrycker sig) hela dagen påpekade att "det kan du göra själv!" så följde hen med och var rätt så munter hela tiden. Mannen däremot ägnade första timmen åt att titta på mig och barnet, fota oss och läsa nyheterna på mobilen. Därefter surade jag till, samtidigt som han konstaterade att vi fått ihop mindre än en deciliter på samma tid. Såld av mitt "ju snabbare vi plockar två liter, desto snabbare kommer vi alla hem" valde han därför att hjälpa till. Och han visade sig vara en naturbegåvning.
Lustigt nog så var det efter ett tag han som fick ihop mest, konstaterade att det var rogivande och började prata om "nästa gång vi går hit". Han började även prata om möjligheten att göra marmelad, saft och dylikt varpå jag trodde han blivit riktigt såld. Jag försökte uppmuntra honom ytterligare genom att förklara att vi sparar massor med pengar på att göra egen sylt. Två liter bär, ett paket syltsocker för 16.90 och så har vi runt ett halvårs konsumtion för vår familj. Han påpekade dock vilken timlön han har och sa att det inte var särskilt bra timlön att plocka bär jämförelsevis. Då bemötte jag naturligtvis honom med motfrågor om vad han annars hade gjort som var så produktivt just nu och han fick lägga sig, eftersom han mest hade tänkt läsa böcker. Jag drog också upp det slitna argumentet att man inte kan mäta insats i timlön om det inte vore så att man faktiskt har möjlighet att tjäna pengar här och nu. För den som läser MI30 så brukar han vara duktig på att till exempel gå en omväg på 30 minuter för att spara 15 kr, eftersom han ändå inte hade kunnat jobba de 30 minuterna och tjäna 250 kr eller vad det nu var han tjänade på sin tid som lönearbetande. Det är ganska sällan man faktiskt kan byta ut sin tid mot pengar om man redan jobbar heltid. Kanske som egenföretagare eller på en arbetsplats med ständigt behov av övertidsinsatser.
Nåväl, jag är mycket nöjd med insatsen. Vi spenderade inga pengar förutom det på syltsockret, vi har rabarber- och blåbärssylt så det räcker till nästa år och jag fick dessutom motion på köpet. Är min man lika nöjd? Nej, tyvärr inte. När vi kom hem efter 3 km promenad i spöregn visade det sig att han hade runt 30 myggbett över hela kroppen. Jag själv plågades en del av dessa varelser, men ägnade rätt mycket tid åt att slå ihjäl dem under tidens gång. Han hade visst missat den biten och tycks dessutom närmast vara allergisk mot dem. Men, men. Sylt fick vi ju iaf.
Har ni några tips på FI-smarta utflykter eller aktiviteter?
Uppdatering: Jag har visst också 30 myggbett, jäklar vad jag kliat i natt...
söndag 7 juli 2019
Varför blir sommaren alltid så dyr?
Så var sommaren och för min del så även semestern här. Trots halvtaskigt väder är jag nöjd och glad ändå, eftersom själva ledigheten i sig är mer värd än solbränd hud. Varje år och trots att jag är långtifrån nybörjare i FI-världen så chockas jag över att jag under sommaren både spenderar så mycket mer pengar och trycker i mig så många kalorier mer än vanligt. Det här inlägget ska i bloggens anda dock fokusera på pengarna och inte kalorierna, även fast jag kanske behöver mer stöd vad gäller kalorier.
Under de sista dagarna på jobbet innan semestern pratade jag och några kollegor om vad det var med sommaren som gjorde att man så gärna lägger mer pengar än vanligt. På sätt och vis tycker jag sommaren borde vara vansinnigt billig. Låga energikostnader, möjligheter att promenera/cykla till arbetsplatsen, ledighet som möjliggör god planering av måltider och ett helt skafferi i naturen av såväl bär som frukt och kryddor. Det finns kort sagt en massa anledningar till att kostnaderna borde vara låga. Istället pratade flera kollegor om att de kände sig ovanligt fattiga just under sommarens månader. Personligen önskar jag att jag skulle kunna raljera och säga att jag är ett riktigt proffs som inte alls förstår vad de menar, men så är inte fallet. Även jag kan relatera till detta.
Vad är det då som händer? Jo, jag känner för att äta ute i tid och otid och för att slippa laga mat (trots att jag ju gillar matlagning och borde ägna all min fritid åt det). Eftersom jag inte är helt pantad så väljer jag detta till trots inte att göra det så ofta som jag eller ungen vill, men vi har ätit så mycket på Max att vi har fått alla deras leksaker och nu nästan måste byta kedja (det vägrar dock barnet så lär inte hända) för att få lite variation i krimskramset vi släpar med oss hem. Jag är också hela tiden sugen på indiskt, italienska pizzor och grillat från en uteservering. Detta trots att det är skitdyrt och vi sällan har någon barnvakt. På det stora hela känns det orimligt och jag skäms lite för att jag skriver de här raderna, men ändå är det så verkligheten ser ut.
Jag pratade med en kompis om det här fenomenet också. Hon hade gjort liknande observationer, men berättade också att det för henne inte handlade så mycket om lathet som om att hon ville fira hela tiden. Antingen skulle bra väder firas, eller semestern, eller att en resa närmade sig. Ni förstår grejen. Jag gör det också. Min lunch ska till exempel vara supersmarrig varje dag för jag har ju semester. På jobbet är jag kollegan som har samma linsgryta 4 dagar i veckan för att jag gjorde storkok och ändå inte njuter av lunchmaten. Om jag mot förmodan inte har varit förutseende nog så tar jag hemgjorda köttbullar från frysen och kokar snabbmakaroner. Varför gör jag inte det nu? Jag har ju tillgång till samma köttbullar nu, men istället tycker jag det är rimligt med utemat eller Max för att jag "glömt att laga mat". Inte så klokt.
En annan vän pratade om hur mycket alla aktiviteter på sommaren kostar. Vanligen är barnen på förskolan och vi föräldrar inlåsta på ett kontor. Nu ska vi gå på lekland för att aktivera barnen, på vattenland, äta lunch på stan eller kila på kafé. Listan kan göra oändligt lång och då talar jag ändå inte om sånt som alla vet kostar pengar, typ semesterresan till Gotland, Legoland eller Mallorca. Sånt kostar. Det fattar jag också, men det är nog inte så många som tänker lika mycket på att daglig aktivering även det kostar rätt så ofta. Jag försökte mig på en budgetversion för några dagar sedan och släpade med mig familjen till ett naturreservat med fikakorgen redo. Det var inte jätteuppskattat. Visst tyckte alla att det var lite skoj att komma ut, men den hemgjorda rabarbersaften och delicatobollarna förlorade både mannens och barnets intresse på runt två minuter. Rätt stor skillnad från när vi besökte ett konditori dagen därpå och alla satt nöjda och glada i en timme. Jag tror med andra ord att jag måste försöka ändra hela familjens vanor och beteenden under ledighet. Hur det går däremot, det återstår att se.
Blir din sommar dyr eller är du en sann FI-übermensch?
Under de sista dagarna på jobbet innan semestern pratade jag och några kollegor om vad det var med sommaren som gjorde att man så gärna lägger mer pengar än vanligt. På sätt och vis tycker jag sommaren borde vara vansinnigt billig. Låga energikostnader, möjligheter att promenera/cykla till arbetsplatsen, ledighet som möjliggör god planering av måltider och ett helt skafferi i naturen av såväl bär som frukt och kryddor. Det finns kort sagt en massa anledningar till att kostnaderna borde vara låga. Istället pratade flera kollegor om att de kände sig ovanligt fattiga just under sommarens månader. Personligen önskar jag att jag skulle kunna raljera och säga att jag är ett riktigt proffs som inte alls förstår vad de menar, men så är inte fallet. Även jag kan relatera till detta.
Vad är det då som händer? Jo, jag känner för att äta ute i tid och otid och för att slippa laga mat (trots att jag ju gillar matlagning och borde ägna all min fritid åt det). Eftersom jag inte är helt pantad så väljer jag detta till trots inte att göra det så ofta som jag eller ungen vill, men vi har ätit så mycket på Max att vi har fått alla deras leksaker och nu nästan måste byta kedja (det vägrar dock barnet så lär inte hända) för att få lite variation i krimskramset vi släpar med oss hem. Jag är också hela tiden sugen på indiskt, italienska pizzor och grillat från en uteservering. Detta trots att det är skitdyrt och vi sällan har någon barnvakt. På det stora hela känns det orimligt och jag skäms lite för att jag skriver de här raderna, men ändå är det så verkligheten ser ut.
Jag pratade med en kompis om det här fenomenet också. Hon hade gjort liknande observationer, men berättade också att det för henne inte handlade så mycket om lathet som om att hon ville fira hela tiden. Antingen skulle bra väder firas, eller semestern, eller att en resa närmade sig. Ni förstår grejen. Jag gör det också. Min lunch ska till exempel vara supersmarrig varje dag för jag har ju semester. På jobbet är jag kollegan som har samma linsgryta 4 dagar i veckan för att jag gjorde storkok och ändå inte njuter av lunchmaten. Om jag mot förmodan inte har varit förutseende nog så tar jag hemgjorda köttbullar från frysen och kokar snabbmakaroner. Varför gör jag inte det nu? Jag har ju tillgång till samma köttbullar nu, men istället tycker jag det är rimligt med utemat eller Max för att jag "glömt att laga mat". Inte så klokt.
En annan vän pratade om hur mycket alla aktiviteter på sommaren kostar. Vanligen är barnen på förskolan och vi föräldrar inlåsta på ett kontor. Nu ska vi gå på lekland för att aktivera barnen, på vattenland, äta lunch på stan eller kila på kafé. Listan kan göra oändligt lång och då talar jag ändå inte om sånt som alla vet kostar pengar, typ semesterresan till Gotland, Legoland eller Mallorca. Sånt kostar. Det fattar jag också, men det är nog inte så många som tänker lika mycket på att daglig aktivering även det kostar rätt så ofta. Jag försökte mig på en budgetversion för några dagar sedan och släpade med mig familjen till ett naturreservat med fikakorgen redo. Det var inte jätteuppskattat. Visst tyckte alla att det var lite skoj att komma ut, men den hemgjorda rabarbersaften och delicatobollarna förlorade både mannens och barnets intresse på runt två minuter. Rätt stor skillnad från när vi besökte ett konditori dagen därpå och alla satt nöjda och glada i en timme. Jag tror med andra ord att jag måste försöka ändra hela familjens vanor och beteenden under ledighet. Hur det går däremot, det återstår att se.
Blir din sommar dyr eller är du en sann FI-übermensch?